Attityd

Jobbat mycket med hundföretaget CSiGORA, vi ska ha monter på Växjö-utställningen och en webbutik kommer ut i november. Mitt i allt detta är det full fart på hundflocken. Mycket lek, bus och skogspromenader. Minimalt med träning och mycket attityd;) Dessutom var vi och vaccinerade oss inför en kommande Indienresa för hela familjen. Det ska bli skönt med lite värme med tanke på att första snön redan har fallit!

"Snälla hundar"

När jag var i Stockholm senaste reflekterade jag över hur många lösa hundar det var, inte enbart i större parker, utan invid barns lekplatser, på trottoaren, i motionsspåret och på många andra offentliga platser som inte kan betecknas som rastplats för hund. Ibland var hunden långt ifrån sin matte/husse. När jag hade rastat mina hundar, som är riktiga lantisar, fick de gå kopplade på trottaren hem. När jag bad en person koppla sina hundar fick jag svaret: "Hunden är snäll!"

Vadå snäll? Kan man säga så. Beror inte det på situationen? Och om nu mina hundar inte vill hälsa på andra hundar, vad hjälper det att den lösa hunden är sk snäll? Jag irriterar mig också på alla hundar i flexikoppel som tillåts skälla och göra utfall mot andra hundar. För en hund från landet med hundens ursprungliga signalsystem i behåll blir det otroligt stressande med så många "ouppfostrade hundar" omkring dem. Nu pratar jag om hundar och raser som betraktas som "snälla". Men jag undrar om det inte är dessa hundar som får icke hundägare att bli irriterade

Tyvärr tror jag att det är dessa hundar och framförallt hundägare som slår över på "farliga hundar" debatten. Jag tycker man ska respektera att alla inte vill ha en hund i knäet eller möta en lös hund på trottoaren. Dessutom tycker jag väldigt synd om alla som är rädda för hund. För dem hjälper det inte att husse eller matte ropar att hunden är snäll! Är man hundrädd kan man också uppföra sig på ett sådant sätt att hundar kan bli provocerade Får man panik så kan man reagera med att fly eller faktiskt också sparka mot hunden. Något som skulle kunna orsaka en tråkig olycka.

Har precis läst en jättebra bok om hundrädsla. Den heter Hundrädsla - om hundar och människor. Boken inleds med att sociologen Carin Holmberg beskriver sin hundrädsla, den panik hon kände inte för vissa situationer och hur irrationellt man som hundrädd kan uppföra sig. Vidare består boken av ytterligare tre kapitel där psykologen Erica Strucel beskriver den psykologiska processen för hundrädsla och fobier. Hon tar även upp metoder hur hundrädsla kan botas eller åtminstone förbättras. Vidare Skriver etologen Ingrid Tapper om hur djur reagerar på hundrädsla. Till sist avslutas boken av att historiken Lisa Gåsmark beskriver om rädsla för makten över hunden. Det var en så intressant bok som fler hundägare borde läsa, alltså inte enbart de som är hundrädda.

Avslutningsvis vill jag säga att det kanske inte är enbart de som betraktas som farliga hundar som är problemet i samhället. Kanske är det alla dessa hundägare som går omkring med vad de tror är en snäll hund. För enligt mig så finns inga enbart snälla eller farliga hundar. En farlig situation kan uppstå oavsett om hunden betraktas som snäll eller farlig. Min uppfattning är att hundägare borde visa större respekt för att att det finns människor som är hundrädda eller inte vill ha en lös hund hoppande på sig.

CSiGORAs HUNDbutik tar ställning för hundrädda människor. Hundägare borde hålla sin hund kopplad på offentliga platser med många människor. Det finns även hundar som är rädd för andra hundar. I många länder har man även munkorgstvång på offentliga kommunikationer. Vad anser du?

