Mina hundar påverkas enormt mycket av gruppens storlek och sammansättning. Det kan verkligen vara som natt och dag. Men varför skulle inte hundar egentligen påverkas av grupptryck när vi människor gör det oavsett om vi är medvetna av det eller inte. Det är som att gränsen för vad som är tillåtet eller accepterat förskjuts om någon bara tar det första steget. Mobbing är ju ett exempel på hur människor i trygghet av varandra kan göra riktigt hemska saker. Men även mina hundar är mobbare. Särskilt om det kommer en ny till flocken. Då måste jag verkligen hålla koll för det här med att leka jaktlek där alla ska ge sig på en hund kan faktiskt gå över styr.
Idag hade jag med mig två puli på promenaden som var för sig är väldigt lydiga men idag fick de till och med för sig att jaga en bil. Jag som alltid brukar kunna ha dem lösa, även på mindre trafikerade vägar. Nu får jag allt vara mer försiktig. Vet inte vad som flög i dem men jag riktigt såg hur de taggade varandra. Jag kan inte se någon annan förklaring än att de i trygghet av varandras sällskap valde att överträda den gräns de normalt inte skulle drömma om.
Nu är det ju inte alltid så här, vissa hundar ihop är helt underbara. Särskilt om man har med sig en äldre och förståndigare hund. De lockas inte lika lätt att haka på de yngres bus. Men jag klandrar inte mina unga hundar. Att testa gränser och ha kul ihop hör väl ungdomen till! Så länge det inte handlar om mobbing eller farliga situationer får man väl acceptera felsteg. Hundar är ju inga robotar. Men det här med att jaga bilar hör väl faktiskt till det oacceptabla ändå. Det slutade trots allt lyckligt och nu ligger biljagarna på soffan och sover gott...
3 kommentarer:
Det här fenomenet ser jag tydligt på mina två. Att gå med dem tillsammans är en helt annan sak än att ta dem en och en. Kan bara föreställs mig hur det kan vara att gå med fyra, fem stycken tillsammans...
Det har varit väldigt kul och lärorikt att observera så'nt när jag haft flera. (4 en omgång, 3 en annan) När jag bodde på landet med 4 t.ex. gick det bra att ha EN lös, även den mest äventyrliga, eller 2 om det var en från vart "par". (En mor och son som höll ihop, på andra sidan 2 polare som gärna sov ihop och så)
Den enda lösa blev ju bra benägen att hålla koll på flocken.
Det var också väldigt intressant att se samspelet när vi ibland bodde hos mina föräldrar i stan nå'n vecka. De hade två taxar (blev sammanlagt 5 hanar o en kastrerad tik). De första timmarna fick vi vara lite uppmärksamma just på de mobbingtendenser du skriver om, se'n var ordningen liksom etablerad.
Det är mycket roligare att ha fler hundar samtidigt! Blir mycket mer "äkta" hundbeteende då tror jag.
Gräla gärna på biljägarna från mig! INTE ge matten hjärtinfarkter hörrni!
Jag har sett likadana tendenser hos flertalet av hundar. Det syns jättetydligt när min kompis kommer med sina två till tre, i början är det utsortering och vallning av vem som får göra vad, sedan går det bra att alla är med och leker. Men det är nog bra att de gör så med,att rangen är ordnad vi försöker att inte lägga oss i, såvida vi inte hör att det går över styr sas. Men det är roligt att titta på när de kör loss 6-7 hundar i olika åldrar. Min Emmi brukar plocka ut den yngsta och leka med och då är hon äldst i flocksammanhanget. Men det är aldrig OK att de jagar bilar, det gör T. när det kommer upp bilar på gården och även när de ska åka. (Jag har undrat om det är separationsångest han lider av då)
Ha en bra fredag!
Skicka en kommentar