fredag 30 mars 2012

Gå i fängelse, hund!

Dressed Dogs in Police Line Up hi-res picturesSå har det hänt. Igen. Varje dag möter vi berättelser om brottsoffer och brottslingar, polis och tjuvar, straff och förlåtelse i våra massmedier. Och skulle inte det vara nog, så somnar vi i tv-soffan framför Morden i Midsomer, Beck eller Kojak (med klubban, ni vet).

Skulle vi ändå inte fått vårt lystmäte när det gäller kriminalitet och rättsapparat kan vi gå på Jack-the-Ripper-vandring i Tower Hamlets, Wallander-guidning i Ystad eller Millennium-sightseeing på Södermalm. Kriminalitet, brott och straff fascinerar oss människor. Vi som vandrar på den smala vägen ("jodå, jag lovar och svär!") kanske ännu mer än de som verkligen lever ett gangsterliv, just därför att det är en värld vi inte har tillgång till, vilket är lockande på tryggt avstånd.

Så när det hänt igen, ett brott har skett, så förväntar vi ju oss i en rättsstat som våran att en eller flera individer prövas i domstol vad gäller skuldfrågan. Vi förväntar ju oss att ett straff ådöms efter en noggrann prövning i ett opartiskt skådespel framför Fru Justitias blinda ögon. Vi förväntar oss att endast "friska" individer straffas för en brottslig handling, medan otillräkneliga, psykiskt sjuka individer vid samma gärning döms till vård. Att ungdomar får straffrabatt och istället mer krut läggs på den rehabiliterande delen än vad fallet är med den förhärdade yrkeskriminelle fyrtioåringen, kanske.


För nu har det ju hänt igen.
Ett brott har skett. Denna gång i Laholm. En grov misshandel, där en individ bunden utanför en affär, attackerats av en annan individ som, eventuellt oprovocerat, helt sonika bet av benet på den bundne. Nu kräver vi, att den attackerande individen ställs inför rätta, tillerkänns offentlig försvarare, prövas av domstol och straffas om så befunnen skyldig! Sveriges Radio Halland berättar att förövaren i detta fall misstänks vara en...rottweiler.

Stopp där! Vadå, har skribenten helt tappat koncepterna här i blogginlägget?! Rottweiler. Det är ju en hund? Ett djur? Och brottsoffret var visst en annan hund. Vadå domstol, försvarare och rättegång? Ett djur kan väl inte ställas inför rätta, heller, tok!?


Nej, kanske inte idag. Men rättssystem, rättsuppfattning, moral och praktiker i ett samhälle är aldrig fixt och givet. Det är socialt konstruerade fenomen. Och därmed föränderliga över tid. I medeltidens Europa var det inte bara möjligt att ställa husdjur inför rätta för brott. Brott enligt människans lagar. Prövade enligt dessa och i såväl världsliga brottsmål som inför kyrkliga domstolar för brott mot likaledes socialt konstruerade kyrkliga lagar. Ja, inte bara husdjur för den delen. Även larver, råttor och fåglar har prövats och dömts i enlighet med vårt västliga rättssystem för inte alltför många generationer sedan! Lyssna gärna på
detta utmärkta BBC-program i ämnet!

Det förefaller som om
grisar var de största svinen (ursäkta!) enligt den tidens rättsuppfattning. Djur som avrättades för mord, genom hängning, straffades extra mycket genom att de inte åts upp som vanliga grisar. Hårda bud, minsann! Vilda djur kunde i kyrkliga domstolar straffas med bannlysning - och alltså fråntas medlemsskapet i kyrkogemenskapen. Ett oerhört straff enligt den tidens rättsuppfattning. Det drabbade t ex larverna som elakt nog ätit av kyrkans växande säd på fälten utanför Valence. Efter sedvanlig prövning då.

Rottweilern i Laholm, som anklagas för att ha bitit benet av en medhund, hade kanske haft behov av en bra advokat. Historikern
Peter Dinzelbacher (2002) visar bl a att ett gäng råttor som i franska Autun i början av 1500-talet stod anklagade för att ha stulit av det lagrade kornet hade en sådan. Bartholomé Chassenée vann stor ryktbarhet genom sitt försvar av råttorna, bl a genom att på ett riktigt lagvrängarsätt få rättegången uppskjuten flera gånger. Hur? Jo genom att åberopa att råttorna inte kunde närvara då de fruktade för sina liv eftersom det fanns så många katter i domstolens närhet! Genialt! BBC har filmatiserat i The Hour of the Pig 1993!


Nu är rättsuppfattningen annorlunda. Numer kan man
uppenbarligen bete sig som ett svin mot grisar utan att ställas inför rätta. Fast säger man "nöff" till "grisen", då griper rättsmaskineriet in, minsann. Frågan är om inte den medeltida uppfattningen ibland var att föredra?


Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala hundar

Inget för kräsmagade

Det har varit några jobbiga dagar. I söndags fick vi åka in till Djursjukhuset med vår 12-åriga pulitik Trassel. Efter att ha kräkts upp två använda tamponger var hon fortfarande dålig och försökte kräkas. Inne på djursjukhuset konstaterades att det fanns fler tampinger kvar i magen. Det gick att känna utanpå men röntgenbilderna visade inget.
.
Trassel fick vara kvar med dropp och nya plåtar fick tas med kontrast-vätska. Det som kan vara farligt är om dessa främmande föremål fastnar i tunntarmen. Det kan spräcka magsäcken och man kan då behöva operera. Har den bara kommit ut i tjocktarmen kan det komma ut den naturliga vägen. Eftersom Trassel är så pass gammal och dessutom har fått blåsljud på hjärtat, på äldre dagar, ville jag helst inte operera henne. Det var därför en stor lättnad när man via röntgen konstaterat att tampongerna som var kvar hade passerat till tjocktarmen. Då fick hon åka hem och blev snart pigg igen. Idag fredag är hon som vanligt igen.

Trassel bor normalt hos min son men han har ju stuckit iväg på sin långresa. Nu bor Trassel hos min sons flickväns mamma. Som tur är inte så långt ifrån oss. Tyvärr hade vi inte informerat om Trassels otrevliga böjelser. Hon är ju så pass gammal att hon inte borde stoppa i sig dylika föremål. Hon hade dessutom lyckats ta sig in i badrummet även om dörren brukar vara stängd. Därefter kände hon sin favoritdoft och lyckades även öppna en stängd soptunna. Det hade kunnat sluta illa men Trassel är en överlevare. Vi är alla så glada för att Trassel mår bra nu. Hon kommer alltid vara speciell. Hon är dessutom vår första puli. I 12 år har hon hängt med och vi hoppas hon får många år till!

onsdag 28 mars 2012

Seriehundar, identitet och det moderna livet

Hundar i serier? Kan det vara intressant att diskutera? Ja, jag tror det. Hundar i serier kan avspegla både verklighet och fiktion. Och de kan vara viktiga för hur vi ser på oss själva. Ja kanske till och med påverkat oss att ha hundar långt senare i livet? Gästbloggaren Dan Porsfelt tror sig i alla fall ha påverkats av sin seriekonsumtion som barn. Men kan man skylla det faktum att han nu lever med en flock hundar på serierna? Mer tveksamt.

Den animerade 3D Tintin-filmen regisserad av Spielberg som hade premiär i Sverige för ett halvår sen fick ju i huvudsak god kritik. Serien Tintin, skapad av Hergé -ett namn man lagt på minnet precis som Uderzo och Goscinny - lästes av mig och många i min generation i sin helhet. Det vill säga vi läste alla album som kom ut. Nån som känner igen sig? Samma sak med Lucky Luke och Asterixalbumen. För att inte tala om Smurfarna! För min egen del följde jag och konsumerade jag också Prins Valiant och, speciellt, Riddar Eldhjärta.

Så, där har ni min barndom i en liten ask! En del av den i alla fall... Kanske har läsandet av dessa seriealbum bidragit till att göra mig till den jag ses som och uppfattar mig som? Min identitet, kort sagt. Tintins påstådda rasism var inget som man reflekterade särskilt mycket under det nittonhundrasjuttiotal då jag läste serien mest intensivt. Fanns det någon debatt om detta så gick den mitt lilla förortsjag långt över huvudet i alla fall. Nu finns ju debatten i alla fall. Och Tintin är frikänd i domstol minsann.

Jag tror inte heller att himlen kommer falla ner över mitt huvud, som hövdingen Majestix i den tappra lilla galliska byn som ståndaktigt motstår den romerska ockupations- och övermakten. Men kanske är mitt ogillande av översittare och älskande av underdogs av olika slag påverkat av den aspekten av serien. Kanske, i så fall i samklang med andra viktiga socialisationsagenter - verkliga som fiktiva! Lucky Luke tar nästan alltid den svages parti. Prins Valiant också, även om han liksom Eldhjärta tillhör adeln och därmed en ytterst priviligierad klass under medeltiden.

Smurfarna - ja de är ju kreativa och sköna lirare - men väldigt små. Och därmed utsatta för hot. Till exempel från elaka människofigurer som Gargamel och hans elaka katt Azrael. Då de jagas av katten får man tanken att smurfarna kanske är små, små hundar. Har jag påverkats av att läsa dessa serirer?

