Bidrag från länsstyrelsen för hundköp

I skuggan av den otäcka vargolyckan på Kolmården häromdagen har vargdebattens vågor nått närmast tsunamihöjd. Jag är personligen för att vi har en vargstam värd namnet i landet. Jag tror att den kan vara rätt avsevärt större än idag. Jag är inte främmande för att tillåta jakt för att hålla den hanterlig. Jag är för skyddsjakt, efter varg eller andra rovdjur som visar ett avvikande och för människor eller djur synnerligen farligt beteende. Så - en sorts personlig deklaration.

På det småländska höglandet är inte vargen något frekvent inslag i skogen och sannerligen inget problem. Men vi får inte glömma att vargen lokalt kan utgöra en fara för tamboskap och liknande. Dock visar Rovdjursföreningen och Agrias genomgång av dödsstatistiken att för varje enstaka vargdödad hund sköt jägare själva, av misstag ihjäl 1,75 jakthundar.

Men för boskapsuppfödare i vargtrakter finns hjälp att få! Länsstyrelsen i Dalarna gav enligt Jaktjournalen en man i Leksand 10000 i bidrag för inköp av en flockvaktande hund. Boskaps- och herdehundar är faktiskt ett effektivt verktyg för att skydda djurflockar. Under århundraden har dessa raser framavlats för att självständigt jobba med att skydda boskapsflockar. Både genom att avskräcka från angrepp och att varna, men också fysiskt attackera angripande rovdjur.

Vi föder själva upp en av dessa flockvaktande raser - ungersk Kuvasz. Det finns flera andra liknande raser i vårt land, många samlade i Svenska Bergs- och herdehundsklubben (SBHK). I Sverige är det ännu inte ett väldigt utbrett fenomen, men i många andra länder i Europa och Asien är detta normalt. Och många av dessa länder har avsevärt större vargpopulationer än Sverige har. Norska Bioforsk har skrivit ett större antal rapporter i frågan som du kan hitta här. Svenska Viltskadecenter har förra året utvärderat försök med boskapsvaktande hundar i Sverige och rekommenderar fortsättning i sin rapport som du hittar här. Agria har skrivit en artikel i ämnet.

Och underbara kuvaszvalpar hittar du här!

En riktigt dålig debattartikel från Jaktakademin

Har avhållit mig från att gå in i debatten om varg och jakt på dessa. Det sägs så mycket dumt i den debatten att jag liksom inte vill vara med. Jag har sett varg på Järvzoo, liksom. Vad kan jag tillföra? Men nånstans blir bägaren fylld. Och den droppe som fyllde min bägare var Peter-Lorentz Johnsson, utbildningsansvarig vid något som heter Jaktakademin, som fick en debattartikel publicerad i Aftonbladet idag.

Det är en kort, men ändå sällsynt illa formulerad text som den utbildningsansvarige vid "Jaktakademin" lyckats prestera. Snubben gör sig i artikeln till talesman för "300 000 jägare som unisont skakar på huvudet när denna händelse skriver tragisk historia 2012". Jag råder er att själva läsa texten (tar 1 minut). Skulle ni anställa en människa som presterar en så usel text, i rollen som utbildningsansvarig? Jag häpnar. 

Peter-Lorentz Johnssons slutkläm är följande: "Vi lär väl aldrig få uppleva att vargen blir vegetarian." Nä, du Peter-Lorentz, det har du säkert rätt i! Vi lär nog inte få uppleva att de 300 000 unisont huvudskakande jägarna du representerar blir vegetarianer heller? Hur ska vi lösa det problemet tro?

Min enkla poäng är, att det är inte rimligt att använda ett avvikande beteende bland tamvargar i fångenskap som intäkt för hur den vilda vargen fungerar i den natur som den har minst lika stort berättigande till som landets 300 000 huvudskakande jägare.

Vad som hänt är en tragisk olycka. Dessutom en olycka framtvingad av människors handlande. Låt det stanna vid det.


/Dan Porsfelt


Se även: SvD, SvD, DN, LO, HD
Blogg: Cattas bubbla, Dagens kommentar,
Svar på debattartikeln från Johnny Höglin

California dreamin'...

California dreamin'...som den gamla låten med The Mamas & The Papas. Själv har jag aldrig varit i Californien. Eller USA över huvud taget, för den delen. Ja varken i Nord- eller Sydamerika alls, noga räknat. Ändå känns det ju som att man "vet" hur det är därborta. Så fullkomligt makalöst Hollywood-indoktrinerade som vi är. Ja, handen på hjärtat - när såg du senast en polsk, indisk eller argentinsk film eller tv-serie? Eller lyssnade på östafrikansk, finsk eller mexikansk populärmusik? Läste en bok skriven av en tysk, ryss eller japan?

