måndag 29 september 2014

Hachiko - hunden som väntade

Du är i Tokyo och ska möta upp din vän någonstans i det populära området Shibuya.
Var ska ni ses? "Hachiko?" Föreslår ni samtidigt.

Du är sen igen, och ser din vän stå och vänta vid statyn utanför tunnelbaneuppgångarna ni bestämt att mötas upp vid. En hund med spetsiga öron av rasen Akita. Men den tid din vän fick vänta på dig, är ingenting jämfört med berättelsen om hunden bredvid vars namn är Hachiko.

Statyn av Hachiko i Shibuya

Året är 1924 och Hachiko sitter på Shibuyas station.

Tåget rullar in, och en man vid namn Ueno går av och möts upp av den lilla Akitan för att tillsammans vandra vägen hem från stationen. Varje dag forsätter de gå hem tillsammans, tills Ueno en dag dör av stroke.

Den dagen sitter Hachiko på stationen som vanligt. Tåget rullar in, människorna går av. Men ingen av dom är Ueno. I resten av sitt liv återvänder Hachiko till stationen och väntar. I tio år.

Idag kan man själv stå på samma plats och vänta, på tassavtryck i marken gjorda av brons. Eller träffas vid statyn av Hachiko som blivit en populär mötesplats.

Vill ni veta mer så har det gjorts två filmer, den japanska "Hachiko Monogatari" och den amerikanska versionen "Hachi: A dogs tale".

Den riktiga Hachiko


Berättelser om lojala hundar som Hachiko finns runtom i världen genom historien. Går man tillbaks till 1800 talets Edinburgh så sägs det att den skotska hunden Greyfriars Bobby spenderade 14 år till att vakta sin husses grav.

Greyfriars Bobby. Staty som finns i Edinburgh

Eller så kan vi gå tillbaks så långt som antikens Grekland, och hitta berättelser om lojala hundar. Den trogna hunden Argos som i tjugo år väntar på att Odysseus ska lyckas ta sig tillbaks till sitt hemland.


Även här hemma har vi hundarna Rufus och Charlie. När Rufus matte Alice inte är hemma så ligger Rufus vid ytterdörren och väntar ända tills Alice kommer hem. Charlie ligger just nu på en tröja från sin husse Dan för att hålla kvar doften av hussen som åkt iväg för att inte komma tillbaks förrän till helgen.

söndag 17 augusti 2014

Grattis Siouxsie!

Idag har vi födelsedagskalas här hemma. Vår finska pulitjej Siouxsie fyller nämligen 5 år! Hon firades med sång och frukost på säng bestående av en salamismörgås. Dessutom fick hon ett riktigt stort tuggben och en pipleksak! Hon har ju gått och sneglat på Rufus nya groda, som han fick då han fyllde 5 för bara 2 veckor sedan! Sen har Siouxsie fått en lång härlig skogspromenad. Med pinnar och regn i pälsen vilar hon nu ut under köksbordet medan Danne rensar de gula skatterna vi hämtat hem från skogen.

Blöt och pinnar i pälsen - då har man haft kul!
Siouxsie - SEUCH Ximene´s Napsugár 
Dagens skörd blev några kilo kantareller!
Stort grattis på 5-årsdagen Siouxsie! Grattis även till alla hennes syskon! Hoppas ni alla får en riktigt fin födelsedag! Vi skickar även en hälsning till hennes uppfödare Kati som såg dessa småttingar födas för exakt fem år sedan.

tisdag 27 maj 2014

Ignorera inte hunden när ni kommer hem!

Det är spännande att läsa all ny forskning om hundar och vår relation till dem. Med forskning kan vi både bekräfta och även förkasta det vi vet sedan tidigare. Hur många gånger har ni inte fått rådet att ignorera hunden när ni kommer hem? SLU tipsar på sin hemsida här om etologen Therese Rehns forskning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Physiology & Behavior (Volume 124, 30 January 2014, Pages 45–53) hur hundens välmående påverkas av hur vi bemöter hunden när vi kommer hem. Resultaten visar att om vi bemöter hunden med glädje både fysiskt och verbalt så ökar det välmående hormonet oxytocin samtidigt som stresshormonet kortisol sjönk. Som jag ser det innebär det att det är viktigt att bemöta hundens glädje när vi kommer hem om vi vill bygga upp en så bra relationen som möjligt till vår hund! Eller vad tror du? Läs gärna SLU:s artikel nedan:

Engagera dig i hunden vid återförening!

