Husdjursfri zon?

Läste precis i AB att husdjur kan förbjudas i San Fransisco. Det står vidare att det hela började som ett förslag som tagit upp i "Commission of Animal Control and Welfare" med syftet att stoppa sk djurfabriker. Dvs uppfödare som föder upp sällskapsdjur på löper uande band. Förslaget lades på is för att nu återigen läggas fram i förvaltningsrådet. Om förbudet träder i kraft kommer det gälla alla sällskapsdjur från kaniner och hamstrar till katter och hundar.

Jag kan hålla med om att de amerikanska valpfabrikerna är osmakliga. Men till skillnad från Sverige får du föda upp nästan vad som helst, hur som helst utan några restriktioner. Även uppfödare anslutna till den amerikanska kennelklubben kan registrera hundar utan några hälsokontroller. I min egen ras kuvasz vet jag en amerikansk uppfödare som gjort halvsyskonparning på två individer med höftledsfel! Givetvis har detta lett till stora diskussioner och krav på bättre kontroll. Argumenten för att inte ha någon kontroll är att det strider mot den amerikanska själen som hyllar individens frihet. Så jag tror även detta förslag kommer röstas ner. Läs mer här! Tanken att stoppa impulsköp av djur är definitivt god och att sälja hundar och katter i djuraffären har vi ju sedan länge förbjudit i Sverige.

Det paradoxala är att förbudet skulle enbart gälla husdjur och inte djur som vi föder upp för att äta! Vad är egentligen skillnaden? Behöver dessa djur inte behandlas väl de också? Min uppfattning, utan att jag har några belägg för den, är att husdjuren troligtvis har det bättre än de djur som föds upp till föda. Det som dock är skrämmande i USA och även till viss del hos oss är att djur allt mer ses som prydnader och inte som levande väsen. Små hundar som kläs i söta dräkter och bärs runt utan att de får sina behov tillgodosedda. Eller trenden i USA att ha en liten fisk bland stjälkarna i blomvasen.

Omvänd måttstock

Jag har rest rätt mycket, särskilt som ung och även bott i så skilda miljöer som Zambia och Kalifornien. Jag har upplevt många olika sätt att bo och leva på. Runt om i Europa är husen och lägenheterna betydligt enklare än våra svenska hus. Jag tycker faktiskt att vi svenskar är lite överdrivna i jakten på det vackra hemmet och vilken levnadsnivå som är bruklig. Jag tycker också att vi svenskar lätt dömer andra människor utifrån materiella ting.

Vår familj har valt att bo rätt enkelt och som hunduppfödare med mycket valpar i huset är slitaget stort och det är ingen idé att lägga pengar på fina möbler (men man kan ju göra det mysigt ändå). Det betyder inte att jag kan beundra vackert designade ting. När jag väljer hem till mina valpar brukar jag tänka omvänt när det gäller val av levnadsstandard. Människor som kommer i en lyxig bil och kliver in hos mig med riktigt fina kläder och berättar om sitt nyrenoverade kök och nyss inköpta designersoffa- jag har svårt att se att de kommer värdera hunden som ett levande väsen som dessutom kommer sätta sina spår i huset.

Likaså människor med välbetalda jobb, de har inte alltid tillräckligt med tid för att ha hund. De bästa hemmen är enkla människor som inte kommer gå i taket för att hunden fäller eller råkar bita sönder en stol. Människor som antingen är hemma för att de är sjuka, pensionärer eller företagare som kan ta med sig hunden till jobbet.  Det innebär att jag troligtvis inte skulle sälja hund till flera av mina vänner och framförallt inte till kollegor på universitetet (där är de flesta för självupptagna och karriärinriktade). Och för mina egna raser är det en fördel om valpköparen har en gård med djur.

Det är klart att det finns fler bra hem. Min poäng är att ett vackert hem gör dig inte automatisk till en bra valpköpare, snarare kan det vara ett hinder. Ni anar inte hur många hundar jag har fått omplacera för att de tycker att hunden fäller, hunden biter sönder saker eller att hunden stökar till hemma. Så jag har helt enkelt fått använda mig av en omvänd måttstock (än den som verkar råda i Sverige) när det gäller val av hem till mina hundar.

