söndag 1 mars 2015

Barmark betyder dags för Kickbike - eller?

Eftersom snön smällt bort har vi parkerat vår Kickspark och istället plockat fram våra Kickbikes. CSiGORAs hundbutik har nämligen tagit hem två modeller av Kickbike som demo-exemplar för den som vill testa och prova. Själv ville jag ta hem Kickbike mest av egoistiska skäl då jag har fibromyalgi och rörliga leder samt problem med smärtor i ryggen. Jag har hört att just träning med Kickbike är särskilt bra för att bygga upp musklerna i ryggen, särskilt nedre ryggmusklerna. Och om jag kan träna mig själv samtidigt som hundarna så blir det ju en dubbel vinst!


Men just idag var inte särskilt behagligt. Väl ute så börjar det snöa och blåsa rejält. Vi sparkade ändå på och jag gillar verkligen de breda hjulen och svikten på dessa sparkcyklar. Det är skönt att kunna sträcka ut och jobba med hela kroppen samtidigt som man kan vila. Det gäller också att hitta ett bra system så att man byter fot på ett behaglig sätt och inte snedbelastar.

Idag fick pulin Rufus följa med för första gången. Han fick börja med att vänja sig vid cyklarna och selen. Han fick testa att dra på en raksträcka asfalt. Nu är inte Rufus hunden som drar i koppel normalt fall så när det tog emot i selen ville han stanna upp. Så vi tränade med någon framför som lockade honom. Fortast gick det när Rufus drog mig och hans matte agerade hare! Tur att det finns broms att reglera farten med!


De modeller vi testat är del Kickbike Cross Max 20 HD med hydrauliska bromsar. Det är den senaste modellen och den bästa i sitt slag. Perfekt för flerspann och stora starka hundar. Idealiskt för kuvasz. Våra kuvasz har dragit mycket genom åren men har tidigare har vi bara kört med vagn och skaklar.

Kickbike Cross Max 20 HD
Det här blir ju ett helt nytt sätt att dra. För våra puli och för mindre hundar så behövs egentligen inte denna modell. Då räcker det med Kickbike Cross Max 20V. Den har V-bromsar som vi tycker funkade jättebra med våra puli. Nu har vi inte börjat köra 2-spann med dem ännu men jag tror det kommer räcka ändå.

Kickbike Cross Max 20V

Om någon har vägarna förbi Växjö/Lammhult får ni gärna komma förbi och testa cyklarna. Det är dock enbart dessa två cyklar som finns färdigmonterade, men alla färger och modeller går att beställa hos CSiGORA.


Dessa sparkcyklar kommer vi ha så kul med men vi hoppas på lite bättre väder! Då ska vi bege oss ut på skogsvägarna både med och utan hund! Själv är jag lyrisk då rörelserna med Kickbike inte är lika statiska som vid vanlig cykling, min rygg har också svårt att klara av att jogga då det bli för stötigt. Jag har även fått lära mig att man gärna kan lyfta knäna högt när man sparkar, vilket är bra för både mag- och ryggmuskler. Det är mer ansträngande än man tror och att det finns de som kört Kikbike hela Tour De France-sträckan - det imponerar!

Fick bilderna nedan av Emma Olsson som kör 2-spann med sina Goldendoodles plus en liten i släptåg. Hon föredrar Kickbike Cross Max 20V och tycker att de bromsarna fungerar utmärkt, om inte bättre, då de är väldigt stabila och hållbara även i tuffare terräng. Även på snöiga vägar! Tack för bilderna Emma!




I CSiGORAs hundbutik finns cykeln ovan enbart i svart i lager men skulle du vilja ha den fina färgen som Emma har ovan så ska vi se om det inte går att ordna. Meja då: info@csigora.com

Nåja, om det ska hålla på och snöa som det har gjort idag blir det väl dags att plocka fram sparken igen!

måndag 23 februari 2015

Försök till en förklaring och officiell ursäkt

Har ni varit med om att ni säger eller skriver saker som totalt misstolkas av läsarna? Det har jag precis. Mina medarbetare här i butiken är inte glada, inte heller många läsare. Stycket togs därför bort från blogginlägget, ändå sprids det vidare, där de egna tolkningarna adderas och ursprungliga syftet har försvunnit. Men jag håller med, det var klantigt skrivet och det fanns utrymme för andra tolkningar. Jag ber därför om ursäkt om vissa personer känner sig kränkta. Det var aldrig min avsikt.

