torsdag 26 juli 2012

Snurrigt och sött i värmen.

Snurrigt värre...
Puh, det har sannerligen varit en fullmatad vecka, den senaste. Tjugofem av min yngsta dotters polare från Tjeckien, Spanien, Belgien, Finland, Skottland, England, Nederländerna, Tyskland, Norge och säkert nåt land jag glömt har varit här från torsdag till onsdag. Som kommer vid olika tillfällen och åker i spridda skurar. Bor man, som vi, tre mil från tåget och ett par mil från närmaste affär, och bussen genom byn går en gång om dagen nio månader om året - men inte nu - ja då blir det ett jävla körande med andra ord. Men det har varit kul samtidigt!

Har man dessutom sex kuvaszvalpar med tik hemma och det kommer presumtiva valpköpare och ska kolla på dem, ja då är det ju än mer rulle. Som lök på laxen passar vi ett par hundar åt en kompis. Galet. I alla fall om "normal" verkstad ska råda också... Och så kom den där j-la, efterlängtade värmen nu också. När man inte ens hinner åka och bada. Så typiskt. Men skönt ändå. Tur att det i alla fall inte är något större idrottsevenemang som pockar på uppmärksamhet också. Skulle ju aldrig funka! Vardagslivet skulle ju totalt braka samman!

Hmm, var det i morgon OS började, sa du?! Tur att man inte är så intresserad...

Alltså, jag vet ju att jag kommer att sitta framför datorn och kolla en och annan kulfinal, roddtävling och damernas moderna gymnastik. I'm a junkie. MEN, det är samtidigt så, att hade det varit fotbolls VM det handlat om, ja då hade jag sett rubbet! Ja, även om OS-fotbollen tjyvstartat. Sol, valpar, barn, hunger, eller konkurshot - hade inte spelat nån roll! Så, vi ska väl vara glada för att det bara är sommar-OS det rör sig om, kanske.

Råkade snubbla över en ganska gullig video med OS-deltagare från USA som berättar om sina bästa vänner. Sina fyrbenta (oftast) vänner, då. Gillade speciellt storyn om en viss chihuahua och en garderob med träningsskor... Enjoy!


söndag 22 juli 2012

Csigora Lucky L...

Let me introduce: Csigora Lucky Luciano, Csigora Lucky Lukaz, Csigora Lucky Lumberjack, Csigora Lucky Lollipop, Csigora Lucky Loppan, Csigora Lucky Love



Born: June 15th 2012

Dam: SE UCH Brave And Beauty Waltzing Mathilda (A) PRA-prcd Clear
Sire: SE UCH Sorschies Szép Gulyás (A) PRA-prcd Clear


onsdag 18 juli 2012

Första kantarellerna

Jag har haft min mor och hennes puli Bobo på besök en vecka. Här är vi på en av våra promenader med pulisarna Bobo och Misha samt kuvaszen Eira. 




Vi hittade dessutom årets första kantareller!


Best in Show hos Wilfred!

Hade inte tänkt skriva något inlägg idag, men kan inte hålla mig från att uppmärksamma min favorithund på TV. Wilfred...


Just nu dessutom håller Wilfred i en fototävling som din hund kan vara med i! Jag ska ta chansen i alla fall. Vem vill inte få sin egna favorithund porträtterad i Wilfred's Dog of the Day Gallery? Och ha en chans att bli en del i Wilfred's Best in Show Gallery sen!

Det här är bilden jag tävlar med, så ni vet vilken konkurrens ni har ;-)

Csigora Lucky Lollipop, 4 veckor!


tisdag 17 juli 2012

Är Gula hundar lika med aggressiva hundar? Om symbolisk kommunikations fallgropar

Är gula hundar demokrater?
Jag skrev för några dagar sen om den kampanj som bedrivs under namnet Gula hund. Jag formulerade i inlägget tre kritiska och skeptiska synpunkter jag har på kampanjen. Jag tror alltså inte på idén, även om jag kan sympatisera med vad som förefaller vara ett vällovligt syfte.

I mitt inlägg skrev jag bl a detta: 'Jag ser en stor risk i att den allmänna tolkningen blir ungefär så här: "Åh, gult band - en farlig hund!"' För det är inte lätt att kommunicera ut en innebörd i en symbol som den gula markeringen som föreslås fästas på kopplet (eller nåt - lite oklart bara det).

