Dags att packa

Det har varit en tuff tid, där hälsan inte varit den bästa. Tur att man då har en familj som ställer upp och sköter hundbutiken och även bloggen;)

Nu så ska jag dock iväg och vila upp mig och längtar ordentligt efter sol och värme. Målet är Malta, som jag länge velat åka till. Det ska bli så härligt. Vi har introducerat Daniel till flocken, han ska nämligen bo här medan vi är borta. Han har haft både kuvasz och puli så det går säkert jättebra! Det är faktiskt inte så många jag skulle anförtro detta uppdrag.

Något annat jag ser fram emot är kuvaszvalpar. Det är nu två veckor sedan jag var och parade Bella. När jag var och parade Bella i Karlstad så träffade jag även min fodertik "Diko". Hon är så otroligt vacker och så trevlig. Hoppas verkligen hon håller för avel!

Diko poserar:

Här letar Diko sork:

Fina Diko har även halvsyskon som börjat tulta runt hos kennel Sorschies. Frågan är om de kommer bli lika snygga;)

Har fått nyheten att, nu i helgen, fick "Spirit" sitt första cert och blev även BIR: Grattis Eva med familj! Nu ska jag packa min resväska! Ha det gott!

Krigshundar

 Fyra tassar. En uppgift. Jaga rätt på Bin-Laden. Mot bakgrund av en bild på en tropp marscherande kamouflageklädda soldater i kängor, flankerade av schäferhundar gåendes i takt. 

Bilden och rubriken fångade mitt intresse, när jag av en slump hamnade på en underavdelning kallad The Best Defense på den amerikanska tidskriften Foreign Policys hemsida.

Och det visade sig att tidskriften håller sig med en egen hundreporter. Som varje vecka producerar en artikel om krigshundar. Rebecca Frankel heter reportern, som tituleras "Best Defense Chief Canine Correspondent"! Sug på den titeln! Jag började läsa krönikorna.

Jag är annars inte speciellt mycket för tidskriften i fråga och de perspektiv som färgar artiklarna i lite väl stjärnbanerprytt skick. Och Guns 'n' Ammo ligger inte på mitt nattygsbord... (Trots att jag till min förskräckelse märker att jag i de tre senaste bloggposterna använd rubriken Regeringen bombar och dessutom lagt upp foton på ett mobiliseringsförråd i skogen, och nu detta om krigshundar... Vad skulle Sigmund Freud gjort av det måntro?)

Men jag kunde inte sluta läsa berättelserna om dessa "MWD's" (Military War Dogs) och deras förare. Här får vi berättelser om förare som täcker sina hundar från fiendens kulor. Och hundar som utfört samma handling för att skydda sina förare. Hjältehundar som sniffar upp faror innan människa eller teknik klarar detsamma. Hundar som luftlandsätts med fallskärm. Hundar som hedras vid bortgång eller medaljeras för trogen tjänst. Det är fascinerande läsning!

Om man ser bortom den värsta nationalistiska och promilitäriska jargongen, gömmer sig en del mycket spännande och intressanta historier i Frankels texter. Jag blev fast i alla fall. Har du tid över, så kan jag rekommendera ett besök vid tillfälle!

Frankel skriver för tillfället på en bok om Militärhundar som kommer att komma ut på ett kvalitetsförlag (The Free Press). Förhoppningsvis kan jargongen släppas något i det sammanhanget, då kommer det bli en spännande bok tror jag.

Och ja, det var en krigshund vid namn Cairo - utrustad med tänder av titan (!) - med vid det tillfälle då amerikanska specialtrupper sägs ha infångat och dödat Osama bin-Laden i Pakistan för något år sen.

Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala hundar.

Murkelplockning!

Så är årets först stenmurkelskörd avklarad. Inga mängder än, men det kommer!

Puligrabbarna Rufus, Charlie George och Misha var förstås med! De hittade inga murklor, men fann ett tecken i tiden istället.

Ett mobförråd i skogen under rivning! Ett tecken på att värnpliktsförsvaret är dött och begravet, så gott som något. Här inspekterar far och son förödelsen!

Ikväll blir det fest med murkelstuvning!

Dan Porsfelt - gästbloggare hos Sociala hundar

Regeringen bombar - ta skydd!

                                                                                                        Foto: Försvarets bildbyrå

Regeringen beslutade nyligen att genomföra bombningar i delar av Sverige, rapporterar Aftonbladet. Nej, kom ut ur skyddsrummen! Det är inte så att Fredda Reinfeldt och company totalt tappat koncepterna och låtit det slimmade flygvapnet och Tolgfors elittrupper gå loss på den egna befolkningen. Det är bara myggen som ska bombas bort. Myggen i trakterna av nedre Dalälven är de som däremot bör söka skydd. För en massiv utrotningsbombning ska genomföras i regionen. Stora mängder bekämpningsmedel ska sprutas ut med förhoppningen att ta livet av så många stickmyggor som möjligt.