Har jag införlivat de värderingar som manifesteras i de serier jag och mina barndomskamrater läste en gång? Och vilka är dessa värderingar egentligen? Diskussionen om Tintins (och hans skapare Hergés) vita, eurocentriska och rasistiska världsbild är inte så ointressant ur det perspektivet egentligen. Även om jag menar att man måste läsa Tintin utifrån vetskapen om att det är en produkt av ett europeiskt 1930-tal. Man börjar dock fundera över hur ens egna värderingar konstruerats över tid.

Det här är ju en hundblogg och jag började skriva det här inlägget med avsikten att uppmärksamma och diskutera fenomenet hundar i serier. I Asterix har vi den mycket lilla, trogna och ibland modiga Idefix. Idefix är sällan i centrum av handlingen, vad jag kommer ihåg. Idefix är i bästa fall en side-kick, så att säga. Ofta, tror jag inslängd i serierutan mest för att liva upp densamma. Sällan är Idefix i centrum och sällan klappas, gosas med eller vårdas han. Han blir ibland buren och då och då får han stora ben. Det gillar han! Nästan lika mycket som träd.

Tintins hund, foxterriern Milou, är oftare med i handlingen. Milou är mera av aktör, jämfört med Idefix. Långt ifrån alltid, men då och då. Ibland är Milou lite av vad Dr Watson är för Sherlock Holmes! Det är ju inte så illa!

Såväl Milou som Idefix rör sig fritt, i den meningen att koppel sällan eller kanske inte nånsin används. De rör sig tillsammans med sina hussar (vart tog matte vägen?) i det geografiska rummet. Över gränser och kulturer. Oftast oproblematiskt. Inga kontroller. Inga hundpass. Inga intyg om intagna piller strax innan hemfärd. Faktum är att detta visar på en verklighet som existerade ända in i 1900-talet! Vi tror ju gärna att den verklighet vi befinner oss i "alltid" funnits. Att generationer innan oss tampats med samma saker som vi. Delvis har de ju det, men just i detta fall stämmer det dåligt. Passet och gränskontrollen är nämligen en sen "uppfinning". Passtvånget infördes faktiskt så sent som för 98 år sedan. 1914 - i samband med första världskrigets utbrott - blev det ett tvång.

I nån mening är alltså Milous husse Tintins passlösa resande över gränser en anakronism. Men, Idefix passlösa resande är en avspegling av en verklighet. På medeltiden rörde man (i alla fall om man tillhörde en priviligierad klass eller vissa specifika yrken) sig i princip fritt över gränser. Hästen man red på red problemfritt över nationsgränser. Ingen kontroll. Inga hästpass. Sannolikt gällde detta även hundar - i den mån sådana medfördes på färden. En frihet vi inte har idag. Långt därifrån. På gott och kanske lite på ont också?

Hundar i serier är ett intressant tema. Allt från Fantomens modiga hund (eller bergsvarg) Devil till katten Gustafs polare och slagpåse: den tröge Ådi. "Huvudpersoner" som Scooby Doo, Ludde och Snobben eller utsmyckningar mer i marginalen som Idefix. Den här sidan noterar ett antal välkända hundseriekaraktärer. Finns det fler? Vilka gillar du? Och finns några du ogillar?

Dan Porsfelt - gästbloggare på Sociala hundar

söndag 25 mars 2012

Kändishundar och spruckna fasader

Nåddes nyligen av nyheten att den brasilianske fotbollsspelaren och världskändisen Ronaldinho blivit med hund. Och inte vilken hund som helst, utan en kuvasz!

                                                               Foto: Alexandre Vidal/ Fla Imagem
Vad Ronalidinho kallar sin nya kärlek vet jag inte, men uppfödare är kennel Kuvasz Prince of the Dogs i Brasilien. Hunden var en födelsedagspresent som villigt accepterades av den 32-årige fotbollsstjärnan och hundälskaren som numer spelar i Flamengo. Att Ronaldinho har just en ungersk ras har rönt mycket positiv uppmärksamhet i Ungern. Ronaldinho har haft hund sen tidigare och här ses han lira fotboll med sin dåvarande radarpartner i en lite grynig videosnutt.

För ett år sen var det Facebook-grundaren Mark Zuckerberg som skaffade ungersk hund. Men han valde en puli, som kallas Beast och som är "offentlig person" på Facebook. Även det renderade applådåskor från ungerskt håll! På nätet finns Zuckerberg's egna bilder på pulin i vardagen. Bilderna har delvis läckt ut oavsiktligt genom vad som i media kallas en "hackerattack". Beast verkar ha ett bra liv med lek med en storleende husse som ett inslag. Videosnuttar om mulimiljonären och hans hund har producerats och på Youtube kan man bl a se ett skämtsamt inslag om att Zuckerberg plockar upp Beasts avföring. Chockerande nog i en genomskinlig plastpåse! Så upprörande! Och så alldagligt.