Jag har därför lovat att skriva ner vad jag egentligen menade. Det som upprört känslor är dessa meningar:

Vi har valt att i år inte sponsra hundutställningar och traditionella bruksgrenar. Vi vill istället fokusera på de sporter där man arbetar tillsammans med sin hund där hunden är ett aktivt subjekt och inte enbart ett objekt till för att lyda minsta vink.

Ovanstående är lösryckt från ett blogginlägg där CSiGORAs hundbutik förklarar vilken sponsringpolicy som gäller för 2015. Återigen  är detta en klantigt skriven mening men eftersom flera vill veta hur jag tänkte ska jag här försöka ge en förklaring, inte till själva meningen som text utan själva tankegången. Butiken har tidigare sponsrat flera hundutställningar och tävlingar inom bruks. Vi ville därför uppmärksamma lite nyare hundsporter.


Om vi fokuserar på själva tävlingsformen dvs målet och inte vägen dit (träningen) så är tävlingar inom bruks från början utformade efter militärens behov. Det finns tydliga mål, många gånger rätt exakta. Det är inget fel i det. Däremot kan träningen se väldigt olika ut. Som tur är finns det en trend där mer belöningsinriktade träningsmetoder spridit sig. Vill man vinna så måste hunden vara motiverad och tycka det är kul, helt enkelt. Och givetvis tränar man tillsammans med sin hund. Vi på Csigora gillar verkligen att folk tränar och tävlar med sin hund, så länge båda har kul. Som sagt så har vi tidigare sponsrat många tävlingar inom bruks genom åren.

När vi diskuterade hur vår sponsring för 2015 skulle se ut ville vi ändra fokus. Vi valde då att fokusera på lite nyare hundsporter där tävlingsformen inte har lika exakta mål och där det finns större utrymme för individuella variationer. Givetvis är detta en generalisering och det finns alltid undantag. En bruksgren som spår ger exempelvis hunden stort utrymme att lösa problem själv.

När jag skrev den olyckliga formuleringen, som upprört många, lade jag inte in någon värdering. Inget bra eller dåligt. Syftet var helt enkelt att ringa in och avgränsa vad vi kommer sponsra under detta år. Nästa år kanske fokus ligger någon annanstans. Kanske dags att fokusera på draghundsporten eller varför inte dogparkour, även om den senare inte är någon tävlingsform.


Begreppen subjekt och objekt är hämtade från sociologin, det handlar lite förenklat om hur vi skapar och hur vi skapas. Ett objekt formas utifrån, från fastställda regler. Ett subjekt har utrymme att själv forma sin väg. I praktiken existerar inte dessa som renodlade. Ytterligheten av ett objekt har inget eget utrymme att påverka. I sin extrema form kan vi se det som ren disciplinering. Ytterligheten av ett subjekt handlar enbart om eget skapande och vi kan här knappats prata om någon form av samarbete.

Om vi kopplar ovanstående resonemang till olika tävlingsformer inom hundsporten så finns det mer utrymme att vara medskapare i t ex freestyle än lydnad. Ju specifikare tävlingsreglerna är desto mindre utrymme finns det till individuella variationer att påverka målet. Observera att det återigen inte handlar om själva träningen och vägen dit, utan om tävlingsformen i sig. Det ena behöver inte vara bättre än det andra.
.
När man skriver på nätet lägger man inte alltid ner så mycket tid på formuleringar som vid tryckta texter. Det är lätt att då vara hemmablind. Att man använder begrepp som är självklara för en själv men som feltolkas av läsaren. Nu när jag läser meningarna ovan förstår jag att man kan uppfatta det som om man inte arbetar tillsammans med sin hund i de traditionella bruksgrenarna. Det är givetvis helt galet. Givetvis måste man arbeta tillsammans med sin hund när man tränar. Jag tog därför bort det stycket eftersom det aldrig var själva syftet med texten. Jag önskar att det aldrig skrevs. Därför togs det bort. Men meningen fortsätter att leva vidare, vilket jag tycker är väldigt tråkigt.