För att illustrera att min farhåga var befogad kan vi ta det inslag som Sveriges Radio gjort med en av initiativtagarna till den svenska efterapningen av den danska förlagan. Läs det igen - med en av initiativtagarna. Då kan vi väl vara rätt säkra på att "rätt" budskap om vad den gula symbolen har för innebörd, och hur Sveriges befolkning "bör" agera då en hund har gul märkning. Eller? Icke sa Nicke! För rubriken på inslaget är: "Gult band på aggressiva hundar"...(felstavat och allt.)


Vidare lyfts ett citat av den intervjuade initiativtagaren Maria Ahola fram på SR's hemsida. Det lyder "Jag har en stor hund som gör utfall mot andra hundar". Om detta blir essensen av budskapet som lyfts fram av journalisterna, kan vi vara rätt övertygade om att det också blir en dominerande innebörd i det allmänna medvetandet. Och detta då efter att en av de som formulerat kampanjens budskap intervjuats. Jag tror att min farhåga besannas, alltså.

Svenska Kennelklubbens pressekreterare Hans Rosenberg har i ett mail till en annan av kampanjens initiativtagare, Agnetha Andersson, ytterligare kommenterat SKK's beslut att inte stödja kampanjen. Då Agnetha publicerat brevet i sin helhet på Gula hunds Facebook-sida, återpublicerar jag det här. Jag tycker SKK i det här fallet har tagit rätt beslut.


"Hej Agnetha
och tack för dina synpunkter.


Vi tror oss förstå grundtanken men trots detta stödjer vi ändå inte det gula bandet. Vi ser själva nackdelar som också har uppmärksammats av medlemmar och andra hundägare. Vi arbetar för respekt och hänsyn, både vad det gäller hundar, hundägare och allmänhet. Vad det gäller assistanshundar under utbildning så om jag inte tar helt fel så bär de rött täcke som sedan byts ut mot det gula. Om vi nu ska acceptera det gula bandet, vad blir då nästa färg? Och för vilket ändamål, vilka behov? Hur ska vi hundägare och allmänhet i slutändan förstå vad de olika färgerna står för och hur ska vi tolka de som inte väljer ett band på kopplet? Vi tror fortfarande på verbal kommunikation – att prata med varandra. Fungerar inte det, så tror vi inte heller att band på kopplet gör förståelsen större.


Vi vill öka förståelsen istället för de gamla umgängesreglerna, våra 5 punkter. Där har du också som aktiv och kunnig hundägare ett ansvar att förmedla dessa.


Vad det gäller övrig kritik på Svenska Kennelklubben hälsar jag dig välkommen till vårt kansli så vi tillsammans kan diskutera och informera om både kuperingsförbud, stackel och el och extremavel. Säkerligen finns det mer frågetecken som vi skulle kunna räta ut? Meddela oss bara innan så att vi kan ta mot dig på bästa sätt.


Önskar dig en fortsatt skön sommar!


Hans"

Kommunikation och kulturstyrning är svåra saker. Kulturstyrning tar tid och mycket resurser för att ge avtryck i praktisk handling hos de, vars beteenden och föreställningsvärld man önskar påverka. I ett annat sammanhang än det vi är vana är t ex gula hundar symboler för något helt annat. Som "demokraten" på bild inledningsvis.

Hund som ersättare till kungen?

Garvade gott åt notisen i DN idag om borgmästaren i staden Talkeetna i USA. Det är nämligen denna figur som är vald borgmästare i den lilla staden:
Stubbs, trygg i ledarrollen
Omvald, och nu med 15 år som borgmästare i bagaget! Och varför inte - "katter är väl också männskor" som Jacob Uggla i Fablernas värld skulle sagt! När man lever som vi, med - några skulle väl säga "i" - en flock hundar och en katt, är det ett av de stora privilegierna att få följa det politiska spelet i flocken. Och det är faktiskt ett av de stora samtalsämnena här hemma!

Hierarkin är inte huggen i sten. Den varierar. Ibland med situationen, vad som sker i omgivningen eller vilka i flocken som för tillfället är med i situationen. Det är inte alltid säkert att det är en människa som är Top Dog.

Vem är Top Dog?
För som i alla sammanhang som har med chefskap och ledarskap i människoskapade organisationer är chefspositionen och ledarrollen utsatta för en form av förhandling. Man kan sammanfatta den i tre frågor lite grovt: "Är jag chef?", "Ses jag som chef"? och "Ser jag mig som chef?". Är svaret på alla frågorna ja, ja då är det nog en rätt behaglig sits! Men långt ifrån alltid, är svaret på alla tre "ja". Och då blir livet i organisationen, eller flocken mer problematiskt. Eller ibland riktigt hälsofarligt och/eller olönsamt, om vi snackar företag.

