Jag har rest rätt mycket, särskilt som ung och även bott i så skilda miljöer som Zambia och Kalifornien. Jag har upplevt många olika sätt att bo och leva på. Runt om i Europa är husen och lägenheterna betydligt enklare än våra svenska hus. Jag tycker faktiskt att vi svenskar är lite överdrivna i jakten på det vackra hemmet och vilken levnadsnivå som är bruklig. Jag tycker också att vi svenskar lätt dömer andra människor utifrån materiella ting.
Vår familj har valt att bo rätt enkelt och som hunduppfödare med mycket valpar i huset är slitaget stort och det är ingen idé att lägga pengar på fina möbler (men man kan ju göra det mysigt ändå). Det betyder inte att jag kan beundra vackert designade ting. När jag väljer hem till mina valpar brukar jag tänka omvänt när det gäller val av levnadsstandard. Människor som kommer i en lyxig bil och kliver in hos mig med riktigt fina kläder och berättar om sitt nyrenoverade kök och nyss inköpta designersoffa- jag har svårt att se att de kommer värdera hunden som ett levande väsen som dessutom kommer sätta sina spår i huset.
Likaså människor med välbetalda jobb, de har inte alltid tillräckligt med tid för att ha hund. De bästa hemmen är enkla människor som inte kommer gå i taket för att hunden fäller eller råkar bita sönder en stol. Människor som antingen är hemma för att de är sjuka, pensionärer eller företagare som kan ta med sig hunden till jobbet. Det innebär att jag troligtvis inte skulle sälja hund till flera av mina vänner och framförallt inte till kollegor på universitetet (där är de flesta för självupptagna och karriärinriktade). Och för mina egna raser är det en fördel om valpköparen har en gård med djur.
Det är klart att det finns fler bra hem. Min poäng är att ett vackert hem gör dig inte automatisk till en bra valpköpare, snarare kan det vara ett hinder. Ni anar inte hur många hundar jag har fått omplacera för att de tycker att hunden fäller, hunden biter sönder saker eller att hunden stökar till hemma. Så jag har helt enkelt fått använda mig av en omvänd måttstock (än den som verkar råda i Sverige) när det gäller val av hem till mina hundar.
8 kommentarer:
Tittar in via Quila och Ronja :)
Vilket lurv i förnstret :))
Nu ska jag titta runt lite .
Mvh Jenny
Åhh nu har jag läst och gillar det jag läser ,,så skönt med människor som säger vad de tycker !
Visst är det så med människor och hundhår hahhahahah ...Kanon att du kommit fram till det .
Gillar människor som säger saker så man slipper gissa "LER"
Därav ser jag din blogg som intressant att följa ,man är inte elak för man säger som det är ,,tyvärr så "tar" folk saker väldigt fel många ggr ,,kanske pga deras förmåga att ej "se" eller rädda för att tappa ansiktet att fasaden rasar .Tex i detta med fina hem "LER"
Jag personigen är väldigt blandad Hhiihih
Har fint men är hemmafru och älskar mina hundar och svär över hundhåren (tyst för mig själv),,,men inte sedan jag köpte min Fool E3
för ett par dagar sedan En sk Furminator ,,,Rekommenderar den skarpt ! och sprider tipset ,,men som uppfödare är du säkert redan ägare av en sådan hahhahaha
Kram Jenny
Håller helt med dig!
Minns en tid när många hade plysch-soffor och t.o.m. en del heltäckningsmattor levde kvar. Då hade jag 4 amrisar och fick ofta höra "Åååååh! En SÅ'N vill vi ha!". Elaka Eva dök upp o frågade om de ville leva med ständiga överdrag på möbler och dammsugning minst 1gång/dag... (Inte så många ville, kan jag säga.)
Givetvis finns det bättre och sämre ägare i alla kategorier, men jag håller med dig. I de allra, allra flesta fall tror jag att prestigelöshet är bra när man skaffar hund, både vad gäller liv i allmänhet o när det gäller "finhet" i tillvaron.
(Kan visst gälla siames också... Simons bror blev omplacerad. De hade visst haft nå'n dröm om en tjusig katt i fönstret. (Talade själv med dem.) Och så fick de en alldeles väldans normal siames:))
jag tror det är ungefär samma sak som med barn nu förtiden. Många väljer att skaffa barn, men är inte intresserade av att sätta dem i första rummet. Oavsett om det gäller hund eller barn ska man nog tänka igenom ordentligt i förväg innan man tar in en ny familjemedlem.
Det tål minsann att tänkas på när strumporna här hemma är nästintill omöjliga att hålla rena på våra golv... ;-)
Man ska ju inte städa undan dammtussarna under sängen... Det är ju änglarnas tofflor har jag hört ;-)
Tack för krya på mig hälsningen. Är redan bättre :-)!
kram från mig
/maria
Det måste vara svårt, att läsa av presumtiva valpköpare. Och jag förstår ju att det klingar lite konstigt, om man kommer i bästa "Gå-bort-kostymen", för att titta på valp, hihi ;-) Ett genuint intresse, det är väl en bra början?
Sv. Tack så mycket. (30 år, nästa år) Det blev både lite sol o lite regn. Helt ok.
Kram på dig
Tycker att du verkar ha en bra måttstock. Tror att många bara tänker vilken fin ras och inte tänker längre att den fina rasen kan faktiskt tugga på det ena och det andra. Jag tror dock att många uppfödare inte har samma måttstock som dig.
Jag är jättglad att jag fick förtroendet att få min första hund på foder trotts att jag jobbade extra, bodde i en etta och inte hade det allt för fett. Men mina hundar har alltid gått i första hand :) De ska ha det bästa med mycket kärlek. Det är jag glad att min uppfödare såg.
Du är klok du! Många som träffar mina hundar brukar ganska snabbt fråga om de fäller mycket. Det tycker jag inte, brukar jag svara. Men... om man tittar noga finns det en hel del hundhår både här och där i vårt hem. Men vad gör det? Föredrar dem som ställer frågor om hundarnas personligheter...
kram från susann & flock
Skicka en kommentar