lördag 30 april 2011

Uppfödarmöte

Idag har jag varit på uppfödarmöte för kuvaszklubben där vi diskuterade revideringen av RAS samt hur de nya rekommendationerna för valphänvisningen skulle se ut.


Jag tycker det var ett bra möte då alla fick komma till tals. Trots att flera uppfödare hade olika åsikter så lyckades vi till slut enas om vilka de viktigaste målsättningarna i avelsarbetet är.





I pausen åt vi gulashsoppa med gott varmt bröd. Hundarna passade på att utforska omgivningen och konstaterade att Kicki bodde riktigt mysigt!




Själv hade jag med mig min pulivalp Misha som hittade en kompis!


Efter uppfödarmötet höll vi ett styrelsemöte där de nya rekommendationerna för valphänvisning fastslogs. Du kommer snart kunna läsa detta på kuvaszklubbens hemsida.

fredag 29 april 2011

Eurasier

Min goda vän och uppfödarkollega Kicki Svalin med kennelnamnet Sorschies föder inte bara upp kuvasz utan även Eurasier. Det är en ras som är rätt ny och som blivit väldigt populär just i Sverige. Det är en blandning av spetsraserna Keeshound, Chow-chow och Samojed.  Tanken med blandningen var att få fram en ren sällskapshund. Här är lite bilder på min favorit-eurasier Alzea. Visst är hon fin?






För den som vill läsa mer om rasen kan  ni kika in på rasklubbens hemsida. Det har även nyligen fötts en kull valpar hos Pernilla på kennel Three C's. För dig som vill se fler bilder på Alzea så finns fler bilder på henne i min andra blogg då hon provade lite nya koppel & halsband jag fått in till butiken men ännu inte hunnit lägga ut på webben!

tisdag 26 april 2011

Hundlicens

Så har jag märkt att debatten om hundlicens och hundkörkort är på tapeten igen. Det finns redan aktörer som håller kurser och hundtester i privat regi som de kallar för hundkörkort. Men något egentligt hundkörkort finns inte och frågan är om det någonsin kommer att fungera? Även om syftet är gott med ett allmänt hundkörkort så är jag mycket tveksam till att något sådant är möjligt att administrera. Problemet är också att hundar är så olika. Faktum är att ju längre jag hållit på med hund så inser jag att hunderfarenhet inte behöver betyda att personen är bra med hund. Det kan vara en person som tävlar på hög nivå som kanske fungerar med den egna hunden eller den egna rasen men inte har förmågan att hantera andra hundar eller raser. Faktum är att hunderfarenhet och kunskap innebär att vi utgår ifrån att det vi vet och varit med om är det rätta, kanske t.o.m. det enda rätta. Det gör oss många gånger väldigt trångsynta.

De raser jag föder upp kan vara väldigt egna och för att kunna hantera dem krävs stor portion kreativitet, fantasi, empati och förmåga att tänka utanför givna ramar. Det innebär att det många gånger är människor med lite erfarenhet och kunskap som är mest benägna att suga åt sig tips och råd och försöka hitta lösningar på problem som dyker upp. Jag tror därför att uppfödarna är de bästa personerna att hjälpa valpköparna på vägen och avgöra om personen ifråga är lämplig som hundägare eller inte, åtminstone just den rasen eller just de linjerna. Så är det någonstans man borde höja kraven är det på uppfödarna och då menar jag inte enbart SKK-anslutna uppfödare utan alla som överhuvudtaget tar en kull. Att det skulle krävas någon form av tillstånd  från jordbruksverket. Men fortfarande är problemet. Vem ska avgöra vem som är lämplig? Jag har skrivit om detta tidigare och det är dumt att jag upprepar mig. Här kommer därför en förkortad repris av min syn på hundlicens eller sk hundkörkort skrivet 30 juni 2010:

I mediedebatten kring farliga hundraser finns, vid sidan om rasförbud, ett par andra förslag som dyker upp då och då ( se t ex . Förslagen är helt eller delvis överlappande varandra. Vi kan sammanfattande kalla dem för kravet på "hundkörkort". Hundkörkort - det låter kanske tryggt och bra men reser också väldigt många nya frågor? Vem ska utbilda dessa hundägare? För att ett dokument om på godkänt sett tillägnade kunskaper och färdigheter, ska kunna utfärdas, måste rimligen en specifik utbildning tillskapas. Ska utbildningen ske i privat regi eller ska det införas en statlig myndighet för att sköta utbildningen? Eller är det kanske jordbruksverket eller Svenska kennelklubben som bör få detta uppdrag? Eller universitetet? Eller polisen? Och vilken instans, med vilken "domarkompetens" ska genomföra testen och certifieringen? Vem ska, kort sagt bestämma över vem som är lämplig att ha hund eller inte?

