När stormen lagt sig

Det har inte varit så många rapporter om farliga hundar i media på senaste tiden. Det finns ett undantag och det är Nya Wermlands tidning, här har varit några artiklar med olika synvinklar. Det som jag uppskattar mest är att man låtit många olika aktörer komma till tals och man belyser inte enbart en aspekt av problemet.

http://www.nwt.se/lasarnas/i_fokus/article793925.ece

http://www.nwt.se/lasarnas/i_fokus/article795613.ece

http://www.nwt.se/lasarnas/i_fokus/article793926.ece

http://www.nwt.se/lasarnas/i_fokus/article793926.ece

Det normala är annars att det finns en artikel om en hund som gått till attack, oavsett ras så kallas det ofta för kamphund och någon läskig bild letas fram i arkivet. Därefter gör man en förfrågan hos läsarna: Ska vi förbjuda farliga hundraser? Återigen så vet jag inte att det finns ngn ras i Sverige som heter "farlig hundras", inte heller "kamphund". Vi får inte glömma bort att alla benämningar på hundars användningsområden är mänskliga konstruktioner. Det är vi människor som tilldelat dem arbetsuppgifter. Det många glömmer är att hundar inte är några djur som bara har en sak i huvudet. Det är en grov förenkling. Hundar är mer varierade än våra olika rasstandarder visar.

Just därför att verkligheten inte är svart eller vit tycker jag att det är bra att man som i Nya Wermlands tidning problematiserar och diskuterar ämnet istället för att skapa stora rubriker. Jag har hört att de raser som är mest förekommande för problemhundsutredning är Grand Danoise och Lagotto - kanske inte ngt man trodde. Nu är ju detta bara ett rykte och jag vet inte vilken faktabas detta bygger på men återigen: jag har sagt det förr: Farliga hundar är ingen ras, det är en benämning på ett avvikande och oönskat beteende.