Hachiko - hunden som väntade

Du är i Tokyo och ska möta upp din vän någonstans i det populära området Shibuya.
Var ska ni ses? "Hachiko?" Föreslår ni samtidigt.

Du är sen igen, och ser din vän stå och vänta vid statyn utanför tunnelbaneuppgångarna ni bestämt att mötas upp vid. En hund med spetsiga öron av rasen Akita. Men den tid din vän fick vänta på dig, är ingenting jämfört med berättelsen om hunden bredvid vars namn är Hachiko.

Statyn av Hachiko i Shibuya

Året är 1924 och Hachiko sitter på Shibuyas station.

Tåget rullar in, och en man vid namn Ueno går av och möts upp av den lilla Akitan för att tillsammans vandra vägen hem från stationen. Varje dag forsätter de gå hem tillsammans, tills Ueno en dag dör av stroke.

Den dagen sitter Hachiko på stationen som vanligt. Tåget rullar in, människorna går av. Men ingen av dom är Ueno. I resten av sitt liv återvänder Hachiko till stationen och väntar. I tio år.

Idag kan man själv stå på samma plats och vänta, på tassavtryck i marken gjorda av brons. Eller träffas vid statyn av Hachiko som blivit en populär mötesplats.

Vill ni veta mer så har det gjorts två filmer, den japanska "Hachiko Monogatari" och den amerikanska versionen "Hachi: A dogs tale".

Den riktiga Hachiko

Berättelser om lojala hundar som Hachiko finns runtom i världen genom historien. Går man tillbaks till 1800 talets Edinburgh så sägs det att den skotska hunden Greyfriars Bobby spenderade 14 år till att vakta sin husses grav.

Greyfriars Bobby. Staty som finns i Edinburgh

Eller så kan vi gå tillbaks så långt som antikens Grekland, och hitta berättelser om lojala hundar. Den trogna hunden Argos som i tjugo år väntar på att Odysseus ska lyckas ta sig tillbaks till sitt hemland.

Även här hemma har vi hundarna Rufus och Charlie. När Rufus matte Alice inte är hemma så ligger Rufus vid ytterdörren och väntar ända tills Alice kommer hem. Charlie ligger just nu på en tröja från sin husse Dan för att hålla kvar doften av hussen som åkt iväg för att inte komma tillbaks förrän till helgen.

Grattis Siouxsie!

Idag har vi födelsedagskalas här hemma. Vår finska pulitjej Siouxsie fyller nämligen 5 år! Hon firades med sång och frukost på säng bestående av en salamismörgås. Dessutom fick hon ett riktigt stort tuggben och en pipleksak! Hon har ju gått och sneglat på Rufus nya groda, som han fick då han fyllde 5 för bara 2 veckor sedan! Sen har Siouxsie fått en lång härlig skogspromenad. Med pinnar och regn i pälsen vilar hon nu ut under köksbordet medan Danne rensar de gula skatterna vi hämtat hem från skogen.

Blöt och pinnar i pälsen - då har man haft kul!

Siouxsie - SEUCH Ximene´s Napsugár 

Dagens skörd blev några kilo kantareller!

Stort grattis på 5-årsdagen Siouxsie! Grattis även till alla hennes syskon! Hoppas ni alla får en riktigt fin födelsedag! Vi skickar även en hälsning till hennes uppfödare Kati som såg dessa småttingar födas för exakt fem år sedan.

Ignorera inte hunden när ni kommer hem!

Det är spännande att läsa all ny forskning om hundar och vår relation till dem. Med forskning kan vi både bekräfta och även förkasta det vi vet sedan tidigare. Hur många gånger har ni inte fått rådet att ignorera hunden när ni kommer hem? SLU tipsar på sin hemsida här om etologen Therese Rehns forskning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Physiology & Behavior (Volume 124, 30 January 2014, Pages 45–53) hur hundens välmående påverkas av hur vi bemöter hunden när vi kommer hem. Resultaten visar att om vi bemöter hunden med glädje både fysiskt och verbalt så ökar det välmående hormonet oxytocin samtidigt som stresshormonet kortisol sjönk. Som jag ser det innebär det att det är viktigt att bemöta hundens glädje när vi kommer hem om vi vill bygga upp en så bra relationen som möjligt till vår hund! Eller vad tror du? Läs gärna SLU:s artikel nedan:

Engagera dig i hunden vid återförening!