Ska kanske olika hundklassser, ungefär som när det gäller bilar införas? "Vad har du för kort då?" "Jag, jag har BD-kort. Jag får ha sällskapshund i utställningsklass 9 på max 17 kilo tjänstevikt med liten apporterande hund i koppel. Du då?" "Nä, jag har bara AE med särskilt villkor. Får hålla mig till knähundar i bärpåse. Men funderar på att ta herdehundskort till våren om Arbetsförmedlingen pröjsar!" Eller nåt... Faktum är, att även om analogin till fordonsvärlden ovan är något skämtsam, så finns en allvarlig poäng. Lika lite som det är samma sak att köra EU-moppe som att köra tung lastbil med släp, så är det samma sak att vara hundägare till två mycket olika typer av hundar. Likaså att vara hundägare i olika typer av miljöer. Och - att över huvud taget vara hundägare. Det är inte tillåtet att framföra fordon med alkohol i kroppen. Det flesta av oss accepterar det som högst rimligt. Frågan är, om det är bättre att vara hundägare med alkohol eller andra droger i kroppen? Ska, och frågan är allvarligt menad, krav på skötsel och nykterhet ställas på de, som med sitt hundkörkort i bakfickan tar sin best på promenad?

måndag 25 april 2011

Nydala Kloster

Vi har egentligen arbetat hela påsken med förberedelser inför Påsksmällen i vår by. Det var en hel del jobb att få i ordning stallarna där vi skulle vara. Ett tag trodde jag nog inte att det skulle fungera. Men till slut blev det riktigt mysigt och jag fick lite mersmak av att inreda i en riktigt gammal miljö. Tack alla som tittade förbi. Bilder finns i min andra blogg!

Efter allt arbete i helgen bestämde vi oss för att ha en riktigt mysdag. Vi packade picknickkorgen, tog med oss tre puli och åkte iväg till Nydala Kloster. Först tog vi en skön promenad med hundarna så att de fick springa av sig sen tog vi en tur i det gamla klosterområdet och spanade in den vackra kyrkan. Nydala Kloster är ett gammalt munk-kloster som hade sin glansperiod under medeltiden.



Det kändes som riktig högsommar, det var så skönt med en riktig picknick och att bara vila i solen och göra just ingenting. På vägen hem åkte vi via Värnamo av ett alldeles särskilt skäl. De har nämligen södra Sveriges bästa Sushi. 


Som sagt, det blev en riktigt skön njutardag! Hoppas även ni haft det bra i påsk! Kika gärna på bilder från Påsksmällen!

lördag 23 april 2011

GLAD PÅSK


Önskar alla en Glad Påsk! Morgonen började med att mina ungkuvaszer Mimer och Eira var på rymmen. Jag som alltid brukar säga att "mina hundar lämnar aldrig tomten". Nu blir det till att fixa ett staket mot hästhagen. Jag hittade dem snabbt och de kom när jag ropade. Skönt. De andra hundarna hade snällt stannat hemma fast tonåringarna dragit iväg. Czabina förklarade ett och annat när de kom hem: Så gör man inte här! Czabinas pedagogik tillhör inte den mjuka skolan...

