Mer sorg

Vi har förlorat en till valp. Under mina alla år som uppfödare har jag aldrig råkat ut för något liknande. Mitt i natten började en av valparna skrika, han kastade sig runt, runt. Kunde inte resa på sig utan slog huvudet mot marken. Jag trodde först det var någon form av kolik och masserade och bar på honom. Men han var inte särskilt spänd i magen, men det kan ju vara något med tarmarna ändå.

Funderade ett tag på om det kunde vara någon variant av epilepsi. Så vi åkte till veterinären. Flera behandlingar sattes in men han svarade inte på något. Ett antal veterinärer konsulterades och det alternativet som återstod var att ta honom till en nevrolog i Helsingborg. Det skulle bli en bra bit att köra. Eftersom valpen varken kunde stå, sitta eller röra sig normalt utan gnydde eller skrek valde jag att låta honom somna in. Tanken är ju att valparna ska kunna säljas och jag vill endast sälja friska valpar. Det var så hårt att se honom lida. Han var så söt och förlusten känns väldigt jobbig. Trots detta har jag tre så söta tikar och tre fina hanar kvar, en bra storlek på kull men det här känns ändå väldigt jobbigt. Jobbigast av allt var ändå att höra hans skrik. 

Christina