När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje av att se dig igen. Men spelar det någon roll för hunden hur du bemöter den när du kommer hem?

I denna studie varierade man sättet att ta kontakt med hunden vid återförening, genom att antingen både prata med och klappa hunden, endast prata med den eller ignorera den. För att bättre kunna tolka hundarnas beteende mättes även kortisol- och oxytocinnivåer.

Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av "välbefinnande-hormonet" oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk. Denna effekt var dock starkast om personen tog både fysisk och verbal kontakt med hunden. Vid denna typ av kontakt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. Vid de andra typerna av kontakt uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende, vilket tyder på att hundarna ville ha full interaktion.

Foto: Therese Rehn

Länk till artikeln:

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0031938413003375

Referens:

Rehn, T., Handlin, L., Uvnäs-Moberg, K., Keeling, L.J. 2014. Dogs' endocrine and behavioural responses at reunion are affected by how the human initiates contact. Physiology & Behavior 124, 45-53.

SvkFURs utställning i Jönköping 2014

Då har jag haft en trevlig helg i Jönköping. Jag och puli-syskonen Pie och Misha åkte upp redan på fredagen för att förbereda och göra ordning ringen för den stora dagen den 17 maj 2014. En riktigt vacker utställningsplats på campingen Villa Björkhagen. Dessutom sprack himlen upp och solen lyste på oss hela dagen!

Pie torkar i solen efter sitt skönhetsbad.

Dagens domare var Gunilla Skallman och Jesper Ravn var domarelev. Domaren var utförlig i sin kritik men personligen tyckte jag hon var alldeles för snål i sin bedömning. Fler hundar var definitivt värda CK. Är dock helt lyrisk över ringsekreterarparet Lennart Fallheim och Anna Holmström. De måste vi absolut anlita igen! Här kommer ett lite bildsvep från dagen.

Komondoren Istvan vom Hollandhof har ett härligt steg

Från Norge kom Morten med pampige NV-13 DKV-13 Echo Henrich von Rüx

Puli-syskonen Pie och Misha från Csigora X-kullen.

Csigora X-Citing Vampire ( Pie) fick Ck

Söta Zuki ( Csigora Zun Moon and Ztar)

Fina Zuki

Erös-Josag Rosenhjort von Rüx

Hungarian White Rasta Csillag

Csigora Zum Galli är både så söt och charmig med ett ljuvligt temperament

Zum fick Excellent på sin första officiella utställning

Dagen slutade med dessa BIS-finalister! Stort Grattis!

Vår, påsk och ekorrungar!

Så här i påskhelgen har vi fått nya hyresgäster i form av dessa underbara ekorrar! Visst är de söta?

De har rest väldigt långt och anlände i en stor kartong med avsändaren Kyjen, en av världens främsta leksakstillverkare från USA. Detta är faktiskt ett omvänt pussel för hundar! Där hunden ska använda sin nos och hjärna för att plocka ut de små ekorrarna från den mjuka trädstammen.

Själv tyckte jag att de även fungerade som trädgårdsutsmyckning. Särskilt bland alla vårblommor. De är nästan för söta för att hamna i munnen på en hund! Nu håller inte mina hundar med om detta, de fullkomligt älskar att plocka ut ekorrarna som dessutom piper. Särskilt om de dessutom finns lite godis i trädstammen.

Skulle även du vilja dekorera din trädgård eller kanske ge din hund en stimulerande aktiveringsleksak så hittar du dessa ekorrar i CSiGORAs hundbutik. De heter Kyjen Hide-A-Squirrel. Själva välkomnar vi nytillskottet av dessa söta ekorrungar så här i påsktider och vill passa på att önska er alla en riktigt

GLAD PÅSK!

