Attityd

Jobbat mycket med hundföretaget CSiGORA, vi ska ha monter på Växjö-utställningen och en webbutik kommer ut i november. Mitt i allt detta är det full fart på hundflocken. Mycket lek, bus och skogspromenader. Minimalt med träning och mycket attityd;) Dessutom var vi och vaccinerade oss inför en kommande Indienresa för hela familjen. Det ska bli skönt med lite värme med tanke på att första snön redan har fallit!

"Snälla hundar"

När jag var i Stockholm senaste reflekterade jag över hur många lösa hundar det var, inte enbart i större parker, utan invid barns lekplatser, på trottoaren, i motionsspåret och på många andra offentliga platser som inte kan betecknas som rastplats för hund. Ibland var hunden långt ifrån sin matte/husse. När jag hade rastat mina hundar, som är riktiga lantisar, fick de gå kopplade på trottaren hem. När jag bad en person koppla sina hundar fick jag svaret: "Hunden är snäll!"

Vadå snäll? Kan man säga så. Beror inte det på situationen? Och om nu mina hundar inte vill hälsa på andra hundar, vad hjälper det att den lösa hunden är sk snäll? Jag irriterar mig också på alla hundar i flexikoppel som tillåts skälla och göra utfall mot andra hundar. För en hund från landet med hundens ursprungliga signalsystem i behåll blir det otroligt stressande med så många "ouppfostrade hundar" omkring dem. Nu pratar jag om hundar och raser som betraktas som "snälla". Men jag undrar om det inte är dessa hundar som får icke hundägare att bli irriterade

Tyvärr tror jag att det är dessa hundar och framförallt hundägare som slår över på "farliga hundar" debatten. Jag tycker man ska respektera att alla inte vill ha en hund i knäet eller möta en lös hund på trottoaren. Dessutom tycker jag väldigt synd om alla som är rädda för hund. För dem hjälper det inte att husse eller matte ropar att hunden är snäll! Är man hundrädd kan man också uppföra sig på ett sådant sätt att hundar kan bli provocerade Får man panik så kan man reagera med att fly eller faktiskt också sparka mot hunden. Något som skulle kunna orsaka en tråkig olycka.

Har precis läst en jättebra bok om hundrädsla. Den heter Hundrädsla - om hundar och människor. Boken inleds med att sociologen Carin Holmberg beskriver sin hundrädsla, den panik hon kände inte för vissa situationer och hur irrationellt man som hundrädd kan uppföra sig. Vidare består boken av ytterligare tre kapitel där psykologen Erica Strucel beskriver den psykologiska processen för hundrädsla och fobier. Hon tar även upp metoder hur hundrädsla kan botas eller åtminstone förbättras. Vidare Skriver etologen Ingrid Tapper om hur djur reagerar på hundrädsla. Till sist avslutas boken av att historiken Lisa Gåsmark beskriver om rädsla för makten över hunden. Det var en så intressant bok som fler hundägare borde läsa, alltså inte enbart de som är hundrädda.

Avslutningsvis vill jag säga att det kanske inte är enbart de som betraktas som farliga hundar som är problemet i samhället. Kanske är det alla dessa hundägare som går omkring med vad de tror är en snäll hund. För enligt mig så finns inga enbart snälla eller farliga hundar. En farlig situation kan uppstå oavsett om hunden betraktas som snäll eller farlig. Min uppfattning är att hundägare borde visa större respekt för att att det finns människor som är hundrädda eller inte vill ha en lös hund hoppande på sig.

CSiGORAs HUNDbutik tar ställning för hundrädda människor. Hundägare borde hålla sin hund kopplad på offentliga platser med många människor. Det finns även hundar som är rädd för andra hundar. I många länder har man även munkorgstvång på offentliga kommunikationer. Vad anser du?

Stockholm

Befinner mig nu i min barndoms stad på samma gata som jag en gång växte upp. Danderydsgatan, en liten gata vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Nu bor min äldsta dotter här. Vi delar lägenhet. Normala människor bor i lägenhet och har fritidshus. Själv bor jag på landet och har en "fritidslägenhet", eller vad ska man kalla det?

Den här gången fick min vita puli Yumi följa med upp. Hon blev glad att få leka med Rufus som numera också är Stockholmare när han flyttade upp med min dotter. Det har varit mysigt att umgås med mina utflyttade barn men jag hann även hälsa på mor och far. Här kommer en bild jag tog med mobilen när vi hälsade på pappa och Ann-Cathrine samt deras nyinköpta, bedårande söta, irländska terrier. Ebba kallas hon för. En framåt och orädd tjej som tyckte det var roligt att springa ikapp med Yumi och Rufus.



I morgon bär det hemåt igen. Vår dotter som ännu bor kvar hemma har passat hus, katt och hundar. Nästa vända till Stockholm blir kurs för avelsråd arrangerad av SKK.