Annars förbereder vi för morgondagen då det blir Påsksmäll i Berg. Vi ska som sagt sälja hundtillbehör i Elin Wägners stallar. Det är ju en hel del att flytta dit. När det är "Bergvecka" i vår by så är här massor av folk men det är första gången som denna påsksmäll äger rum. Så vi får se om det kommer några;) Om du bor i södra Sverige så kan jag tipsa om detta som utflyktsmål. Det kommer även serveras våfflor i hembygdsgården och fika i tapetserarverkstaden. Läs mer här!

fredag 22 april 2011

Hunden som inte finns

Onsdagen den 4 augusti 2010 skrev jag ett inlägg under rubriken "Jakten på det autentiska". Det handlar om hur vi har indelat hundar i olika raser och tilldelat dem ett "behov" förutom de exteriöra detaljerna. Jag menar att vi många gånger glömmer  bort den verkliga hunden i vår strävan att tillgodose ett ensidigt behov. Detta pågår dagligen och jag tycker det är dags att åter problematisera den förenkling vi människor gör av våra hundar, så här kommer en repris av "Jakten på det autentiska"

Det pågår nu ett arbete i alla olika SKK-anslutna rasklubbarna att göra, utvärdera eller revidera en beskrivning av rasens ursprung, användningsområde, hälsoläge och utifrån detta utarbeta en handlingsplan för att åtgärda eventuella problem inom rasen. Arbetet (och slutdokumenten) kallas Rasspecifika avelsstrategier (RAS). Man måste dock hålla i minnet att det inte alltid finns så mycket vetenskapliga arbeten att luta sig mot när det gäller just ursprung och historiskt användningsområde. Istället använder man sig som en viktig grund av den rasstandard som är godkänd av den internationella paraplyorganisationen FCI. Vad många inte tänker på är, att dessa rasstandarder inte är en avbildning hur den rasen egentligen var eller såg ut. Rasstandarden bygger istället på hur man ville att de skulle vara och se ut. Om man så vill ett önsketänkande. 

De nationalistiska strömningarna var starka i slutet av artonhundra- och början av nittonhundratalet, då FCI bildades och rasstandarder utarbetades. Varje land ville ha "sin egen" ras. Vi kan ta min egen ras ungersk kuvasz. Ända fram till en bit in på 1900 talet sågs ungersk kuvasz, slovensky cuvac och den polska tatran som en och samma ras. Det var inte för att raserna var olika som olika rastandarder skapades utan det handlade snarare om en nationalistisk stolthet. Sen finns det ytterligare raser som liknar dessa som den franska pyrenéerhunden och den italienska maremman osv.

Ovanstående är bara ett exempel på hur en rasstandard har skapats. En konsekvens av detta är att merparten av rasens individer inte uppnår rasstandardens mål. Detta gäller såväl utseende som egenskaper. Det finns m a o en rad andra egenskaper och exteriöra variationer som inte uppmärksammas när man pratar om en ras. Likväl finns de där. Selektiv avel kan förstärka vissa egenskaper och utseenden och försvaga andra. (Tyvärr många gånger genom kraftig linjeavel). De flesta som håller på med avel vet att variationerna mellan olika linjer kan vara väldigt stora. Ibland så stora att raserna delats upp i en eller flera varianter.

Männsikor har skapat många olika hundraser. I dagens arbete ute i rasklubbarna finns ett sökande efter det urpsrungliga, det sanna, det äkta och autentiska. När man vill beskriva den egna rasen så utgår man inte i första hand från hur hundarna är i nuläget utan man söker finna historiska källor till rasens olika användningsområden. Därefter vill en del rasklubbar inrätta arbetsprov så att den ursprungliga hunden kan bibehållas. Det spelar ingen roll om detta arbetsprov har någon relevans för vad hunden kan användas till idag. Ett exempel är att det finns krafter som vill att min egen ras puli ska göra någon form av vallanlagsprov. Min undran är, om de flesta som har puli idag har dem som sällskapshundar, varför ska då avelsdjuren ha klarat ett vallanlagsprov? Jag förstår att det är relevant om merparten av djuren används som vallhundar. Men hur många har får eller boskap idag?

Även om vi människor har avlat fram olika raser för olika ändamål får vi inte glömma bort att en hund föds inte till vallhund eller jakthund. Den föds med egenskaper som kan passa till olika ändamål. Men det är inget som säger att dessa egenskaper inte kan användas till annat också. Min åsikt är att många uppfödare och hundägare är väldigt trångsynta om de tror att deras hund enbart skulle passa för ett användningsområde. I vissa raser vill man inte heller förstärka egenskaper som varit nödvändiga för deras ursprungliga ändamål. Ett exempel är hundar som en gång i tiden användes till olika kampsporter. Faktum är att det är inte så svårt att förstärka andra egenskaper som bättre passar in i vårt samhälle.

