Omplaceringar

Hundar i tonåren kan vara bra jobbiga, det är då de flesta omplaceringarna äger rum. Särskilt när det gäller kuvaszhanar. De flesta av oss som har äldre hundar har vaga minnen från tonårsterrroristerna, för man glömmer så lätt. Med en ras som kuvasz som har vaktinstinkt är omplaceringar mycket vanliga när de är kring året.

Det är då vaktinstinkten vaknar och de på alla möjliga sätt testar sina gränser. Det är skönt när man bläddrar runt bland bloggarna att läsa om vardagens upp och ner gångar. För många är generösa och delar med sig av de problem man kan stöta på. Många gånger strömmar det även in bra tips.

Själv har jag just nu två omplaceringar att ta hand om. Den ena är söta goa Mimer som har kommit hem igen. Just nu leker han med sin bästis Eira ute på tomten trots att det har mörknat. Den andra hanen är Minous bror som bor ett par mil härifrån. Han var här på besök igår.

I början gjorde han ett utfall mot mig innan han tagit reda på vem jag var men med några frolic så satt han snart i knäet. En riktigt mysig hane som har en ängels tålamod med små barn men som inte gärna är ensam längre än 3-4 timmar. Annars hittar han på små hyss som att tugga på fjärrkontrollen, mobilen eller varför inte på den nyinköpta kameran;) Bilderna i denna blogg är på Minous bror "Milano" som jag tog häromdagen (hans nuvarande familj har ju inte längre någon kamera!)

Premiärdopp

Då har isen äntligen börjat släppa på så väl sjön som de mindre vattenhålen. Det betyder med andra ord: Premiärdopp!

Nåja, enbart för de fyrbenta - än så länge! Vår innebär också att det är dags att fälla vinterpälsen. Av den anledningen blev det även ett bad inomhus för mina hundar då jag tvättade bort, drog bort och borstade bort så mycket päls jag kunde. Till sist tog jag fram min superfön med dubbla motorer och blåste bort det som var kvar. Här borde man väl vara nöjd. Men dum som man är börjar man nu ge hundarna det ena kosttillskottet efter det andra för att de ska få NY päls igen;) Det är ju kuvaszspecial om 2 månader!

Hur argumenterar man med en hund?

Jag vill tacka för kommentarerna till förra inlägget trots att det inte var hundrelaterat. Jag håller med Leif om att detta bara är en liten skärva utav hur det stora samhället ser ut. Artikeln som Leif rekommenderade om vandaliseringen i svenska skolor skriven av Maciej Zaremba är grymt bra. Vad som framförallt blir synligt i denna artikel är hur vi stirrar oss blinda på eleverna som själva problemet utan att lyfta blicken och fundera över hur såväl förhållanden som ledarksap ser ut.

*

Och samma problem gäller även om vi tittar på stökiga hundar, det är hundarna som definineras som problemet, utan att man funderar på hur förutsättningar och ledarskap ser ut i dessa hundars omgivning. Då menar jag inte att man behöver stirra sig blind på hundägaren heller, utan i vilket socialt sammanhang ägare och hund befinner sig i. Jag vet att man i hundvärlden starkt ifrågasätter uttrycket ledarskap därför att man menar att det inom biologin varit förknippat med en vertikal hierarki där den övre trycker ner den lägre etc.

*

Anledningen att uttrycket ledarskap ifrågasätts är framförallt för att man vill främja en hundfostran som inte bygger på dominans utan på andra värden. Jag håller absolut med här men kan ändå inte förstå varför vi behöver förkasta termen ledarskap. I artiklen av Zaremba talas det om att man måste förtjäna sitt ledarskap. Det är precis den synen jag har på hundfostran. Det betyder att om jag vill att någon ska göra som jag vill så behöver jag ha dennes förtroende annars kommer individen ifråga inte göra som jag säger (om man inte har en ras som schäfer som avlats för att lyda utan att ifrågasätta;) (jag vet att det finns undantag!).

*

Förutom förtroende så handlar det också om att grundläggande behov finns tillgodosedda och att det finns ett någorlunda stabilt sammanhang. Det kan förvisso vara så att en hund som mår bra och som har stort förtroende för husse och matte givetvis kan ifrågasätta husse/mattes beslut. Men detta ser jag som rätt sunt. Det viktigaste är då att jag har sådana argument att jag kan få hunden att vilja "lyda". Men hur argumenterar man med en hund? Ett sätt är att ladda situationer och handlingar med beröm och godis. Det ska inte underskattas för det handlar inte enbart om att man blir mutad med något man vill ha utan att man även får bekräftelse.

*

Samtidigt är det så att får vi det hela tiden så tar vi det till slut förgivet, på gott och ont. Det är utav denna anledning jag inte håller med klicker-anhängarna att man bara ska berömma när hunden gör rätt och ignorera när den gör fel. Vad jag menar är att det måste finnas gränser för vad som är accepterat, det är när hunden känner till dessa som den också kan känna sig trygg. Hur man här argumenterar beror på hunden ifråga, för visa räcker ett lungt nej, för andra måste man höja rösten och vissa måste man ta tag i. För att vinna en hunds förtroende behöver man, enligt mig, både ge beröm och säga stopp. Det behövs vidare en kontinuitet i vardagen så hunden vet vad den har att förvänta sig.

