måndag 31 maj 2010

Sjörövare i farten

Det har verkligen inte varit någon bra dag. Mått riktigt dåligt så vi kom aldrig iväg på kvällens kurs. Siouxsie och Charlie har protesterat högljutt. De har en förmåga att med hela sitt kroppspråk visa sitt missnöje. Men detta är ju bara trivaliteter mot vad som händer ute i världen just nu. Israel har idag kapat hjälpsändningarna till Gaza. Detta på internationellt vatten. Människor har fängslats, skadats och enligt Aftonbladet har 19 personer dödats hittills. Det handlar altså inte om någon fredlig avvisning. Det uppges också att UDs personal förnekats kontakt med de fängslade svenskarna.

Kan den rådande regimen i Israel verkligen sitta kvar efter detta? Är samarbete mellan EU och Israel möjligt under rådande omständigheter? Hur kommer omvärlden reagera mot någon som så tydligt bryter mot folkrätten? Räcker det att fördöma? Inte enligt min uppfattning, något måste göras. I väntan på politiska ställningstaganden kan vi var och en agera. För oss hundmänniskor gäller det att:
  • Inte köpa hund från Israel
  • Avboka alla israeliska domare.
  • Skicka inga svenska domare till Israel
  • FCI och SKK borde överväga möjligheten att inte och registrera importer från Israel
  • Handla inga produkter från Israel
  • Välj ett annat semestermål!

Vi kan som sagt alla göra något oavsett om vi är hundägare eller inte!

söndag 30 maj 2010

Mors dag

Det är speciellt med mors dag, att bli uppskattad som mamma, även om man givetvis vill bli det varje dag. Men när barnen börjar bli stora och är på väg ut ur boet så behöver man kanske lite extra mycket bekräftelse. När de är små så är mammarollen så självklar. Förvisso kommer jag alltid vara deras mamma men på ett annat sätt. Det var därför riktigt mysigt att få frukost på sängen i morse. Fick en jättefin teckning av min dotter. Min andra dotter kom hem utslagen från tre dagar på siesta i Hässleholm. Tydligen en lyckad festival, hade själv velat vara där och se bob hund, deras uppträdande var visst outstanding. Även min utflugne son kom ihåg sin mor.

Så här på mors dag tycker jag även det passar in att gratta alla mina hundmammor som tagit hand om fler småttingar än jag någonsin skulle orka. Förvisso enbart under en rätt kort tid. Det är fantastiskt vilken modersinstinkt de har. Utan att någon berättar för dem vet de hur de ska ta hand om de nyfödda. Bita av navelsträngen, slicka rent valparna, se till att magarna kommer igång, ge dem värme. Mina tikar brukar vara rätt vaktiga första tiden och det respekterar jag även om de litar på mig fullt ut.

Först efter någon vecka, ibland längre, låter de någon annan hund hjälpa till. Då tycker de att det är skönt att någon rycker in och leker och tvättar de små. Jag förstår verkligen tikarna. Jag kommer ihåg hur skönt det var att få lite hjälp med mina småttingar. Att få en liten stund för sig själv. Att kunna duscha länge, att sova, läsa en bok, att kunna höra sina egna tankar men inte allt för länge. Nä, jag har alltid uppskattat att få vara med mina barn så mycket som möjligt. Jag gillar verkligen att vara mamma särskilt till just mina barn. Gissar att det är fler mammor som känner som jag. Här kan ni se när Csaba fick sina första valpar.

Så grattis till alla mamor där ute, såväl tvåbenta som fyrbenta!

lördag 29 maj 2010

Vanvårdade hundar

Då har det hänt igen, att hundar var så vanvårdade att de måste omhändertas. Den här gången var det tre vuxna mudi (en ungersk vallhundsras) och 8 valpar som bodde på en gård i Skurup. Mudi är en numerärt liten ras så man kan tycka att den sociala kontrollen skulla vara stor. Vad jag har fått höra är att det handlar om två ungerska importer som sen fått valpar utan att de registrerats. Jag gissar att valparna inte annonserades ut heller för då borde uppfödarna av rasen reagerat. Min andra gissning är också att valparna inte var planerade, för vill man sälja valpar bör de ju vara i gott skick. Enligt Ystads Allehanda levde hundarna i en stallbyggnad. Där var blött, smutsigt och fullt av avföring. Det fanns ingen torr plats för hundarna att ligga på. De var magra och rädda. Efter veterinärundersökningen visade det sig att de också var undernärda.

När jag sökte på google för mer information om detta omhändertagande chockades jag av alla artiklar i media om hundar som lever i misär och måste omhändertas. Jag har tidigare flaggat för risken med bakgårdsuppfödare men så länge det handlar om planerad avel och viljan att sälja valpar så antar jag att de får besök och vill att valparna ska vara i någorlunda gott skick. Jag vet att så inte är fallet alltid. För det mesta finns inga veterinärundersökningar på föräldradjuren. Jag har alltid undrat hur man vågar köpa en hund utan papper. Inte för att det är ett problem i sig med oregistrerade valpar eller blandrashundar utanför att de föds upp utan krav på att föräldradjuren är friska, mentalt stabila eller att de föds upp under bra förhållanden. Det som har hänt i det här fallet är ännu värre. De här valparna är överhuvudtaget inte önskade och ägaren har inte lust/ork/vilja att ta hand om dem. Det är fruktansvärt.