Marion är försvunnen

Idag har jag varit iväg hela dagen och letat en bortsprungen hund. Det är en kuvasz som jag köpt från Kennel Ho Do Hills och som bor hos sin fodervärd och hennes familj. Det är en kuvasztik som kallas Marion och som snart är fyra år. Hon har varit borta i drygt en vecka nu och ingen har sett henne. Då kuvasz är en stor vit hund så är det ingen hund som gömmer sig i mängden. Kuvasz är en herdehund som normalt har vaktinstinkt. Det har dock inte Marion. Hon älskar allt och alla. Enligt hennes matte så tror hon att hon lätt skulle hoppa in i bilen till någon främling. Hon är rädd för att hon kan ha blivit stulen. Något som jag har lite svårt att tänka mig. En kuvasz varken säljer man eller behåller själv utan att det märks, då rasen är så stor samtidigt som den är numerärt liten.

Marion försvann från en bondgård i Skogsnäs utanför Linneryd i Småland. Hon bor på en stor bondgård med härliga ytor att röra sig på tillsammans med sin hundkompis. De har också en stor rasthage. Det är från denna rasthage som Marion försvann. Hon har inte grävt eller bitit sig ur. Enda sättet att komma ut är att någon öppnar och släpper ut henne eller att hon hoppat. Staketet är ca 120 högt med en eltråd över (godkänd av länsstyrelsen). Om hon hoppat så kan hon ha fått en stöt och blivit riktigt skrämd. Hon kan ha sprungit långt. Det kan vara förklaringen att ingen sett henne. Här finns stora skogar att gömma sig i.

Just det faktum att ingen sett henne och att skogarna är så enorma så försvåras arbetet att leta efter henne. Var ska man börja? Hennes fodervärd har kontaktat polisen inte enbart i Småland utan även i Blekinge. Hon har satt upp lappar i affärer, hos veterinärer och offentliga platser. Hon har pratat med grannar, jägare, bönder och skogsarbetare i trakten. Ingen har sett henne. Marion har inte synts på några viltkameror på platser där man ger vilda djur mat. Familj, grannar och vänner har letat i närområdet, kört småvägar, ropat och knackat dörr. Letat efter vägrenarna. Och givetvis annonserat på internet. I helgen kommer en efterlysning i Smålandsposten ut.

Det hade varit så mycket enklare att organisera letandet om det kommit in några tips. Jag var som sagt där idag med en vän. Vi letade i ett område där min fodervärd tidigare sett hundspår. När vi stannade bilarna hörde vi ett hundskall. Det var från en stor hund. Vi ropade och letade. Vi hade med oss en sökhund och vi hittade faktiskt färska hundspår. Regnet öste ner så äldre spår hade blivit suddigare. Vi följde spåret genom snår och blötmark tills de slutade vid en bäck. Det var verkligen inte lätt att leta då skogen var tät, snåren svåra att ta sig igenom men framförallt blötmarken var mindre rolig att gå på. Jag har stor respekt för träsk och myrmark. Vi hörde inget mer hundskall, vi såg inga mer spår.

Vi fick ge upp för dagen. Hennes fodervärd åkte dit igen med hennes hundkompis och varken såg eller hörde något mer. Vi har fått tipset att sätta upp en grill och grilla något som luktar riktigt gott, att lägga ut mat och filtar som luktar hemma. Vi har även fått tips om att om tiken är skendräktig kan hon gömma sig under en lada eller skapa sig ett bo för sig och "valparna".

Vi har också fått tips om att ordna en skallgångskedja. Det finns många som är villiga att hjälpa till. Men var börjar man? Efter att själv att ha gått runt och letat i dessa skogar förstår jag hur svårt det är att ta sig fram. Hur man måste tas sig runt kärr och snår och på så viss missar områden. Hur lång tid det tar att ta sig fram. Det hade varit så mycket enklare att fortsätta letandet om det kom in något tips. Är det verkligen ingen som har sett en stor vit hund på vift?

Hör i så fall av dig till hennes fodervärd Eva på 076-0517587 eller 0478-15048.

Årets första dopp

Härligt när solen börjar titta fram. Pulisarna Charlie och Rufus bestämde sig för att det var dags för årets första dopp!