CSiGORA är en hundbutik som vill uppmuntra till ett aktivt liv med sina hundar, att motivera och belöna dem och göra saker tillsammans. Vi vill göra skillnad - inte mellan olika tävlingsgrenar utan mellan olika liv för våra hundar.

söndag 8 februari 2015

Snö, hundskor och glada puli!

Det är helt galet. Jag gillar egentligen inte kyla och snö. Men när man ser hur kul hundarna har så har jag omvärderat det här med snö. Nu vill jag inte att snön ska försvinna. Alla våra hundar älskar snön på sitt egna sätt. Vår puli Charlie stoppar ner nosen i snön och sen plogar han sig fram. Som tur är så är han en helt nerklippt puli. Rufus (delvis nerklippt) han bara kastar sig ut på fälten för att studsa fram i djupsnön. Siouxsie, som är en fullpälsad puli, håller sig mest till de skottade vägarna, vilket är rätt praktiskt då en riklig pulipäls tar lång tid på sig att torka.


Ingen av våra puli behöver egentligen några kläder för att hålla värmen då de mest är lösa och håller sig varma genom att springa, hoppa, busa, klättra och studsa fram. Undantaget är min puli Misha som inte vill gå mer än 3 meter från mig. Men han har en tjock tät, lång och väldigt fin pulipäls.


Jag gillar verkligen inte puli som luktar illa och de gör de om pälsen ständigt blir blöt utan att den hinner torka upp ordentligt. Av den anledningen har jag nästan alltid overall på Misha om det är blött ute. Det är dessutom praktiskt om man inte vill att han ska kissa på sin långa päls. För honom är Hurttas Slush Combat bäst, den är så lätt och smidig och prasslar inte. Misha har storlek 50 så alla hans päls får plats ordentligt.


Dessutom har Misha skor. Han är nämligen en nagelbitare som biter av sina klor själv, likaså päls under tassar, slickande göra även hans trampdynor extra känsliga så jag vill absolut inte att han ska få salt på trampdynorna. Vinterns favoriter är hundskorna från EQDog. Misha har storlek XS. De sitter verkligen på bra. Jag gillar att det följer med mjuka strumpor. Det skyddar tassen lite extra samt att det är så mycket lättare att få på skorna så att tassen når hela vägen fram. Misha testar precis en ny färg på skorna. Gult! Så snygga men framförallt funktionella. Inte en enda söm på insidan som kan skava. Efter att Misha plumsat med dem i snön i någon timme så var både tassar och strumpor helt torra när vi kom hem. Det var däremot inte mina fötter...


Hoppas snön stannar ett bra tag till då hundarna verkligen älskar snön. Vårt nästa projekt är att att låta hundarna dra vår nya Kickspark. Eftersom man kan hjälpa till att få upp farten behöver det inte bli särskilt tungt för hundarna. Puli är väl annars inte den ras som är vanligast inom draghundssporten,

Kickbike Max med snömedar

tisdag 6 januari 2015

Det är i skogen magin sker

Jag vill dela med mig av en riktigt bra artikel som tidigare är publicerad i tidningen Furien som är specialklubben SvkFURs (Svenska Klubben För Ungerska Rashundar) medlemstidning. Författare är Sara Jansson och jag har fått tillåtelse att publicera hennes text och bilder här. Den är grymt bra, läs och inspireras och låt 2015 bli året när något verkligen händer! /Christina

Jag skulle gissa att det är väldigt liten andel hundägare som köper hund för att tävla och träna på elitnivå men jag hoppas att alla köper hund för att komma ut i skog och mark och har ett intresse av att aktivera sina hundar på ett eller annat sätt. För annars finns det  faktiskt jättetrevliga katter man kan ha som sällskap och som trivs med att vara inne mesta delen av tiden!