I debatten om det som i media kommit att kallas"kamphundar" finns det förbjudsivrare som pekar på att vi inte kan ha hundar som en gång i tiden avlats för t ex hundslagsmål. Det dessa människor inte tänker på är att för det första passade inte de flesta av dessa raser till sitt ändamål ens på sin egen tid. För det andra är det inte säkert, att de hundar som avlats fram idag, har några bakomliggande släktingar som verkligen användes inom någon kampsport. För det tredje har jag väldigt svårt att tro att seriösa uppfödare som ville förvalta den egna rasen skulle bryta mot de nya lagarna som förbjöd t ex hundslagsmål. Jag tror istället att dessa uppfödare varit väldigt måna om att göra den egna rasen "rumsren".

Vad jag vill säga är att det finns ett romantiskt skimmer kring det "ursprungliga" och "äkta". Tyvärr handlar dessa föreställningar inte om någon verklig hund. Det är inget annat än mänskliga önskemål, drömmar och en nostalgisk längtan efter det autentiska.

torsdag 21 april 2011

Baksidan av att vara uppfödare


Idag är våra tankar hos lilla Inkeri som inte gick att räddas, jag vågar inte uttala mig mer än att hon gick väldigt vingligt och benen vek sig för henne. Uppfödaren har varit hos den ena specialisten efter den andra men idag fick hon somna in. Det var den lilla tik Kicki hade tänkt behålla själv så beslutet måste ha varit väldigt svårt. Kanske vi får mer svar efter obduktionen men lilla Inkeri finns inte längre med oss. Tyvärr är detta baksidan av att vara uppfödare.


Ovan leker Inkeri med sina syskon när de var här på besök. Men stopp, är det inte Dajka som är mamma till den här kullen? Det där ser inte ut som Dajka. Nej, just det, det är Czabina - världens bästa fostermamma. Tyvärr kan hon inte bli mamma själv då hon har bakre polär katarakt som är en ärftlig ögonsjukdom. Czabina gillar  i alla fall valpar och har fostrat många kullar även om de inte varit hennes egna. Czabina är också väldigt förtjust i Kicki från Kennel Sorschies.


Vad gör dom här? Tränar skydd?


Här lär Czabina ut en av sina attacker till valparna. Det ska börjas i tid och ska man bli vakthund så gäller det att ha den rätta tekniken.


Men vad betyder nu detta?


Dags att gosa igen! För även om kuvaszen är en vakthund så är det nog en av de mest keliga hundraser jag känner till. De fullkomligt dyrkar dem de tycker om.


Känner att jag just i dag inte kan önska er en Glad Påsk - inte ännu. Nu finns våra tankar med Inkeri och hennes uppfödare Kicki.

måndag 18 april 2011

Ny blogg

Jag har startat en ny blogg. Tanken är att få mer utrymme att skriva om de produkter som finns i vår hundbutik. Jag vill ju helst att denna blogg ska vara så reklamfri som möjligt. Men var går egentligen gränsen mellan reklam och information?

CSiGORAs hundbutik startade egentligen först som en service till mina valpköpare. Som de flesta hundägare vet så är det en djungel av hundprodukter och svårt att som konsument veta vad som är bra och prisvärt. Så jag började helt enkelt ta hem hundsaker som jag själv gillade. Innan de kommer ut i webbutiken testas de av mig eller någon testperson. 

Sen är det givetvis så att olika hundar kräver olika produkter och det som funkar på en hund funkar kanske inte på någon annan. Av just den anledningen ville jag kunna använda den nya bloggen för att diskutera fördelar och nackdelar. Men också som ett sätt att mer ingående förklara filosofin bakom hundbutiken och presentera nyheter och erbjudanden.