Men hur det funkar i staterna, det "vet" vi. Faktum är, att vi vet bättre hur det funkar där än här hemma. Vittnen som ska vittna i svenska domstolar tror inte sällan att de först ska svära en ed och hålla handen på bibeln. Någon sån ritual finns inte i svenska domstolar. Men ändå "vet" vi hur en domstol och en rättegång funkar - utan att ha varit i rättegångssalen själva nån gång. Vi "vet" vad Hollywood låtit oss tro är även vår verklighet...

Californien, är lite av drömmarnas land, är det inte det? Ännu lite mer än de andra 49 delstaterna i den amerikanska superstaten. Liksom: "Är nåt möjligt, ja då är det det i Californien.". Och det finns viss grund för en sån tanke. San Francisco som hippiecentrum och gaycentrum hade kanske inte kanske inte kunnat utvecklas på särskilt många andra platser i det landet, speciellt inte i högerkonservativreligiösa Texas...

Det finns inte vad jag vet några studier som direkt kan fastslå några orsakssamband mellan hippie -och gayrevolutionerna och vad som nu ses som möjligheternas dal - Silicon Valley - med Apple som starkast lysande stjärna på elektronikhimlen nu. Att det som ses som Silicon Valley ligger i utkanten av just San Francisco är ett faktum. Jag tror inte det är en slump. Inte heller att det är en slump att det är vanligt - och blir allt vanligare - att hunden är välkommen på arbetsplatsen, som den här artikeln i nättidningen Siliconvalley.com visar.

Puli?

Mina tankar går dock till Californien av ett visst skäl idag. Det stavas vatten. V-A-T-T-E-N. I mängder har det forsat ner i flera dagar nu. Inte precis hela tiden, för det avbryts av såna där retfullt fina stunder av uppehåll och kanske till och med sol. Men man hinner bara hitta kopplet och dojorna, få dem på sig och sin hund, så har det börjat ösa ner igen. Vatten gillar jag ganska lite märker jag. Bäst i duschen, isglassen, ölen/vattenskålen om nån frågar mig. Våra hundar är långtifrån alla några vattenälskare heller! Försök lura ut en av våra puli att gå ut och kissa om det regnar! Så oförstående blickar får man inte ens se av en filmare på fotbollsplan... Gult kort?! Moi???

I Californien har man inte vatten. Faktiskt inte! (Det är en bristvara där, som på många ställen på vår jord) Sånt vatten som kommer uppifrån har man inte heller, verkar det som. Det enda man har är Badvatten. Badvatten är sånt vatten som är varmt. Syntes senast i Sverige sommaren 1976...(eller nåt). Badvatten kan också surfas på. Och det gör både husse och hund i sunny California! Med flytväst på förstås! Hundarna i den här videon från den årliga hundsurfartvlingen i San Diego är grymma på brädan! Och inte verkar de huttra när de ramlar i heller...

Vilket grabbgäng!

Natten mellan fredag och lördag föddes så mina efterlängtade kuvaszvalpar. Det blev ett helt gäng hanar - fem stycken plus tre tikar. Det var en långdragen med odramatiskt valpning. Tik och valpar mår bra och idag har veterinären tagit bort bakbenssporrar på de som hade det. Stor eloge till Margareta på Veterinär på Väg för ett jättebra jobb och för att vi blev mottagna så här på en söndag. Vi är mycket glada men trötta. Bella är en fantastisk kuvasz - så enkel att ha att göra med och så duktig mamma. Hon fyllde dessutom år själv igår! Här kommer de första bilderna på Csigoras L-kull:

Hund i äldrevården - bra initiativ!

Göteborgsposten skriver idag om ett projekt som syftar till att träna hundar till att arbeta i hemtjänsten. En av arbetsuppgifterna för hundarna är att kunna slå larm om vårdtagare ramlat eller liknande. Men viktigast är nog den stimulans som hunden kan ge till omsorgstagarna. Liksom "klibarheten' och den närhet som en hund kan ge bara genom att vara med. Verkar vara ett jättebra initiativ! I grund och botten tror vi ju att våra sällskapsdjur stängs ute från för många ställen i vårt senmoderna samhälle. Likaså tror vi att sällskapsdjurens interaktion med människor har positiva effekter på många plan.

Projektet som beskrevs i artikeln innefattar också träning av hemtjänstpersonalen som förare tillsammans med hundarna. Ett samspel mellan personal och hund till äldres fördel alltså. Projektet bedrivs i Härryda kommun, strax öster om Göteborg. (Tänk flygplatsen Landvetter - vi fick också googla fram var Härryda kommun exakt ligger...) Kursen ges av Line Steffensen, välutbildad hundkonsult från samma kommun. Du kan läsa lite mer om projektet på Lines hundskolas hemsida.