Så är det i vår flock också. Och faktum är, att även hos oss, är i många situationer vår katt sannolikt den, som kan svara "ja" på alla tre frågorna. Vera, vår katt, ses av allra största delen av flocken som någon form av förebild. Faktum är att flera av våra hundar, speciellt pulitikar, har närmast beundrat Vera. De visar också sin förebild mycket kärlek och om det är kattslagsmål i hagen utanför där Vera är inblandad, då tvekar de inte att kasta sig ut i trädgården för att försvara henne. Det är rörande att se.

Czabina leder, Yumi följer
Men i de flesta andra situationer är definitivt vår äldsta kuvasztik Czabina som är Top Dog. Till och med den som allra mest annars ser sig själv som Top Dog - pulin Siouxsie Sioux - håller en låg profil gentemot Czabina och ger också sitt stöd och medgivande till att Czabina får vara den som inleder skällandet när främmande närmar sig flocken och resten stämmer in i. Det finns dock en i flocken som inte köper Czabinas ledarposition. Vår andra kuvasztik Eira har, sen hon blev två år och "fick rösträtt", kraftfullt ifrågasatt Czabina som Top Dog. Men hon är i dagsläget lika marginaliserad som Sverigedemokraterna i riksdagen och jag tror ingen annan ser Eira som vår flocks Top Dog.

Vi människor då? Jo vi är aaaalltid på toppen och flocken lyder våra minsta vinkar och ifrågasätter inga order, förstås. Nånsin. Och sommaren har varit regnfri också, eller hur?

Top Dog?
Skulle nån av våra hundar likt katten Stubbs kunna träda in på en liknande position - en i första hand ceremoniell post - ja, som kungen i vår lilla monarki? Eller i alla fall prinsessan Madeleine? Och göra ett bättre jobb?

Jag har min uppfattning klar i alla fall...


måndag 16 juli 2012

Present till hund - hur gör du?

Vi ska snart iväg på ett sedan länge efterlängtat besök till Jork, utanför Hamburg. Där vankas vardagsrumsspelning med ett av våra favoritband, Dead Guitars, grillning och fest! Ska bli jättekul! Våra värdar där nere har en hund. En trevlig prick som heter Sheila. En katt finns också i familjen. Då inställer sig en mängd frågor...

Tar man med present till hunden? Bara till hunden? Eller ska kattskrället ha en också? Räcker det med att bara ta med present till hunden, eller ska människorna också ha? Kan man skippa present till hunden?

Och om man tar med present till hunden, vad är acceptabelt? Ett litet tuggben? Eller känns det snålt? Ett gigantiskt Älgtuggben? Kanske lite överdådigt - då ställer man kanske husse i huset i dålig dager som själv inte kommer med ben för 220 spänn till vardags? En leksak då? Men det kanske inte är en leksugen hund? En fäll? Funkar nog alltid - men är den snygg nog? Och kul nog?? Oxfilé? Känns konstigt när man är vegetarian själv... En liten påse foder? Men om hunden har känslig mage? En Wiggly-giggly? Hållbar och kul förvisso, men så estetiskt tilltalande är den ju inte...

Ja, frågorna tar egentligen inte slut här, ju. Ord som allergi och kulturkrock far förbi i mitt huvud. Jag menar till och med nallebjörnar kan ju vara politiskt sprängstoff här och där, när de kommer på oväntat besök! Till exempel...

Hur "gör man"? Hur gör du? Och vad tycker hyfs- och etikettexperten Magdalena Ribbing i frågan...

Funderar vidare och lyssnar på Dead Guitars tillsammans med gamle svartrockarikonen Wayne Hussey (The Sisters of Mercy, The Mission):



söndag 15 juli 2012

Kuvaszvalparna har hunnit bli fyra veckor!

Nya bilder på CSiGORAs L-kull. Tiden rusar fram och vi har nu börjat socialträna de små. De är nu tre tikar och tre hanar. Några är tingade men vi letar fortfarande hem till en tik och två hanar. Båda föräldrarna har bästa möjliga temperament, de är utställningschampions, har A-höfter, ed ua, öga ua och helt fria från PRA-prcd. Här är lite nya bilder:

Rosa tik:


Blå hane:


Röd hane:


Orange tik:


Lila hane:


Aprikos tik:


Bella är en suverän mamma!


Läs mer om rasen kuvasz:  Information om Kuvasz

För mer info om valparna:
Skicka ett mejl till Christina
 csigora@hotmail.com

lördag 14 juli 2012

Gula hund - inte självklart positivt

Nyligen har det danska initiativet att fästa en gul markering på kopplet på din hund som en signal om att andra bör hålla avstånd och inte gå fram till din hund kopierats och lanserats i Sverige. Initiativet kommer först från ett hundföretag i Danmark. Ett antal svenska hundägare har sedan ett par veckor lanserat kopian i Sverige och siktar på spridning till många andra länder vad jag kan förstå.

Jag tyckte först, rent instinktivt, att det var en bra idé. Och vem vet, det kanske blir en superstandard i hundvärlden framöver. Men, jag har ett antal kritiska reflektioner kring initiativet. Och ju mer jag tänker på det, desto mindre positivt framstår det för mig.

Jag har tre huvudinvändningar mot symbolen gula hund. För det första: Vad får det för konsekvenser för hundar som inte bär ett gult band? Jag ser en stor risk i att den allmänna tolkningen blir ungefär så här: "Åh, gult band - en farlig hund!" och "Titta där, en hund utan gulmarkering - fritt fram att gå fram och...". Alltså blir alla andra hundar "lovligt byte" eller några man inte behöver ge utrymme. Och det är en farlig väg att gå, tror jag!

För det andra: Kanske finns det en risk med att draperandet av kopplet i gult ersätter den ständiga vaksamhet och uppmärksamhet som ingår i hundägarrollen. I mina ögon så finns ingenting som ersätter detta. Att sätta på ett gult band på kopplet, och så förlita sig på att andra ska förhålla sig till din hund, och hålla sig på avstånd, kan tyvärr för en del hundägare bli till ett frikort att agera utan normal vaksamhet och kontroll.

För det tredje förflyttar det gula bandet fokus från relationen mellan hund och förare till att lägga allt fokus på hundens ("medfödda") egenskaper. Och det är ett felslut. I en absolut majoritet av de fall då hundar gör bort sig, genom att bita andra hundar eller människor t ex, är det inte hunden som är problemet, utan den dåliga relationen mellan hund och förare i första hand och mellan olika hundekipage i andra hand. Problemet förflyttas på så sätt från ett relationellt problem till ett essentialistiskt hundproblem. Det är inte bra.

Det finns många andra invändningar mot gula hund som idé. Jag vill betona att jag förstår tanken bakom och även i grunden sympatiserar med den, i så måtto att det finns ett problem som ska lösas. Tyvärr är inte symbolen gula bandet en bra lösning utan riskerar skapa fler problem i förlängningen. Jag är personligen långt ifrån alltid enig med Svenska Kennelklubbens medieuttalanden eller kampanjer. Men i detta fall har de rätt i att inte stödja kampanjen, delvis med samma argument som framförts här ovan.

Uppdaterat 17/7: Se också blogg: Dom kallar oss plattnosar 

torsdag 12 juli 2012

Grattis Eira!

Idag fyller vår kuvasztik Eira 2 år! Det var ju inte länge sedan hon var en sådan här litet kramdjur:


Vad mycket som hänt på dessa två år. Eira är en väldigt smart kuvasz som är duktig på att hitta bus och sysselsättning. Jag kom ihåg den gången hon öppnat en målarburk, vält den, sprungit i färgen och sen startat projekt: måla om källarvåningen! Som tur var upptäcktes det hela innan färgen hade torkat och den var vattenlösning. Nåja, det är väl inte sådant vi ska tänka på idag. Det är ju födelsedag!




Dagen har firats med torkat älgkött! Eiras favoritgodis! Det luktar dessutom som om det är en kaka i ugnen! Eira hälsar och grattar alla sina syskon och skickar en hälsning till sina uppfödare Micke och Patric på Carlslunds kennel!


onsdag 11 juli 2012

Mer sorg

Vi har förlorat en till valp. Under mina alla år som uppfödare har jag aldrig råkat ut för något liknande. Mitt i natten började en av valparna skrika, han kastade sig runt, runt. Kunde inte resa på sig utan slog huvudet mot marken. Jag trodde först det var någon form av kolik och masserade och bar på honom. Men han var inte särskilt spänd i magen, men det kan ju vara något med tarmarna ändå.


