torsdag 9 september 2010

Mimer

Det känns som om dagarna flyger förbi och att jag inte riktigt fått ro att skriva och blogga. Har fått förfrågningar på hur man sköter pulipälsen och hur det går till när man borstar tänderna på hundarna med ultraljudtandborste. Jag har inte glömt er, det är bara så att jag vill ha med bilder för att kunna illustrera och till det behöver jag lite hjälp. Det är nämligen inte så lätt att borsta tänderna samtidigt som jag tar kort. Hoppas få hjälp av min dotter till helgen så ha lite tålamod... Jag kommer inför helgen fixa till Siouxsies päls då hon ska ställas ut i Helsingborg på Sofiero-utställningen på söndag.

I går var jag iallafall och tittade på kennel Csavargos kuvaszvalpar. Jag kommer ha en liten hanvalp från denna kull. Liten och liten, det blir förhoppningsvis en stor kille om han ska leva upp till sitt namn Mimer. Mimer är enligt nordisk mytologi en jätte som vaktar vishetens källa. Det låter väl fint? Tanken är dock att han ska flytta till en fodervärd. En vis sådan får vi hoppas;) Här är lite blandade bilder på Csavargos valpar. (Det finns fortfarande två hanar och ev en tik som behöver egna hem, om du är intresserad kan du kontakta Sanna på csavargo2009@live.se).

måndag 6 september 2010

Hippi

Träffade min fodertik Sorschies Nemes Hippi med matte Anne idag. Till vardags kallas denna kuvasztjej för Indra. Har inte sett henne sen hon var valp och nu är hon snart ett halvår. Hon är så trevlig och stabil i temperamentet och en riktig skönhet. Just nu är det dock mest bus i huvudet på denna kuvasztik & finns det vatten i närheten så tackar hon inte nej till ett bad.

Intensiv vecka

Vilken intensiv vecka. Min dotter Alice har flyttat till Stockholm, vilket även innebär att hennes hund Rufus följt med. Men han hann leka av sig med sina bästisar Charlie och Siouxsie innan den stora flytten..

Jag har dessutom varit hundvakt åt kuvaszen Timor (Csigora Gyemant Garda) en vecka. Minou blev glad att få en ny lekkompis med lite mer fart än Czabina.

Hela helgen har jag varit på hundlkurs hos Hundutbildningsgruppen. Verkligen intressant men nu är jag helt slut! Här är några av hundarna som var med:

måndag 30 augusti 2010

Drag i kopplet

Idag när vi var ute och gick så testade jag ett nyss inhandlat expanderkoppel som ska minska obehaget av ryck i kopplet. Eftersom jag har ömtåliga handleder så kan ett ryck kännas ordentligt. Borde ju kännas i hundens hals också. Det fungerade faktiskt riktigt bra men nu hade jag inte någon särskilt dragig hund med. Ska testa på min ungkuvasz imorgon.

När jag gick där och filosoferade i lövskogen bland kantareller, taggsvamp och svart trumpetsvamp så funderade jag på varför det egentligen är ett problem att hunden drar. Det enda problem jag kan komma på är att det borde kännas obehagligt i hundens hals och för oss människor så är det jobbigt med en dragig hund. Iallafall om den går i koppel. Men om vi sätter en sele på hunden och ställer den framför en pulka eller vagn då är ju själva dragandet helt plötsligt något positivt.

Om vi försöker tänka ur hundens perspektiv så tycker väl de att det är vi som är problemet som håller emot och envisas med att ha dem kopplade. Kanske tycker de att vi går för långsamt också. Kan man omvandla detta dragande till något positivt? Ett sätt är ju att låta hunden att dra något. Någon som hal fler tips? Jag har hört att de mest fulltecknade hundkurserna är hur vi ska lära hunden att inte dra i kopplet. Det är som om normen i vårt mänskliga perspektiv är en hund som aldrig drar i kopplet. Om den gör det så är hunden ett problem. Kanske är det så eller har vi missat något som har med hundens grundläggande behov att göra?

Det finns en sociolog/antropolog som heter Mary Douglas. Hon studerade bland annat människors hantering och relation till smuts. När blir något orent och smutsigt? Varför är mat på tallriken något positivt medan mat på skjortan är smuts? Skor i hallen är ok men inte på bordet. Det handlar helt enkelt om vår organisering och hur en sak är positivt i en situation men negativt i en annan. Problemet borde således inte vara objektet själv utan vår relation till objektet. Det är med detta resonemang i bakhuvudet jag började fundera på det här med hundar som drar i kopplet. Är det verkligen hunden som är problemet?