I början av året så var det 81 puli som avlivades på Bornholm. I kvällsposten kan man läsa om en äldre dam som inte hållit tik och hane isär vid löp. Hundarna hade parat sig med varandra och till slut hade skaran vuxit till över 80 st. Tänk vilken inavel men det värsta är nog hur hundarna levt sitt liv i avföring, matbrist och avsaknad av veterinärvård eller daglig skötsel. Man blir tårögd. Tyvärr är detta inte det enda fallen där hundar levt under fasansfulla förhållanden. Det finns många exempel. Även om mitt hjärta säger att jag hoppas att de omhändertagna hundarna får ett nytt hem så vet jag också att valpar och även vuxna hundar som levt under dåliga förhållanden har svårt att anpassa sig till ett nytt liv. Deras levnadsvillkor har präglat dem för livet. Man brukar säga att hunden lever i nuet men detta är inte riktigt sant. Upplevelserna ristar in sig i deras kroppar som minnesspår och de kommer bära med sig dessa upplevelser hela sitt liv.

Den som tar hand om dessa hundar måste därför förstå vad de ger sig in på och inte tar hand om en hund bara för att de tycker synd om dem. Dessa hundar måste få många goda upplevelser, lång träning och tålamod för att de ska kunna känna tillit till sin nya omgivning. För hundarna förstår ju inte att deras uppväxtvillkor är under all kritik, det är dessa förhållanden som är "normala" för hunden. När hunden omhändertas så vet inte hunden att den har chans till ett nytt och bättre liv, de vet ju inte att det livet finns. För två år sedan kan man läsa i Expressen att hundarna gick till attack när de skulle räddas. Lite förvånat skriver jornalisten att hundarna ville inte flytta trots vanvården.

Min slutsats är att när man talar om farliga hundar så är det inte enstaka raser som är problemet. Förutom olämpliga hundägare så handlar det om alla valpar som växer upp under hemska förhållanden och där den nya ägaren antagligen inte förstår att denna hund behöver extra mycket omvårdnad. Valpar måste socialiseras, få ett ordentligt hundspråk, rätt mat, avmaskas och tränas. Sen spelar ju även genetiken in, att föräldrarna bär på goda gener. Om inte, risker vi att få hundar i samhället som inte har förutsättningar att klara av ett familjeliv i vårt moderna samhälle. Men det mest tragiska är alla oönskade valpar. De som växer upp under vidriga förhållanden som dessa mudihundar. Det som förvånar mig lite är att omgivningen inte alltid märker något, att vanvård kan pågå under en längre tid utan att någon ingriper. Här har vi människor ett stort ansvar att faktiskt lägga oss i andra människors liv om vi misstänker att djur far illa. Annars kan de bli som i exempelvis Kvällspostens artikel om 81 avlivade hundar:




fredag 28 maj 2010

Musik för livet

Jag har alltid funderat på hur musik kan påverka hunden och om hundar föredrar en viss typ av musik. När jag haft valpar så brukar jag ha musik till dem den första tiden då jag har dem lite avskilt. Det har inte varit något särkilt planerat urval än så länge. Jag har dock funderat på att utveckla detta till ett experiment genom att låta dem lyssna till en viss typ av musik för att sedan kunna skicka med en CD till valpköparna. Borde inte detta kunna ge dem det där lilla extra lugnet när allt annat är så nytt vid en flytt? När valparna blir äldre och vid socialträning så blir det ju inte samma sak. Men vad är det för musik som kan funka bäst? Kan man tro att hundarna har samma smak som jag? Och vad ska valpköparna säga? Har de samma musiksmak som jag? Detta behöver dock inte vara något problem för nu finns det musik för hundar som bara hundar kan höra och inte vi människor.

Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Göteborgsposten (säkerligen flera tidningar då det är en TT-nyhet) publicerar idag nyheten att Lou Reed och hans fru Laurie Anderson ska ha en konsert för hundar i operahuset i Sydney. Musiken ska ligga på en så hög frekevens att vi människor inte kan uppfatta det men däremot hundarna! Konserten heter Music for Dogs och inträdet är fritt då de menar att man inte kan ta betalt av hundar!

Vilken sympatisk idé. Kanske lite galen. Men det är ju vad entreprenörskap handlar om; Att komma med något nytt och utmana våra värderingar, erfarenheter och kunskaper. Tänk om man hade fått vara med! Ska bli intressant att höra hur hundarna reagerat men jag kan gissa att de kanske redan testat idén på några hundöron. Men varför ska hundar ha samma musiksmak när inte vi människor har det? Men man kan undra om det kommer gå att köpa eller ladda ner konserten? Och om det då också är gratis? Kanske vore nåt för mina valpar att lyssna på. Annars får de nöja sig med bob hund, frågan är om mina valpköpare också gillar dem? Annars får de väl vänja sig, allt för att valpen ska må bra!

torsdag 27 maj 2010

Att inte känna empati

I dagens smålandsposten kan man läsa hur ungdomar i Moheda innebandyklubb tjänar in pengar till klubben genom att samla in höns för slakt. Inte mindre än 8000 hönor som inte längre duger som värphöns ska placeras i burar, 12 st i varje för att åka vidare till slakteriet. Enligt artikeln så trampades höns ihjäl när de skulle fångas in, då stallarna var så mörka. En av ungdomarna som var 14 år första gången säger enligt artikeln: " Jag spydde den gången. Det var så många höns som dog och efteråt skulle vi skyffla ut dem med spadar".