Jag är ju definitivt inte någon mostståndare till hjälpmedel i hundträningen. Även ett koppel är ju en form av korrigering. Och jag är inte en av dem som vill förbjuda strypkoppel. De kan behövas för vissa hundar. Det egentliga problemet är hur vissa hjälpmedel kan missbrukas eller felanvändas. Även en borste kan vara skadlig om man har en borste som inte är anpassad till den egna hundens päls eller om man borstar hunden överdrivet mycket. Precis som att för mycket mat och godis kan ge för tjocka hundar.

Oavsett vad jag tycker om något så anser jag det är viktigt att ta del av aktuell forskning om t ex strypkopplets biverkningar och vilka skador det kan ge upphov till (om det felanvänds). Som det är nu kan man se en ökad efterfrågan på selar och det är intressant att studera och testa olika modeller. Av den anledningen kommer det att komma in fler selar till butiken. Jag skulle dock aldrig drömma om att sätta en sele på en ouppfostrad kuvaszhane. Nåja, den nya bloggen är tänkt att ta upp många av dessa tankar. Men den som läser bloggen ska veta att den skapats som en förlängd arm till CSiGORAs hundbutik. Det kommer finnas information och reklam som inte alltid är så lätt att separera!

Här hittar du den nya bloggen!

söndag 17 april 2011

Velpotta

Jag är verkligen en velpotta. Vet inte om jag klarar av att skiljas från mina kuvasztjejer. De är ju familjemedlemmar. Men jag går ju med ständigt dåligt samvete för att jag inte hinner träna med dem. Tror inte de är olyckliga, de har en stor tomt där de får springa och leka, gräva, busa och härja i. De har kompisar, de får promenader i skogen. MEN någon uppfostran är det egentligen inte att tala om. De kommer när jag ropar deras namn, de förstår nej, går ok i koppel och de kan sitt. Sen är det stopp. Nu är ju kuvasz ingen brukshund, deras jobb har ju varit att vakta flocken och det får de ju göra nu.

Vilken ångest jag har. Jag kanske ska be familjen i England vänta på valp istället. Men man vet ju inte om en valp kommer hålla för framtida avel, det är ju en chansning. Och den måste ju gå kvar här i sju månader, orkar jag verkligen det? Vem kommer vinna hjärtat eller förnuftet? Vi får se...

fredag 15 april 2011

Jaaaa, det blev AAAAAAAAAAA!

Nu är Minou (Csigora Karaoke Queen) hd-röntgad och det blev A. Är så glad, men samtidigt sorgligt för det innebär att hon kommer bli såld till en uppfödare i England. Minou har en väldigt bra stamtavla och jag har lagt ner mycket pengar, arbete och energi för att få fram så bra kuvasz som möjligt. Minou är inte bara trevlig utan en riktig skönhet även om hon behöver lite mer tid för att fylla ut sin kropp.


Så varför sälja en så bra tik? Det största skälet är att jag av hälsoskäl har svårt att orka med de stora hundarna nu. Tänker jag med hjärtat så skulle jag ha huset fyllt av kuvasz men om jag ska vara förnuftig så inser jag att jag inte orkar som förr. Minou kommer dock inte flytta förrän i sommar. Hon ska nämligen inte flytta själv utan tillsammans med Eira. Det är också en väldigt bra tik. Hon kan dock inte testas om hon har utvecklat antikroppar mot rabies förrän i slutet av juni. Trots att Sverige räknas som ett rabiesfritt land får inga hundar flytta direkt från Sverige till England utan hundarna måste vänta 4 månader efter sista rabiessprutan innan de kan ta blodprovet.


Det som känns skönt är att Eira och Minou är så bra kompisar, det känns bra att de flyttar ihop. Helst hade jag velat ha kvar dem hemma eller hos en fodervärd men tyvärr har det inte dykt om någon riktigt bra fodervärd till dessa tjejer :(  Det är ju ett stort ansvar att vara fodervärd, detta är ju två riktigt bra tjejer som ska ställas ut, tränas och hållas i allra bästa skick. Men nu ska de alltså flytta till en uppfödare i England. Som det är nu finns det ingen kuvaszavel i England så dessa tjejer kommer bli starten på  kuvaszuppfödning i detta land.