Man behöver faktiskt inte åka till klubben för att aktivera sina hundar. Skogen är ett alldeles perfekt gym där man kan träna balans och kroppskontroll och samtidigt blir hundarna mentalt trötta. Mina egna hundar tränar 1-2 pass på klubben i veckan i övrig görs det mesta faktiskt hemma och i skogen. Det är så himla lätt att promenaderna bara blir på ren rutin vilket inte är kul för varken ägare eller hund. Så ta med lite godis, en leksak och kanske en klicker på era promenader och träna precis allt det där ni gör på klubben fast i skogen i stället. Tränar ni inte alls på klubben så se till att börja i skogen eller vart ni nu promenerar så ska ni se att det blir så mycket roligare för alla inblandade. För trötta hundar är lyckliga hundar.


Det fria följet, till exempel, lär jag mina hundar på vanliga promenader med massor av hundmat i fickorna. Det blir klick och belöning för varje kontakt hunden tar spontant. Kan man inte ha sin hund lös finns det långlinor (men sätt då för guds skull på hunden en sele). Du kan sen träna ligg, sitt, springa runt träd på nära håll och på långt håll, sitt stanna kvar, inkallning, balansera på stockar, backa upp på träd, leta godis i träd. Det är verkligen enbart fantasin som sätter gränserna här.


Har man fler än en hund är det ju alldeles perfekt att den/dom andra tränar på att vara passiva under tiden den ena tränar. Sen är det ju även så att hundar behöver röra sig i kuperad terräng för att bygga bra med muskler. Vare sig hunden ska tävla i någon gren eller inte så mår den bra av fysisk aktivitet även om man inte har möjlighet att promenera i skogen varje dag så tycker jag man ska ta sig dit ett par gånger i veckan."Off road" promenader alltså, rakt ut i skogen, är bra för både människa och hund.


Andra roliga saker att ta hjälp av för att aktivera sin hund är pilates bollar och balkanskuddar av olika slag. Själv införskaffade jag något som kallas fitpaws som är fyra halvmånes bollar som man kan träna en massa kul med. Antingen hemma i köket eller ute i trädgården.  För min yngre hund är det ett perfekt sätt att träna stadga på dessa fyra bollar, då det blir mer konkret vad jag vill när hon måste stå med alla fyra tassar på något. Som perfekt kvällsaktivitet kan man sätta sig och träna upp hundens/hundarnas kvällsmat tillsammans med dom roliga balansbollarna.


Så kom igen nu och gör dom där promenaderna som bara går på rutin till något roligt som både du och hunden kommer uppskatta!

måndag 29 september 2014

Hachiko - hunden som väntade

Du är i Tokyo och ska möta upp din vän någonstans i det populära området Shibuya.
Var ska ni ses? "Hachiko?" Föreslår ni samtidigt.

Du är sen igen, och ser din vän stå och vänta vid statyn utanför tunnelbaneuppgångarna ni bestämt att mötas upp vid. En hund med spetsiga öron av rasen Akita. Men den tid din vän fick vänta på dig, är ingenting jämfört med berättelsen om hunden bredvid vars namn är Hachiko.

Statyn av Hachiko i Shibuya

Året är 1924 och Hachiko sitter på Shibuyas station.

Tåget rullar in, och en man vid namn Ueno går av och möts upp av den lilla Akitan för att tillsammans vandra vägen hem från stationen. Varje dag forsätter de gå hem tillsammans, tills Ueno en dag dör av stroke.

Den dagen sitter Hachiko på stationen som vanligt. Tåget rullar in, människorna går av. Men ingen av dom är Ueno. I resten av sitt liv återvänder Hachiko till stationen och väntar. I tio år.

Idag kan man själv stå på samma plats och vänta, på tassavtryck i marken gjorda av brons. Eller träffas vid statyn av Hachiko som blivit en populär mötesplats.

Vill ni veta mer så har det gjorts två filmer, den japanska "Hachiko Monogatari" och den amerikanska versionen "Hachi: A dogs tale".