Jag är i grund och botten motståndare till spridning av gifter i naturen. Men i det här fallet är det befogat. Det finns i kommentarer till beslutet definitivt en negativ opinion till beslutet. Jag fattar den principiella inställningen alltså och respekterar motståndet. Men, efter att under ett år hyrt en sommarstuga i trakten (By, närmare bestämt) kan jag inte annat än applådera beslutet. För att citera min avlidne farsa Bertil, "Det var det jävligaste jag varit med om!" Det yttrades, uppblandat med diverse svordomar, vid fyrasnåret på morgonen första natten han hälsade på oss i stugan under en högst sömnlös sommarnatt. Och då var vi ju ändå inomhus.

Jag fiskade en del vid den här tiden. Normalt sett en underbart rofylld sysselsättning. Napp sket jag egentligen i om jag fick. Bara jag fick tystnaden, stillheten och den blanka vattenytan vid en skogstjärn eller Dalälven på kvällen eller tidiga mornar. Men, det fick jag inte. Jag ljuger inte om jag säger att jag flera gånger fick fly från en övermäktig fiende i form av myggmoln som attackerade mig. Ljudet av tiotusentals myggor vid färjan i Tyttbo bär jag fortfarande med mig i minnet. Insorterat bredvid tandläkarborr i minnet över avskyvärda ljud. Så kom igen Naturvårdsverkets helikopterstridspiloter: Give 'em hell! Och Lena Ek, ansvarig minister, se till att träffa rätt den här gången!

Myggor och deras bett är sällan några jätteproblem för våra hundar. Men i extrema fall - och det är det sannerligen i trakterna av Nedre Dalälven - kan det definitivt irritera huden på en hårlös hundmage. Men allvarligare fall av sjukdom hos våra hundar på grund av myggbett har jag inte hört talas om.

Här vill jag dock ta upp en allvarligare dimension i detta med myggor och hundar. Kopplat till den pågående klimatförändringen. Den globala uppvärmningen vi producerar, som ni minns? I stora delar av världen, där medeltemperaturen varit högre än i Sverige, finns mycket allvarliga sjukdomar som sprids genom myggor och sandflugor. Vi har alltså varit förskonade för ruggiga sjukdomar som infektion med hjärtmask (Dirofilaria immitis) och Leishmaniasis.


Foto: SVA


Hjärtmaskspridning kräver en viss dygnsmedeltemperatur under ett antal, sammanhängande dagar, för att kunna utvecklas under en av utvecklingsfaserna. Bilden nedan är hämtad ur veterinärstudenten Anna Östmans (2010, s 4) välskrivna kandidatuppsats Kan infektion med hjärtmask (Dirofilaria immitis) smitta i Sverige? Du kan läsa den via ett klick på föregående mening. Den är trots ämnet och viss vetenskaplig jargong faktiskt inte svårbegriplig även för en icke-veterinär.

En längre period av högsommarvärme krävs alltså. Närmare bestämt är 14 grader celsius någon form av gräns för när temperaturen tillåter utveckling och spridning av hjärtmask. Ju mer temperaturen ligger över den tröskeln, desto snabbare och lättare utvecklas masken och spridningsrisken ökar. Enligt Östman (2010, s 7) finns data som tyder på en spridning norrut i Europa. Ett norra Europa som har en ökande medeltemperatur.

Östman visar tydligt på att det redan nu finns förutsättningar för hjärtmask att utvecklas i Sverige under sommarmånaderna. Teoretiskt är en dygnsmedeltemperatur på 18,3 grader celsius under 30 dagar en lämplig gräns för att säga att klimatet är tillräckligt gynnsamt för spridning. Det är nästan 5 grader högre än medelvärdet för sommarmånaderna. Men, Östman visar (2010, s 10ff) att det har under det senaste närmast regelmässigt under juli och augusti uppmätts sådana dygnsmedeltemperaturer som möjliggör hjärtmaskens utveckling och spridning via myggor. Tabellen nedan hämtad från Östmans arbete (2010, s 10) illustrerar detta:

Även om risken ännu är låg för att spridning av den här allvarliga sjukdomen som inte bara kan drabba våra hundar utan också människa, drar Östman slutsatsen att "det finns risk för att Dirofilaria immitis-infektion kan smitta i Sverige." (2010, s 19). Men klimatförändringarna och ett varmare klimat parat med ökad rörlighet av eventuellt smittade hundar över våra gränser får nog ändå tas på allvar.

Dan Porsfelt - gästbloggare på Sociala hundar

Uppdaterat 18/7: Nu rapporteras Tigermyggan finnas på Öland.

