söndag 27 februari 2011

Hela familjen

Här är hela familjen samlad, pappa Charlie (Åkerby Origo), mamma Siouxsie (Ximene´s Napsugár) och deras 6 gemensamma barn. Valparna är snart så stora att de ska flytta hemifrån. Det är därför hög tid att de lär sig ett och annat. Charlie och Siouxsie gör så gott de kan!

Pulivalparna är nu 7 veckor gamla!

Det kan tyckas att sju veckor inte är särskilt lång tid. Men när man ser vad som hinner hända med valparna under denna tid så har tiden verkligen skenat iväg. Nu ska de snart börja flytta hemifrån. Nästa vecka ska de vacineras, chip-märkas och veterinärbesiktigas. Det sköter världens bästa veterinär C G Siewertsson om. Han har besiktigat alla mina valpar utom en kull de senaste 12 åren. Idag fick de också den sista avmaskningskuren innan flytten. Passade också på att klippa klor, kolla ögon och öron och lite allmän genomgång. När jag sen skulle ta kort på dem en och en så tyckte de att det räckte... Jag fick försöka fånga deras intresse med leksaker och godis men deras kroppsspråk och ögonkast fick mig att förstå att de hellre ville springa väg och leka med de andra.

lördag 26 februari 2011

Snygga killar - i olika åldrar!

Här kommer lite bilder på tre snygga kuvaszherrar i olika åldrar. Först har vi "Kibo" som kommer från min senaste kuvaszkull. De är nu drygt året. Från början var de nio valpar men idag finns endast sju av dem kvar. En tjej har dessutom flyttat till soliga Kalifornien. Här hemma finns min egen Minou som kommer från denna kull. Drygt året sa jag, trotsålder, den ålder som man gärna skulle hoppa över. Från valp - och vips- en färdig vuxen hund! Några trollspön finns dock inte vad jag vet utan nu är det timmar av träning och socialisering som gäller! Kibo är en riktig snygging men också en utmaning för hans matte och husse trots att de haft många kuvaszer genom åren! Här kommer ett par bilder på Kibo som husse Thomas Bender har tagit.

"Spike" är snart sex år gammal. Det var fyra tikar och fyra hanar som föddes i april 2005 i Csigoras F-kull. Av dem finns alla kvar i livet även om två av dem lämnat Sverige. En till Singapore och en till Norge. Spike flyttade till Luleå så även det känns rätt långt bort från småland. Han har en hel del vaktinstinkt i sig och därför satt sin familj på prov många gånger. Idag är han dock en lugnare herre som gillar att busa i snön! Matte Lotta har tagit bilderna nedan!

"Gaston" är från min R-kull som snart är tio år gamla. Det var åtta valpar som föddes maj 2001. Två klarade sig inte och av de sex återstående har ytterligare två lämnat jordelivet. Nu är de fyra kvar, en av dem flyttade ända till USA, så tre återstår i Sverige. Även Gaston var nära att sätta livet till pga en magomvridning, men han klarade sig efter operation, och har nu "fått livet tillbaka". Här är ett par bilder på Gaston som hans matte Ulrika har tagit.

Tusen tack för bilderna! Att höra från valpköparna är halva nöjet som uppfödare även om man även får höra om alla "dumheter" valparna hittar på genom åren. Kuvasz är ingen enkel ras att fostra. Det är ingen nybörjarhund. Du kan inte jämföra det med en retriever eller brukshund. Mycket pga av deras vaktinstinkt och skarpa intellekt. Samtidigt finns det få hundar som är så personliga, hängivna, lojala, kärleksfulla, roliga, trygga, smarta, signalsäkra, nöjda, keliga... Ska jag fortsätta?

fredag 25 februari 2011

Akupunktur

Idag har jag varit på akupunktur för att lindra värken som jag har i kroppen. Förra gången kan jag inte säga att jag märkte något. Jag kan också erkänna att jag är rätt skeptisk till många alternativa metoder. Men idag fick jag en extra nål som skulle förstärka de andra och det gav effekt. När jag gick därifrån hade värken minskat och framförallt kände jag mig pigg och fylld av energi.

Att ha ont i kroppen tar annars väldigt mycket på krafterna. Men nu kommer jag gå en gång i veckan och då kommer vi se om det var en engångsföreteelse eller om jag kommer må lika bra nästa gång. Jag gillar egentligen inte det här med nålar men det gör faktiskt inget ont mer än att det kan svida till lite precis när de sätter dit dem.

