ga rävar. Det var under denna tid debatten kring farliga hundar höll på som mest intensivt. Jag hade läst en artikel om en räv som tagit sig in i ett hus och bitit en bebis. Hade jag skrivit den artikeln idag skulle ingen ha genomskådat ironin. Idag har media lärt oss att även rävar är farliga. Först och främst därför att en räv med dvärgbandmask påträffats i Bohuslän. Hundägare varnades för att pussa sina hundar eller ha dem lösa i skog och mark.Därefter har jägare uppmuntrats att skicka in skjutna rävar till statens veterinärmedicinska anstalt, SVA. Inte mindre än 300 rävar har analyserats utan att man kunde hitta dvärgbandmasken i någon av dem. Inte heller de nio rävar i Bohuslän, som man trodde skulle kunna ha dvärgbandmask, bar på smittan. Ändå har Norge precis infört krav att katter och hundar som vistats i Sverige måste avmaskas mot dvärgbandmask innan de får komma in i landet. Däremot behöver det inte vara en veterinär som ger pillret utan ansvaret läggs på hund- och kattägarna.
Men det är inte bara dvärgbandmasken som gör räven farlig. Den kan också gå till attack mot våra sällskapsdjur. Iallafall de mindre. I flera medier kunde vi nyligen läsa om hur en räv tagit en chihuahua som senare inte kunde påträffas. Räven är inte längre det röda och kloka djuret vi tidigare sett det som.
Vad som förvånar mig mest är nog människors naivitet. Att allt ska vara så ofarligt. Alla hundar ska le och vara snälla, vargarna ska utrotas. Djuren ska helst beskådas på vackra tavlor, i djurprogram eller på zoo. Men de ska inte utmana den mänskliga världen. Samtidigt blundar vi gärna för det lidande vi utsätter många djur för. Är det så konstigt att även djur behöver äta, djur kan bli rädda, djur vill också försvara sig. Vi kan aldrig komma bort från det. Varför inte inse att det finns faror och lära oss hur vi ska hantera dessa istället för att bara blunda. Vi kanske måste ompröva vår naiva syn på djur och natur.
Här är 