Räddade hundar i Kina och glaskross i Sverige

Daily Mail skriver idag om en dödens lastbilstransport. En slaktarnas limousine. En illdådens resebyrå. I det här fallet rörde det sig om 505 hundar tättpackade som sardiner i rostiga burar på ett lastbilsflak. På väg till slakt och därefter tillredning till festmåltid på restaurang. Vidrigt. Hela hanteringen kan inte betecknas med något annat ord än just vidrigt. En video finns här.

Upprördheten är stor i media och bland kommentarer i olika sociala medier när den här typen av illdåd uppmärksammas. Så även denna gång. I just det här fallet var det för fem dygn sedan och i Kina illdådet skedde. Det är dock av högst sekundär betydelse. Lik luktar lika illa var och när de än produceras.

Att äta hundar må vara de flesta i Sverige främmande idag. Men skillnaden mellan en hunds, en kos eller en människas kött är i första hand en fråga om föreställningar. I ett längre tidsperspektiv är det "nyss", som antropofagi (kannibalism) sannolikt förekom på våra breddgrader. Bronsålders-"svenskarnas" kultur liknade annars vår egen mycket mer än vad som skiljer den åt från vår. Skillnaden mellan hur de här misshandlade hundarna i Kina hanteras och lika misshandlade svenska grisar, höns eller minkar är egentligen ingen alls. Mer än de kulturella föreställningarna om vad som är ätbart och inte. Vad god smak är och inte är. Vad som är "husdjur" och inte.

Slakt är slakt, är mord, är död. Till skillnad från hunden kan vi människor kan faktiskt välja att inte bidra till en sån verksamhet. Och så länge vi medvetet tar livet av våra medvarelser ska vi nog akta oss för att kasta sten i riktning mot Kina. Glasbubblor spricker lätt.

Dan Porsfelt - gästbloggare på Sociala hundar

Hur lyckas med din reklamfilm?

Trots att man inte sällan känner sig såväl översköljd av som överkörd av störtfloden av reklam- och marknadsföringsbudskap i vårt samhälle, finns tillfällen då jag fullkomligt älskar reklamfilmer. Några av de allra bästa är dessutom med hundar i huvudrollerna. Enklaste sättet att lyckas med reklamfilmen verkar det som; släng in en hund så löser det sig! (Tips till kungahuset i all välmening...)

Här kommer ett litet potpurri på några av mina favoriter. Urvalet av raser är inte slumpmässigt, ni får stå ut med en överrepresentation av en viss ungersk ras med rastaflätor och stark karaktär! (En av de hundar som ser ut som puli är dock inte en puli. Guldstjärna till dig som vet vilken ras det egentligen är! Svaret längst ner i inlägget sen.)

Först ett pubbesök:

Sen besöker vi Döda Paret i deras välstädade hem:

En tur till Norge skadar inte heller:

En man, hans öl, hans hund och hans...fotboll är ett återkommande tema. Och visst somnar man alltid ungefär vid 54 minuten :-) (Gammal Tips-extrasanning):

Alla har vi ju varit i parken med våra små vänner. Man är alltid synlig om man har hund. Speciellt om den, ja, ni vet...:

Och på tal om godsaker:



Utvecklingen går framåt i städbranschen. Det visar nästa reklamfilm. Fast, när det kommer till städning är jag rätt traditionell känner jag. För "Inget slår en lätt fuktad rodexmopp" som man fick lära sig i lumpen (tack kapten Knutas på P18 i Visby...):

Norrmännen står även för den sista filmen i den här lilla kavalkaden. Igenkänningen är total!:

That's all folks! Eller, Konec, för oss sextio- och sjuttiotalister...

Dan Porsfelt - gästbloggare på Sociala hundar.
(Och rasen som inte är puli, men ser ut som puli är i video nr två uppifrån. Den som dyker fram under döda parets soffa är en corded Bichon Havannais!)

Boll istället för får!

Här har varit fullt upp. I helgen var det våryra i Berg med öppet hus hos konstnärer, konsthantverkare, föreningar och företagare. Även vi var med och hade hundbutiken öppen hela helgen! Förra helgen var jag som sagt iväg och parade kuvasz-Bella, men jag har även besökt en annan Bella. Nämligen pulin Bella -Xaida'z Qy-Zs Bóbita-Bella. Tyvärr kan hon inte användas i avel men jag träffar fortfarande Bella med familj då och då. De brukar bjudas på så god mat när jag tittar förbi;) Så här fint bor Bella:

Bella vill också ha något gott:

Jag vet ingen hund som gillar att valla boll som Bella. Hon blir helt exalterad när bollen kommer fram och dribblar bollen i riktigt hög fart!

 Varför valla får när man kan valla boll?

Missa inte:
En av mina favoritbloggar har just nu en rolig tävling. Läs mer på Team Nelsons blogg!