Funderade ett tag på om det kunde vara någon variant av epilepsi. Så vi åkte till veterinären. Flera behandlingar sattes in men han svarade inte på något. Ett antal veterinärer konsulterades och det alternativet som återstod var att ta honom till en nevrolog i Helsingborg. Det skulle bli en bra bit att köra. Eftersom valpen varken kunde stå, sitta eller röra sig normalt utan gnydde eller skrek valde jag att låta honom somna in. Tanken är ju att valparna ska kunna säljas och jag vill endast sälja friska valpar. Det var så hårt att se honom lida. Han var så söt och förlusten känns väldigt jobbig. Trots detta har jag tre så söta tikar och tre fina hanar kvar, en bra storlek på kull men det här känns ändå väldigt jobbigt. Jobbigast av allt var ändå att höra hans skrik. 


Christina

tisdag 10 juli 2012

Hundvänliga semestermål - Billigt och bussigt i Berlin

Visst är det märkligt med vissa städer. Du vill verkligen resa dit. Har velat det i många år. Men det är som förgjort. Det har gått troll i det. Du kommer liksom aldrig dit. Men alla ointressanta städer runt om har du minsann hamnat i... Så är det för mig med Paris. Ända sen jag hörde Marianne Faithfull med grymt sprucken röst i låten Ballad of Lucy Jordan sjunga om att hon vid 37 års ålder insett att hon aldrig kommer åka genom Paris gator i en cabriolet, med den varma vinden i håret, har jag velat dit!

För några år sen var det äntligen på gång. Världsutställningen skulle äga rum i Paris och vi planerade att åka! Äntligen skulle det bli av! Men lika förutsägbart som att Djurgården i år spelar 1-1 i varenda (nästan) match, kom givetvis något annat emellan och resan fick ställas in. Istället hamnade jag under sommaren två gånger i Hamburg... Jag gillar i och för sig Hamburg hårt. St Pauli och, speciellt, Sternschanze är riktigt sköna stadsdelar, där man känner sig avslappnad och att man kan "vara sig själv". Och landsbygden  söder om Elbe - kallad Altes Land - med sina fruktodlingar, är en fantastisk kontrast till vår närmaste riktiga storstads stimm.

Dagens hundvänliga semestermål är dock varken Paris eller Hamburg. Men likt Paris hade det under många år gått troll i mina önskningar om att åka till...Berlin! Förutom ett snabbt tågbyte 1988 inklusive passage från Väst till Öst och typ två timmars promenad i området kring Lichtenberg-stationen (tror jag det var), fast det räknas liksom inte. Men år 2005 hände det till slut tack vare jobbet. Och sen dess har det blivit fem besök till. Jag gillar Berlin. Och jag gillar attityden till hundar i stadsmiljön i Berlin. Så här kommer det tredje och sista hundvänliga semestermålet: Billiga, Bussiga, Berlin!

Dagens hundvänliga semestermål: Berlin med omnejd

En sida av Berlin - Huvudstaden
Alla känner vi ju Berlins 1900-tals historia. Från preussiskt kejsarvälde, via mellankrigstidens dekadens och nazisternas stöveltramp till Röda arméns intåg och den efterföljande uppdelningen med järnridå, Checkpoint Charlie, och slutligen murens fall och inkorporeringen i Västtyskland. Alla dessa händelser har satt spår i Berlin. Spår som gör staden oerhört intressant att besöka - med eller utan hund. 

Men att den är hundvänlig, det är fullständigt klart. Ärren från krig och järnridå gör, att det nästan oavsett var du är i den väldigt utbredda stan, finns det mellanrum. Mellanrum som inte sällan blivit parkområden. Berlin är alltså en lättrastad stad! Ett par stora, ja nån riktigt enorm, parker finns att tillgå för skuggiga promenader och då med Tiergarten som främsta exempel. Det är också så, att Berlinare i gemen förefaller ha en positiv inställning till hundar som en naturligt integrerad del av vardagslivet i stan. Alltså en mental föreställning som gör livet med hund lättare än i, säg Stockholm. Hunden är ofta välkommen på restauranger och andra offentliga lokaler. Smidigt dessutom åka tunnelbana med hund i stan då det är mycket luft i vagnarna, så det är ofta lätt hitta en plats där du och din hund kan ha en ganska stor personlig sfär kring er.