Stockholm

Befinner mig nu i min barndoms stad på samma gata som jag en gång växte upp. Danderydsgatan, en liten gata vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Nu bor min äldsta dotter här. Vi delar lägenhet. Normala människor bor i lägenhet och har fritidshus. Själv bor jag på landet och har en "fritidslägenhet", eller vad ska man kalla det?

Den här gången fick min vita puli Yumi följa med upp. Hon blev glad att få leka med Rufus som numera också är Stockholmare när han flyttade upp med min dotter. Det har varit mysigt att umgås med mina utflyttade barn men jag hann även hälsa på mor och far. Här kommer en bild jag tog med mobilen när vi hälsade på pappa och Ann-Cathrine samt deras nyinköpta, bedårande söta, irländska terrier. Ebba kallas hon för. En framåt och orädd tjej som tyckte det var roligt att springa ikapp med Yumi och Rufus.



I morgon bär det hemåt igen. Vår dotter som ännu bor kvar hemma har passat hus, katt och hundar. Nästa vända till Stockholm blir kurs för avelsråd arrangerad av SKK.

Har attackerna verkligen ökat?

I flera tidningar går det igen att läsa om att hundattackerna har ökat, (se Dagens Nyheter, Skånskan, Tv4, Sydsvenskan, Laholms tidning). Resultatet man kommit fram till grundar sig på att antalet anmälningar har ökat. Min undran är om det i sig betyder att även attackerna har ökat? Jag menar att i alla andra fall krävs det en dom innan händelsen betraktas som ett brott. Det behövs en ordentlig utredning som tar reda på vad som verkligen hänt. Att människor kan anmäla varandra i tid och otid är ju inget nytt. Logiken är att det räcker inte med en anmälning för att definiera att det som påstås hänt verkligen ägt rum och vem som i så fall är skyldig.

Vad jag efterlyser är ett bättre underlag för att hundattackerna verkligen har ökat. Vidare kan man fråga sig vilken typ av attack som hänt och om någon blivit skadad? När en hund attackerat ska det redan idag göras en utredning, i de flesta fall så "frias" hunden. Kan det vara så att all rapportering av "farliga kamphundar" ökat människors rädsla och att det kan påverka antalet anmälningar? Kan människor som inte är hundägare alltid bedöma en hund som kastar sig i kopplet om det handlar om aggressivitet eller lekinvit? Vad menar man med en attack? Är självförsvar också en attack? Sen finns det givetvis tragiska fall när en hund verkligen har bitit. Men ska alla andra hundar av samma ras eller som ser likadana ut också dömas? Räcker det inte med att förövarna omhändertas?

Jag förstår inte hur man ska lösa problemet med attackerande hundar genom att förbjuda vissa raser. De oaktsamma ägarna finns ju kvar, är det inte mot dem vi borde rikta ljuset? Kd menar fortfarande att de kan överväga ett förbud mot vissa raser, jag är rädd för att detta kommer genomföras under denna mandatperiod om det blir den förra alliansen som kommer bilda regering. Vissa bostadsområden har redan ett förbud mot vissa raser och jag menar att detta verkligen är populistiskt. Det vore mer logsikt, för min del om man förbjöd personer som inte klarar av att ha hund att faktiskt ha en hund. Idag kan människor som misshandlat sina djur få djurförbud, varför inte även införa djurförbud för personer som är direkt olämpliga att ha hund. Med nuvarande förslag som KD har så kan olämpliga personer bara skaffa en annan hundras.

Det viktigaste, menar jag, är att innan man diskuterar olika generella åtgärder borde man utreda om attackerna verkligen har ökat och vad det i så fall beror på. Att hänvisa till ras, gör det hela alldeles för enkelt hävdar jag. Kan människor ökade rädsla också vara en del av problemet? Eftersom jag själv är ägare till en ras med mycket vaktistinkt (dock inte en ras som normalt benämns som kamphund) så måste jag uppfostra min hund men största problemet är nog okunniga människor runt mig. Det finns dem som betraktar ett hundskall som en attack Det finns också människor som jag måste hindra så att de inte hårdhänt klappar hunden på huvudet, drar den i svansen, stirrar hunden i ögonen, skräms, slår hunden, kastar sten på hunden, kastar smällar mot hunden, tar för givet att alla hundar vill bli klappade av främlingar - ja ni anar inte hur många konstiga människor det finns därute...