Weight Pull – Hundsporten som handlar om samarbete och styrka

Hej alla härliga bloggläsare! Mitt namn är Olivia Wennerstrand, jag har fått äran att gästblogga här i Sociala Hundar för att skriva om hundsporten Weight Pulling.

Tillsammans med min Irish Softcoated Wheaten Terrier hane Zingo utövar vi sporten och är medlemmar i lokalgruppen SWB Göteborg. Han vet exakt när det är dags att träna och blir alltid lika till sig innan träningen startar.

I vår lokalgrupp finns det en mängd olika raser, så som boxer, toypudel, schäfer, amstaff, staffordshire bullterrier, fransk bulldog m.m. Det är en dragsport som passar alla olika hundar. Hunden bygger inte bara fina muskler och får bra kondition utan den får verkligen jobba med sin kropp och tillsammans med sin matte eller husse.

Vad är då Weight Pulling?
Weight Pulling (WP) startade redan under guldruscherna i USA. Där hästarna inte kom fram med vagn fick man istället använda sig utav hundarna, som mycket lättare kom fram i svår terräng. Det blev en officiell hundsport i USA på 70-talet och den fann sig till Sverige i början av 2000-talet. Den första WP klubben startades år 2002 och fick namnet SWBA, Swedish Working Bulldog Association. Idag finns det antal olika lokalgrupper runt omkring i Sverige som utövar WP.

Dragweight
Dragweight är den vanligaste träningsformen. Då drar man lättare vikt, vanligtvis kedjor en längre sträcka. Kedjor är smidigast då man enkelt kan räkna ut vikten som hunden drar men också för att de inte fastnar så lätt på marken under turen. Det är även bra att variera underlag, så som att dra på grus, sand, gräs, skogsterräng.

Beroende på det underlag man går på är det bra att skifta vikt, det är lättare att dra på grus än blött gräs eller i lös sand. Man ska helst undvika längre sträckor på asfalt då det kan slita på trampdynorna. Man kan variera sin dragweight-träning genom att köra i intervaller då man skiftar vikter, backträning, sprint o.s.v. Låt fantasin flöda!

Tävlingsmomentet
Under tävling drar man istället vagn. Då sker detta på en speciellt anpassad bana, antingen på hårt packad sand, matta eller på räls. Här gäller det för hunden att orka dra fem meter mellan start och mål.

Alla olika hundar delas in i skilda klasser beroende på vad de väger, från -10 till +51. Den hund som drar tyngst i förhållande till sin egen kroppsvikt vinner viktklassen. Innan tävlingen drar igång måste hundarna genomgått en veterinärundersökning på plats, där veterinären ser till att allt står rätt till.

Efter det att alla hundar har vägts in och undersökts samlas den aktiva viktklassen i ”holding area”. Det är ett speciellt utsett ställe där hundarna som inte tävlar får vistas, vanligtvis bakom tävlingsbanan. Här finns det både vatten och godis att erbjuda hundarna efter varje drag.

När det är dags att tävla går man med sin hund in på banan, i början är vagnen oftast tom och väger då mellan 100-150 kg, men man får själv som ekipage bestämma vilken vikt man vill börja att gå in på. Man får sedan under tävlingens gång även hoppa över en viss vikt för att kanske ge extra vila till hunden och sedan igen gå in, men på de lite tyngre.

Man placerar sig framför vagnen och den kopplas sedan på i själva selen. När man känner sig redo lämnar man hunden och under gången ifrån hund till mål får man inte ta kontakt med hunden. När ägaren placerat sig bakom mållinjen så får man starta och få sin hund att dra. De flesta har tränat in ett kommando så hunden exakt förstår vad den skall göra.

Hunden har 60 sek på sig att få vagnen i rullning, vagnen får stå still på banan men då inom tidsramen på 60 sekunder. Om vagnen stannar upp startar klockan ticka igen. När sammanlagt 60 sekunder gått måste vagnen vara över mål, annars blir det en disk.

Ju längre man kommer in i tävlingen desto mer ökar vikten på vagnen. Man får inte ha godis eller leksak med sig in på banan. Så här gäller det att man tränat mycket och byggt upp ett bra förtroende och samarbete med sin hund, även på ett längre avstånd.

