ADVENT-ure DOG

Mudin Qlura gillar snö. Foto: Sara Jansson

Hoppas alla får en riktigt skön första advent. På det småländska höglandet är det ruggigt, blåsigt och kallt med stormvarning. Jag kan erkänna att vi tänt mer än ett ljus här hemma. På köksbordet lyser sju ljus i olika formationer. Men jag ska nog ta och damma av adventsljusstaken och lite julsaker under dagen.

Det jag framförallt tänker på i adventstider är den allra bästa hundkonferensen ADVENTure Dog. Den hålls varje år helgen som sammanfaller med andra advent. Poängen är att lyfta fram den senaste forskningen kring hund och det är alltid intressanta och kunniga föreläsare. I år är det särskilt spännande och jag är så ledsen att jag inte kan delta den här gången.

Temat för ADVENTure Dog Conference 2015 är från urhund till sällskapshund. Den knyter an till den allra första konferensen 2001 som handlade om urhunden. Det som gör denna konferens så viktig, bra och nödvändig är att det handlar inte om tyckande, moraliska pekpinnar eller gamla hjulspår. Syftet är att problematisera våra föreställningar om vad en hund är och lyfta fram nya kunskaper som har ett vetenskapligt stöd. Utgångspunkten är å ena sidan hunden som en egen biologisk varelse och andra sidan hunden som kulturell varelse dvs hundens förmåga att anpassa sig, kommunicera och utveckla beteendemönster i relation till oss människor.

Vad är detta egentligen? Foto: Kicki Svalin

Du hittar schema och mer information om årets föreläsningar på Hundutbildningsgruppens sida för konferensen: ADVENTUREdog conference 2015. Du kommer i år möta tunga namn som Per Jensen, Sverre Sjölander, Peter Savolainen, Marie Wendt, Ander Hallgren och många fler. Förstår ni nu varför jag är så deprimerad över att jag kommer missa detta? Dels har mitt hälsoläge varit i botten en längre tid och dels är julhandeln i full gång vilket även märks för en hundbutik. Men du har fortfarande möjlighet att gå. Du anmäler dig här: Anmälan till ADVENTure Dog Conference 2015. Det kostar inte mer än 900 kr för en hel dag med landets främsta forskare när det gäller hund. Den vänder sig till alla hundägare och dig som arbetar professionellt med hund. Det är väl investerade pengar som kastar nytt ljus på hur vi ska lösa problem samt träna och behandla våra fyrbenta bästa vänner. Du kommer inte ångra dig!

Arrangörerna är som vanligt David och Maria Selin från Hundutbildningsgruppen. David är den första i Sverige som började utveckla tankegångar kring berikning för hund. Dvs hur man kan skapa förutsättningar, möjligheter och en bättre vardag för hunden genom berikning av olika slag i hundens miljö. Det som skiljer berikning mot t ex aktivering är att berikning tar sin avstamp i hundens biologiska behov där man ger hunden möjlighet att få utlopp för sina medfödda beteenden. Inte våra önskningar, förväntningar, fördomar eller invanda syn på vad en hund behöver. Är du intresserad av det här med berikning ska du definitivt gå på årets konferens då berikning tar sin avstamp i just aktuell forskning om vad en hund egentligen är.

Du kan även se de senaste uppdateringarna om konferensen på deras Facebook-sida! Ha nu en skön första advent! (Råkade missa att ändra författare och Dan är helt oskyldig till dagens blogginlägg! / Christina)

Familjeträff

I helgen hade vi en mysig familjeträff. Linnéa, Alice och jag inklusive våra pulisar Rufus, Charlie och Misha fyllde bilen och styrde mot Stockholm! Vi tog en kort paus i idylliska Gränna som nu på hösten var väldigt sömnigt.

Efter fem timmar var vi äntligen i Stockholm, sent på torsdagskvällen. Är verkligen inte van att köra i storstadstrafiken och än mindre parkera så jag är tacksam att Danne kom ner och parkerade bilen åt oss. Under fredagen träffade jag min mamma och hennes puli Lina. Vi hade en skön promenad genom Bellevueparken.

Mamma med Charlie, Misha och Lina

Jo, det är en puli. Hon är bara klippt och borstad.

Paus i Bellevueparken

Lördagen kom även Robin hem till oss och som mamma är det alltid lika mysigt när alla barnen är samlade. På kvällen begav vi oss till Nalen och årets Bodyfest. Mest för att se Sturm Café men även Portion Control visade sig vara grymt bra.

Riktigt bra spelning av Sturm Café

Portion Control kommer jag ihåg från 80-talet så det var kul att höra dem live nu!

