söndag 18 juli 2010

Hundar som objekt

Här är ett exempel på objektifieringen av hundar i vårt samhälle. Där hunden snarare är ett objekt för att vi människor ska få våra egna behov tillgodosedda snarare än att hunden är ett eget subjekt med egna behov. Eller vad säger ni om denna hundsyn i Expressen?

(Innan du fortsätter kolla länken till expressen). Eller är det bara jag som är konservativ, för hunden kan väl knappas lida av färgerna i sig?Kanske jag är lika konservativ som samhällets reaktioner var på de första punkarna i slutet av 70-talet med olika färger i håret? Idag har ju var och varannan politiker färgat hår. Är det så att man vänjer sig? Eller finns det en fara med en relation som denna till sina hundar?

4 kommentarer:

Eva sa...

Jag tror inte heller att färgerna i sig är så farligt (fast onödigt och dumt!).
Däremot undrar jag hur man behandlar hunden i övrigt om man gör så'nt? Jag gissar att dessa jyckar knappast lever ett "hundliv". Och attityden att hunden skall vara till för människans idéer gillar jag inte! Visst kan man göra mycket med hund, men det bör vara mer på deras villkor.

Katarina sa...

Det är gräsligt! En hund är en hund och bör accepteras som den unika varelse den är. Tycker faktiskt också att hundars rasstandard ibland går till överdrift - när visa attribut avlas fram trots att de inte är hälsosamma för hunden. Liksom att vissa färger är 'fel'. Vaddå fel? Tänk om man översatte det till människor - vissa färger är fel - är du blond skall du ha mörkbruna ögon till exempel, har du blå är du 'fel'...

Team Nelson / Ordringen. sa...

Har precis upptäckt din blogg. Verkar intressant.Ska följa den.
Jag förstår mig inte på när man går ut i naturen och stänger ute alla ljud och intryck med musik i öronen.Jag är musiker-kanske därför. På samma sätt förstår jag inte när hundar ska utsättas för våra idiotiska infall.En hund ska vara hund och upptäcka världen tillsammans med oss.
Kolla gärna schferliv.blogspot.com
Ha det gott Ulf/ Team Nelson

Christina Klosterberg sa...

Tack för era kommentarer. Eva, jag håller med, färgen i sig är väl inte så farlig men man kan som du säger fråga sig vilken syn de har på hundar i övrigt. Och Katarina, jag håller med om att det definiotivt har gått för långt när det finns raser som avlats fram för att vi tycker att det är fint och att de får lida pga av detta. Och det finns betydligt viktigare saker att prioritera än rätt färg i aveln. Och Ulf,bra inlägg och jag ska definitivt ta en titt på din sida.