Börja träna Weight Pulling
Vi rekommenderar att man startar med att dra när hunden är runt ett år gammal. Då börjar man med drag weight och då får hunden max dra 10 % av sin kroppsvikt. Att dra 1 kg för en hund som aldrig dragit tidigare är tungt och annorlunda, det är viktigt att tänka på! Man börjar även smått med start/stopp träning som en förberedelse inför tävlingsmomentet samt att man bygger upp ett bra självförtroende hos hunden. En bra grundlydnad är också bra att ha, att hunden kan sitt, stanna kvar samt ha bra kontakt med sin ägare.

För att få fram styrka och bra dragteknik behövs en bra grundlydnad och självkänsla hos hunden. Det är alltså viktigt att man startar med detta och inte pressar hunden för hårt i början. Man ökar successivt vikten och tar allt i hunden takt, man får inte ha för bråttom!

Sele
Till weight pulling behöver man en speciellt anpassad sele för sporten, denna är måttanpassad efter varje individ, då det är viktigt att den sitter rätt för att undvika skador. Selen är endast till för låga drag. Det är alldeles för vanligt idag att man köper sig en dragsele i zooaffärer, oftast kallad en Nomesele som är till för höga drag och startar med, detta är inte att föredra då tyngdpunkten ligger fel på kroppen som gör att korset på hunden trycks neråt vid låga drag. WP selar har sin tyngdpunkt längre upp vilket inte belastar hunden fel vid låga drag. Det är alltså väldigt viktigt att man har en sele anpassad just efter sporten och sin hund.

Innan och efter träning/tävling
Innan man tränar och tävlar är det viktigt att hunden är i bra kondition och ordentligt uppvärmd. Detta för att undvika onödiga skador så som sträckningar och muskelbristningar. Ett värmande täcke vid kalla årstider är att rekommendera då hunden då håller kroppsvärmen innan passet kör igång men även efter så hunden inte blir för kall fort.

Även efteråt är det viktigt med nedvarvning, att man ”går av” hunden utan vikt samt stretchar.
Man kan på lättaste sätt jämföra med oss människor innan ett träningspass på gymmet, för att undvika träningsvärk dagen efter är det viktigt att stretcha och mjuka upp kroppen.

Alla olika typer av hundar
Detta är sporten som passar alla olika hundar, de som endast vill hitta ett roligare sätt att motionera med sin hund men även de som vill börja tävla i sporten. I sporten får hundarna otroligt bra kondition, bygger fina muskler som stärker deras kroppar samt att de får ut sin överskottsenergi.

Sporten passar utmärkt för hundar med hög aktivitetsnivå eller för hundar som lider utav ständig stress. Den kan även användas i rehabiliterande syfte. Under träningen får hunden jobba både fysiskt och psykiskt. Detta är sporten som skapar hållbara hundar!

Är du intresserad utav att testa på?
Runt omkring i Sverige finns det olika lokalgrupper som har gemensamma träningar, för mer information kika in på vår hemsida www.swba.net. Där kan du läsa mer om hundsporten men även se om det finns någon klubb nära dig.

Bor du i Göteborgs området är du välkommen till oss på SWB Göteborg. Vi tränar på Kvibergs Fritidsområde:
Tisdagar kl.18:00
Lördagar kl.11:00

Det finns selar att låna och du får hjälp av våra träningsansvariga.

OBS!
Många blir nyfikna och tittar på klipp för sporten på Youtube. Det som då är viktigt att tänka på är att de flesta filmer utspelar sig i USA där det inte fungerar likadant som i Sverige, varken med hundhållning eller hundträning. Kom och hälsa på oss i lokalgrupperna istället och få en verklig bild. Här jobbar vi endast med positiva metoder och glädje!

Nedan ser ni två filmklipp där två i SWB Göteborg tävlar i Danmark:



Kom ihåg att man ska aldrig tvinga en hund att dra, den ska dra genom motivation och lycka. Det viktigaste är att hunden tycker det är kul och att man har roligt tillsammans!