Vi hade några mysiga dagar i Stockholm och som hundägare kan jag inte annat än njuta av utsikten från vår närmaste rastplast Vanadislunden. Här kan man se stora delar av Stockholm och för hundarna finns även en rejäl rasthage.

Det märks att våra hundar är lantisar. När man ser dessa Stockholmshundar som umgås med varandra förstår man vilket fantastiskt hundspråk de har förmånen att få utveckla.  

Här ovan har Misha och Charlie på sig våra nya retrieverkoppel med dubbla stopp som vi tagit hem till CSiGORAs hundbutik. De finns inte ute på nätet ännu. De är breda, snygga och de dubbla stoppen förhindrar sk strypläge. Stoppen är tillverkade av hjorthorn och sitter stadigt.

Med utsikt över Stockholm

Nu är vi åter hemma och tar igen oss och även om jag gillar Stockholm så mår jag alltid så bra när vi kommer hem till Berg. Detta är verkligen min oas. Och hundarnas!

Söta pulin Bóbita-Bella

I helgen har vi haft en extra puli här hemma. Det är söta pulin Bóbita-Bella. Hon köptes från början in som avelstik till kenneln men tyvärr höll inte hennes höfter så fodervärden fick överta ägandet. Men vi träffas då och då ändå och i helgen har Bella bott hos oss medan hennes matte varit hundfri. Det är en så mysig pulitik och idag blev det långpromenad skogen.

Full fart på Bella!

Vägbeskrivning!

Och Charlie visar hur man plogar i gräset och rullar runt i riset!

Något som även Bella uppskattade.

Vänta på mig husse!

Imorgon åker Bella hem igen. Något som kommer göra Misha förtvivlad för han är kär. De sover bredvid varandra i sängen och Misha gör allt för att få Bellas uppmärksamhet!

Hur gick det sen?

Nu har sommaren rusat förbi och den har väl inte varit den allra bästa. Vi tog också ett väldigt jobbigt beslut att omplacera vår finska pulitik Siouxsie Sioux (Ximene´s Napsugár).

Finaste Siouxsie Sioux med röstresurser som sin namne

Många frågar hur det har gått för henne. Med hjälp av Siouxsies uppfödare Kati Taipale så har hon fått ett nytt hem i Finland. Kati hjälpte oss att hitta ett nytt hem där hon kunde få sova i sängen, bli älskad, utställd, gosa med katter och slippa andra tikar. Min dotter och jag tog båten till Åbo och Kati hade kört hela vägen för att möta oss där. När jag stod där i hamnen hade jag lust att kasta mig i båten hem igen och ta med mig Siouxsie tillbaka. Hon har ju bott hos oss så många år och hon är en sådan extrem personlighet. Inte som någon annan.

Siouxsie på finsk mark. Foto: Kati Taipale

Men eftersom det inte fungerade hemma så fanns ingen återvändo. Och är det någon som vill Siouxise väl så är det ju hennes uppfödare. De första dagarna bodde Siouxsie med Katis familj och de upplevde henne som den snällaste puli de haft! Kati har en god vän som bor i närheten som har puli sedan tidigare men ingen tik. Hon ville gärna ha en färdig fin tik att ställa ut. Och Siouxsie är både snygg och har attityd så hon är en så rolig utställningshund. På bilden nedan tog hon sitt första Cert som junior. Tyvärr har jag inte kunnat ställa ut henne så mycket som hon förtjänar. Hon hann dock bli svensk champion och hade ett CACIB med sig i bagaget.

Så Siouxsie fick prova att bo hos Kirsi och följa med på en lång utställningsresa. Med sig hem fick hon flera cert, CACIB, BIR och fina titlar och dessa fina diplom från "Dracula Dog Show":

Det känns så bra att Siouxsie har hamnat i ett riktigt bra hem men jag saknar henne varje dag och om Kati skulle fråga mig om jag ville ha tillbaka henne så skulle mina känslor skrika Jaa! Samtidigt så är flocken här hemma mer harmonisk nu, här är lugnare samtidigt som Siouxsie får mer uppmärksamhet i sitt nya hem. Det är väl ändå vad man kan kalla ett bra slut. Eller snarare början på något nytt! Tack Kati för all hjälp och tack Kirsi för att du visar världen vilken liten showstjärna hon är men framförallt tar emot all den kärlek som Siouxsie ger och älskar henne tillbaka! Inte bara jag utan hela min familj tänker på henne varje dag!

Hem sökes till 5-årig pulitik

Är du pensionär som bor på landet, utan andra hundar men med katter? Då är du hemmet vi söker!