Intressant är att läsa kommentarerna till denna artikel då de mest handlar om ungomar verkligen ska behöva utföra detta arbete? Eller de värsta synpunkterna är kanske att ungdomarna minsann inte ska gnälla för att de får arbeta lite och se hur det är i verkligheten.

Min egen första kommentar är att detta är djurplågeri oavsett om det är ungdomar eller vuxna som gör jobbet. Det strider dessutom mot svensk djurskyddslagstiftning. Stallarna ska för det första vara ljusa med bra ventilation och hönsen får inte stressas. Sen kan man fråga sig om denna form av djurproduktion med vinstintresse någonsin kan bli ett värdigt liv för de på fel sidan stängslet.

Om det finns något positivt med ungdomarnas upplevelser är att de kanske vaknar till och funderar på vad de äter. Vilka ägg köper de i affären egentligen? Tyvärr är det nog så att många trubbas av och accepterar att det går till på detta vis - detta är nog det farligaste av allt: att sluta reagera, att inte känna empati.

onsdag 26 maj 2010

Gulliga vovvar & farliga monster

Om vi ser till barnlitteraturen framställs ofta hundar som gulliga vovvar i allt från pekböcker till sagor och mer praktiska böcker i hur man sköter om sin hund. Och låt oss inte glömma Båtsman - denna kramgoa hund från Saltkråkan. De flesta barn har nog också fått ett gulligt mjukdjur i form av en hund i julklapp eller födelsedagspresent. Många av dessa barn växer dessutom upp i städer utan kontakt med bondgårdsdjur eller skogens djur. De vet inte varifrån köttet de äter kommer. I deras värld är hundar mjuka och kramvänliga.

Vem förklarar för sina barn att Båtsman egentligen är en hundras med vaktinstinkt som man inte kan gå fram och krama som man vill? Vem förklarar för dessa barn att alla dessa gulliga sagor är just bara sagor och att alla mysiga mjukdjur inte är något annat än kramdjur? Lär vi barnen att hundar faktiskt har tänder som de kan bita med? Vem lär barnen att på hundspråk betyder en kram något mycket fult och som betraktas som väldigt oartigt? Vem berättar för barnen att hunden inte förstår att de är just barn och att deras kroppsspråk och viftande armar kan verka skrämmande? Vem lär barnen att man inte går fram till främmande hundar? För om ingen lär barnen allt detta - hur ska de då förstå att alla sagor, biofilmer och mjukdjur är på låtsas? Det är lätt att döma barnen som springer fram och slänger sig om halsen på en främmande hund, men hur ska barnet kunna veta?

Det finns också en motpol till den gulliga barnlitteraturen och det är medias rapportering av hundar som biter och skrämmer barn. Helt plötsligt är hundarna inte längre gulliga - de är plötsligen monster som inte har rätt att finnas till. För en hund som bitit måste avlivas, i alla fall om man får tro medias rapportering. I Expressens nätbilaga rapporteras idag om fallet Olivia som blivit biten i halsen, om rotweilern Hector som hotas av avlivning och tips från en polis som berättar hur man skyddar sitt barn.

Båda (medie-)bilderna - den gulliga vovven och det farliga monstret - är lika ensidiga och verklighetsfrånvända. Vi måste finna en mer nyanserad bild. Som det är nu får jag en uppfattning att vi människor blir så förvånande när den söta Båtmans-hunden kan bita. Den gulliga vovven är nu ett farligt monster. För Båtsman i verkligheten är ju inte som Båtsman på TV. Om inte ens vuxna kan förstå skillnaden, vem ska då lära deras barn?

tisdag 25 maj 2010

Vad är vackert?

Det är bara så, att för vissa går det bättre än andra. Jag vill ge en eloge till alla vinnande utställningshundar! När man läser i dagspressen får man lätt uppfattningen att utställningar enbart är en skönhetstävling.

Förvisso är det en skönhetstävling men det handlar inte bara om att vara vacker. För vad är egentligen vackert? Hur mäter man vackert? I utställningsammanhang så är vackert att vara så nära en idealbild som möjligt. Idealbilden presenteras i en standard för varje ras som sen ska vara godkänd av den internationella paraplyorganisationen FCI. Det innebär att vad som är en vacker pudel skiljer sig från hur en vacker kuvasz ska se ut. Det man tar hänsyn till är hur varje ras används och vilka arbetsuppgifter den ska kunna utföra. När domarna kategoriserar hundarna utifrån standarden så tar man hänsyn till temperament, rörelser, kroppsbyggnad, dagsform, päls osv. Medan en pudel ska vara välborstad och klippt i någon godkänd frisyr så ska en kuvasz inte vara varken badad eller borstad den senaste veckan. Så; att vara vacker är att vara nära hundrasens idealbild.

Vi får dock inte glömma att en idealbild är ett önsketänkande. När t ex rasstandarden för kuvasz skrevs utgick man inte från hur rasen fakstist såg ut utan hur man ville att den skulle se ut. Man målade upp en idealbild. Att vara vacker i hundsammanhang är definitivt relativt! De flesta som håller på med utställning är inlästa på hur den egna rasen ser ut men kan ha väldigt svårt att bedöma en för dem okänd ras.

Att klassificera varje hund utfrån rasstandarden kanske inte är så svårt. Det är vad som i utställningssammanhang kallas kvalitetsbedömning. Det svåra börjar när domarna ska utse en vinnare och döma hundarna gentemot varandra. Eftersom det är ytterst få hundar som faktist ser ut som idealbilden så måste domarna här göra prioriteringara om vad som är viktigast. Vad gör att en hund är finare än någon annan? Här har varje domare utrymme att bestämma prioritetsordningen, vilket förklarar varför det inte är samma hund som vinner varje gång eller att resultaten kan variera för samma hund.

Ett vinnande koncept är att synas i mängden. Då menar jag inte en udda frisyr för det är inget som i utställningssammanhang ryms i begreppet vacker (så när jornalister envisas med att skriva om frisyrer och "piffiga" hundar så förstår man att de inte är ett dugg insatta i vad det är de skriver om) utan att hunden visas på ett väldigt skickligt sätt så att fördelarna syns tydligt, att hunden är i god kondition och att det syns på hunden att den trivs i utställningsringen. Det ska lysa om hunden!

Det innebär att det krävs massor av träning och denna träning måste upplevas som positiv för hunden så att den förknippar utställningsringen med något jätteroligt. Den måste vara i såväl fysisk som psykisk god form. Det är här jag vill ge en eloge till alla vinnande hundar och deras handlers. Ni förtjänar en bättre bevakning! Ni gör ett otroligt jobb och jag hoppas att ni tillåter er själva att vara stolta, riktigt stolta!

Jag tar mig här friheten att applådera några fantastiska hundar som i helgen blev Best In Show. I Hässleholm var det ingen mindre än Jenny Hall med sin Faraohund Faouzlah´s Faramir som tog rubbet. Jenny bor i Torpsbruk inte så långt från mig så det är ju extra roligt att applådera någon smålänning. Upp i Norr i Sundsvall blev det afghanhunden Al-Bhint Roula von Haussman ägd av Elisabet Levén , Sven Westerblad och Juan Pio Milano Ruiz som blev BIS. Grattis!

Sen vill jag verkligen gratulera min fodervärdshund och hennes familj till helgens 6:e cert. Nu blir hon snart 2 år i juni och då har hon möjlighet att bli champion. Grattis Christel, Conny och Bella-bus!

Avslutningsvis, glöm inte bort att vackert är relativt!

måndag 24 maj 2010

Veterinärvård och hundförsäkringar

Idag var jag hos veterinären med fem hundar. De skulle vaccineras och två av dem ta blodprov för att testa så att de har tillräckligt med antikroppar mot rabies. Ett vanligt rutinbesök med andra ord förutom för min kuvasztik Czabina. Jag har haft svårt att få ner henne i hull och hon har även varit orkeslös sista tiden. När veterinären undersökte henne kände hon en knöl i magen så vi fick ta några röntgenplåtar. De kunde inte hitta något mer än att tarmarna låg onormalt "trassliga" som ett garnnystan. Njurarna såg bra ut men mjälten låg ovanligt långt ner. Veterenären tog även ett blodprov för att kolla upp sköldkörteln. Så nu är det bara att ha is i magen och vänta på provsvaren.

Det hela skulle även betalas och sköterskan nästan skämdes över att ta så mycket betalt. Hon frågade mig om jag inte var över självrisken för Czabinas försäkring. Det var på gränsen. Det här med försäkring på hundar gör mig riktigt irriterad. Mina hundar är försäkrade i AGRIA men jag kan tänka mig att det är likadant med andra försäkringsbolag. Fast jag tycker att AGRIA har ett större ansvar än andra bolag då man profilerar sig genom samarbete med Kennelklubben. Vad är problemet?
  1. För det första så har premien höjts ordentligt samtidigt som man sänkt taket för veterinärvård. De har även lagt till ännu fler undantag så snart är det väl ingenting kvar som försäkringen täcker.
  2. Det allvarligaste problemet, som jag ser det, är ändå att AGRIA utger sig för att samarbeta med SKK samtidigt som de inte följer SKKs rekomendationer. Ett exempel är det avelstillägg som man kan teckna. När min tik fick sakralisation som gör att hennes bäcken är snett så att hon inte kan föda naturligt fick jag svaret från AGRIA att problemet var för ovanligt för att ingå i försäkringsskyddet. Då pratar jag om en tilläggsförsäkring som man betalar extra för. En konsekvens av AGRIAs resonemang är att friska och numerärt små raser inte har mycket att hämta hos AGRIA. Hur kommer det sig att SKK avråder mig från att avla på sakralisation samtidigt som AGRIA inte ser det som ett problem?

Som ni förstår är jag besviken på AGRIA. Jag funderar på att skaffa en checkkredit och öppna ett konto där jag kan betala in ersättning till mig själv istället för till något försäkringsbolag. Då vet jag att inte massa pengar går till reklam, sponsring och höga löner - då vet jag att pengarna går till just veterinärvård! Någon som har ett bättre förslag?

söndag 23 maj 2010

Från hundutställning till servicehund

Jag vill fortsätta att gnälla på nyhetsrapporteringen om våra hundar även om detta fall inte är en sensationsnyhet. Det är istället exempel på hur en tävling med flera tusen deltagare presenteras. Jag menar SKKs Internationella utställning i Hässleholm som här "bevakats" av Norra Skåne. Vilken annan tävling eller idrott beskrivs utan att ett enda resultat nämns? Istället skriver man om hur hundarna görs i ordning innan och några slumpvis utvalda tävlande intervjuas. Tänk er en fotbollsturnering eller varför inte ishockeymatch som refereras på samma sätt. Med en beskrivning av hur laget värmer upp innan, vad de har för kläder på sig och så pratar man med en slumpvis utvald spelare och hur det kan vara. Inga resultat, ingen analys...

Sen vill jag ändå ge Norra Skåne en eloge för att de skriver om något mycket viktigt och det handlar om våra servicehundar som hjälper människor med olika funktionshinder. I artikeln beskrivs också hur hundar kan hjälpa människor med epilepsi eller diabetes. Nu pratar vi om specialutbildade hundar med många timmars träning.

När jag var i USA sist träffade jag en kuvasz som arbetade som servicehund åt sin matte som har en nervskada som gör att hon tappar balansen och ramlar. Hennes hund varnar henne och puffar till henne innan hon själv märker att hon är på väg att falla. Men det svåra är inte nödvändigtvis för hunden att kunna varna, det är många gånger en medfödd gåva. Det svåra är att hunden ska kunna utföra sitt arbete i alla olika situationer och fungera väl med andra människor och hundar. Det är många timmars arbete. Jag tycker att detta är en bra motvikt till alla artiklar om farliga hundar som funnits senaste tiden. Men det viktigasate av allt: Det som skiljer en "farlig" hund från en servicehund är i första hand många, många timmars träning.

På bilden:
Kuvaszen Pax är utbildad servicehund
och får följa med matte överallt...

lördag 22 maj 2010

Flicka ihjälbiten

Medias rapportering om farliga hundar fortsätter. Idag rapporterar bland annat Aftonbladet och Dagens Nyheter om en treårig flicka som blivit ihjälbiten av fyra staffordshire bullterriers. Nyheten är en andrahands källa från den tyska tidningen Bild. Jag vill börja med att säga att det är så hemskt med sådana här olyckor och det är oerhört tragiskt att ett liv förspillts. Samtidigt ifrågasätter jag nyhetsvärdet i att leta upp och skriva om hundolyckor i andra länder. Det är alltså medierapporteringen jag riktar kritik mot.

Som jag beskrivit i mina tidigare hundartiklar är det statistiskt sett ovanligt att människor blir allvarligt skadade av hundar och mycket ovanligt att någon får sätta livet till. Varför finns inte denna nyhetsbevakning när det gäller utländska trafikolyckor? Eller barn som blir skadade på lekplatser i andra länder? Det enda syftet jag kan se med dessa artiklar är att göra människor rädda och skapa en vrede mot hundar i vårt samhälle. Jag har tidigare skrivit om den moraliska panik som just nu sprids gentemot hundar och framförallt mot vissa raser. Varför finns det ingen balans i rapporteringen kring våra hundar? Så fort det skrivs något är det oftast ur en negativt aspekt eller så gör man sig lite lustig över någon hundträff eller hundutställning. Det är sällan media har en seriös rapportering när det gäller hundar.

Om vi återgår till artiklen så kan man läsa att flickan var på besök hos en dam som passade fyra hundar. Hundarna vara instängda i ett rum men flickan hade gått in dit i ett obevakat ögonblick. Jag kan tänka mig att hundarna var uppstressade då de vara instängda i ett främmande hem och att de triggat varandra. Normalt går inte hundar till attack som det beskrivs i artikeln och vi har inga förstahands källor om vad som verkligen hände. Vad jag förstår är även dessa hundar avlivade nu och polisutredning pågår gentemot kvinnan som passade hundarna.

Jag hoppas alla läsare förstår att detta som hänt är extremt ovanligt och att det inte ska bli någon hets mot våra hundar som trots allt ger människor så mycket även om vi inte läser om detta i våra nyhtetstidningar. I Sverige arbetar de flesta uppfödare, iallfall de som är anslutna till SKK, för att avla fram mentalt stabila hundar. Tyvärr finns det dock bakgårdsuppfödare som struntar i detta och sen säljer valpar på blocket efter föräldradjur som normala uppfödare aldrig skulle använda. Att förbjuda vissa raser skapar inte ett tryggare samhälle då uppfödare anslutna till SKK har ett krav på sig att ta hänsyn till mentaliteten i sin avel.

fredag 21 maj 2010

Olyckligt slut

I går skrev jag om en liten flicka som blivit biten av en hund och den moraliska panik media skapar. Mycket riktigt har Aftonbladet idag ägnat en helsida åt nyheten och det går bl a att läsa att "ägaren tog sitt ansvar och avlivade hunden". På nätsidan kompletteras artikeln med två andra historier om sk farliga hundar. Även Göteborgsposten har skrivit om olyckan idag.

Återigen, jag tycker händelsen är tragisk men jag tycker också det är sorgligt att hunden behövde avlivas. Men eftersom jag inte har alla uppgifter om vad som hände vill jag inte uttala mig om det enskilda fallet .

Med ökad kunskap om hundar för såväl ägare som omgivning hade olyckan inte behövt inträffa. Vet man att man har en hund som inte gillar barn får man se till att inga barn kommer fram och ägaren får gå emellan. Faktum är att det inte heller är fel tänkt att man kan använda munkorg. Vet man att man har en osäker hund kan munkorg vara en trygghet när man rör sig i miljöer där man är osäker på hur hunden kommer att reagera . Jag menar inte att munkorg behöver vara en lösning i sig för det gör ju inte hunden lugnare. Men det kan användas medan man successivt tränar hunden. Det finns någon slags tabu för munkorg i vårt samhälle. Men vi behöver bara åka ner till Europa så råder det munkorgstvång på stora hundar inne i städer och på allmänna kommunikationer. Förvisso har man här en högre acceptans för hundar med mer temperament än vad som finns i Sverige.