Hoppas vi ses! Här hittar du mer info om just den klubb som jag tillhör:
http://swbgoteborg.webs.com/
Du är också välkommen att besöka vår tävling Majdraget! Läs mer här: http://swbgoteborg.webs.com/majdraget-2014

Vinn hundmat från Taste of the Wild

Jag vill tipsa om en tävling där du kan vinna drygt 13 kg spannmålsfritt hundfoder från Taste of the Wild. Du kan läsa mer om tävlingen här:

Tävla om 13 kg spannmålsfritt hundfoder från Taste of the Wild.

Våra hundar har under en tid ätit torrfodret Taste of the Wild Pacific Stream. Det är ett spannmålsfritt foder baserat på färsk lax och sötpotatis. Jag är supernöjd och våra hundar älskar smaken! Egentligen började jag ge dem lufttorkat foder från ZiwiPeak som är helt suveränt. Men tyvärr blir det alldeles för dyrt när man har många hundar. De får nu det fodret som godis istället. Det finns ju ingen anledning att stoppa i hunden onyttigheter som korv, köttbullar eller lågprisgodis med tvivelaktiga innehåll. Även Taste of the Wild kostar en slant men det kan det vara värt när man vet att hundarna får i sig riktigt bra mat som de gillar. Om du är nyfiken på fodret och skulle vilja testa det så passa på och var med i tävlingen ovan!

Vi äter nu Taste of the Wild Pacific Stream

Ett tredje foder som jag vill rekommendera det är Appettit. Det är tillverkat av enbart norska råvaror (förutom riset som kommer från Italien). För hundar som behöver mycket energi, som hårt arbetande hundar som släd- eller jakthundar kan det ibland vara svårt att hitta ett foder som innehåller tillräckligt mycket energi utan att behöva äta mängder. Då kan jag rekommendera Appetitt Energi eller Appetitt Extreme. De är också bra foder när det är riktigt kallt ute eller till dräktiga och digivande tikar, särskilt vid stora kullar.

Appetitt har också extremt bra avtal för uppfödare. Jag tror inte att du kan hitta ett så prisvärt foder på marknaden.  Det jag gillar är att det innehåller så hög kötthalt och att det är lokalproducerat. De enda hundar som kanske inte ska äta fodret är de som lätt blir hårda i magen då fodret är så koncentrerat. Du kommer märka att avföringen blir mindre och mörkare. Det är verkligen ett foder som håller hög klass och som jag kan rekommendera. Du hittar mer information på deras hemsida: Appetitt.com/se och du hittar fodret i CSiGORS hundbutik.

Missa inte tävlingen där du kan vinna en hel säck hundmat! Tävla om 13 kg spannmålsfritt hundfoder från Taste of the Wild.

Hundar i datorspel

Då vi tidigare har filosoferat kring hundar i serier på denna blogg tycker jag att det inte vore mer än rätt att lägga märke till ett annat gäng hundar i populärkulturen. Nämligen hundarna i tv- och datorspel. Många kanske känner igen den här karaktären? Den skrattande hunden från Nintendospelet Duck Hunt. Även om spelet gick ut på att skjuta ankor så var det nog denna filur som satte störst avtryck i minnet. För när du misslyckades med att träffa någon anka dök han upp skrattandes i vassen bara för att jävlas. Och att en hund retas med en för sitt eget stora nöjes skull har nog en och annan hundägare upplevt.

Men hundar porträtteras inte endast som irriterande smilfinkar. De får ofta rollen som den trogna följeslagaren som följer och skyddar dig mot alla möjliga faror. Själv känner jag mig alltid lite bättre till mods om jag har en hund med mig, i vilket spel det än kan tänkas vara. I spelen Dragon Age Origins och Fable III har man med sig en hund genom praktiskt taget hela spelen. Förutom att vara din karaktärs vän så är de duktiga på två saker. Det ena är att hitta dolda skatter som människor inte kan hitta. När våra hundar här hemma hittar en skatt är det väl oftare en trasig strumpa än en kista full med pengar men att få en gåva av sin hund är alltid trevligt. Den andra egenskapen dessa hundar har gemensamt är att de helt enkelt gillar att döda dina fiender. Det här kanske är en egenskap som vi i verkliga livet inte försöker främja.