*

Inom psykologin används här termen "tillit". Ett exempel är att när mamman lämnar den lilla bebisen ensam så får den i början ångest för att den tror att mamman försvinner för gott. Efter att mamma har kommit tillbaka relativt snabbt ett antal gånger så förstår bebisen att mamma inte går sin väg för alltid, för att hon försvinner inom synhåll. Detsamma gäller maten. En liten bebis har överlevnadsångest och måste få mycket mat i början för att förstå att den inte kommer svälta ihjäl. Dessa två exempel är ganska lätt att flytta över på hundar.

*

Inom sociologin utvecklar Giddens detta synsätt och pratar om en ontologsik trygghet, hur vi bygger upp tillit gentemot omvärlden och skapar ett konstgjort skyddsnät där yttre hot filtreras bort. Denna känsla skapas enligt Giddens genom en rutinisering av vardagen, att man lär sig vad som är acceptabelt beteende i samspel med omgivningen. När handlingar upprepas blir de till slut till självklarheter. På så vis filtreras yttre hot och risker bort och vi kan möta en relativt föränderlig omvärld utan att få ångest varje gång vi möter ett nytt fenomen.

*

Om vi nu ska sammanfatta detta så betyder det att det inte är med köttbullar eller hot vi kommunicerar med vår hund. Det är genom att bygga upp en trygg vardag med fasta gränser som hunden är redo att ta till sig vad vi säger. Genom att på ett kontinuerligt sätt tillgodose hundens naturliga behov så minimeras hundens överlevnadsångest. Då kan den möta en mer föränderlig omvärld och dessutom lita på att husse/matte väljer rätt väg, fattar rätt beslut. Då har man förtjänat sitt ledarskap och hunden kommer vilja göra som vi säger. Nåja, kanske inte alltid för en frisk hund måste ju även kunna ifrågasätta, annars är det inte längre en individ med en egen personlighet. För inte vill vi ha hundar som är skuggor av sina hussar/mattar?

Smygfilmade elever

Så pinsamt. Fick idag höra av min dotter att rektor vid en friskola i Växjö - Kronobergskola - olagligt satt upp en övervakningskamera i allrummet. Det är en liten skola som har årskurs 6-9, en skola som alla mina barn gått i. Kunde sedan kolla upp nyheten via lokala medier och har förstått att det nu finns en polisanmälan mot rektorn. Hur kan man vara så dum att använda sig av olagliga metoder när man som rektor också borde vara en förebild?

*

Om det fanns problem i allrummet går det ju att se till att någon vuxen alltid finns där. Driver man en skola med vinstintresse kan man fördela resurser hit. Jag skulle själv tycka att det var obehagligt att bli övervakad på detta sätt på min egen arbetsplats. Vad jag har förstått så var det bara rektor, biträdande rektor och vaktmästare som kände till detta. Inga lärare.

*

Som sagt, det känns extra obehagligt eftersom vi har haft en personlig relation till skolan. Med denna kunskap skulle jag aldrig låta något av mina barn gå här, då denna handling inte bara har skadat förtroendet för rektorn utan för hela skolan. Detta oavsett vad syftet med kameraövervakningen var. För om man accepterar detta, var går då nästa gräns? Vet att det finns en del lärare bland mina läsare, ni kanske är av en annan uppfattning? Ni som dagligen finns ute i skolorna. Det är ju alltid lätt att krtitisera en verksamhet eller handling när man inte är involverad. Men jag har svårt att hitta något försvar för detta.

*

Läs mer här: smp svd smp dn kvp

Tillbaks till småland

Då är man tillbaka till de småändska skogarna efter ett par dagar i Stockholm. Jag gillar verkligen kontrasterna. Både staden och skogen fast på olika sätt.

Frihet!

Minivalpträff

Tidigt i morse åkte jag tåg upp till Stockholm med valparna Misha (orange) och Ulpu (rosa) samt mamma Siouxsie. Valparna var jätteduktiga även om de säkerligen tyckte det var lite långtråkigt! För att minimera packningen så fick kameran stanna hem men jag tog ett par bilder med mobilen.

Väl framme vid Centralen möttes jag av Kati (kennel Ximene) och hennes vännina som kommit in med Finlandsbåten samma morgon. Kati är uppfödare till Siouxsie och nu åker en svensk valp tillbaks till Finland. Det blir sista valpen ur denna valpkull att flytta för Misha (betyder liten björn) blir kvar hos oss.

Efter en lång tågresa gick vi en promenad i Liljanskogen, för att sen gå hem till vår lägenhet och äta lunch. Min son, som numera bor i Stockholm, och hans flickvän var snälla att titta förbi och fixa maten. Även Veronica och Micis som har syrran "Pie" kom förbi. De hade dessutom med sig sin veterantik Moa. Så vi blev sju personer och fem puli som åt lite lunch ihop i vår lilla tvåa. Det blev som en första mini-valpträff. Så roligt, men nu är både jag och hundarna så trötta. Det blir en tidig kväll.

Tävlingen är avgjord!

Alla som "gillat" CSiGORA på Facebook under mars månad har deltagit i en utlottning av ett presentkort i på 500 kr i Csigoras Hundbutik.

Inte mindre än 148 personer har deltagit. Först vill jag tacka alla er som varit med: Tusen tack! Sen vill jag meddela att vinnaren i denna tävling är: Patrica Wernersson! Grattis till dig, du kommer också få ett meddelande med e-post idag.

Eftersom människor är olika och har olika behov så tyckte jag presentkort var en bra idé, som pris till denna tävling, även om det egentligen är roligare att ge en utvald present. Det ska bli intressant att se vad Patricia väljer. Kanske blir det en hundbädd, leksaker eller varför inte handgjorda läderkoppel till hundarna? Oavsett vad det blir: Stort Grattis!

Bilderna är hämtade från: http://www.csigora.com/