När man är ute och reser märker man snart att de flesta rastar sina hundar lösa. Även i länder som Tyskland och England. Hundarna tillåts ta mer plats och får många gånger följa med in på caféer och restauranger. Faktum är att det finns ingen generell lag mot att ta med hunden in i butiker eller restauranger så länge de inte vistas i utrymmen med livsmedel eller där man tillagar maten. Ändå är det svårt till och med för dem med ledarhund att gå in på denna typ av ställen. Den 17 juli rapporterade ekot om hur ledarhundar portas på många ställen.
I Sverige upplever jag det som att man har väldigt svårt att acceptera hunden som den är. Den ska vara kopplad och får färre möjligheter att träna hundspråk jämfört med många andra länder. Eftersom det är så många ställen som hunden inte får följa med så blir också livet för många hundar rätt ensamt. Tänk om hunden kunde få följa med sina ägare till fler ställen då tror jag att vi skulle ha färre problemhundar.
Jag upplever också att våra krav på hundarna är väldigt höga. De ska vara tysta och lydiga och leka när vi vill det. Det här är krav som även hundägarna tar till sig och man skäms om inte hunden uppfyller de krav som omgivningen har. Många gånger är vi inte medvetna om att vi underkastar oss dessa förväntningar. Det sker automatiskt utan att vi tänker på det. Även om vi själva inte tycker det gör så mycket om hunden skäller, drar i kopplet, hoppar, tigger etc så blir det till ett problem i närheten av andra människor. Varför, jo för att om hunden inte úppfyller omgivningens förväntningar känner vi oss som en sämre hundägare.
Med dessa tankar i huvudet snubblade jag över en ny bok som jag bara måste beställa. Den heter In Defence of Dogs och är publicerad den 11 juli 2011. Alltså rykande färsk. Författaren är professor John Bradshaw som forskat om hundar och katters beteenden i över 25 år. Han leder nu verksamheten vid Anthrozoology Institute vid University of Bristol. Jag har inte fått hem boken ännu utan enbart läst några recensioner. I Guardian anser man att boken är extremt betydelsefull då den tar sin avstamp i den moderna forskningen kring hundar och dess beteende. Han avvisar exempelvis de gamla tankarna kring dominant ledarskap och tar upp hur vi människor många gånger tränar våra hundar utifrån praktiker som inte har stöd i forskningen. Likaså har väldigt många hundar idag blivit arbetslösa samtidigt som kraven på deras allmänna uppförande har ökat.
Jag vet inte ännu om boken kommer med något nytt men jag känner att det är en bok som jag definitivt vill läsa. Jag får återkomma vid ett senare tillfälle för att ge min bild av boken. Det finns bitar som jag som uppfödare antagligen kommer reagera emot då jag läste mellan raserna att Bradshaw är mycket kritisk till exempelvis rasavel. Det finns säkert många punkter jag kommer ifrågasätta men det betyder ju inte att det kan finnas mycket som är bra också. Jag gillar definitivt hans utgångspunkt att vi inte låter hundarna få vara hundar i vårt samhälle.