tisdag 5 april 2011

Hur argumenterar man med en hund?

Jag vill tacka för kommentarerna till förra inlägget trots att det inte var hundrelaterat. Jag håller med Leif om att detta bara är en liten skärva utav hur det stora samhället ser ut. Artikeln som Leif rekommenderade om vandaliseringen i svenska skolor skriven av Maciej Zaremba är grymt bra. Vad som framförallt blir synligt i denna artikel är hur vi stirrar oss blinda på eleverna som själva problemet utan att lyfta blicken och fundera över hur såväl förhållanden som ledarksap ser ut.
*
Och samma problem gäller även om vi tittar på stökiga hundar, det är hundarna som definineras som problemet, utan att man funderar på hur förutsättningar och ledarskap ser ut i dessa hundars omgivning. Då menar jag inte att man behöver stirra sig blind på hundägaren heller, utan i vilket socialt sammanhang ägare och hund befinner sig i. Jag vet att man i hundvärlden starkt ifrågasätter uttrycket ledarskap därför att man menar att det inom biologin varit förknippat med en vertikal hierarki där den övre trycker ner den lägre etc.
*
Anledningen att uttrycket ledarskap ifrågasätts är framförallt för att man vill främja en hundfostran som inte bygger på dominans utan på andra värden. Jag håller absolut med här men kan ändå inte förstå varför vi behöver förkasta termen ledarskap. I artiklen av Zaremba talas det om att man måste förtjäna sitt ledarskap. Det är precis den synen jag har på hundfostran. Det betyder att om jag vill att någon ska göra som jag vill så behöver jag ha dennes förtroende annars kommer individen ifråga inte göra som jag säger (om man inte har en ras som schäfer som avlats för att lyda utan att ifrågasätta;) (jag vet att det finns undantag!).
*
Förutom förtroende så handlar det också om att grundläggande behov finns tillgodosedda och att det finns ett någorlunda stabilt sammanhang. Det kan förvisso vara så att en hund som mår bra och som har stort förtroende för husse och matte givetvis kan ifrågasätta husse/mattes beslut. Men detta ser jag som rätt sunt. Det viktigaste är då att jag har sådana argument att jag kan få hunden att vilja "lyda". Men hur argumenterar man med en hund? Ett sätt är att ladda situationer och handlingar med beröm och godis. Det ska inte underskattas för det handlar inte enbart om att man blir mutad med något man vill ha utan att man även får bekräftelse.
*
Samtidigt är det så att får vi det hela tiden så tar vi det till slut förgivet, på gott och ont. Det är utav denna anledning jag inte håller med klicker-anhängarna att man bara ska berömma när hunden gör rätt och ignorera när den gör fel. Vad jag menar är att det måste finnas gränser för vad som är accepterat, det är när hunden känner till dessa som den också kan känna sig trygg. Hur man här argumenterar beror på hunden ifråga, för visa räcker ett lungt nej, för andra måste man höja rösten och vissa måste man ta tag i. För att vinna en hunds förtroende behöver man, enligt mig, både ge beröm och säga stopp. Det behövs vidare en kontinuitet i vardagen så hunden vet vad den har att förvänta sig.
*
Inom psykologin används här termen "tillit". Ett exempel är att när mamman lämnar den lilla bebisen ensam så får den i början ångest för att den tror att mamman försvinner för gott. Efter att mamma har kommit tillbaka relativt snabbt ett antal gånger så förstår bebisen att mamma inte går sin väg för alltid, för att hon försvinner inom synhåll. Detsamma gäller maten. En liten bebis har överlevnadsångest och måste få mycket mat i början för att förstå att den inte kommer svälta ihjäl. Dessa två exempel är ganska lätt att flytta över på hundar.
*
Inom sociologin utvecklar Giddens detta synsätt och pratar om en ontologsik trygghet, hur vi bygger upp tillit gentemot omvärlden och skapar ett konstgjort skyddsnät där yttre hot filtreras bort. Denna känsla skapas enligt Giddens genom en rutinisering av vardagen, att man lär sig vad som är acceptabelt beteende i samspel med omgivningen. När handlingar upprepas blir de till slut till självklarheter. På så vis filtreras yttre hot och risker bort och vi kan möta en relativt föränderlig omvärld utan att få ångest varje gång vi möter ett nytt fenomen.
*
Om vi nu ska sammanfatta detta så betyder det att det inte är med köttbullar eller hot vi kommunicerar med vår hund. Det är genom att bygga upp en trygg vardag med fasta gränser som hunden är redo att ta till sig vad vi säger. Genom att på ett kontinuerligt sätt tillgodose hundens naturliga behov så minimeras hundens överlevnadsångest. Då kan den möta en mer föränderlig omvärld och dessutom lita på att husse/matte väljer rätt väg, fattar rätt beslut. Då har man förtjänat sitt ledarskap och hunden kommer vilja göra som vi säger. Nåja, kanske inte alltid för en frisk hund måste ju även kunna ifrågasätta, annars är det inte längre en individ med en egen personlighet. För inte vill vi ha hundar som är skuggor av sina hussar/mattar?

10 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Så intressant. Schäferexemplet är jag glad att du skrev att det finns undantsg :)
Jag ska geneast medge att jag har haft bestämda åsikter om hur det ska vara och de liknar i mångt och mycket de för fram här. Jag har alltid instinktivt hissat min inre flagga när metoder med stort m lanseras och tros på till orimlighetens gräns.