En annan fotbollsmegastjärna som offentligt har ett kärleksfullt och busigt förhållande till sin hund är Real Madridproffset Christiano Ronaldo. Ronaldo har i sin professionella roll en ganska stel, dryg och bister framtoning. Dessutom uppfattad som fuskare och genuint illa omtyckt av andra än supportrarna till det lag han för tillfället spelar i. Tillfrågad i en intervju om varför han är så illa omtyckt spänner han ögonen i reportern och konstaterar med is i blicken att "Jag är rik, snygg och en fantastisk spelare. Därför gillar dom mig inte." I videon nedan ser vi "en annan" Ronaldo framträda.


Den isiga blicken är plötsligt borta. Attityden väck. Underbart! Och dykningen ner i gräset Ronaldo gör är inte för att fuska till sig ännu en frispark - utan för att komma sin hund nära!

Jag tycker det är roligt att se hur dessa megakändisar slappnar av och blir...människor genom relationen till sin hund. Blir människor? Vadå? Jo, jag menar att de genom sin interaktion med hundarna har svårt att upprätthålla den fasad som rollen som stjärna kräver. Hunden skiter ju uppriktigt sagt i vad husse eller matte tjänar eller har för arbete. Eller hur känd han eller hon är. Stjärnfasaden "spricker" och fram träder lekfulla och kärleksfulla individer. Det är faktiskt skönt att se!

Expressen rapporterar idag att prinsessan Madeleine, efter en välförtjänt skidsemester i Verbier, flygit tillbaka till New York med pojkvän släpandes på hunden Zorro i en liten väska. Vi får hoppas att vårt svenska kungahus New Yorkflykting Madeleines hund Zorro har lika kärleksfulla människor i sin närhet som Ronaldinho, Zuckerberg och Ronaldo faktiskt förefaller vara. Att omges av Säpo-grabbar i kostym och flyga privatjet själv räcker liksom inte.

Dan Porsfelt - gästbloggare på Sociala hundar.

fredag 23 mars 2012

Kuvasz & Cane Corso

Igår var jag och besökte kuvaszhanen Carlslunds Idavall Brage som till vardags kallas för Basco. Det är Eiras bror men tyvärr fick Eira inte följa med då hon löper. Synd tyckte Basco. Här är lite bilder på Basco och en av hans kompisar, en Cane Corso från kennel Sejpejos. Två riktigt snygga och trevliga hanar!









torsdag 22 mars 2012

Guldhalsband istället för Guldbagge

Guldhalsband istället för guldbagge? Ja, nu är det verklighet! Den första filmgalan för hundar avklarades för precis en månad sedan. Gissa i vilket land!? Jajamänsan - det var i USA förstås. Dog News Daily arrangerade galan som givetvis ägde rum i Hollywood.

video platformvideo managementvideo solutionsvideo player

Komplett med frackklädda hundstjärnor, kändisutdelare, slafsigt klädda kulturlirare och uppmejkade kvinnor med för stort hår och för små klänningsfodral. Ett "Hund-Oscars". Ja, det var i princip bara den numera närmast institutionaliserade Oscarspresentatören Ricky Gervais som saknades!

Och varför inte? Hundar har stått för fina skådespelarinsatser i många filmer. Ingen nämnd och ingen glömd här, men för den som är intresserad finns det sajter på nätet tillägnade fyrbenta skådespelare som Dogsinmovies och för den tävlingsintresserade finns en quiz på temat här: Can you name the Dogs in these Movies? Quiz. Faktum är att det finns en liten industri kopplad till detta. Uppfödare som marknadsför sig mot filmbranschen, hundtränare som specifikt jobbar med djur som ska agera framför kameran och "bemanningsföretag" som hyr ut tränade djuraktörer till filmbranschen. "Bedjuringsföretag" är kanske mer korrektbenämning i och för sig...


Den värlutbildade aktören och kändishunden Uggie, som också vann ett gyllene halsband på "Hund-Oscars" blev dock portad från "Människo-Oscars" trots en mycket framträdande roll i filmen The Artist. Washington Post uppmärksammade detta och upprördheten blev betydande hos allmänheten! En annan som portats i dagarna var boxern Nilo som inte fick uppfylla sin husses sista önskan, att Nilo skulle få vara med på begravningen. Kyrkoherden i Kropps församling, Markus von Martens, satte okänsligt nog stopp för det! Nu löste det sig till slut.

Uggie intervjuas av BBC i den här videon. Notera också reklamen från Tele2 innan själva inslaget! Jag har inga egentliga belägg för den tes jag kommer att framkasta nu, mer än min känsla. Men jag vill tro att hundar blivit mer och mer vanliga i spelfilm under senare år. Stämmer detta eller har jag fel? Om det är så som jag misstänker, kan man kanske se det som ett återinträde på skådespelens scen för djuren.