Det går även att behandla sin hund med akupunktur. När jag letade runt på internet hittade jag ett antal ställen som man ger hundarna akupunktur för att lindra olika smärtor. Hur de får hundarna att ligga stilla vet jag inte. När endorfinerna strömmar in i kroppen och smärtan avtar vill man ju upp och röra på sig!

Som sagt, nu är jag full av energi, det är fredag och jag ser fram emot en skön helg med långa skogspromenader med hundarna!

torsdag 24 februari 2011

Tävlingar!

För er som gillar tävlingar kommer här lite tips:
Hunddagboken har en rolig och lite annorlunda gissningstävling med böcker i prispotten. Missa inte detta:
Tävling i Hunddagboken (är du ingen tävlingsmänniska måste du ändå gå in och titta på de härliga bilderna!

En annan tävling med fina priser hittar du här:
Svensk Hund som värnar om det svenska djurskyddet. ( ett tips från Tassintryck).

Sen kommer det snart en tävling, i denna blogg, där jag kommer lotta ut presentkort från Csigoras Hundbutik Jag kommer dock lägga in massor av fler produkter först, så att det kommer finnas ännu mer att välja på.

En gång vann jag en diskduk från en tävling anordnad av Team Nelson. Den absolut bästa diskduk jag ägt. Den kom från Ekelunds väveri som satsar på ekologiska produkter med snygg design. De har även kökshanddukar med hund-, katt- och djurmotiv. Jag har nu tagit hem handdukar, diskdukar och plädar till shopen!

onsdag 23 februari 2011

Goda nyttiga ben

Mina hundar brukar få råa köttben då och då. Har dock inte en tillräckligt stor frysbox ännu så att de kan få ben varja dag. Hundarna mår verkligen bra av att tugga på dessa ben. De kan ligga och gnaga på dem i timmar. Tyvärr är det ju så att när hundarna äter färdigpaketerad mat så tillgodoses inte hela "äta behovet", även om de kanske blir mätta. Även valparna har fått riktigt stora oxben att gnaga på.

Förutom att det naturliga ätbehovet stimuleras så motioneras käk- och ansiktsmusklerna. Det rensar även tänderna men det många inte tänker på är att det inte är enbart köttet som innehåller massa nyttigheter utan även själva benet. Mängder av mineraler. Detta är dock inget valparna själva funderar på de tycker att det är spännande att lukta på dem, vässa tänderna på, släpa runt på och givetvis tugga i sig.


Valparna får även smaka på grönsaker, frukt, nötfärs och inälvsmat. Men det är de stora benen som är populärast!

måndag 21 februari 2011

Hund som kulturellt fenomen

Ni som brukar läsa denna blogg vet att jag gärna använder min sociologiska utbildning för att förstå och förklara hunden som samhällsfenomen. Men man skulle kunna säga att hunden även är ett kulturfenomen. Dels som objekt avbildade i olika konstverk eller inom litteraturen. I söndagens kulturbilaga i DN ägnas fem helsidor åt hunden som kulturfenomen. Det är Niklas Wahllöf som skrivit artikeln under rubriken Vilket hundår!

Det var alltså inte de vanliga skrämselberättelserna eller de snusförnuftiga kommentarerna om hur nyttig hunden är i samhället. Jag är nog inte ensam om att ogilla alla artiklar om attackerande hundar men jag är även kritisk mot alla artiklar som ensidigt beskriver hur nyttig hunden är i samhället för oss. I båda varianterna beskrivs hunden enbart som objekt, till för att tjäna oss på olika sätt. Det jag menar är att hunden och vad den för med sig är mer komplicerat och intressant än att avbildas i vitt eller svart. Hunden har också ett egenvärde och jag menar även som ett subjekt i vår mänskliga värld.

Ett kultursociologiskt perspektiv söker istället se komplexiteten och titta bakom det rent uppenbara. Kultur är det som skapas via våra tankar, handlingar och värderingar, det som gör avtryck i vardagen. Kultur är mer än det som ställs ut på våra museum. Det finns i vårt kreativa skapande varje dag liksom att vi också påverkas av den. Sen betraktas inte allt som "god" kultur. Vad som anses som god eller dålig kultur säger väldigt mycket om rådande värderingar för den tiden eller den platsen.

Hunden har som sagt funnits med som objekt inom olika kulturyttringar men sällan har man funderat på hunden som delaktig eller skapande av kultur. Som ett kulturellt subjekt. I DNs artikel lyfts hunden fram som en del i vårt kulturella liv, hur den påverkar oss på gott och ont och hur vi anpassar våra liv efter våra hundar. Exempelvis skaffar snygga halsband och skålar. Det talas om hur vi förmänskligar våra hundar men jag menar att vi även skulle kunna säga att vi "förhundligar" oss själva. Vi utvecklar kroppsspråk, ny kommunikation, nya lekar, kommer ut i naturen, anpassar semestern, utvecklar kärleksfulla relationer och tar hand om våra hundar på ett sätt som vi tror att de uppskattar.

En anledning till att hunden nu får en större plats i media är enligt DNs artikel att många kända människor öppnat upp sitt privatliv för offentligheten och där finns många gånger en hund med. Och författaren P O Enquist sa i radioprogrammet Hunden och livet att det är danande med hund och det förädlar känslolivet! Som sagt, hundarna är numera en del av vår kultur. Den ökande andelen kamphundar i segregerade områden är också en kulturyttring enligt mig. Det har blivit en statussymbol och handlar inte enbart om makt eller viljan att sätta sig i respekt.

Kultur handlar om delaktighet och innehav av en viss hund kan ses som en viktig symbol i en viss sfär precis som en lyxig bil, bildning, konst, pengar etc kan vara status i andra kulturer. Det är också av den anledningen jag vägrar att kalla problemet med farliga hundar som enbart ett hundägarproblem (även om det många gånger kan vara det också). Det är mer komplext än så. Det är snarare ett samhällsproblem. Och av den anledningen räcker det inte med att fokusera på enskilda hundägare. Vi måste istället söka förståelse av hunden som kulturvarelse. Vi kan inte enbart läsa i rasstandarden vad hunden är framavlad till en gång i tiden. Vi måste förstå olika hundars roller i samhället idag. Inte enbart som en biologisk varelse utan även som ett kulturellt fenomen.

Om en kamphund ses som en statussymbol i en kulturell sfär så ses den som ett "blodigt monster" utifrån andra perspektiv. Jag tror faktiskt att en del av problemet med hundrädsla är att dessa hundar har målats upp som farliga. Det finns än så länge inga vetenskapliga belägg för att så är fallet. En del av vårt problem är vår föreställningsvärld och att vi tillskriver olika hundar egenskaper som kanske inte har med hunden i sig att göra utan mer vad den symboliserar.

söndag 20 februari 2011

Trevligt besök

Idag har vi haft trevligt besök av min riktigt goda vän Anna, hennes dotter Kajsa och deras mysiga hund Love. Valparna fick följa med ut en stund i solskenet och de tyckte det var roligt med all uppmärksamhet. Ingen rädsla här inte!

Valparna tyckte det var roligt att leka med Kajsa. Extra bra när det kommer barn på besök då mina egna barn nu är så stora. Om de får träffa barn (som uppför sig vettigt) från början så brukar de gilla barn även framöver.

Love är en nerklippt Puli med flätorna kvar på svansen. Hon har det fina stamtavlenamnet Csigora Triple Love men kallas kort och gott för Love (svensk uttal!). När hon föddes var hon svart men med åren har hon skiftat i färg. I Sverige är denna färg inte godkänd enligt rasstandarden trots att den är det i rasens hemland. Hursomhelst så är Love en otroligt charmig och trevlig pulitjej. Enligt Anna, den smidigaste hund hon någonsin haft!

De små valparna var nyfikna på vem Love var och såg nog lite upp till henne. Intressant att se hur valparna uppträdde mot en okänd hund som inte tillhör flocken. De var väldigt nyfikna, observerade och följde efter Love - de var imponerade av allt hon hittade på!

Vill du höra en hemlis?

Vad är det för något?

Jag hänger med dig!

Kajsa hittade sin favorit och jag tror det var ömsesidigt!

Blå hane trivdes i Kajsas famn.

Så söta ihop!


fredag 18 februari 2011

Pulivalparna är nu 6 veckor!

Då har pulivalparna hunnit bli sex veckor gamla. Tyvärr har de inte kunnat vara ute så mycket pga det kalla vädret. Det är full rulle inne istället. Här är lite nya bilder, först på herrarna orange och blå och därefter damerna grön, röd, rosa och lila!