God fortsättning!

Då har man avklarat julen. Jag trodde man skulle slippa julstress då vi varit bortresta nästan hela december. Men just därför att vi missat den här riktiga julstämningen som byggs upp under december så ville vi ju att det skulle kännas som en riktig jul! Mängden snö går ju inte att klaga på, jag gillar snö på vintern men inte så här kallt!

Alla barn var hemma i jul och faktum är att de fortfarande är hemma. Det är mysigast av allt. Försöker därför skjuta upp en massa måsten för att hinna med att umgås med dem de här dagarna.

En hundutställning har vi också hunnit med. Det var SBHKs officiella utställning för Bergs och Herdehundar i Moheda. De hade också en välbesökt inofficiell utställning. 22 kuvaszer var anmälda. Jag var där med 4 hundar. För valparna Eira och Mimer var det deras första besök på en utställning. De skötte sig över förväntan! Båda fick HP och Eira blev BIRvalp. Trots att hon enbart är 5 månader slog hon även valparna i den äldre klassen. Hon blev till och med BIS-2-valp! Hennes kritik slutar med "moves like a champion!" Eira heter Carlslunds Idavall Eira i stamtavlan och kommer från en kennel i Värmland. Hennes mamma är SE UCH Csigora Gyamént Gaia och pappa är min hane SE UCH Sorschies Éber Csigo. Tre av hennes bröder var också på plats så det blev lite av en syskonträff. Extra roligt att pappa Csigo kunde vara med också!

Hos mina vuxna kuvaszer gick det kanske inte så bra som jag hade förväntat. Minou studsade och busade och tog inte många steg rätt och jag bad att få springa ett varv till vilket jag inte fick och sen fick hon kritik för att hon inte längde tillräckligt på steget....Då blir man irriterad. När det gäller min championtik Czabina blev det en annorlunda upplevelse. Henne hade jag med för att ta de sista poängen för att bli årets kuvasz...Men hon fick inget CK... Så kan det gå! Även Riina fick se sig snuvad på certet och nöja sig med ett HP. Vill dock gratulera Czabinas halvbror till cert och BIR. Samt Dalia som blev BIM (enda tik med CK). Och därmedblev hon 2010 års mest vinstrika kuvasztik! Grattis till hennes uppfödare Kicki Svalin, Björn-Olav som varit hennes handler under året och allra mest grattis till hennes ägare Ery och Veine (som egentligen inte är utställningsintresserade;)!

Nu är snart detta året slut och det känns alltid lika roligt att få vända blad och påbörja ett nytt spännande år!

Hemma igen!

Vi har haft en härlig tid i Indien, närmare bestämt södra Goa. Vi bodde i små bungalow vid ett litet hotell precis vid havet. Vi åkte reguljärt och tog in på ett hotell utan västerländska turister. Givetvis blev det en hel del bad och promenader längst stranden. Vilken härlig strand, god mat, salt hav, varm sol och vänliga människor! Goa är också en del av Indien med en jämförelsevis god ledvnadsnivå. Vid kusten lever man av turisterna men det är långt ifrån så expolaterat som många andra resemål med denna värme och underbara strand. Min gissning är att Indien kanske är lite för ruffigt, smutsigt och än så länge inte så anpassat till västerlänningars önskemål. Av just den anledning är det en spännande plats att resa till om man är ute efter något mer än bad och sol.

Det man först lägger märke till är alla kor som lugnt vandrar omkring på gatorna och stranden. Men här finns också många hundar som lever som vildhundar men i samklang med människorna. Min ringa erfarenhet från denna resa är att Indierna är väldigt snälla mot sina hundar även om hundarna inte i förstahand var någons ägodel. Hundarna höll rent runt hotellen där de också fick mat. Det är rätt skräpigt i Indien och har finns mycket gott att hitta för hundar, grisar och heliga kor.

Indien har ju ingen planerad hunduppfödning i större skala som oss i Europa. Här har man inte heller avlat fram flera raser för olika ändamål. Ändå så ser hundarna väldigt lika ut och påminner även om andra byhundar jag stött på under olika resor. Men dessa hundar i Goa såg välnärda och friska ut även om jag vet att det kan förekomma rabies och andra mindre trevliga sjukdomar. Men jag kan bara tänka mig hur det blir för dessa hundar när monsunregnet kommer, hotellen stänger igen och en stor del av befolkningen tillfälligt flyttar hem igen. När jag frågade fick jag som svar att hundstammen då reducerades med hjälp av injektioner. Om det verkligen går till så vågar jag inte svara på.

Med tanke på att turistsässongen precis börjat så tyckte jag ändå att hundarna såg ut att leva ett gott liv. Mycket mat, svalkande bad i havet och turister att utnyttja. Det är lätt för oss västerlänningar att tycka synd om "herrelösa hundar" men många av dessa hundar har det säkert bättre än många hundar som måste anpassa sig till vårt "civiliserade" samhälle. Det är kanske dessa hundar etologer och kynologer borde studera istället för vargen om vi vill förstå hundens ursprung.

Vi åkte en del buss. Verkligen en intressant upplevelse. När man tror att bussen är full går det på minst 15 vuxna personer till plus en skolklass;) Det finns skyltar att man inte får spotta på golvet och vissa platser var reserverade för damer!

Andra sätt att förflytta sig på;) Annars var mopeder och motrocyklar vanligaste transportmedlet och trafiken var helt galen med mottot: tuta och kör!

Som västerlänning kan man inte låta bli att reagera över användadet av denna symbol (svastika, hakkors) som utsmyckar tempel, tyger, hus mm. En uråldrig hinduistisk symbol för lycka, välgång och gott liv. Min första tanke var att detta måste de ändra på om de ska utvecklas som turistland. Men sen slog det mig hur centrerad på värsterländsk kultur man är. Varför skulle en hel världsdel, religion och kultur ändra en lyckobringande symbol på grund av västerlänningars grymheter? Försäljarna av tyger förstog inte heller vad jag menade när jag försökte prata om symbolen. Globaliseringen kanske trots allt inte är så omfattande som man kan tro.