Jag kommer också köra över med dem själv och se till att de får en så bra start som möjligt. Deras nya matte har ett trim och arbetar med hundar och de har en stor inhägnad tomt till sina hundar och Eira och Minou kommer bo tillsammans med sin nya familj. Det känns skönt att de inte ska flytta ännu så jag har lite tid att ställa om mig. Jag har haft kuvasz i nästan 20 år och nu kommer det inte bli så längre, ja vi har ju vår gamla tik Czabina förstås. Och dessutom huset fullt av puli. Det är ju en betydligt enklare hund, lydiga av sig själva, sticker inte efter spår, håller sig till sin flock, fäller inte och betydligt mindre än en kuvasz. Men ändå, det är något visst med en stor hund... Och det är inte heller så lätt att skiljas från de hundar som bott hemma länge...

onsdag 13 april 2011

En grym historia

Ni som har följt denna blogg vet att jag har haft en valpkull med puli. Alla, utom Misha som ska bo kvar, har flyttat till riktigt bra hem. Trots detta kan man ju inte veta hur omgivningen kommer uppföra sig. De flesta smälter för en söt liten valp och valparna kan komma undan med väldigt mycket. Men så finns det undantag, de som gillar att plåga djur. Det är precis vad som hänt en av dessa valpar.

Hennes matte hade henne lös på bostadsområdet där man endast får gå och cykla. Då kommer det två mopeder körandes med två personer på varje. Hon försöker stoppa dem men de ökade bara farten och körde nästan på henne. Den lilla valpen blir livrädd och börjar springa  och då sätter mopedisterna av efter henne och jagar henne skrattandes medan de tryckte på gasen. Valpen springer för sitt liv, till slut viker valpen av från vägen. Hon var så rädd att hon skakade, hon hade bajsat på sig av ren skräck. Hennes matte bar henne hem, hon skakade hela vägen. Väl hemma tvättades hon av och sen sov hon flera timmar.

Nu reagerar valpen på alla motorliknande ljud. Eftersom hon har en mycket klok matte så ska de börja rehabilitera henne i lugn takt så att hennes rädsla ska minska. Frågan är om hon någonsin kommer glömma denna upplevelse? Själv ställer jag mig frågande, hur kan det vara roligt att plåga djur?

En förklaring är givetvis att deras sociala villkor är väldigt undermåliga att de själva inte fått sina grundläggande behov tillfredställda och därför blivit skadade. En annan förklaring är att det finns en genetisk grund. Det finns biologer som menar att barn som plågar djur sällan handlar om "pojkstreck" utan det är barn som i framtiden kommer upprepa detta beteende men då kanske mot andra människor. Oavsett varför pojkarna gjorde detta så är det oerhört grymt. Denna upplevelse kommer den lilla valpen bära med sig hela sitt liv. Jag är så glad att hon är i så goda händer nu.

tisdag 12 april 2011

Starcraft

För över tio år sedan döptes en valp här hemma till Starcraft i stamtavlan. Mina barn tycker nog att namngivningen av valparna är den roligaste biten av uppfödarlivet. Starcraft är ett datorspel som blivit enormt stort och just nu pågår en turnering i Starcraft 2 i kulturhuset i Stockholm. Deltar gör världens bästa spelare, biljetterna till turneringen blev snabbt utsålda. Men vi som inte fick biljetter kan lyssna på turneringen via bl a Aftonbladets live sändning. Oavsett om man gillar datorspel eller inte är det en upplevelse att höra kommentatorernas inlevelse och analyser. De låter som fotbollskommentatorer:) Slutfinalen pågår just nu och det står mellan Korea och Ukraina men även Sverige fanns kvar till semifinalen.

Spelarna är proffsspelare och för att hålla sig i toppen måste de träna fysiskt och leva sunt. Stämmer inte med de fördomar som finns om dem som spelar datorspel. I Korea är Starcraft 2 turneringarna en av de största sporthändelserna. Som sociolog är jag särskilt intresserad av samhällsförändringar särskilt de som är resultat av det människor brinner för. Intressant att turneringen äger rum just i kulturhuset. Sport, kultur och vardag är inte så åtskilda som många tror. Och inte hundvärlden heller. Inte kunde jag förutse att Starcraft skulle bli så stort när en liten vit kuvaszvalp fick sitt namn för många, många år sen... Det blev visst Korea som vann till sist. Grattis till en bra match MC!