När man återförenas med sin hund visar den troligtvis ett aktivt hälsningsbeteende som återspeglar en glädje av att se dig igen. Men spelar det någon roll för hunden hur du bemöter den när du kommer hem?
I denna studie varierade man sättet att ta kontakt med hunden vid återförening, genom att antingen både prata med och klappa hunden, endast prata med den eller ignorera den. För att bättre kunna tolka hundarnas beteende mättes även kortisol- och oxytocinnivåer.
Resultaten visade att återseendet med personen, oavsett hur denna tog kontakt med hunden, ledde till frisättning av "välbefinnande-hormonet" oxytocin hos hundarna och stresshormonet kortisol sjönk. Denna effekt var dock starkast om personen tog både fysisk och verbal kontakt med hunden. Vid denna typ av kontakt tog även hunden mest fysisk kontakt och slickade sig mest om munnen. Vid de andra typerna av kontakt uppvisade hunden mer kontaktsökande beteende, vilket tyder på att hundarna ville ha full interaktion.
Foto: Therese Rehn

Länk till artikeln:

Referens:

Rehn, T., Handlin, L., Uvnäs-Moberg, K., Keeling, L.J. 2014. Dogs' endocrine and behavioural responses at reunion are affected by how the human initiates contact. Physiology & Behavior 124, 45-53.

söndag 18 maj 2014

SvkFURs utställning i Jönköping 2014

Då har jag haft en trevlig helg i Jönköping. Jag och puli-syskonen Pie och Misha åkte upp redan på fredagen för att förbereda och göra ordning ringen för den stora dagen den 17 maj 2014. En riktigt vacker utställningsplats på campingen Villa Björkhagen. Dessutom sprack himlen upp och solen lyste på oss hela dagen!

Pie torkar i solen efter sitt skönhetsbad.
Dagens domare var Gunilla Skallman och Jesper Ravn var domarelev. Domaren var utförlig i sin kritik men personligen tyckte jag hon var alldeles för snål i sin bedömning. Fler hundar var definitivt värda CK. Är dock helt lyrisk över ringsekreterarparet Lennart Fallheim och Anna Holmström. De måste vi absolut anlita igen! Här kommer ett lite bildsvep från dagen.

Komondoren Istvan vom Hollandhof har ett härligt steg
Från Norge kom Morten med pampige NV-13 DKV-13 Echo Henrich von Rüx
Puli-syskonen Pie och Misha från Csigora X-kullen.
Csigora X-Citing Vampire ( Pie) fick Ck
Söta Zuki ( Csigora Zun Moon and Ztar)
Fina Zuki
Erös-Josag Rosenhjort von Rüx
Hungarian White Rasta Csillag

Csigora Zum Galli är både så söt och charmig med ett ljuvligt temperament

Zum fick Excellent på sin första officiella utställning

Dagen slutade med dessa BIS-finalister! Stort Grattis!

fredag 18 april 2014

Vår, påsk och ekorrungar!

Så här i påskhelgen har vi fått nya hyresgäster i form av dessa underbara ekorrar! Visst är de söta?


De har rest väldigt långt och anlände i en stor kartong med avsändaren Kyjen, en av världens främsta leksakstillverkare från USA. Detta är faktiskt ett omvänt pussel för hundar! Där hunden ska använda sin nos och hjärna för att plocka ut de små ekorrarna från den mjuka trädstammen.


Själv tyckte jag att de även fungerade som trädgårdsutsmyckning. Särskilt bland alla vårblommor. De är nästan för söta för att hamna i munnen på en hund! Nu håller inte mina hundar med om detta, de fullkomligt älskar att plocka ut ekorrarna som dessutom piper. Särskilt om de dessutom finns lite godis i trädstammen.


