California dreamin'...

California dreamin'...som den gamla låten med The Mamas & The Papas. Själv har jag aldrig varit i Californien. Eller USA över huvud taget, för den delen. Ja varken i Nord- eller Sydamerika alls, noga räknat. Ändå känns det ju som att man "vet" hur det är därborta. Så fullkomligt makalöst Hollywood-indoktrinerade som vi är. Ja, handen på hjärtat - när såg du senast en polsk, indisk eller argentinsk film eller tv-serie? Eller lyssnade på östafrikansk, finsk eller mexikansk populärmusik? Läste en bok skriven av en tysk, ryss eller japan?

Men hur det funkar i staterna, det "vet" vi. Faktum är, att vi vet bättre hur det funkar där än här hemma. Vittnen som ska vittna i svenska domstolar tror inte sällan att de först ska svära en ed och hålla handen på bibeln. Någon sån ritual finns inte i svenska domstolar. Men ändå "vet" vi hur en domstol och en rättegång funkar - utan att ha varit i rättegångssalen själva nån gång. Vi "vet" vad Hollywood låtit oss tro är även vår verklighet...

Californien, är lite av drömmarnas land, är det inte det? Ännu lite mer än de andra 49 delstaterna i den amerikanska superstaten. Liksom: "Är nåt möjligt, ja då är det det i Californien.". Och det finns viss grund för en sån tanke. San Francisco som hippiecentrum och gaycentrum hade kanske inte kanske inte kunnat utvecklas på särskilt många andra platser i det landet, speciellt inte i högerkonservativreligiösa Texas...

Det finns inte vad jag vet några studier som direkt kan fastslå några orsakssamband mellan hippie -och gayrevolutionerna och vad som nu ses som möjligheternas dal - Silicon Valley - med Apple som starkast lysande stjärna på elektronikhimlen nu. Att det som ses som Silicon Valley ligger i utkanten av just San Francisco är ett faktum. Jag tror inte det är en slump. Inte heller att det är en slump att det är vanligt - och blir allt vanligare - att hunden är välkommen på arbetsplatsen, som den här artikeln i nättidningen Siliconvalley.com visar.

Puli?

Mina tankar går dock till Californien av ett visst skäl idag. Det stavas vatten. V-A-T-T-E-N. I mängder har det forsat ner i flera dagar nu. Inte precis hela tiden, för det avbryts av såna där retfullt fina stunder av uppehåll och kanske till och med sol. Men man hinner bara hitta kopplet och dojorna, få dem på sig och sin hund, så har det börjat ösa ner igen. Vatten gillar jag ganska lite märker jag. Bäst i duschen, isglassen, ölen/vattenskålen om nån frågar mig. Våra hundar är långtifrån alla några vattenälskare heller! Försök lura ut en av våra puli att gå ut och kissa om det regnar! Så oförstående blickar får man inte ens se av en filmare på fotbollsplan... Gult kort?! Moi???

I Californien har man inte vatten. Faktiskt inte! (Det är en bristvara där, som på många ställen på vår jord) Sånt vatten som kommer uppifrån har man inte heller, verkar det som. Det enda man har är Badvatten. Badvatten är sånt vatten som är varmt. Syntes senast i Sverige sommaren 1976...(eller nåt). Badvatten kan också surfas på. Och det gör både husse och hund i sunny California! Med flytväst på förstås! Hundarna i den här videon från den årliga hundsurfartvlingen i San Diego är grymma på brädan! Och inte verkar de huttra när de ramlar i heller...