Själv tycker jag det är oerhört jobbigt med dragiga hundar, men det är mycket för att jag har ont i leder och att det faktiskt gör ont. Samtidigt måste det ju finnas stunder som hunden faktiskt får dra. Jag skulle tycka det var praktiskt med en lite shoppingvagn för hundar med inbyggd växel så jag kan lägga i en riktigt tung växel för de mest dragmotiverade hundarna. Borde ju vara bra träning och vilken musklad hund till utställningssässongen! Någon som kan fixa det ;)

söndag 29 augusti 2010

Min solros

Min solros eller kanske solstråle passar bättre på Siouxsie som i stamtavlan heter Ximene´s Napsugár. På ungerska betyder Napsugár just solstråle. Och det namnet passar henne, förutom att hon är svart då...

När det gäller solros så har de flesta solrosorna av modell större blåst sönder här hemma men ett par har iallfall klarat sig. Och de är höga, över två meter. Riktigt mäktiga!

lördag 28 augusti 2010

Svenskt djurskydd

Januari 2004 inrättades en djurskyddsmyndighet i Sverige. Det var en statlig myndighet med uppgift att informera om djurskydd, lagar och djurhantering samt stödja och ta del av forskning på området. De skulle även formulera bindande föreskrifter för djurhantering. När alliansregeringen kom till makten lades denna myndighet ner och ansvaret övergick till jordbruksverket. Tyvärr har resurserna för djurskydd skurits ner markant. Ansvaret har flyttats från kommun till länsstyrelse men länstyrelsen har inte möjlighet att följa upp alla anmälningar som kommer in. De har inte ens kapacitet att göra de inspektioner som krävs av dem. Det finns med andra ord djur som far illa som länsstyrelsen har vetskap om men inte resurser nog att följa upp.

I gårdagens Smålandspost kan jag läsa om 15 hundar som var så vanvårdade att de omhändertogs direkt. Veterinärrapporten visar på inflammerade, smutsiga & undernärda hundar. Det är en uppfödare av flatcoated retriver inte långt från mina egna hemtrakter. Trots omhändertagandet av så pass många hundar ska lika många hundar finnas kvar hos ägaren. Ärendet kommer dock gå till domstol och då kan uppfödaren dömas till djurförbud.

Jag tycker vi ska vara tacksamma för våra djurskyddsinspektörer men tyvärr är de för få för att kunna hinna med alla ärenden. Hur kan man tro att färre inspektörer ska kunna bli effektivare? Hur kan man tro att en nerlagd djurskyddmyndighet ska ge ett bättre djurskydd? Om det fanns tillräckligt många djurskyddsinspektörer skulle det vara möjligt att faktiskt agera vid misstanke om vanvårdade djur. Då skulle vi inte heller behöva förbjuda vissa raser för att länsstyrelsen eller polisen inte har resurser nog att ingripa.

Det finns redan lagar som gör det möjligt att omhänderta djur och åtala förövarna. Men det finns inte kapacitet att se till att de efterlevs. Med ökade resurser för djurskydd ökar också möjligheterna för inspektörerna att göra ett bättre jobb. Det är också viktigt att dessa inspektörer har en god utbildning och möjlighet att göra en grundlig utredning så alla beslut är väl underbyggda. Vi får inte glömma bort att många anmälningar också är grundlösa, att grannar som är ovänner anmäler varandra. Det är dessutom viktigt att inspektörerna verkligen utgår ifrån djurens perspektiv, att de har möjlighet till ett bra liv. Men nerläggningen av djursklyddsmyndigheten är ju bara ett exempel på att makthavarna inte är redo för tanken på att djur kan ha ett egenvärde.

För att avsluta med något positivt kan jag meddela att de mudihundarna jag skrivit om tidigare, som omhädertogs i skåne, så har allihopa nu fått egna familjer. Faktum är att det var många som var intresserade att hjälpa till.

fredag 27 augusti 2010

Que?

Vad är nu detta?
Nu kanske det syns?
Just det, två lekande puli!
Närmare bestämt Chanel & Sigrid!
De är här på besök för lite pälsvård.
Sigrid:
Chanel:
Var i Ljungby och ögonlyste tjejerna idag, inga fel på ögonen skönt nog. Ljungby smådjursklinik är alltid lika trevligt att besöka. Så omtänksam personal och duktig veterinär. Jag åker alltid till Eva Gustavsson när det är ögon som ska kollas. Så nu är tanken att Sigrid ska paras men hon har inte visat något större intresse för min ungerska importhane.

Det verkar som hon föredrar Chanel;) de är verkligen bästa kompisar!