Det finns också en rad böcker som går att läsa om hundar, hur de reagerar och hur man kan lösa problem. Exempelvis så känner sig en hund i koppel mer trängd, de kan ju inte fly och många hundar upplever barn som obehagliga och läskiga. En del hundar vill inte heller bli klappade av alla och kramar uppfattas många gånger som ett hot. Såväl barn som hundar har svårt att läsa varandras signaler. Det är därför så viktigt att barn aldrig ska gå fram och klappa främmande hundar.

Det finns en nyutkommen bok "Hundars och vargars beteende" av Freddy Worm Christiansen, översatt av K. Malm , den publicerades första gången 2007 i Danmark. Det är mycket intressant läsning. Freddy Worm visar exempelvis på hur hundens zonförsvar fungerar och han menar att vi många gånger missförstår hunden när den morrar eller biter. På sid 77 skriver han:

"Varje hund har en beredskap för att bita i försvar om den blir tillräckligt trängd. Det beror inte på någon särskilt stor aggressivitet utan är en medfödd överlevnadsstrategi, där hunden försvarar en äganderättzon. Därför ska människor, särskilt barn, lära sig hur man respekterar en hunds zoner":

Även etologen Ingrid Tapper har skrivit om ämnet i "Hundars rädsla och aggressioner" (2009). Syftet är att vi ska förstå hunden utifrån ett ekologsikt perspektiv då hunden inte alltid fungerar som vi människor tror. Här finns också en rad träningstips och i slutet av boken redovisar hon statistik om hundars bitskador på männsiskor. Hon visar här att det är mycket ovanligt att hundar biter männsikor. Risken att bli skdad av en häst är dubbet så stor. Statistiken visar dock att av de olyckor som sker så är barn överrepresenterade.

För att unvika framtida skador krävs att hundägaren vet vad de har i kopplet, ordentlig socialträning men vi måste också respektera hunden. Tyvärr så bidrar artiklar om hundar som bitit sällan till ökad förståelse eller kunskap utan istället till rädsla, vrede och det är hunden som utpekas som syndabocken. I det här fallet är hunden redan avlivad.

torsdag 20 maj 2010

Flicka biten av hund

Igår gick det återigen att läsa i olika media om ett barn som blivit bitet av en hund. Se t ex Aftonbladet, Göteborgs-posten och Dagens Nyheter. Det är alltid så hemskt att läsa om olyckor där barn blivit skadade oavsett orsaken. Jag hoppas verkligen att denna flicka blir återställd snart!

Som läsare får vi dock inte veta hur det hela gick till mer än att flickan "skulle hälsa på hunden". Att hälsa på hundar kan ju göras på många olika sätt och jag undrar om det fanns några ansvariga vuxna i närheten? I Aftonbladets artikel framgår att tvååringen var ute tillsammans med sin sjuåriga syster. Några vuxna omnämns inte. Att döma ut hunden utifrån den lilla information som förmedlas är därför omöjligt.

Det finns en baksida med denna typ av rapportering och det är att de skapar en skräck och oro för hundar i allmänhet. Man skulle här kunna använda sig av begreppet moralisk panik som använts inom ungdomskulturforskningen för att förklara hur medias rapportering om t ex "farliga" undgodmar, särskilt de nya ungdomskulturerna förstorades upp och fick konsekvenser i form av ilska och skräck med påföljande krav på strängare lagar. Poängen med begreppet moralisk panik är att forskningen visade att ungdomsvåldet egentligen inte ökat och att de nya ungdomarna inte var farligare än tidigare.

Liknande moralisk panik rikas nu mot våra hundar. Medias ensidiga rapportering skapar rädsla, oro och ilska mot s k farliga hundar. Visst finns tragiska olyckor men vreden och rädslan står inte i proportion till verkligheten. Då riskerar en rädsla mot hundar i gemen utvecklas. Det är både ogrundat och tragiskt.

tisdag 18 maj 2010

Specialutställning i Gränna

I helgen hade Svenska Bergs- och Herdehundsklubben utställning i Gränna för klubbens över 20 olika raser. Man firade 15 års jubileum och förra årets topphundar fick ta emot priser för sina framgångar. Bland annat fick Kennel Sorschies pris som årets uppfödare och multichampion Csigora Orphie fick ta emot pris för 2009 års bästa veteran.

Lite roligt med så många kuvaszer i topp. Och söndagens utställning vara inget undantag. Min egen valp Minou (Csigora Karaoke Queen) blev BIR och BIS-2 valp, Orphie blev bästa veteran och BIS-2 veteran, Kozack (Csigora Gyémánt Gordan) blev BIM och CH Sorschies Szép Dajka blev BIR och Best In Show.

Det är inte så ofta en kuvasz blir BIS, det har faktiskt hänt enbart en gång tidigare och det var CH Csigora Indira som blev BIS för Kenneth Edh. Domare denna dag var Leif Ragnar Hjorth från Norge samt Petra Junehall. Kennel Sorschies blev även denna dag bästa uppfödargrupp i slutfinalen. Det är bara att gratulera Kicki Svalin och jag är så tacksam att hon fortfarande visar gamla Orphie.

Själv hade jag inte många hundar på plats. Jag visade Czabina som fick CK men domaren tyckte att hon var i för högt hull. Vilket stämmer. Nu är det enbart dietfoder för Czabina. Jag ska även ta en sköldkörtelprov så jag är säker på att hennes runda mage inte beror på detta, för hon får egentligen inte särskilt mycket mat. En hane som jag tycker var riktigt fin denna dag var CH Csigora Emir alias "Länsman", visad av Silvana.