Man kan nog se "Hund-Oscars" som en del i en process som kan benämnas förmänskligande av hundar. (Ja det gäller även vissa andra sällskapsdjur). En uppluckring av gränser mellan djur och människa. Eller natur och kultur om man så vill. En postmodern företeelse. Men också i en mycket gammal berättarteknik som fabeln - där djurkaraktärer talar och uppför sig som människor - finns uppluckringen av gränsen mellan djur och människa. Skillnaden var att fabeln var just fiktion och skådespel - och inget annat. Men Golden Collar Awards är "verkligt" och "på riktigt". Eller är det just bara ett tecken på att livet och vårt samhälle inte är något annat än just skådespel?


Jacob Uggla i Fablernas värld hade möjligen rätt när han sa: "...djuren är väl också människor". (Ni som är yngre än 40 får klicka på länken ovan för att förstå vad jag pratar om).

Det vill säga gränsen mellan mig och min hund är konstruerad och i någon mån godtycklig. För jag ger mig den på att min bäste vän, pulin Charlie George, ser sig som min jämlike!


Kanske är det som 1500-talsförfattaren Michel de Montaigne skrev: “When I play with my cat, who knows whether she is not amusing herself with me more than I with her?” (Ur The Apology of Raymond Sebond)

Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala hundar




tisdag 20 mars 2012

Blogger byter domännamn på sina bloggar

Nu har visst Blogger bytt namn på alla sina bloggar. Istället för com på slutet är det nu se. Något som skapat en del problem då blogginnehavarna inte meddelats om detta. Konsekvensen har varit läsare som inte längre hittat bloggen, statistik och topplistor som slutat räkna sidan. Exempelvis så har det varit ett par dagar där alla som har Blogger inte fått någon statistik på exempelvis Vovves topplista. Så använder du Blogger kan det finnas en idé att gå igenom vilka ställen er blogg finns länkad. Till alla som länkar till den här bloggen: Ändra till socialahundar.blogspot.se


Missa inte heller tävlingen som pågår i CSiGORAs blogg. Tävlingen går ut på att du ska dela med dig av ett hundgodisrecept.  Av alla som deltar kommer en vinnare lottas ut, alltså ingen smakjury den här gången! Priset är valfritt hundgodis för 300 kr från CSiGORAs hundbutik! Alla som är med i tävlingen kommer även få alla recept sammanställda. Läs mer om tävlingen här: Bästa hundgodis  Även CSiGORAs blogg har ny adress: hundbutik.blogspot.se




söndag 18 mars 2012

Borde basår för polishundar införas?

Läste en artikel om att polisen har svårt att hitta bra tjänstehundar. Att det är få uppfödare som inriktar sig på sådan avel.  Man menar också att bra hundar som håller över tid är extremt viktigt i det dagliga polisarbetet. Med sitt fantastiska luktsinne kan de exempelvis känna doften av föremål, skotthål, droger och människor - levande som döda.

Hundar flygs exempelvis nu upp för att hjälpa till att söka människor efter Herkulesolyckan. Eftersom kropparna ligger under snön så är det med hundens nos man hoppas hitta dem även om man utgår ifrån att alla tyvärr är omkomna. Nu vill man hitta kvarlevorna och identifiera dem. Hundarna är ovärderliga i detta arbete i Kebenekaises snömassor. I detta fall är det lavinhundar man använder.


Tidigare föddes polishundar upp, och tränades vid Statens hundskola i Sollefteå, även om hundar införskaffades från andra källor också. Privatiseringsvågen när det gäller offentlig verksamhet (New Public Management) satte dock krokben för verksamheten och nu är polisen uteslutande hänvisad till privat verksamhet. Försvaret har fortfarande, i den relativt nystartade Hundavelsstationen, en egen uppfödning av tjänstehundar. På så vis blir det ju svårare för privata hunduppfödare att föda upp tjänstehundar då försvaret försvunnit som potentiell köpare.

På Adventure Dog Conference 2011 föreläste Erik Wilsson om försvarets avelsstation, du kan se föreläsningen här: Uppfödning av tjänstehundar. Under föreläsningen nämner Wilsson att det är svårt att hitta fodervärdar för tjänstehundar. Dels då de är för tuffa för vanliga människor och dels då mer moderna träningsmetoder inte fungerar på dem. Jag tror att han har både rätt och fel. Jag tror vi måste hitta en tredje väg i hur man hanterar hundar som varken utgår från traditionella tjänstehundsmetoder eller Immi-metoder. Jag anser att det är problematiskt att man uteslutande utgår från endera metoden, istället för att ta sin utgångspunkt från den individuella hunden ifråga. Jag kommer återkomma till det i ett eget blogginlägg framöver.

 

Jag tror att en av anledningarna till att polisen inte hittar bra hundar är att man utgår stenhårt från en träningsmetod och mentaltest som är för rigida. Jag anser att det finns massor av bra hundar "där ute" som man missar p g a av dessa tester. Som sociolog, men också som uppfödare i 15 år, så köper jag nämligen inte att det är enbart det genetiska som testas, även om en del genetiska särdrag förvisso kan uttolkas. Enligt min uppfattning finns det alltså hundar som man går miste om för att man för strikt letar hundar som ska passa in i en specifik mall. Frågan är om den mallen, de idealen alltid är relevanta? Det är tänkbart att man i högre grad än nu lägger fokus på det sociala och tränar in hunden i en eftersträvad roll. (Jag är medveten om att vissa individer är helt olämpliga och träning mot ett sånt mål vore bortkastad.)

Kanske är en lösning att likt många högskoleutbildningar nu anordna ett "basår" innan själva utbildningen startar, för att överbrygga ett för stort glapp mellan de bristande erfarenheter och kunskaper studenterna har efter gymnasiet jämfört med vad som krävs för att ta till sig den egentliga utbildningen som ges? Det kan ju bli dyrare - men å andra sidan kanske problemet med tillgången då kan lösas?


lördag 17 mars 2012

Fredagsmys med katt och hund

Så här såg det ut i soffan igårkväll. Vår katt Vera och pulin Pie kollar på fotboll tillsammans med husse.


När vi skulle börja passa Pie så var hennes matte lite orolig hur det skulle gå med katten. Som ni ser är de jättebra kompisar. De pussas och knuffar på varandra och gillar att krypa upp i soffan ihop. Jag tror de håller på samma lag - Polonia Warszawa i derbyt mot Legia!


Vera är en rutinerad och bestämd katt som är kompis med, och i inte så liten grad förebild för, hundarna i flocken. Hennes speciella rättighet att gå på bord är nåt som ger status till exempel!

fredag 16 mars 2012

Nio Liv

Nej, jag menar inte kattens alla liv eller Björn Afzelius album, inte heller ett gammalt punkband och inte Betty Svensssons designade kökshandduk. Jag menar antalet hundar här hemma just nu! Nio liv - nio hundar. Gårdagens tillskott är pulisarna Trassel och Bobo som tillfälligt är här på semester.


Trassel med Charlie i bakgrunden, bilder från i höstas.

Trassel är en 11 år gammal pulitik som numera är nerklippt. Även Bobo, nedan, är nerklippt. Bilden togs när han senast var på besök i vintras.


Det som tar längst tid med många hundar är just alla promenader då jag inte vill ha med mig allihopa på en gång. Jag är definitivt inte rättvis. Gamlingarna får betydligt kortare rundor än unghundarna. Tur att jag är inte är själv utan har hjälp från familjen. Jag skulle aldrig orka ha så här många hundar permanent. Nu hoppas jag på riktigt fint promenadväder i helgen och önskar er alla en skön fredag!

onsdag 14 mars 2012

Hemlagat hundgodis

Nu har en ny tävling dragit igång i CSiGORAs blogg. Det gäller att skicka in ett hundgodisrecept! Tävlingen pågår till den 1:a april och vinnaren får välja valfritt hundgodis och eller hundben för 300 kr från CSiGORAs hundbutik! Dessutom kommer alla recept sammanställas så alla deltagare kan få varsin receptsamling på smaskigt hundgodis! Läs mer om tävlingen här: Bästa hundgodis

När man ger sig ut i skogen eller åker på picknick vill man ju givetvis ha något gott till hunden också. Nedan en par bilder från senaste godissök med picknick!


Charlie ovan skulle nog behöva något annat än kanelbullar i godiskorgen, så han ser fram emot alla nya hundgodis recept! Godissök en helt suverän aktivitet för hunden. Bläddrar man runt i hundbloggarna finns det ingen gräns för fantasin.

Hos Quila och Ronja finns det morotsträd, Rudi hittar lamm- & rissnittar under barken på träden, Humlespunkarna är helt suveräna godisletare - närmar sig elitklass! I Hunddagboken illustreras hur Leia äter hibiskusblad;  i Grabbarna Boys har man förstått att där behövs inte godissök - det ordnar Abbe själv - han är förste provsmakare av allt möjligt gott sam bakas där hemma!  Och Nelson, han letar efter skogens bästa pinne och eftersom han hoppar innan han tittar så kan han ju hitta lite vad som helst! Och pudlarna Fluffmonster är alltid på jakt efter bästa träningsgodis!