Det verkar finnas del belägg för att människors interaktion med sällskapsdjur är såväl hälsobefrämjande som utvecklande. Alltså sägs det också finnas goda argument för att i mycket högre grad än idag föra in sällskapsdjur i den typ av omvårdnande verksamheter som hemtjänst utgör. En svensk publikation som sägs utgöra en översikt över forskningen kring detta presenterades t ex för ett par år sen (Manimalisrapporten 2009). En rätt spretig text är det dock, som faktiskt ger upphov till en hel del frågor.

Internationellt finns en sammanslutning kallad IAHAIO. Den lite krångliga bokstavskombinationen står för International Association of Human-Animal Interaction Organizations, som vart tredje år arrangerar en större konferens, senast i Sverige. Sociala hundar har tidigare berört detta här. Det är i sig jättebra att stödja forskning kring frågor om dessa frågor. Jättebra att forskningsresultat förs ut och kan omsättas i praktisk handling - det finns ofta ett stort glapp mellan universitet och praktiker, organisationer som IAHAIO som själva bildar, eller ger förutsättningar för, en mötesplats för forskare och praktiker (i det här fallet folk som arbetar med hemtjänstens omvårdnad) är guld värda.

Men, man får aldrig glömma att det är en organisation som medvetet betonar de positiva sidorna, det är ju deras raison d'être - deras existensberättigande! En intresseorganisation. Lobbyister skulle man kunna säga.Vi menar att det finns en risk att "negativa" forskningsresultat "glöms bort" när man har de positiva glasögonen på. Det finns också en risk att man inte ställer alla relevanta frågor i en studie, där uppdragsgivare är en organisation som IAHAIO eller, i Sverige då Manimalis (vars hemsida ligger nere). I samband med detta inlägg började Dan titta lite närmare på den aktuella forskningen och de ideella organisationer som finns kring detta. Frågan är dels vilken forskning som ligger till grund för ställningstaganden och lobbyism. Det kanske rör sig om "forskning"? Dels handlar det om ett mer generellt problem med spridningen av nya former av organisering av arbete, t ex i vård och omsorgsverksamhet. Dan återkommer till detta längre fram!

Dan Porsfelt har ju gästbloggat på Sociala hundar flera gånger nu och vi har bestämt att han kommer vara medförfattare i denna blogg framöver för att ge ytterligare tyngd åt det samhällsvetenskapliga perspektiv denna blogg vilar på. Dan har doktorerat i arbetsvetenskap och under många år arbetat som universitetslektor vid nuvarande Linnéuniversitetet, där han undervisat i bl a sociologi, socialpsykologi och ledarskapsutveckling. Men i första hand är han forskare och författare när han inte ägnar sig åt våra hundar. Christina kommer givetvis fortsätta att skriva här i bloggen men är just nu fullt upptagen med en tik som ska valpa och även mycket arbete med CSiGORAs hundbutik. Räkna med att det kommer bli mycket valpbilder framöver!

Dan och Christina

Vilket land håller din hund på?

 Att många av oss här i landet håller på Sverige under fotbolls-EM är nog rätt givet. Själv har jag av olika skäl sympatier också för Polen. Många i vårt land har givetvis också sympatier för andra länder, som man härstammar ifrån. Eller som man i vår globaliserade tid antingen kanske bott och arbetat i, eller bara identifierar sig med på basis av en medialiserad bild av landet och dess kultur ifråga. Men, när du och din hund sitter framför TV'n och hejar på ditt favoritlag, vet du vad din hund egentligen håller på?


Danmark slog genom ett disciplinerat försvarsspel och giftiga kontringar ett favorittippat Holland igår. Jag ser framför mig en och annan Grand Danois i landet som jublar höggljutt! Du med Holländsk herdehund kan dock räkna med rynkad panna och ångest inför resten av matcherna i gruppspelet...

Våra egna ungerska rashundar visar ett mycket förstrött intresse för turneringen efter att Ungern återigen misslyckats i ett kval. Ett undantag är min vän pulin Charlie George som har ett grundmurat fotbollsintresse. Vi nöter soffans (avbytarbänkens...) skinn framför de flesta matcher!

I kväll är det återigen två mycket spännande och på förhand ovissa matcher som visas! Först ett ekonomiskt krismöte Spanien (grattis till lånet på nära 900 miljarder kronor...) mot Italien. Kommer landets Perro de agua español att bada i närmaste fontän i kväll? Eller kommer våra Cane corso-hundar avge djupa skall av triumf efter att ha fått spanska försvaret på knä? Ekonomer har dock redan räknat ut att ett franskt EM-guld är bäst för världsekonomin. Visste väl varenda papillon i landet redan...

