Store Mosse nationalpark |
Charlie, Misha och jag själv |
Myren inger en såväl skrämmande som mäktig känsla. Det känns så skönt att promenera genom den här typen av vildmark där naturen får sköta sig själv utan människors påverkan. Nåja, utan spången hade det inte varit möjligt att ta sig över mossen.
Ska man ha hund med sig hit är det viktigt att det är en hund som lyder till 100% som inte får för sig att dra ett varv över myren. Misha är den perfekta hunden i dessa lägen då han inte gillar att blöta ner sig! Och inte vill vara många meter ifrån sin matte.
Vi hade en riktigt härlig dag i solen och nu känns det som äntligen våren är på väg! De tidigare frysta vattendragen börjar nu röra på sig. När vi passerade Lagan på vägen hem var vi bara tvungna att stanna till för att lyssna på ljudet av våren.
Naturromantiker? Jag? Då är jag i gott sällskap. Misha och Charlie fullkomligt sprudlade av glädje över den extra långa och spännande promenaden. De har dessutom tagit med sig en del av naturen hem. Fotografen till dagens bilder är Dan Porsfelt.
2 kommentarer:
Jag är inte heller naturromantiker...
Fick frågan i morse av en mötande bekant med hund: Vad glor du på???
Svaret var att jag försökte se VILKET träd hackspetten trummade i. "Vad spelar det för roll???" sa' hon...
Har ett svagt minne av att vi varit på utflykt till Store Mosse när vi varit hos "farmor och farfar" i Ulricehamn. Med tax i koppel...
(Såg ni Kunskapskanalen ikväll 20.00? Om vänskap över artgränser i djurvärlden. Om inte så kolla play eller repris eller något! Mycket intressant även ur humant perspektiv!) Så bra att jag tipsade i bloggen:)
Vilken udda men ack så härlig promenadslinga att få gå över myren. Ser ut som vädret är med er också, sol! =)
Skicka en kommentar