Ja, det finns massor av fler bloggar som med ord och bild visat vilka spännande korvknoppar det finns att hitta i skogen! Nu när våren närmar sig kanske det skulle vara roligt med lite nytt godis till hunden. Läs då mer om godistävlingen här!

tisdag 13 mars 2012

Freestyle på Crufts

Eftersom jag själv har de ungerska hundraserna puli och kuvasz så höll jag givetvis extra mycket på Sveriges representanter, Lena och pumin Zing, när de deltog på årets freelstyle-tävling på Crufts i helgen! Svenskarna fick dock nöja sig med en 6:e plats i år. Men det var många grymma bidrag med! Se alla här:


Det jag gillar med nya former av hundträning/tävling som freestyle, är att fokus riktas mer mot samarbete än ren lydnad. Samspel framför disciplin! Här blir hunden inte enbart ett objekt utan ett aktivt subjekt som kan vara med och påverka!

måndag 12 mars 2012

Crufts 2012

I helgen har världens största och mest prestigefyllda hundutställning ägt rum. Nämligen Crufts i Birmingham, England. För att delta så måste man kvalificera sig på någon av det egna landets största vinnarutställningar. Så här samlas världens vinstrikaste hundar. Drömmen för många hundägare och uppfödare är att en dag delta eller besöka denna hundutställning. Årets BIS-vinnare blev Lhasa Apson Ch. Zentarr Elizabeth som vann över 21 000 hundar!


Själv har jag varit lite kluven till att åka till just Crufts, även om jag haft hundar som kvalificerat sig, då många djurvänner protesterat mot denna tillställning då vissa av de mest vinstrika hundarna har så extrema överdrifter att de inte kan leva ett normalt hundliv. En del hundar har till och med så ont att de plågas dagligen. Kan man då kalla sig hundvän? Tyvärr är hundägare rätt hemmablinda så att man kanske inte ser problemen utan förblindas av de hundar som går bra på utställning. Årets vinnande hund är exempelvis för fin för att få vanliga hundpromenader.Flera bloggare har diskuterat problematiken samt lagt ut länken till de två filmer BBC producerat om baksidan av rashundsavel. När idealen inte längre är hälsosamma. Läs här:

Pedegree Dogs Exposed
Pedigree dogs exposed - båda filmerna
Ska det få gå till så här?
Utställning/avel
Pedigree dogs exposed - the blog
Ectropion- and the failed Crufts dogs
The Chalk got in the eyes


En konsekvens av den allmänna opinionen blev att den engelska kennelklubben gick med på att oberoende veterinärer skulle hälsoundersöka BIR-vinnande hundar från 15 olika raser så att ingen av dem skulle ha ett ohälsosamt utseende. De som inte var sunda skulle fråntas sin titel och möjlighet att tävla vidare i gruppfinalen. Vinnande pekineese, bulldog, clumber spaniel, napoletansk mastiff och basset gick exempelvis inte igenom kontrollen och fråntogs sina titlar. Detta har väckt starka reaktioner. Man skulle kunna tro att de flesta tycker att detta är bra. Men icke. Domare, hundutställare och utställningsfanatiker stormar mot att den engelska kennelklubben har vikt sig för den allmänna opinionen "som inte förstår sig på hundsport".  Till och med veterinärerna anses vara för okunniga för att göra denna bedömning... Här är ett av alla blogginlägg med över 100 kommentarer... Det gäller även hundutställare i Sverige som delar denna uppfattning och konspirationsteorierna är många!

Som tur är vill gärna den svenska kennelklubben lyfta fram sitt engagemang för sunda hundar och Sverige lyfts många gånger fram som ett föredöme i arbetet mot osunda ideal. Det är jag glad över även om jag själv inte tycker att det som görs är tillräckligt. Jag kan exempelvis se min egen ras puli förändras i takt med skönhetsidealen. En vinstrik puli ska ha extremt mycket päls -ofta så mycket att en vanlig valpköpare inte klarar av att sköta den, poängen är ju att flätorna ska bilda sig av sig själv och fungera som ett skydd. För tät päls gör att flätorna lätt tovar ihop och hur många kilo päls är egentligen sunt att bära på? Likaså vill domarna gärna ha grova puli och mycket kropp. Det innebär att pulin får allt kortare ben.  Och givetvis föredrar domare extremt välskött päls. Hur ofta får dessa puli springa i skogen? Nåja, när det gäller min ras kuvasz så kan jag faktiskt inte se några osunda ideal. Fortfarande ska kuvasz ha ett naturligt utseende, de får varken vara nybadade eller nyborstade. Men så har kuvasz sällan någon chans att placera sig i gruppfinalerna bland de andra fönade och stylade hundarna!

När jag skriver detta undrar jag varför jag deltar på utställningar. Men jag tycker det verkligen är roligt. Det är mer än en tävling, det är ett sätt att träffas och umgås och särskilt inom rasen kuvasz så har vi så roligt ihop. Och visst är jag stolt över att min Czabina här hemma är en världsvinnare, men hon används ändå inte i avel då hon har katarakt. Men som uppfödare betyder inte en utställningsmerit någonting för mig. Den säger inget om jag har en bra hund eller inte. Där litar jag mer på min egen bedömning att se om hunden i fråga är exteriört bra och om de båda individerna passar ihop. Hittar jag en bra omeriterad hane som har de kvaliteter jag söker använder jag hellre den än en vinstrik hane som redan är använd mycket.

Men rasen kuvasz är numerärt liten och det är viktigt att arbeta över nationsgränserna. Då fungerar utställningsmeriterna ungefär som ett skolbetyg, ett dokument att visa upp att hunden är rastypisk. Detta kompletteras sedan med en rad hälsointyg som hd-resultat, ögonlysning, DNA-prov och eventuellt en mentaltest. Den senare borde ju vara viktigast av allt men i dagsläget finns inget officiellt test som passar kuvasz. Däremot ett inofficiellt: Karaktärstest för kuvasz!

Hur gick det nu på Crufts för mina egna raser? Någon kuvasz deltog inte men vinnande puli bor faktiskt i Sverige, stort grattis till ägarna Marianne och Stefan. Här är en äldre bild på Rya:



söndag 11 mars 2012

Morgonpromenad

Har nu tagit en lugn morgonpromenad med hundarna i den småländska naturen som består av skog, ängar, sjöar och mycket sten. Stenmurar överallt. Förstår att det en gång i tid var en utvandrarbygd


Det måste ha varit tufft att bruka den steniga jorden med de enkla redskap man hade att tillgå. Försöker tänka på hur priviligerade vi är nu och hur bra vi egentligen har det.




Nu är naturen mer en plats att vila upp sig i, i alla fall för de flesta av oss, kanske synnerligen för oss hundägare.


Ändå kan jag inte låta bli att känna ett stort vemod inom mig. Nu när jag äntligen är "frisk" så dras jag ändå med min dagliga värk och det räcker med att jag åker iväg under en hel dag för att nästa dag vara helt utslagen. 


Jag hade så trevlig igår på kuvaszklubbens möten men hade samtidigt så ont att jag trodde jag skulle svimma. Som tur är skulle jag inte köra så det var bara att stoppa i sig värktabletter. Idag blir en lugn dag tillsammans med mina hundar.



fredag 9 mars 2012

Sådan hund...

I morgon är det dags för styrelsemöte i Kuvaszklubben samt årsmöte. Det ska bli så roligt att träffa allt trevligt kuvaszfolk. Där finns några av mina allra bästa vänner. Jag gillar inte bara kuvasz-  jag gillar även deras ägare! Sådan hund sådan herre kanske det borde heta istället;) Dessutom får jag skjuts hela vägen av allra bästa Ariana från kennel Ecarpadi. Tillsammans med sin mor äger Ariana den här supersnygga hanen, Hermesz:

2012-02-19_Hermesz.jpg
Foto: Kicki Svalin, kennel Sorschies

Hermesz som ursprungligen kommer från kennel Sorschies kommer bli far till en av mina planerade kuvaszkullar framöver! Inte bara snygg, frisk och sund utan supertrevlig i temperamentet! Ariana hämtar upp mig redan halv sju på morgonen. Årsmötet börjar klockan 12 i Mjölby men styrelsen ska träffas först. Räknar med en lång dag! Lång men trevlig!


Bella och Conny (som fyllde 11 nu på skottdagen)

Det är väldigt tråkigt att vår ordförande Mikael Wåhlund (kennel Carlslund) kommer lämna sin plats till förfogande. Jag hade gärna sett Micke kvar på den platsen flera år framöver. Jag tror dock att det nya förslaget till ordförandet också kommer göra ett bra jobb. Vem kan kuvasz bättre än Kicki Svalin? En av de mest seriösa uppfödarna som finns och som har stenkoll på allt! Och inte bara när det gäller rasen kuvasz!


Vill rikta ett stort tack till vår avgående ordförande som gjort kuvaszklubben till det den är idag - en klubb att vara stolt över! Tack Micke! Som tur är kommer Micke finnas kvar i styrelsen i en mindre arbetskrävande position, vilket jag är väldigt glad över!

Vår avgående ordförande...

...kommer ha en mer undanskymd roll!

torsdag 8 mars 2012

Trevlig resa!

Nu önskar jag min äldsta son en riktig trevlig långresa. En resa via London ner till Sydamerika och sedan mot obestämda mål. Hoppas det blir en helt fantastisk resa. Ett års tid känns som en evighet. Blev därför extra glad när han tog sig tid att åka hit några dagar den här veckan! Kommer sakna dig så!





Med en alldeles särskild hälsning från:


TREVLIG RESA!