Sådär kvart i elva i kväll väntas matchen Irland-Kroatien vara avgjord. De irländska varghundarna här i landet har längtat efter att Irland åter kvalificerat sig till ett slutspel. De är klart hungriga, sägs det! Våra prickiga dalmatinerhundar, som ju har Kroatien som favoriter, matchar fotbollslandslagets närmast prickiga (vit-röd-rutiga egentligen) tröjor. Finns en möjlighet att de irländska varghundarna är lite tröga i backlinjen mot de närmast vinthundssnabba kroatiska dalmatinerna! Sägs att irländska förbundskaptenen italienaren Trapattoni funderat på att slänga in irländaren på videon nedan...

Bollek är många hundars favoritlekar. Där skiljer sig inte leksinnet från oss människor speciellt mycket! Må bäste hund vinna!

Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala hundar

Påsens borttappade poäng?

På jakt efter poängen. Foto: SKK

Svenska Kennelklubben, SKK, slår idag på stora trumman för sin Doggybag-kampanj. Ett stort antal påsar med specialtryck ska efter beställning delas ut till restauranger i landet. Tillsammans med en dekal att fästa vid ingången. Allt i miljömedvetenhetens tjänst då enligt SKK "Hundägare reagerar ofta då de ser all mat som kastas på landets restauranger."

På resa i Centraleuropa

Oavsett hur stark upprördheten hos landets hundägare över slöseriet med mat på landets krogar varit - för speciellt högljudd har sannerligen inte den rösten varit - så är inte idén dum! Praktiken att be om att få ta med överbliven mat som man köpt vid ett restaurangbesök är mycket vanlig i vissa länder, med USA som främsta exempel kanske. Men även i många europeiska länder är det en högst rimlig begäran från kunden. Då vi rest med våra hundar i Centraleuropa har inte sällan servitörer själva föreslagit detta, utan uppmaning. Precis som att det ses som självklart att våra hundar är välkomna gäster på etablissemangen i fråga. Ibland välkomnade av krogens egen stamhund, som softar på bardisken.

Så initiativet är helt ok från SKK, och ligger också väl i linje med den mediestrategi som presenterades på Kennelfullmäktige 2011 (se sid 5 i protokollet). Man skriver där "Hur vi ska samverka med alla dessa företagsformer och hur vi genom vår gemensamma konsumentmakt som ändå 600 000 hushåll med hund
besitter för att stöda seriösa sunda företagare men även att stödja t.ex. hotell och restaurang som välkomnar på samma sätt som hundar på många ställen i Europa är välkomna. Vi ska inte underskatta den konsumentmakt som vi har genom att vi kan styra vår konsumtion till hundvänliga företag." Strategin att använda konsumentmakten hos landets organiserade hundägare är lika okej den. Men, jag saknar sannerligen ett uttalande från SKK i samband med detta.

Det jag saknar är att SKK i samband med en så här stor mediekampanj inte tar möjligheten i akt att dels korrigera den utbredda missuppfattning som finns i samhället om att hundar inte har rätt att vistas i restauranglokaler. Dels att påverka i riktning mot att fler restauranger öppnar sina dörrar för våra familjemedlemmar.

Alltför många lever i föreställningen att staten, socialstyrelsen, livsmedelsverket eller liknande förbjuder hundar från restaurangbesök. Men det finns ingen sån regel eller ett sånt förbud. Hundar får dock inte komma in i lokaler där livsmedel bereds tillreds eller lagras, det vill säga det vi normalt sett kallar köket. Men det får inte någon annan kund heller!

Den regel som finns är följande: det är upp till restaurangägaren att besluta om tillträde för hunden eller inte. Och alltför många restauranganställda säger nej. Inte sällan med en luddig och oinformerad hänvisning till "hälsovårdsnämnden". Ifrågasätter man detta hänvisas inte sällan till "allergi". Faktum är att även landets största kommuns miljöförvaltning länge gått ut med rent felaktig information i frågan, vilket Per Jonebrink skrivit om här.

Det är dags att Sveriges största hundorganisation tar tuggbenet ur käften och skäller till! Här finns ett informations- och påverkansuppdrag som skulle göra livet med hund enklare och öka acceptansen för hundens rättmätiga plats i samhället. Men SKK missar tyvärr chansen. Det är synd. Miljötänkande i stort i all ära - men att man inte klarar av att koppla en sån tanke till organisationens mer grundläggande opinionsbildande frågor från ledningens sida är beklagligt.

Bor du i Stockholmstrakten rekommenderas bloggen Hund i Sthlm.

Men jag är på gott humör idag och avslutar med den här pubinteriören från England:


Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala Hundar