Vad jag känner idag är att skillnaden mellan fostran och träning är det avgörande. En hund som min måste jag vara bestämd emot emellanåt. Säga till på skarpen eller ta tag i.
När vi tränar har jag dock ändrat mig en hel del och där tycker jag att positiv förstärkning och att ignorera fel funkar jättebra.
Dina tankar om att vardagssituationen och rutiner betyder mycket för att hunden ska fungera i en kaotisk värld håller jag med om till 100%. Det ska fungera hemma. Det betyder att varje flock har sin egen nivå och hunden anpassar sig.

Nelson började plötsligt för ett tag sedan att tigga när jag åt.Jag testade följande.

"Nu äter pappa."sagt med tonfall som går lite uppåt i slutet. Allt sagt väldigt lugnt. Efter 5-10 gånger hade han fattat att det var lönlöst att tigga. Inga köttbullar som belöning, inga hårda ord. Han fick själv lista ut vad som gällde. De är inte dumma.
Visst, jag kan tänka mig att kalla det ledarskap.Det är så mycket trams kring det ordet.
Oj, vad långt detta blev.
Ulf

Quila o Ronja sa...

Det här är bra! Vi tränar inte med hjälp av hot, bygger upp ett ömsesidigt förtroende. (försöker)En hund måste ju få vara hund också. Ledarskap tycker jag måste få finnas. Ordet har säkert olika betydelse för olika personer.
Ang. Kortison vid huggormsbett. Nya rön säger att pga att det ökar adrenalinpåslaget, ska man inte ge det. Har aldrig behövt göra det, tack o lov. Men det skulle bli en stor utmaning, om jag blev tvungen att bära en av hundarna genom skogen. Dessutom lugnt och stilla. Har du varit med om det?
Ha en fortsatt bra dag
Kram
Susanne

Katarina sa...

Sv. Haha, nej, det hade ju vart jätteskumt :P

Team Nelson / Ordringen. sa...

Hjälp. Tycker du att du skriver långa kommentarer
på min blogg, vad gör inte jag då på din?
Ska hålla mig kortare jag lovar!!!:)
Ulf

Leif sa...

Hur argumenterar då man med en envis katt?

Kvart över fyra imorse väckte katten mig, lite tidigt. Han var helt uppe i varv;

- Det är ingen färja eller bilar nere i hamnen!
Allting där är så tyst...

Jag skulle bara upp och se vad som var på gång. Normalt varje vardagsmorgon väcker katten mig halvfem, tjugo minuter före den första färjan går och bilarna kommer. Då skall jag lyfta upp och bära runt på honom några minuter för att kolla allt är okey. Sen får jag lov att gå och sova igen två timmar till. Men nu var färjan i dock på varvet för den årliga översynen. Varje år glömmer man nästan bort det själv, och ännu svårare måste nog katten ha att komma ihåg det. Färjan och hamnen är annars ingången till hans territorium.

Hur jag än försökte förklara att färjan var i dock och vi därför kan ha sovmorgon, ville katten inte riktigt förstå. Han for runt, nedför trappan och skrek.

Ute höll de sjövilda fåglarna igång för fullt. Vid halvsju fick katten sin morgenmad + en sked ekologisk tykmelk med müsli vilket han gillar. Därefter var vi tillbaka i rutinerna igen och vi sov en knapp timme till innan det blev dags att gå upp och studsa. Mat har hög prioritet hos katter.

Att ta ledarskapet över en katt går nog inte. Jag tror det är ogörligt. Men att stå på lika fot och hysa tillit för varandra är fullt möjligt. För det mesta gör katten som jag vill (och det är jag ändå som rengör hans toalådor. Tre stycken har han i huset och jäklars om de inte är rengjorda. Då får jag f-n. Katter håller sig med personal.)

Katten förstår mycket väl hur han får sina behov ordnade, ibland är det som om han är klokare än en själv. Ex.vis vid
frukostbordet när jag kan ha gjort mig en ostsmörgås på busfärskt bröd från byns bagare. Katten kan gå förstrött förbi och hälsa god morgon, sedan trava vidare som ingenting särskilt.

Flera ggr har det hänt att ostskivan plötsligt under ett ögonblick av ouppmärksamhet har "gått upp i rök", försvunnit. Bara för att stunden efteråt dyka upp i kattens mun nere på golvet. Han gillar ost. Nåja, att bestraffa katter lönar sig inte. Klart att jag har ryat till ibland, men han spinner bara och tycker det är skojigt. Ungefär så här.

Boubou sa...

Intressant och bra inlägg!

Eva sa...

Åh så bra skrivet!
Du har ju läst en del om A och hans "resa" har väl verkligen bevisat vad det med tillit/förtroende betyder. Och jag tror faktiskt att, trots hans protester, detta att jag BÅDE berömt och sagt nej betytt mycket. Jag tror att han behöver "ledarskap" på det sättet att han vill ha ganska klara gränser både i bra och dåligt. Sedan ifrågasätter han och gör lite som han känner för ändå... Och tar "skället":)
Så'nt här är oerhört intressant!

Lyckopiller sa...

Väldigt intressant inlägg. Olika hundar är ju som sagt olika individer och personligheter och behöver ju därför fostras och tränas på olika sätt!

Anonym sa...

Intressant och ett väldigt bra inlägg!

Katarina sa...

Bra och intressant! Håller med dig om att ledarskap/respekt måste förtjänas - utövas ledarskapet under hot blir man ju en diktator... Gränser är superviktigt - liksom rutiner. Åtminstone märker jag på mina att de tycker om rutiner - de trivs med att veta på ett ungefär vad som kommer hända.