Omhändertagna djur

I DN kan man häromdagen läsa om att allt fler djur omhändertas. Betyder det att fler djur far illa? På den frågan svarar Björn Dahlén som är djurskyddschef på jordbruksverket att han inte tror att djuren i sig har det sämre men att man idag är bättre på att upptäcka fler fall. Han drar därför slutsatsen att kontrollverksamheten fungerar bättre. En tolkning som ifrågasätts på Astrids miljö- och samhällsblogg. Hon menar istället att kontrollinspektionen idag bygger på anonyma anmälningar och inte på hur djuren egentligen har det. Det hela grundar sig i en maktstruktur där man trampar på de svaga medan storindustrierna går fria. Ett exempel som Astrid ger är att en man som har 15 höns blir anklagad för att ett par hönor har trycksår medan kronfågel går fria (än så länge iallafall) trots att 10 000 kycklingar dog av värmeslag.

Jag har alltid värnat om djurens rätt och varit aktiv i djurskyddsfrågor det kanske är av den anledningen jag blir så förvånad när vanvård av djur inte handlar om djurens skick utan vilken maktposition ägaren ifråga besitter i dagens samhälle. Det var när en person som jag känner till blir av med sina djur, dock inte pga vanvård, som jag började uppmärksamma detta. Ärendet ifråga har överklagats. Trots att fallet inte är avklarat har polisen börjat sälja av djuren via bl a Facebook.. De säljs utan några dokument som veterinärintyg, vaccinationskort, registreringsintyg osv. Alltså villkor som skulle få en SKK-uppfödare utesluten ur Svenska Kennelklubben.

Det som stör mig mest är nog att de spelar på folks känslor, att dessa djur kommer avlivas om de inte får ett hem (trots att det finns flera personer som erbjudit sig att ta hand om dem). Ingenstans framgår det att dessa hundar inte är vanliga familjehundar. Jag är djupt orolig för vad som kan hända om de kommer till en familj som inte förstår vad det innebär att leva med en ras med vaktinstinkt.

Denna polisanställda som säljer av dessa djur, är totalt ointresserad av att en hund jag formellt sett är ägare till vanvårdats på Norrköpings Hundcenter. Alltså det vinstdrivande företag den polisanställda ifråga själv placerat hunden på. Hon vill inte ens se veterinärintyget. Det handlar alltså inte om ideella organisationer med djurens bästa för ansiktet utan organisationer och företag med kommersiella intressen. Varför är vissa djur viktigare än andra och varför utgår man inte från hur djuren mår framför vem som äger eller haft dessa hundar i sin vård?

Som sociolog blir svaret rätt enkelt att maktstrukturer och position inom denna hierarki avgör vilka handlingsalternativ som är möjliga och hur de uppfattas av omgivningen. Djurindustrierna kan gå fria medan enskilda personer med en irriterad granne ligger illa till. Eller kanske en uppfödare som inte får sina valpar sålda i rimlig tid.