Glad kompanjon från Dragon Age

Din älskade vän i Fable III

Angelo från Final Fantasy VIII

En annan sak som det ofta läggs fokus på är att man är starkare tillsammans med sin hund. Ett exempel är Final Fantasy VIII där karaktären Rinoa har en Australian Shepheard vid namn Angelo. Från böcker som finns utspridda i världen kan man lära sig hundtrick tillsammans med Angelo. Även om det låter trevligt går det ut på att man tillsammans åsamkar fienden stor skada. Mer skada än vad Rinoa hade gjort på egen hand. På så sätt skapar de den där känslan av "tillsammans är vi bäst" som man kan känna tillsammans med sin egna hund.

Här kommer även lite snabbt ett gäng hundar som man kan träffa på i spelvärlden.

"Schäfern" Rex från Fallout New Vegas. Kan bli din kamrat om du lyckas hitta en ny hjärna till honom då den gamla blivit dålig.

Rex från Fallout New Vegas

Parappa the Rapper som rappar i rytmspelet med samma namn.

Parappa the Rapper

Detektiven Sam från Sam & Max. Kallar sig själva för frilansande polis som löser brott och dylikt.

Sam med vännen Max

Interceptor från Final Fantasy 6. Interceptor är den skumma karaktären Shadows hund som visar sig vara en riktig hjälte.

En fras som jag ännu inte testat.

Interceptor 

Max från spelet MDK 2. Med Cigarr i munnen, ett extra par armar bekämpar han ondska tillsammans med vaktmästaren Kurt och Vetenskapsmannen Dr Fluke Hawkins.

Max från MDK2

Det finns givetvis många fler hundar inom datorspelen. Men det är ändå kul att människans bästa vän har en given plats även hennes digitala nöjespåfund. 

Hjälp! Min hund har blivit en snobb!

Till en början trodde jag att han bara var lite bortskämd men det visade sig vara värre än så. Rufus har blivit en snobb.

Det första tecknet på denna förändring i Rufus beteende kom via hans matvanor. När vi lagt upp maten i skålar till alla våra hundar och delat ut till respektive hund glufsar alla i sig med stor entusiasm. Utom Rufus, numera vägrar han äta om man inte hällt på en skvätt extra virgin olivolja på hans mat. Inte nog med det, han vill se att man häller det på maten. Annars äter han inte (antagligen misstänker han att tjänstefolket försöker luras). Han gillar också att man blandar i lite frystorkad vom i maten. Många hundägare har en hund som är lite kräsen i maten. Så jag tänkte inte på det så mycket.

Han har också utvecklat ett sinne för ostar. Vi snackar då inte hushållsost. Rufus vill ha fina ostar Brie, Camembert eller helst Port Salut tillverkad av trappistmunkar.  Erbjuder man honom ett grillchips så spottar han för det mesta ut det och lämnar en ledsen bit friterad potatis på golvet för tjänstefolket att städa undan.

Rufus-snacks

Men när jag verkligen förstod att Rufus hade blivit en snobb var när han skaffade sig en hobby! Historiskt sett har hobbys varit en sysselsättning för överklassen som hade tid sådant trams. Rufus har nämligen börjat samla på matskålar i rostfri metall. Bara nedanför min säng ligger det fyra, i vardagsrummet har han minst två och på kontoret i alla fall en. Dessa spatserar han runt med i munnen och tycker att alla vi andra borde vara väldigt imponerade (det händer ibland att jag spelar med och säger något i stilen "åh vilken fin hundmatskål i rostfri metall du har!"). Det har dock skapat problem när man ska hälla upp mat till fem hundar och det går bara att hitta en enda skål för att resten ligger i säkert förvar under min säng.

I väntan på servering

När jag lagt ihop de olika symtomen kan jag inte komma fram till en annan slutsats än att Rufus har blivit en snobb. Inom en snar potentiell framtid står jag säkert där och frågar om det får vara en ostbricka efter maten. För att därefter antagligen skjutsa honom till Riddarhuset.