måndag 22 april 2013

Den polska filmaffisch-hunden

Ramlade nyligen in på en fin liten sida på nätet med gamla filmaffischer. Det finns ju en avsevärd mängd filmaffischer producerade under de senaste drygt 100 åren. Bollywood style. Hollywood style. Svensk stil. Åsa Nisse stil... För att nämna några. Många vackra, sannerligen konstverk i sig. En del fula, ibland befogat - ibland sannolikt olycksfall i arbetet. Vissa med häpnadsväckande svenska titlar på utländska filmer, andra i en version spridd över stora delar av världen.

Filmaffischer är intressanta och speglar, liksom filmerna i sig kan göra, samhällens kulturer och deras förändring över tid! Tänk bara på rabaldret som omgärdade Stina Wirséns film Liten Skär - och alla små brokiga förra året! En bok om svenska affischer hittar du här(inte bara film!). Den bokens översikt slutar 1960, så det finns stor förväntan på en uppföljare! Nationalmuseum gav ut ett häfte på temat svenska filmarffischer 1983 också. Författare var en annan Wirsén!

Bar Mlecny 
Sidan jag var inne på idag var en sida som presenterade ett femtiotal polska filmaffischer i urval. Många av dem från en tid före kommunistregimens uttåg. Och ersättandet av möjligheten att diskutera en sedd film över en soppa på de allestädes närvarande, superbilliga statsunderstödda Bary Mleczne med superkapialistiska kedjehaken Starbucks och Pizza Hut. Även om de vitrockade kokerskorna på de förstnämnda statssubventionerade "mjölkbarerna" var synnerligen barska ibland, föredrar jag personligen de förra nittioåtta gånger av hundra. (Nåja, en och annan Bar Mleczny kämpar på, men i stark kapitalistisk motvind.)

De femtio filmaffischerna på hemsidan är verkligen konstverk. Hantverk. Grafik och måleri. Inga foton och layoutprogram. Vackert. Och en och annan hund i centrum! Som den här mysiga:
Old Yeller klarar allt (USA 1957) - min favorit. 
Men också den mer obehagliga varianten som:

Dogs of War/Krigshundarna (USA 1980)

Eller naivt, barnsliga som:

Ja i moj pies
Jag och min hund (Sovjetisk 1975)
Eller den här, som visar att hantverket fortfarande existerar!

The Shaggy Dog (USA 2006)

Fantastiska konstverk i alla fall! Men så är hunden också ett tacksamt objekt att försöka avbilda. Uttrycksfullheten i en utsträckt tass, ett lyft morrhår eller en slokande pulifläta är enorm i sin enkelhet. Det tror jag alla hundägare känner igen. Och känner!

1 kommentar:

Eva sa...

Det är väl det att i hundar (eller katter eller hästar eller... Välj djur själv!) där har du det "äkta och ursprungliga" som det så vackert brukar heta?
De flesta schäfrar kan dölja sin vaktinstinkt lika lite som bordern sin vallvilja s.a.s.
Ack så (extra) nostalgisk jag blev nu då! Tänk när Sovjet var Sovjet, världen var mer svart-vit. Jag är nog född sisådär 100 år för sent...