En annan sida av Berlin - Kreuzberg
När vi varit i Berlin har vi flera gånger hyrt privata lägenheter, vilket är rätt skönt om man stannar ett tag. Allt man behöver finns ju liksom då. Den här sidan är inte dum, och du kan söka endast djurvänliga lägenheter! Personligen gillar jag stadsdelar som Kreuzberg, Friedrischain, Prenzlauer Berg och Charlottenburg bäst. Men  livet är skönt på många andra ställen också. Det är ju ingen idé att här ge en massa detaljerade tips om vad man kan göra i stan - det finns så mycket. Och det finns så mycket bättre beskrivet av folk som bor i stan. Jag har haft mycket nytta av In Your Pockets Berlin guider (och vid andra resor i centraleuropa med!), Black Book Berlin, Berlin Independents Guide och kanske speciellt Eintritt-frei.org. Gratis är trevligt!

Schlesisches Tor
Berlin är annars en stad man kan trivas i utan att maxa kreditkortet. Billgt att äta och utbudet är rätt fantastiskt! Tror banne mig man kan hitta ett par udmurtiska restauranger på nån undangömd gata i Neukölln om man letar noga... Även om Berlins kollektivtrafiknät är bra, gör stans storlek till ytan det gamla uttrycket "Location, location, location!" viktigt som i alla stora städer. Senaste gången vi var i Berlin bodde vi vid Warschauer Straße. För oss var det perfekt! Gå till höger och Friedrischains många restauranger, spännande butiker och sköna barer eller ta u-bahn en station till Schlesisches Tor mellan Schlesischer Straße och Skalitzer Straße i Kreuzberg för konserter och nattliv. 

Berlin är tillåtande inte bara när det gäller hundar som gärna går lösa eller kan finnas som naturlig del av livet på en bar. Med undantag av de allra östligaste stadsdelarnas betongkaserner, är staden öppen för gränsöverskridanden och alternativa livsstilar. På Kreuzbergs graffititäckta barer höjer ingen på ögonbrynen om det luktar jazztobak vid ditt bord, dina byxor är trasiga eller du kysser nån av samma kön. Det är skönt. Även Berlins kanske mest klassiska fotbollsklubb Tennis Borussia Berlin, eller Te-Be som den kallas, präglas av en alternativ, punkig supporterkärna. Klubben är rejält på dekis, och har överlevt med nöd och näppe. Numer i division fem... Stadion är uppkallad efter en historieprofessor - Theodor Mommsen - som dessutom tilldelats Nobelpriset i litteratur, och ligger undangömd i ett industriområde. Klubbhymnen utgörs av den gamla Ramones-punkklassikern Blitzkrieg Bop! Bara en sån sak...

Pampiga slottet Sanssouci
Två sköna utflykter att göra när du är i Berlin är att ta lokaltåget till grannstaden Potsdam fyra mil från Mitte. Mysig stadskärna och hög pampighetsfaktor vid slottet Sanssouci och dess fantastiska trädgårdar. Fredrik den Store, kejsaren som lät bygga slott och trädgårdar ligger själv begravd på området. Hundälskare som han var, på egen begäran begravd bredvid sina döda favorithundar!

Mysigt med hundpromenad vid fritidsbåtshamnen i södra delen av innerstan också! Ett par stationer innan Potsdam liggerStudio Babelsberg, som är ett av Europas viktigaste filmcentra och som firar 100 år i år! Är man lagd åt tillrättalagd upplevelse-hållet kan Filmpark Babelsberg kanske vara nåt, men jag har själv inte varit där. Hundarna var mer intresserade av att gå runt i fina parken runt Cecilienhof, där Potsdamkonferensen hölls i juli 1945. Är du i Potsdam under sparrissäsong, rekommenderas Daily Coffees uteservering vid Nauener Tor. Deras hemgjorda saft till är helt underbar! Folklivet vid den på sjuttonhundratalet byggda stadsporten, med klingande spårvagnar och cyklister i mängd är fin underhållning!

Östligaste Berlin - Köpenick
Det andra utflyktstipset nås via spårvagn och lokaltåg österut. Köpenick är stadsdelen jag tänker på. Känd sen drygt hundra år för historien om en skomakare som lurade av stadens styresmän stadskassan, genom att klä sig i en kaptensuniform. Förevigat genom filmen Kuppen i Köpenick. Och genom en staty utanför själva rådhuset! Skön självironi! Längs vattnet finns flera mysiga gångstråk och trevliga uteserveringar där även din hund trivs i skuggan! Harmoniskt.

Berlin är en härlig stad - men av nån anledning känns det alltid kallare än vad det står på termometern på vintern i Berlin. Åtminstone hävdar Hamburgborna det...

Del 1 och 2 i serien Hundvänliga semestermål hittar du här och här!

Berlin är för övrigt ständigt aktuellt på något sätt. Se t ex: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12.