En höstig promenad

Det värsta jag vet är när hundartiklar handlar om vädret, iallafall om det är hundspalter i tidningar som ska handla om ngt specifikt och inte är ngn form av krönika. Men nu är ju detta min privata blogg och det går liksom inte att komma runt vädret när man ska dela med sig av sin vardag. I allfall om man har hund. Årstidväxlingarna kommer så nära när man strosar i skogen. Höstens färger men också en och annan blomma som hänger kvar. Hundarna har extra mycket spring i benen och springer ikapp med höstvindarna. Med en puli med i skogen får man dessutom alltid med sig en del av naturen in...

TVÅ hundar och ETT ben

VI och DOM

Nu har väl chocken över valresultatet sjunkit in. Att vi fått ett parti med sina rötter inom nynazismen. Ett parti som gör skillnad på Vi och Dom. Att vi är mer värda än dom, inte för att vi presterat bättre, är snällare, duktigare eller gjort något särskilt bra. Nej, enbart på grund av fel hudfärg eller att dom har sina rötter utanför EU. För vårt medlemskap i EU innebär ju redan att många nationaliteter kan söka jobb här. Globaliseringen har luckrat upp våra nationsgränser och den moderna tekniken har flyttat oss närmare varandra. Samtidigt härjar krig och förtryck i många länder som skapar levnadsförhållanden som vi välbeställda svenskar knappt kan tänka oss in i. De människor som har det allra värst, de som hotas till livet kan eventuellt få stanna i Sverige. Just dessa människor pekas nu ut som syndabockar för den ökade kriminaliteten, arbetslösheten, bostadsbristen etc. av ett parti som nu gör anspråk på en plats i riksdagen.

Rädslan för det okända och annorlunda är ju ingenting nytt. Historiskt sett har de "nya" på en ort betraktats som annorlunda och konstiga. Rädsla för det okända finns inbyggt i oss människor precis som hos djur. Skillnaden är att vi människor har ett intellekt där vi kan förstå, förklara och övervinna rädslor. Vi kan helt enkelt tänka abstrakt och på så vis få andra perspektiv än vad den direkta reaktionen kanske ger. Men vissa människor verkar sakna denna förmåga...

Jag kan jämföra med mina hundar. Eftersom de har vaktinstinkt i sig så är de extra tydliga med att reagera om något avviker från det normala. Jag måste därför lära mina hundar att allt nytt inte är farligt. Man brukar tala om vikten att socialisera hunden. Att träna den att fungera i olika miljöer men också hantera olika sociala relationer.

Nu när vi fått in ett främlingsfientligt parti i riksdagen så undrar jag om samhället missat en del av socialiseringen för en stor grupp människor? Man talar om att "de nya svenskarna" ska lära sig vår svenska kultur och integreras i samhället. Kanske har vi glömt bort att det verkar finnas "gamla svenskar" som borde lära sig grundläggande värderingar för medmänsklighet?

Vad händer när dessa "gamla svenskar" lutar sig mot varandra? Blir rädslan för det okända ännu större? Återigen kan jag gå till mina hundar. Om någon blir rädd så sprider det sig lätt till de andra, åtminstone till de lite yngre med sämre självkänsla. Tillsammans jagar de upp varandra även om de kanske inte förstår varför. De skapar ett hot som kanske inte finns. Som tur är går det att bryta denna kedjereaktion. Iallafall för hundar...

En stor tröst är alla motreaktioner. Sverige är inte ett land som ska präglas av rasism och hård människosyn! Det är nog dags att skapa en integrationspolitik för de svenskar som inte förstått det!

Läs mer här: GP , AB, AB, AB, Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Svenska Dagbladet, Smålandsposten





Vi gillar olika!