Hästmannen

När jag skrev det tidigare inlägget om svenskt djurskydd var det någon som uppmärksammade fallet med Hästmannen. För er som inte känner till Hästmannen kan jag berätta att det är en man som vigt sitt liv till att leva nära naturen med sina djur. Med andra värderingar än som råder i vårt eget konsumtionsinriktade samhälle. Han har valt ett enkelt liv, brukat jorden ekologiskt och endast tagit till vara de träd i skogen som fallit av sig själv. Här finns ingen traktor eller andra jordbruksmaskiner. Åkern plöjs med hästar och det är även hästarna som drar hem timret från skogen. Visst låter det lite som en Astrid Lindgrens saga? Men skillnaden är att Hästmannen finns på riktigt och heter egentligen Stig-Anders.

När stormen Gudrun drog fram förvandlades skogen till ett kaos. Jag minns själv dagen efter Gudrun. Det kändes så overkligt. Det låg inte enbart ett par träd över vägen utan träden prydde hela vägen och skogen var borta. Jag skulle fodra hästar på morgonen och släppa ut dem men jag kom ingen stans. Inga telefoner fungerade. Jag fick panik. Men det är inget mot hur verkligheten blev för Stig-Anders. Den här historien kan andra berätta bättre än jag, läs mer i Daniels fotoblogg och historien har även dokumenterats i en helt underbar film. Har du inte sett den så måste du absolut göra det nu.Det finns även en bok av Peter Gerdehag! En bok som inte ska blandas ihop med filmen utan är en fristående berättelse om Stig-Anders liv. Många otroligt vackra bilder av ett liv långt bortom ett vanligt Svensson-liv. Här kan du annars få ett smakprov av bilder.



När jag såg filmen aktualiserades tankar kring vad som är viktigt här i livet. Filmen säger också en hel del om oss själva och hur vårt samhälle blivit. Vad är det egentligen för värderingar som vi knyter upp våra liv omkring? Vad har vi tappat på vägen? Det är en sorglig film för såväl Stig-Anders som oss människor som upptäcker vad det är för samhälle som vi är en del av.

Det hela har slutat med att Stig-Anders har blivit av med sina djur och fått djurförbud. Med advokaten Berndt Eriksson kämpar de nu om upprättelse. Kanske måste de gå hela vägen till Europa domstolen. Information om hur ärendet hanteras kan du läsa mer om på Hästmanndens Facebook- sida.

Svenskt djurskydd

Jag tycker verkligen att vi människor många gånger uppför oss väldigt respektlös mot djuren omkring oss. Vi far fram som om vi fick behandla djur hur som helst. Av just den anledningen är jag så förvånad när djurskyddet verkar handla mer om cm hit eller dit än hur djuren verkligen har det eller hur de blir behandlade. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle kunna vara skäl nog för att omhänderta djur. Men det är vad som hänt en person jag känner till. Jag trodde inte det var sant. Djuren (sex hundar och tre hästar) är omhändertagna för att personen ifråga inte anses följa jordbruksverkets regler, inte för att de är vandvårdade.

Det är ju just den här personen som klarar av de hundar och hästar ingen annan rår på. Som får aggressiva hundar snälla, som kan ha hanar ihop som annars slåss, som bara med sin röst och personlighet får djuren att lyssna. Den personen har blivit av med sina djur. Djuren hamnade på två olika djurhem, jag besökte båda. I det ena var djuren så välskötta, badade och ompysslade. I det andra hade de inte skött om djuren överhuvud taget. Full av sår, fästingar, blod och smuts. Jag vet för jag fick loss en av hundarna härifrån. Det blev direkt till veterinären. Så här illa skött har jag aldrig sett denna hund tidigare.

Vad paradoxalt. Hund i gott skick omhändertas och blir vanskött på djurhemmet som får betalt för att ta hand om dem. En vacker päls rakas ner för att djurhemmet inte sköter den och en hund med ledsen blick pryder annonsen på Facebook. Den ledsna blicken har jag aldrig tidigare sett hos denna hund. Det skär så i mitt hjärta. På vilket sätt gör man djuren en tjänst genom att omplacera dem efter 9 år när de inte ens är vanskötta? Och hur roligt är det för familjens barn när grannarna och klasskompisarna kan kolla in deras hund till salu på Facebook? Det värsta av allt är att målet inte ens är avgjort ännu.Och något djurförbud finns inte.

Efter denna lärdom har jag surfat runt lite förstått att detta inte är en engångshändelse. Det verkar som det är makt och position som är viktigare än hur djur mår. Är detta mitt Sverige? För den som undrar är här lite lästips:

http://busenkelt.wordpress.com/2010/02/17/gott-djurskydd-enligt-veterinar-per-michanek/
http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/2010/april/lansstyrelsen-i-skane-myndighetsovergreppen.html
http://forysta.bloggspace.se/1461987/Nytt-nederlag-for-lansstyrelsen/
http://blogg.aftonbladet.se/spotpix/
http://www.lantbruk.com/veterinar-djurskyddslagen-ar-alldeles-at-helvete/2011-01-28

Kanske dags att också beställa boken: Vi har avlivat din häst (2010) Thelin, Michanek, Borglid
Denna ska visst handla om hur fel den nya djurskyddslagen slagit och hur den har missat sitt syfte. Hur människor och djur kommit i kläm, där regler är viktigare än välmående djur. Trodde väl aldrig att jag skulle hamna här, jag har varit alldeles för naiv och trott att fler djurskyddsinspektörer skulle vara till gagn för våra djur!

Skor som fått egna ben

Idag var jag ute i trädgården och rensade lite ogräs medan jag väntade på rörmokaren. När jag kommer in ser jag att alla skor är borta. Då menar jag alla och vi har många. Skor på skohyllan, skor i trappen, skor under skåpet och skor i gången. Det var gummistövlar, kängor, promenadskor, springskor, fina skor, fula skor, nya skor och slitna skor.... Alla var borta. Men inte helt, de vara alla placerade i en hög under vardagsrumsbordet.

Det var vår pulivalp Misha som tänkte att här behövdes städas lite. Jag hade så gärna velat se honom kånka på de stora stövlarna. Ingen sko var sönder. Har jag fått en apporteraden puli? Kanske kan träna honom att hämta och ställa undan skor i fortsättningen? Kanske var Misha lite understimulerad? Kanske behövde han nya leksaker?

Då kom räddningen med posten. Det var husse som vunnit i en bloggtävling och fått massor av roliga leksaker. De blev omåttligt populära. Trots att vi har hundbutik så har vi ju inte just dessa saker. Ibland tycker nog mina hundar att det är orättvist att de inte får leka med alla leksaker i butiken. I husses paket fanns pipdjur, leksaker att stoppa godis i , mysig filt att släpa omkring på och mycket mera. Hur kunde husse vinna så mycket saker? Det fanns en uppmaning att husse skulle ta sig en stor stark. Undrar vad han menar med det?

EU kritiserar svensk vargjakt

Om inte Sverige ändrar sina reglerna när det gäller jakt på varg kommer vi dras inför EU-domstol. EUs kritik mot den svenska vargpolitiken har nu trappats upp. Licensjakt är inte förenligt med EUs regler då vargstammen fortfarande betraktas som hotad. Att jaga enskilda vargar som skapar problem kring bebyggelse är en sak men licensjakt där man skjuter av ett visst antal vargar ska inte förekomma så länge den svenska vargstammen är så begränsad. Sverige får även kritik för att man satt ett tak på hur många vargar som får finnas.

Vi får hoppas att det äntligen kommer bli en ändring på den svårt kritiserade vargpolitiken. Det är så pinsamt att SKK ställt sig bakom och vi är många som tyckt att argumenten är ologiska. Tänk att det behöver gå så långt som till EU-domstol. Regeringen har dock 2 månader på sig att ändra sin politik. Det ska bli intressant att se vad som händer nu. Dialogen med kommissionen pågår men jag har svårt att se att Sverige kan få några undantagsregler i den här frågan. Förstärkningen av vargstammen har inte precis kompenserat de licensjakterna som varit. Läs gärna Jan Guillious skapra krönika i AB, även om den inte är dagsaktuell. Han diskuterar här de orimliga svepskälen vi fått höra från Carlgren och co.

Om man har problem med varg så varför skaffar man sig inte en kuvasz? De är avlade för att vaka över gård och boskap mot rovdjur. Just nu idag så vet jag att det föds en kull kuvaszvalpar på kennel Ecarpadi.

Läs mer här: DN, Sydsvenskan, SVD, AB

Sommarklädd

Csigora Ijász Iindie är en sprallig kuvasztik som bor med sin matte Viktoria. Hon är dotter till C.I.B NORD UCH Csigora Emir och min belgiska importtik SE UCH Cidri van de Windschoof. Här är lite nytagna bilder där hon skippat sin tjocka vinterpäls och iklätt sig en tunn sommardräkt! Konstigt egentligen att utställningsdomare vill ha hundar med vinterpäls mitt i sommaren!