Marion är försvunnen

Idag har jag varit iväg hela dagen och letat en bortsprungen hund. Det är en kuvasz som jag köpt från Kennel Ho Do Hills och som bor hos sin fodervärd och hennes familj. Det är en kuvasztik som kallas Marion och som snart är fyra år. Hon har varit borta i drygt en vecka nu och ingen har sett henne. Då kuvasz är en stor vit hund så är det ingen hund som gömmer sig i mängden. Kuvasz är en herdehund som normalt har vaktinstinkt. Det har dock inte Marion. Hon älskar allt och alla. Enligt hennes matte så tror hon att hon lätt skulle hoppa in i bilen till någon främling. Hon är rädd för att hon kan ha blivit stulen. Något som jag har lite svårt att tänka mig. En kuvasz varken säljer man eller behåller själv utan att det märks, då rasen är så stor samtidigt som den är numerärt liten.

Marion försvann från en bondgård i Skogsnäs utanför Linneryd i Småland. Hon bor på en stor bondgård med härliga ytor att röra sig på tillsammans med sin hundkompis. De har också en stor rasthage. Det är från denna rasthage som Marion försvann. Hon har inte grävt eller bitit sig ur. Enda sättet att komma ut är att någon öppnar och släpper ut henne eller att hon hoppat. Staketet är ca 120 högt med en eltråd över (godkänd av länsstyrelsen). Om hon hoppat så kan hon ha fått en stöt och blivit riktigt skrämd. Hon kan ha sprungit långt. Det kan vara förklaringen att ingen sett henne. Här finns stora skogar att gömma sig i.

Just det faktum att ingen sett henne och att skogarna är så enorma så försvåras arbetet att leta efter henne. Var ska man börja? Hennes fodervärd har kontaktat polisen inte enbart i Småland utan även i Blekinge. Hon har satt upp lappar i affärer, hos veterinärer och offentliga platser. Hon har pratat med grannar, jägare, bönder och skogsarbetare i trakten. Ingen har sett henne. Marion har inte synts på några viltkameror på platser där man ger vilda djur mat. Familj, grannar och vänner har letat i närområdet, kört småvägar, ropat och knackat dörr. Letat efter vägrenarna. Och givetvis annonserat på internet. I helgen kommer en efterlysning i Smålandsposten ut.

Det hade varit så mycket enklare att organisera letandet om det kommit in några tips. Jag var som sagt där idag med en vän. Vi letade i ett område där min fodervärd tidigare sett hundspår. När vi stannade bilarna hörde vi ett hundskall. Det var från en stor hund. Vi ropade och letade. Vi hade med oss en sökhund och vi hittade faktiskt färska hundspår. Regnet öste ner så äldre spår hade blivit suddigare. Vi följde spåret genom snår och blötmark tills de slutade vid en bäck. Det var verkligen inte lätt att leta då skogen var tät, snåren svåra att ta sig igenom men framförallt blötmarken var mindre rolig att gå på. Jag har stor respekt för träsk och myrmark. Vi hörde inget mer hundskall, vi såg inga mer spår.

Vi fick ge upp för dagen. Hennes fodervärd åkte dit igen med hennes hundkompis och varken såg eller hörde något mer. Vi har fått tipset att sätta upp en grill och grilla något som luktar riktigt gott, att lägga ut mat och filtar som luktar hemma. Vi har även fått tips om att om tiken är skendräktig kan hon gömma sig under en lada eller skapa sig ett bo för sig och "valparna".

Vi har också fått tips om att ordna en skallgångskedja. Det finns många som är villiga att hjälpa till. Men var börjar man? Efter att själv att ha gått runt och letat i dessa skogar förstår jag hur svårt det är att ta sig fram. Hur man måste tas sig runt kärr och snår och på så viss missar områden. Hur lång tid det tar att ta sig fram. Det hade varit så mycket enklare att fortsätta letandet om det kom in något tips. Är det verkligen ingen som har sett en stor vit hund på vift?

Hör i så fall av dig till hennes fodervärd Eva på 076-0517587 eller 0478-15048.