Läs mer: ab, ab,ab, ab, ab, ab

måndag 11 april 2011

Kamp mot klockan

Hela dagen har verkligen varit en kamp mot klockan. Då menar jag den där klockan som vi människor har konstruerat för att vi ska fungera bättre tillsammans den sk klocktiden.


Jag menar att min biologiska klocka sa till mig att jag borde sovit några timmar till. Trots att kroppen sa ifrån gick jag alltså upp och släppte ut hundarna som också verkade undra varför de skulle gå upp. Det blev en snabb frukost trots att min mage tyckte att jag borde sitta ner och äta lite lugnare och liksom njuta av varje tugga. Det är lustigt att vi människor kallar det som vår kropp säger oss vara normalt för "slowfood". Det säger nog ett och annat om oss stressade människor. Jag blev i alla fall avbruten av DHL som kom med paket från Noble Dog. Så snygga halsband och koppel, de kommer ut i webbutiken så fort jag hinner...


Efter ett par timmars arbete var det dags att stoppa in tre hundar i bilen för att åka till veterinären. Minou skulle röntga höfterna, Misha skulle ha sin första rabiesspruta och Rufus skulle ta blodprov för att kontrollera att han har bildat antikroppar för rabies. Trots att vi faktiskt var i tid fick vi vänta för det var kö till röntgenbordet. Nu hade jag alibi för att bara sitta och ta det lugnt... Men till priset av att jag sen fick handla mat i raketfart.


Alice tog hand om maten och det blev hemmagjorda kroppkakor, en vegetarisk variant och en med riktigt bogfläsk. Men eftersom jag inte hunnit klar min momsdeklaration fick jag ta med den till matbordet. Den där momsredovisningen borde givetvis varit klar sen tidigare men jag hade fått hjärnsläpp och gjort i ordning allt för mars månad när jag ser på deklarationsblanketten att jag ska deklarera för februari! Det blir att göra om allt men sista tömningen av brevlådan i Lammhult var klockan 18.00. Det var omöjligt att hinna. Det blev att köra till Alvesta i stället, nästan tre mil. Fem i åtta la jag brevet i lådan! Det hinner fram till i morgon, vilken tur.


Väl hemma igen var det mörkt. Inte särskilt lockande med långpromenad med hundarna. Om jag hade följt naturens tid hade jag tagit vara på solen och dagsljuset. Men då hade jag inte hunnit med mitt jobb eller fått in momsdeklarationen i tid och det hade svidit i plånboken... Jag hann verkligen med vad jag skulle idag men känner ändå att dagen sprang ifrån mig medan jag kämpade för att anpassa mig till vår konstruerade och onaturliga klocktid.

söndag 10 april 2011

En ny stjärna

Sorschies Szép Ildiko - så heter min nya stjärna som jag samäger med hennes uppfödare. Hennes mamma är ingen mindre än förra årets världsvinnare som är en av Sveriges vinstrikaste tikar:WW-10 SV-10 NV-08 INTUCH NORDUCH Sorschies Szép Dajka (Hd A Ed UA Öga UA prcd PRA - Clear). Hennes pappa är en snygging från Ungern, numera bosatt i Tyskland: Deutscher Jugend Champion (VDH) Viharsarki Betyárüzö Effendi  (Hd A1 Ed UA OCD UA Patella UA Öga UA prcd PRA - Clear).Om jag inte hade så många hundar hemma redan hade jag gärna behållit henne hemma. Hon kommer istället bor hos en fodervärd som redan har kuvasz. Det var roligt att få lära känna denna tjej och hon har definitivt förutsättningarna som behövs för att nå toppen.







Roligt besök

Just nu har jag besök av Kicki från kennel Sorschies, med sig har hon sin Eurasier plus fyra helt underbara kuvaszvalpar, de är så stora nu så att de har börjat flytta.



Då fick jag träffa denna söta tjej som jag kommer samäga med kennel Sorschies.


Även Silvana från kennel Ecarpadi kom förbi för att gulla med valparna!





Nu ska vi ut i det fina vädret!