För oss männsikor infinner sig ofta en slags mental vila att vandra genom skogen. För hunden är det tvärtom - det handlar istället om mental aktivitet. Här finns så många olika dofter och intryck och möjligheter för hunden att vara just hund. Hur många gånger har man inte haft dåligt samvete för att hunden "bara" fått en promenad? Men en promenad handlar om mer än fysisk motion.
Jag tycker det är viktigt att hunden får utrymme att springa fritt och utforska omgivningen utan att behöva tänka på att vara oss människor till lags hela tiden. Jag menar att många lösa hundar är mentalt kopplade till sina ägare och att de inte får utrymme att aktiviera sig själva. Kanske är det för att jag har lite självständigare raser som jag känner så. Nedan hittar Minou en pöl att plaska i.
Czabina hittar något intressant. Undrar om det går att äta?
Och vad är det Czabina fått syn på nu?
Jo, ett öde torp. Kvar fanns bärbuskar och frukträd, en gammal stenmur och brunn. Här har människor bott, kanske i generationer, men nu är det helt tomt.
Det blir riktigt spännande att utforska.
Ingen verkar vara här ens tillfälligt, förutom mössen då...
Denna svamp verkar ha haft en krokig väg genom livet.
Lingon redan, då är det snart höst. Men vad bryr sig en kuvasz om det. De har inget emot kyligare vindar.
Nu börjar Czabina bli trött...
Men är man valp så har man betydligt mer energi och här har Minou hittat en ny pöl att plaska i. Denna tjej gillar verkligen att bada och finns inte större vatten får väl en pöl räcka...
En blöt och glad hund som inte säger nej till en skogspormenad!
Man ska inte underskatta en promenad i skogen! Det ger glada och såväl fysisk som mentalt trötta hundar!
11 kommentarer:
Jag har också studerat hur mina hundar beter sig i skogen när jag bara sätter mig ner och vilar. Det är intressant! De är klart bundna vid mig - sätter sig bredvid och vilar de också, men gör efter ett tag egna små utflykter. Nanna gör mycket längre utflykter än Leia. Och med jämna mellanrum kommer de tillbaka till mig.
Ibland är man nästan tacksam man inte har samma luktsinne som hundarna!
Tycker ibland att det riktigt syns på dem hur mycket de tar in.Både i skog och på gator är det kul att låta dem sniffa runt i sin egen takt.
Tyvärr kan jag inte ännu ha A lös, men J får ofta snosa omkring i egna funderingar.
Ja, du vet ju av min blogg att skogen är min stora inspirationskälla. Som jag skrev i mitt förra inlägg så sköter hundarna "flocken" helt automatiskt. En hund som har ett sunt förhållande till sin husse/matte tar sig all tid i världen att utforska. Du har en bra synpunkt där att när hunden FÅR utforska världen kommer den gärna på inkallning.
Som min uppfödare sa när jag köpte den första hunden av honom. : Ge mycket förtroende till hunden. En hund som gillar dig tar det ansvaret.
Dessutom..så kul att dina bilder är så bra. Du har fångat hundarnas nyfikenhet och glädje.
Ulf
Hej, vad roligt att läsa era kommentarer och som Eva skriver kan man fundera på hur vi själva skulle se på skogen om vi kunde känna alla dofter. Och det gäller ju givetvids i stan också, men där är det svårare att vara lös. Och alla hundar ska man givetvis inte ha lösa om de inte kommer när vi ropar. Då tycker jag spårlina är bra att ta till. Men som Ulf skriver så är det lättare att få bra inkallning om de också får viss frihet och att man inte tjatar sönder hunden. Förtroende är viktigt, men med omplaceringshundar så kan det ta lång tid att bygga upp detta, man får helt enkelt ha tålamiod och inte för bråttom. Och Katarina, jag tror man blir en bättre hundägare om man som du tar sig tid att studera sina hundar ibland. Många hundrelationer är så människoegofixerade, samtidigt som man skyller alla problem som uppstår på hunden. Och Ulf, var själv lite missnöjd med en hel del bilder då jag inte är så duktig på att fånga hundar i fart, måste även ha ett bättre objektiv för att kunna ta hundarna på lite längre avstånd. Men som du säger så handlar ju fotograferandet inte enbart av fotokvalitet utan även att fånga känslor.
En promenad, helt i vår smak, med härliga bilder på hundar i frihet :-)
Att hitta små torp som man kan utforska, är sååå kul. Tänka sig hur dom levde förr.
Sv. Kunde väl ha åkt för träningen skull, men det var för långt den här gången. 30 mil, och 30 grader varmt, med en, för dagen tunnhårig vovve. Nästa helg har vi utställning på hemmaplan, så då kör vi igen, med eller utan påls, hehe
Susanne
Ja, skogen innebär verkligen vila för oss andra, men hundarna har ju en tendens att vilja upptäcka saker :)
Sv: Nja, några planer på att bli festfixare har jag inte, men jag får vara nöjd så länge vi kan fixa en bra fest här hemma :)
Ha en fin dag!
Gud så fina bilder, fullkomligt älskar svampbilden! Och vad gott ni verkar ha haft det på skogpromenaden, sådana längtar jag MASSOR efter, men än så länge ska lillan inte motioneras...
SV: helt ärtligt vet jag inte vart energin kommer ifrån, lyckan kanske? Lyckan över att vara 1) hundägare 2) snart egen företagare och 3) fri som en fågel. Jag fullkomligt sprudlar av energi för tillfället! :)
Så har vi det också på våra skogspromenader, speciellt efter en arbetsdag :-). Mental vila för matte och mental aktivitet för vovvarna. Hur bra som helst :-).
Trevlig blogg.
kram från mig
/maria
Under tre veckor uppe i norrbotten fick katten (en siames) springa fritt precis som han ville. Han kom alltid när jag kallade på han, antingen direkt i 180 knutar eller så var det efter 20 minuter för han hade för tillfället någonting annat intressant på gång. Han såg ut att stortrivas.
Här på ön får han givetvis gå ut men det är under restriktioner, dvs med kattsele. Turistsäsongen pågår för fullt. Men han smiter ut ibland på egen tass för att hälsa på sina kompisar bland hästarna och andra katter i grannskapet. Kanske blir det en sväng ner till hamnen och de små fiskebåtarna.
Visst, jag tror på att om man ger ett djur tillit återgäldas det med råge. På hundens eller kattens vis.
Hej vännen!
Så fina foton! Har insett att du knappt behöver mina mer ;-) Fast visst saknar jag havet men: En bild säjer mer än tusen ord!
Jättefint C! Den där svampen...
Hoffi hälsar Gammelmatte med snarkningar bakom mig ( i soffan)
Tack för era snälla ord. Och Ewa, jag vill visst ha fler foton ;) Gärna från havet!
Skicka en kommentar