Vi har en pulitik som vi funderar på att omplacera om vi hittar rätt hem. Det är en väldigt söt och charmig tik som blivit svensk utställningschampion. Hon är den grövre typen och inte särskilt smidig. Alltså ingen agilityhund. Hon ska inte heller gå i avel. Just nu är hon fullpälsad så du kan ställa ut henne om du vill. Men vi kan också tänka oss att klippa ner henne för att pälsen ska bli mer lättskött. Det är himla skönt med pulipälsen då den inte fäller.

Springa på fälten är kul!

När denna hund är ensam hund så är hon väldigt enkel. Då behöver hon inte slåss om uppmärksamhet, bäste benet eller skönaste sängplatsen. Givetvis vill hon sova i sängen och kunna ligga i soffan. Mot människor som inte har hund är hon väldigt snäll och kärleksfull. Lite burdus och gillar att småprata men inte så att hon gör illa någon. Däremot kan hon skrämmas. Kommer någon så skäller hon ordentligt och ser farlig ut. Men så fort hon får hälsa blir hon jätteglad. I denna hälsningscermoni  har hon helt glömt att man ska hälsa med tassarna i backen utan hon studsar och hoppar, skäller och vill gärna pussa besökarna. På så vis kan hon skrämmas lite, särskilt om det är mindre barn. Hon bör därför inte hamna i en barnfamilj även om man givetvis kan ha barn på besök då och då. Givetvis är detta även en träningssak.

Man får bra utsikt när man klättrar upp på stenarna

Eftersom detta är en hund som pratar och skäller mycket så ska hon inte bo i lägenhet. Vi upplever att hon är mindre skällig när hon får vara med. Skälligst blir hon om hon måste vara i ett annat rum än alla andra. Hon vill verkligen vara med. Givetvis går det att lämna henne ensam korta stunder men hon kommer då ta på sig vaktuppgiften och hålla utkik, helst genom ett fönster och skälla på de som ev går förbi. Hon har inte separationsångest eller är rädd. Hon gillar också att åka bil

Så här burdust leker pulisar

Faktum är att det är en väldigt orädd tik. Bryr sig inte om skott, åska buller eller nyhetsraketer. Enkel att klippa klor på, fixa med pälsen. tänder, öron - ja all hantering.

Vad är då problemet? Varför ska hon omplaceras? Vi tror att denna tik skulle må bäst att vara ensam hund. Hon kan vara väldigt elak mot andra hundar. Först skulle hon skrämma de andra hundarna med sitt burdusa sätt men hon kan också tänka sig att ta till tänderna. Det går att sakta vänja henne vid andra hundar men då måste det vara hanar som är större än henne.  Vi bor ju på landet så hon är inte så van att möta andra på promenaden. Som tur är så är hon inte särskilt uppmärksam så jag ser oftast andra människor och hundar innan henne, men även om jag inte gör det så kommer hon alltid på inkallning. Det är skönt att kunna ha henne lös, hon drar inte efter vilt eller försvinner ur sikte. Du behöver inte arbeta med att ha koll på henne för hon har koll på dig. Hon rymmer inte hemifrån heller. Går även lugn och snällt i kopplet.

Så finns du pensionär på landet som vill ha sällskap på dina promenader, i tv-soffan och sängen. Du som inte har andra hundar men gärna katter då hon älskar katter, pussa dem och tvätta deras öron. Och du som inte bor i lägenhet men grannar som störs av en pratande hund! Givetvis kan du få några provveckor och se att det fungerar. Om du vill köpa henne kommer vi endast begära 2000 kr då vi värdesätter ett bra hem först.

Du kan få mer info på: csigora@hotmail.com eller tele: 0708988360. Du kan också läsa mer om rasen puli här: Om puli  Denna tik har jag inte fött upp själv utan importerat från Finland, vi har haft henne sen hon var 8 veckor. Hon har alltid varit en väldigt kaxig tik med mycket attityd på gott och ont. Då min hälsa har försämrats föder jag inte längre upp puli. Jag hade gärna haft kvar denna prinsessa men jag tror denna lösning kan bli bäst för alla. Hon är en rätt lugn hund och lycklig så länge hon får sällskap.

Mera Kickbike

Idag när jag skulle ut och gå med Misha så tog vi med vår nya Kickbike. Det var ett bra sätt för Misha att vänja sig vid sparkcykeln. Han fick springa bredvid istället för att dra och tyckte att det var kul när matte hade lite mera fart.

Här kommer Misha och jag

Det är lite träning att komma på hur man bäst och snabbast byter fot så man sparkar jämt med båda benen. Och vill man kan man ju alltid träna lite balansträning också!

Vi passade även på att testa vår Kickbike på många olika underlag förutom vanliga vägar. Den funkade riktigt bra både på fältet, i skogen och leriga skogsvägen. 

Ok, över stenmuren och när det blev för lerigt så kändes det säkrast att dra cykeln. Någon frågade mig varför det inte går lika bra med en vanlig cykel. Visst är det jättemysigt att cykla också men i terrängen känns Kickbike säkrare. I alla fall denna som är riktigt stadig, med breda räfflade däck och gediget byggd. Den vi använt idag är Kickbike Cross Max 20V . Jämfört med en vanlig cykel så är det närmare marken och det går snabbt att hoppa av eller kontrollera cykeln. Ska hundarna sen dra då vet jag inte om jag hade velat sitta på en vanlig cykel, inte ute i skogen i alla fall. 

Än så länge är vi bara Kickbike amatörer, så ni som hållit på länge får gärna dela mer er av era erfarenheter och tips.

Barmark betyder dags för Kickbike - eller?

Eftersom snön smällt bort har vi parkerat vår Kickspark och istället plockat fram våra Kickbikes. CSiGORAs hundbutik har nämligen tagit hem två modeller av Kickbike som demo-exemplar för den som vill testa och prova. Själv ville jag ta hem Kickbike mest av egoistiska skäl då jag har fibromyalgi och rörliga leder samt problem med smärtor i ryggen. Jag har hört att just träning med Kickbike är särskilt bra för att bygga upp musklerna i ryggen, särskilt nedre ryggmusklerna. Och om jag kan träna mig själv samtidigt som hundarna så blir det ju en dubbel vinst!

Men just idag var inte särskilt behagligt. Väl ute så börjar det snöa och blåsa rejält. Vi sparkade ändå på och jag gillar verkligen de breda hjulen och svikten på dessa sparkcyklar. Det är skönt att kunna sträcka ut och jobba med hela kroppen samtidigt som man kan vila. Det gäller också att hitta ett bra system så att man byter fot på ett behaglig sätt och inte snedbelastar.

Idag fick pulin Rufus följa med för första gången. Han fick börja med att vänja sig vid cyklarna och selen. Han fick testa att dra på en raksträcka asfalt. Nu är inte Rufus hunden som drar i koppel normalt fall så när det tog emot i selen ville han stanna upp. Så vi tränade med någon framför som lockade honom. Fortast gick det när Rufus drog mig och hans matte agerade hare! Tur att det finns broms att reglera farten med!

De modeller vi testat är del Kickbike Cross Max 20 HD med hydrauliska bromsar. Det är den senaste modellen och den bästa i sitt slag. Perfekt för flerspann och stora starka hundar. Idealiskt för kuvasz. Våra kuvasz har dragit mycket genom åren men har tidigare har vi bara kört med vagn och skaklar.

Kickbike Cross Max 20 HD

Det här blir ju ett helt nytt sätt att dra. För våra puli och för mindre hundar så behövs egentligen inte denna modell. Då räcker det med Kickbike Cross Max 20V. Den har V-bromsar som vi tycker funkade jättebra med våra puli. Nu har vi inte börjat köra 2-spann med dem ännu men jag tror det kommer räcka ändå.

Kickbike Cross Max 20V

Om någon har vägarna förbi Växjö/Lammhult får ni gärna komma förbi och testa cyklarna. Det är dock enbart dessa två cyklar som finns färdigmonterade, men alla färger och modeller går att beställa hos CSiGORA.

Dessa sparkcyklar kommer vi ha så kul med men vi hoppas på lite bättre väder! Då ska vi bege oss ut på skogsvägarna både med och utan hund! Själv är jag lyrisk då rörelserna med Kickbike inte är lika statiska som vid vanlig cykling, min rygg har också svårt att klara av att jogga då det bli för stötigt. Jag har även fått lära mig att man gärna kan lyfta knäna högt när man sparkar, vilket är bra för både mag- och ryggmuskler. Det är mer ansträngande än man tror och att det finns de som kört Kikbike hela Tour De France-sträckan - det imponerar!

Fick bilderna nedan av Emma Olsson som kör 2-spann med sina Goldendoodles plus en liten i släptåg. Hon föredrar Kickbike Cross Max 20V och tycker att de bromsarna fungerar utmärkt, om inte bättre, då de är väldigt stabila och hållbara även i tuffare terräng. Även på snöiga vägar! Tack för bilderna Emma!

I CSiGORAs hundbutik finns cykeln ovan enbart i svart i lager men skulle du vilja ha den fina färgen som Emma har ovan så ska vi se om det inte går att ordna. Meja då: info@csigora.com

Nåja, om det ska hålla på och snöa som det har gjort idag blir det väl dags att plocka fram sparken igen!