Den riktiga Hachiko


Berättelser om lojala hundar som Hachiko finns runtom i världen genom historien. Går man tillbaks till 1800 talets Edinburgh så sägs det att den skotska hunden Greyfriars Bobby spenderade 14 år till att vakta sin husses grav.

Greyfriars Bobby. Staty som finns i Edinburgh

Eller så kan vi gå tillbaks så långt som antikens Grekland, och hitta berättelser om lojala hundar. Den trogna hunden Argos som i tjugo år väntar på att Odysseus ska lyckas ta sig tillbaks till sitt hemland.


Även här hemma har vi hundarna Rufus och Charlie. När Rufus matte Alice inte är hemma så ligger Rufus vid ytterdörren och väntar ända tills Alice kommer hem. Charlie ligger just nu på en tröja från sin husse Dan för att hålla kvar doften av hussen som åkt iväg för att inte komma tillbaks förrän till helgen.

söndag 17 augusti 2014

Grattis Siouxsie!

Idag har vi födelsedagskalas här hemma. Vår finska pulitjej Siouxsie fyller nämligen 5 år! Hon firades med sång och frukost på säng bestående av en salamismörgås. Dessutom fick hon ett riktigt stort tuggben och en pipleksak! Hon har ju gått och sneglat på Rufus nya groda, som han fick då han fyllde 5 för bara 2 veckor sedan! Sen har Siouxsie fått en lång härlig skogspromenad. Med pinnar och regn i pälsen vilar hon nu ut under köksbordet medan Danne rensar de gula skatterna vi hämtat hem från skogen.

Blöt och pinnar i pälsen - då har man haft kul!
Siouxsie - SEUCH Ximene´s Napsugár 
Dagens skörd blev några kilo kantareller!
Stort grattis på 5-årsdagen Siouxsie! Grattis även till alla hennes syskon! Hoppas ni alla får en riktigt fin födelsedag! Vi skickar även en hälsning till hennes uppfödare Kati som såg dessa småttingar födas för exakt fem år sedan.

tisdag 27 maj 2014

Ignorera inte hunden när ni kommer hem!

Det är spännande att läsa all ny forskning om hundar och vår relation till dem. Med forskning kan vi både bekräfta och även förkasta det vi vet sedan tidigare. Hur många gånger har ni inte fått rådet att ignorera hunden när ni kommer hem? SLU tipsar på sin hemsida här om etologen Therese Rehns forskning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Physiology & Behavior (Volume 124, 30 January 2014, Pages 45–53) hur hundens välmående påverkas av hur vi bemöter hunden när vi kommer hem. Resultaten visar att om vi bemöter hunden med glädje både fysiskt och verbalt så ökar det välmående hormonet oxytocin samtidigt som stresshormonet kortisol sjönk. Som jag ser det innebär det att det är viktigt att bemöta hundens glädje när vi kommer hem om vi vill bygga upp en så bra relationen som möjligt till vår hund! Eller vad tror du? Läs gärna SLU:s artikel nedan:

Engagera dig i hunden vid återförening!

När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje av att se dig igen. Men spelar det någon roll för hunden hur du bemöter den när du kommer hem?
I denna studie varierade man sättet att ta kontakt med hunden vid återförening, genom att antingen både prata med och klappa hunden, endast prata med den eller ignorera den. För att bättre kunna tolka hundarnas beteende mättes även kortisol- och oxytocinnivåer.
Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av "välbefinnande-hormonet" oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk. Denna effekt var dock starkast om personen tog både fysisk och verbal kontakt med hunden. Vid denna typ av kontakt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. Vid de andra typerna av kontakt uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende, vilket tyder på att hundarna ville ha full interaktion.

Foto: Therese Rehn

Länk till artikeln:

Referens:

Rehn, T., Handlin, L., Uvnäs-Moberg, K., Keeling, L.J. 2014. Dogs' endocrine and behavioural responses at reunion are affected by how the human initiates contact. Physiology & Behavior 124, 45-53.