Skulle även du vilja dekorera din trädgård eller kanske ge din hund en stimulerande aktiveringsleksak så hittar du dessa ekorrar i CSiGORAs hundbutik. De heter Kyjen Hide-A-Squirrel. Själva välkomnar vi nytillskottet av dessa söta ekorrungar så här i påsktider och vill passa på att önska er alla en riktigt
GLAD PÅSK!




onsdag 9 april 2014

Marion är försvunnen

Idag har jag varit iväg hela dagen och letat en bortsprungen hund. Det är en kuvasz som jag köpt från Kennel Ho Do Hills och som bor hos sin fodervärd och hennes familj. Det är en kuvasztik som kallas Marion och som snart är fyra år. Hon har varit borta i drygt en vecka nu och ingen har sett henne. Då kuvasz är en stor vit hund så är det ingen hund som gömmer sig i mängden. Kuvasz är en herdehund som normalt har vaktinstinkt. Det har dock inte Marion. Hon älskar allt och alla. Enligt hennes matte så tror hon att hon lätt skulle hoppa in i bilen till någon främling. Hon är rädd för att hon kan ha blivit stulen. Något som jag har lite svårt att tänka mig. En kuvasz varken säljer man eller behåller själv utan att det märks, då rasen är så stor samtidigt som den är numerärt liten.

Marion försvann från en bondgård i Skogsnäs utanför Linneryd i Småland. Hon bor på en stor bondgård med härliga ytor att röra sig på tillsammans med sin hundkompis. De har också en stor rasthage. Det är från denna rasthage som Marion försvann. Hon har inte grävt eller bitit sig ur. Enda sättet att komma ut är att någon öppnar och släpper ut henne eller att hon hoppat. Staketet är ca 120 högt med en eltråd över (godkänd av länsstyrelsen). Om hon hoppat så kan hon ha fått en stöt och blivit riktigt skrämd. Hon kan ha sprungit långt. Det kan vara förklaringen att ingen sett henne. Här finns stora skogar att gömma sig i.

Just det faktum att ingen sett henne och att skogarna är så enorma så försvåras arbetet att leta efter henne. Var ska man börja? Hennes fodervärd har kontaktat polisen inte enbart i Småland utan även i Blekinge. Hon har satt upp lappar i affärer, hos veterinärer och offentliga platser. Hon har pratat med grannar, jägare, bönder och skogsarbetare i trakten. Ingen har sett henne. Marion har inte synts på några viltkameror på platser där man ger vilda djur mat. Familj, grannar och vänner har letat i närområdet, kört småvägar, ropat och knackat dörr. Letat efter vägrenarna. Och givetvis annonserat på internet. I helgen kommer en efterlysning i Smålandsposten ut.

Det hade varit så mycket enklare att organisera letandet om det kommit in några tips. Jag var som sagt där idag med en vän. Vi letade i ett område där min fodervärd tidigare sett hundspår. När vi stannade bilarna hörde vi ett hundskall. Det var från en stor hund. Vi ropade och letade. Vi hade med oss en sökhund och vi hittade faktiskt färska hundspår. Regnet öste ner så äldre spår hade blivit suddigare. Vi följde spåret genom snår och blötmark tills de slutade vid en bäck. Det var verkligen inte lätt att leta då skogen var tät, snåren svåra att ta sig igenom men framförallt blötmarken var mindre rolig att gå på. Jag har stor respekt för träsk och myrmark. Vi hörde inget mer hundskall, vi såg inga mer spår.

Vi fick ge upp för dagen. Hennes fodervärd åkte dit igen med hennes hundkompis och varken såg eller hörde något mer. Vi har fått tipset att sätta upp en grill och grilla något som luktar riktigt gott, att lägga ut mat och filtar som luktar hemma. Vi har även fått tips om att om tiken är skendräktig kan hon gömma sig under en lada eller skapa sig ett bo för sig och "valparna".

Vi har också fått tips om att ordna en skallgångskedja. Det finns många som är villiga att hjälpa till. Men var börjar man? Efter att själv att ha gått runt och letat i dessa skogar förstår jag hur svårt det är att ta sig fram. Hur man måste tas sig runt kärr och snår och på så viss missar områden. Hur lång tid det tar att ta sig fram. Det hade varit så mycket enklare att fortsätta letandet om det kom in något tips. Är det verkligen ingen som har sett en stor vit hund på vift?



Hör i så fall av dig till hennes fodervärd Eva på 076-0517587 eller 0478-15048.


söndag 6 april 2014

Årets första dopp


Härligt när solen börjar titta fram. Pulisarna Charlie och Rufus bestämde sig för att det var dags för årets första dopp!