Jag trodde faktiskt att han skulle slå Kozack då Kozack förvisso är en mycket bra hund men för dagen inte i bästa pälskondition. Men Länsman blev till slut placerad som tredje bästa hane. Efter Kozack kom Sorschies Szép Gúlyas (en son till min Csigo) som är en riktigt snygg unghane. Jag gillar hans ansiktsutryck och han var väl värd sitt cert.

Bland tikarna var det Red Dog´s White Vega som tog certet, en riktigt söt tik och helsyster till min Riina. Träffade även min foderhund Engill (Guldforsens Engill Verdison), det var hans andra utställning och han blev snyggt visad av Therese. Han fick en slät etta vilket är helt ok för en växande junior.

Efter utställningen hade kuvaszklubben styrelsemöte. En klubb som antagligen har Sveriges trevligaste medlemmar och funktionärer. Om du inte tror mig, kom till kuvaszspecialen den 12 Juni på Mälardalens camping i Västerås!

måndag 17 maj 2010

Hundkurs

Det har varit en intensiv helg. Har gått Hundutbildningsgruppens utbildning HUND3. Det är en kurs jag rekommenderar till den som verkligen vill lära sig mer om hundar i allmänhet. Kursen ifrågasätter vedertagna uppfattningar och myter kring våra hundar. Den tar upp forskning på olika områden och ger tips på hur vi kan ge våra hundar en bättre vardagsmiljö. I lördags handlade det om berikning som visade på hur hundar i vårt samhälle många gånger fråntas medfödda behov och hur vi kan kompensera detta. Det som framförallt har varit givande är att utbildningen inte försöker överföra någon form av hundreligion som t ex IMMI utan att olika perspektiv har såväl lyfts fram som ifrågasatts. Jag tänker inte gå in mer på kursens innehåll här då jag tycker att den intresserade istället bör gå hela kursen (tre delkurser förlagt på tre helger).

Till den som undrar vad jag har emot IMMI är att jag anser att de inte utgår ifrån själva hunden utan att det är hunden som ska passa in på deras metoder. Med raser som kuvasz och puli är det mycket viktigt att sätta gränser och vara tydlig när det gäller själva vardagslydnaden eller uppfostran. Man kan inte ge en kuvasz som gör utfall mot en annan hund godis för att de ska förknippa den andra hunden som något positivt. Det funkar INTE utan kan istället bli mycket farligt. Däremot kan IMMIs metoder funka bra vid tävlingslydnad eller för att lära hunden konster osv.

Ikväll blir det hundkurs av mer praktisk art för Charlie och Siouxsie!

torsdag 13 maj 2010

Konsten att framkalla våren

Ibland är bilder verkligare än verkligheten, iallafall om man får tro Baudrillard. Jag funderade därför på hur jag skulle kunna få den här känslan av vår i mitten av maj. Varför inte placera mina favoritmotiv i vårlika miljöer, ladda kameran och sen vips: Våren är här! Funkar det?

onsdag 12 maj 2010

Träna, bada, äta, sova

...Så har vår vita puli Charlies dag sett ut. Det ena leder till det andra. Det började med en skön skogspromenad med lite träning när Charlie får för sig att rulla sig i... ja ni som har hund vet att vissa hundar finner njutning i att rulla sig i diverse saker som luktar mindre angenämt. Hur jag än letat i forskning och hundböcker hittar jag inget annat än gissningar och vaga teorier om varför hundar skulle rulla sig i andra djurs avföring eller kadaver. Någon som har ett bra svar?

Iallafall var Charlie väldigt lycklig efter att ha rullat och gnidit in sig i någon form av dynga. Jag var inte lika lycklig, Charlie luktade bedrövligt. Det blev direkt in i duschen. Sen fick även kuvasztikarna Minou och Czabina ett bad när jag ändå var dyblöt. De ska ju ställas ut på Svenska bergs- och herdehundarnas specialutställning i Gränna på söndag. En kuvasz får ju inte vara helt nybadad om om domaren ska kunna se hundens naturliga pälsstruktur. Så nu gäller det att hålla dem rena ända fram till söndag. Regnväder är inte det optimala.

Tillbaka till Charlie som efter badande och fönande var helt utsvulten och fick sin kvällsmat. Nåja, Charlie är alltid utsvulten. Charlie har också som vana att sitta med vid matbordet. Han sitter i kökssoffan och vet att när vi ätit upp så finns det lite mat till honom också. Då säger han "owaw" och får sen lite mat på husses tallrik. Nu är iallfall Charlie väldigt trött och har parkerat sig i den mjukare soffan i vardagsrummet. Charlie är också den som är mest kvällstrött här hemma. Framåt niotiden så kryper han in under husses och mattes säng. Ibland lägger han sig i sängen men tycker ofta att det blir för varmt när alla lagt sig, pulitikarna Yumi och Siouxsie sover också här plus katten Vera som har som vana att ligga på mattes kudde. Hur många tassar blir det tillsammans?

söndag 9 maj 2010

Forskarkonferens: Människa och djur: för livet

Nu marknadsförs IAHAIOs internationella forskarkonferens "Människa och djur för livet", jag borde kanske jubla då deras syfte är att sprida vetenskapliga resultat om djurs positiva inverkan på männsikor. Här finns dock två problem.

