onsdag 12 februari 2014

Hjälp! Min hund har blivit en snobb!


Till en början trodde jag att han bara var lite bortskämd men det visade sig vara värre än så. Rufus har blivit en snobb.

Det första tecknet på denna förändring i Rufus beteende kom via hans matvanor. När vi lagt upp maten i skålar till alla våra hundar och delat ut till respektive hund glufsar alla i sig med stor entusiasm. Utom Rufus, numera vägrar han äta om man inte hällt på en skvätt extra virgin olivolja på hans mat. Inte nog med det, han vill se att man häller det på maten. Annars äter han inte (antagligen misstänker han att tjänstefolket försöker luras). Han gillar också att man blandar i lite frystorkad vom i maten. Många hundägare har en hund som är lite kräsen i maten. Så jag tänkte inte på det så mycket.

Han har också utvecklat ett sinne för ostar. Vi snackar då inte hushållsost. Rufus vill ha fina ostar Brie, Camembert eller helst Port Salut tillverkad av trappistmunkar.  Erbjuder man honom ett grillchips så spottar han för det mesta ut det och lämnar en ledsen bit friterad potatis på golvet för tjänstefolket att städa undan.
File:Port Salut cheese.jpg
Rufus-snacks

Men när jag verkligen förstod att Rufus hade blivit en snobb var när han skaffade sig en hobby! Historiskt sett har hobbys varit en sysselsättning för överklassen som hade tid sådant trams. Rufus har nämligen börjat samla på matskålar i rostfri metall. Bara nedanför min säng ligger det fyra, i vardagsrummet har han minst två och på kontoret i alla fall en. Dessa spatserar han runt med i munnen och tycker att alla vi andra borde vara väldigt imponerade (det händer ibland att jag spelar med och säger något i stilen "åh vilken fin hundmatskål i rostfri metall du har!"). Det har dock skapat problem när man ska hälla upp mat till fem hundar och det går bara att hitta en enda skål för att resten ligger i säkert förvar under min säng.
I väntan på servering

När jag lagt ihop de olika symtomen kan jag inte komma fram till en annan slutsats än att Rufus har blivit en snobb. Inom en snar potentiell framtid står jag säkert där och frågar om det får vara en ostbricka efter maten. För att därefter antagligen skjutsa honom till Riddarhuset.



Inga kommentarer: