Rapport från skogen för sifferbitare

Antal människor: 3
Antal hundar: 4
Antal timmar i skogen: 2
Antal glömda mobiler och därmed uteblivna foton i blogginlägget: 1 respektive ca 20

Vårvackert i Lammhultstrakten

Antal passerade sjöar: 2
Antal sedda ormar: 1 (svart huggorm, ganska liten)
Antal överhoppade diken: 5
Antal sedda hägrar: 2
Antal flådda, upphängda djur som passerades: 1
Antal magnifika döda träd som ingivit skräck: 1

Spökträd på höglandet!

Antal pauser: 1
Antal pinnar i pulisarnas päls efter vandring: 97 436 (siffran avser aritmetiskt medelvärde. Per hund...)

Den polska filmaffisch-hunden

Ramlade nyligen in på en fin liten sida på nätet med gamla filmaffischer. Det finns ju en avsevärd mängd filmaffischer producerade under de senaste drygt 100 åren. Bollywood style. Hollywood style. Svensk stil. Åsa Nisse stil... För att nämna några. Många vackra, sannerligen konstverk i sig. En del fula, ibland befogat - ibland sannolikt olycksfall i arbetet. Vissa med häpnadsväckande svenska titlar på utländska filmer, andra i en version spridd över stora delar av världen.

Filmaffischer är intressanta och speglar, liksom filmerna i sig kan göra, samhällens kulturer och deras förändring över tid! Tänk bara på rabaldret som omgärdade Stina Wirséns film Liten Skär - och alla små brokiga förra året! En bok om svenska affischer hittar du här(inte bara film!). Den bokens översikt slutar 1960, så det finns stor förväntan på en uppföljare! Nationalmuseum gav ut ett häfte på temat svenska filmarffischer 1983 också. Författare var en annan Wirsén!

Bar Mlecny 

Sidan jag var inne på idag var en sida som presenterade ett femtiotal polska filmaffischer i urval. Många av dem från en tid före kommunistregimens uttåg. Och ersättandet av möjligheten att diskutera en sedd film över en soppa på de allestädes närvarande, superbilliga statsunderstödda Bary Mleczne med superkapialistiska kedjehaken Starbucks och Pizza Hut. Även om de vitrockade kokerskorna på de förstnämnda statssubventionerade "mjölkbarerna" var synnerligen barska ibland, föredrar jag personligen de förra nittioåtta gånger av hundra. (Nåja, en och annan Bar Mleczny kämpar på, men i stark kapitalistisk motvind.)

De femtio filmaffischerna på hemsidan är verkligen konstverk. Hantverk. Grafik och måleri. Inga foton och layoutprogram. Vackert. Och en och annan hund i centrum! Som den här mysiga:

Old Yeller klarar allt (USA 1957) - min favorit. 

Men också den mer obehagliga varianten som:

Dogs of War/Krigshundarna (USA 1980)

Eller naivt, barnsliga som:

Jag och min hund (Sovjetisk 1975)

Eller den här, som visar att hantverket fortfarande existerar!

The Shaggy Dog (USA 2006)

Fantastiska konstverk i alla fall! Men så är hunden också ett tacksamt objekt att försöka avbilda. Uttrycksfullheten i en utsträckt tass, ett lyft morrhår eller en slokande pulifläta är enorm i sin enkelhet. Det tror jag alla hundägare känner igen. Och känner!

Ett filmtips i jakttider

Trots sol och vårkänslor, vill jag anslå en lite svartare ton här. Ge ett tips som inte kommer ge dig glädje och uppåtkänslor i första hand. Är det OK? I så fall kan du läsa vidare!

Gillade du Watership Down? Eller som den hette i den svenska översättningen: Den långa flykten. Den klassiska och fantastiska romanen med kaniner i huvudrollerna. Författad av Richard Adams. Gillade du den, precis som jag gjorde, vill jag tipsa dig om en film (och roman som förlaga förstås) som gick mig helt förbi då den kom 1982. Men som jag igår blev uppmärksammad på och såg.

En rätt tung historia som ändå får en sån som mig att identifiera mig starkt med huvudkaraktärerna. En flykt är temat även denna gång. Men det är en flykt från ett fängelse, tänkt Flykten från Alcatraz! Eller, ännu mer korrekt, det är en flykt från ett koncentrationsläger, ja ett dödsläger som Auschwitz faktiskt. Aktuell också i dessa tider av människojakt i Boston.

Det är åter animerat - välgjort. Och det är åter djur i huvudrollerna, i detta fall två hundar: Snitter och Rowf! Mycket spännande och ibland gripande. Filmen har en liten svacka i slutet och kanske ett lite rumphugget slut i mitt tycke. Men klart sevärd. 7,7 i snittbetyg på IMDB indikerar också att det är god kvalitet på filmen!

Sedär, nu vet du vad du gör denna söndagskväll!

Store Mosse

Idag har vi haft balansträning för både människa och hund då vi gjorde en utflykt till Store Mosse. Sveriges största våtmark nedanför Lappland.

Store Mosse nationalpark

Här har man brutit torv under 1900-talet men nu har det blivit en nationalpark. Det är en speciell känsla att gå  över myren på den smala spången.

Charlie, Misha och jag själv

Det var de rätt halt och blött och på vissa ställen var spången inte mer än en smal bräda. Är man samtidigt en vallhund som tar sitt jobb på största allvar, då är det inte så lätt att hålla ihop flocken. Charlie lyckades trilla i ett par gånger, när han samtidigt ville vara både först och sist, för att kunna ha full kontroll. Förvisso inget som bekymrade honom.

Myren inger en såväl skrämmande som mäktig känsla. Det känns så skönt att promenera genom den här typen av vildmark där naturen får sköta sig själv utan människors påverkan. Nåja, utan spången hade det inte varit möjligt att ta sig över mossen.

Ska man ha hund med sig hit är det viktigt att det är en hund som lyder till 100% som inte får för sig att dra ett varv över myren. Misha är den perfekta hunden i dessa lägen då han inte gillar att blöta ner sig! Och inte vill vara många meter ifrån sin matte.

Vi hade en riktigt härlig dag i solen och nu känns det som äntligen våren är på väg! De tidigare frysta vattendragen börjar nu röra på sig. När vi passerade Lagan på vägen hem var vi bara tvungna att stanna till för att lyssna på ljudet av våren.

Naturromantiker? Jag? Då är jag i gott sällskap. Misha och Charlie fullkomligt sprudlade av glädje över den extra långa och spännande promenaden. De har dessutom tagit med sig en del av naturen hem. Fotografen till dagens bilder är Dan Porsfelt.