  1. Det första problemet är tillvägagångsättet att enbart ta med den forskning som kommer fram till de resultat man vill ha, i det här fallet enbart forskning som visar på de positiva egenskaperna. Det finns forskning som visar på motsatsen också. Det är som att ordna en konferens enbart om alkholens positiva inverkan, sådana forskningsresultat finns också. Hade det inte varit mer etiskt att visa exempel på forskning oavsett om resultaten är positivt eller negativt värdeladdade? Och varför ska jag betala 5000 kronor för en konferens där jag kommer få höra vilken positiv inverkan hundarna kan ha - det vet jag redan! Nåja, jag kan i viss mån bortse från detta problem då konferensen förhoppningsvis kan generera en positiv syn på hunden i samhället som motpol till medierapporteringen kring aggressiva hundar som biter barn...
  2. Det andra problemet ser jag som allvarligare och det är forskningsprojekt som på förhand bestämt sig för vilka resultat man vill komma fram till. Jag kommer ihåg när jag arbetade på Centrum för kulturforskning och kontaktades för att visa på kulturens positiva inverkan på barn. Jag fick här förklara att seriös forskning inte går till på det sättet, det vore oetiskt. På samma sätt ställer jag mig frågande till forskning som har som utgångspunt att påvisa hundens positiva effekt på samhället. Syftet med forskning är knappast att lyfta fram vissa värderingar utan istället att beskriva eller förklara olika fenomen. Sen kan ju forskaren inte ställas till svars för hur resultaten tolkas.

Min poäng är inte att ifrågasätta hundens positiva roll men när man vill använda sig av vetenskapen för att förstärka en speciell uppfattning tror jag man vinner på att vara mer nyanserad.

lördag 8 maj 2010

Den ologiska vargjakten

Som medlem i Svenska Kennelklubben blev jag ytterst förvånad när jag såg att SKK ställt sig bakom den svenska vargjakten med syftet att minska inaveln av den svenska vargstammen! Det är ju en logik som krockar med det RAS-arbete alla olika rasklubbar har fått direktiv att arbeta fram, där ett av de viktigaste målen är att bredda den genetiska variationen inom de olika raserna. En av skälen är att Sverige, liksom alla EU-länder ratificerat FNs konvention (CBD) vars syfte är att bevara den biologiska mångfalden. Det gäller såväl våra hundstammar som vilda djur.

Arbetet med RAS har lett till att uppfödarna utbildats att undvika tät linjeavel som tidigare ansetts som acceptabelt. Det handlar om att inte överanvända enskilda djur utan istället använda så många olika avelsdjur som möjligt - särskilt i raser med små populationer. Hur kan SKK ge dessa direktiv till klubbens uppfödare samtidigt som man ställer sig bakom jakt på den svenska vargen vars population redan är i minsta laget? På vilket sätt skulle detta minska eventuell inavel och är verkligen den svenska vargjakten i enlighet med CBD?

Att jaga för att minska inaveln köper jag inte. Däremot förstår jag att enskilda personer kan känna rädsla och att jägare är rädda om sina hundar. Varför har inte SKK istället lyft fram alla de hundraser som avlats fram för att vakta boskap, familj och gårdar mot bland annat varg? Vore inte detta ett arbete den svenska kennelklubben borde prioriterat istället? En utmärkt hundras som passar för detta ändamål är den ungerska kuvaszen men det finns flera raser med en historia som boskapsvaktande hundar. Med hjälp av dessa vakthundar finns det möjlighet att låta den svenska vargstammen växa och det är först då vi kan öka den genetiska variationen i den svenska vargstammen.

torsdag 6 maj 2010

Ny fotbollsstjärna!

Jag var ock hälsade på pulitiken Bella och det visade sig att hon hade en enorm bollkänsla. Jag har aldrig tidigare sett en hund dribbla en fotbolll i den hastigheten och hon tröttnade aldrig. Nästa gång får jag ta med en filmkamera men här kommer iallfall en bild!

måndag 3 maj 2010

Sorschies Nemes Hippi

Jag lovade ju att uppdatera med lite valpbilder efter mitt besök hos Kennel Sorschies. Valparna var så söta och väldigt fina och det var framförallt en valp som fångade mitt hjärta och det var denna tös. Hon är nu fem veckor - någon som är intresserad av att vara fodervärd?

söndag 2 maj 2010

Kuvaszvalpar

Idag bär det av till Kicki Svalin på Kennel Sorschies för att titta på kuvaszvalpar. Jag får skjuts av Silvana, kennel Ecapadi, som ska ha en hanvalp. Ska bli spännande att se kullen då tiken, Csigora Ijász Idun, är från vår I-kull. Det finns nog inget sötare än kuvaszvalpar och det är inte meningen att jag ska ha någon valp själv från denna kull. Jag återkommer i morgon med bilder!

lördag 1 maj 2010

Första maj!

Hej välkommen till denna nya blogg. Tanken är att jag så gott som dagligen kommer dela med mig av mitt vardagliga liv med mina hundar. Jag tycker om att läsa om hundar och ta del av nya forskningsresultat såväl som att kommentera dessa och skriva egna artiklar. Framförallt så ser jag hundarna som sociala varelse i den bemärkelse att hundarna, precis som vi människor, formas av den sociala miljön samtidigt som vi är med och påverkar den egna tillvaron.

Idag har det inte hänt så mycket här hemma mer än att hundarna ordnat en första-maj demonstration där de kräver mer mat för de fyrbenta och längre skogspromenader.