torsdag 20 december 2012

Teambuilding i det vita!


Efter nattsuddande med Carina häromdagen (ja ni vet ju hur det blir på julborden och julfesten med jobbet, sent, blött ett och annat snedsteg och konfliktunge...), så hade högsta chefen bestämt att det var dags för gemensam aktivitet. Dom släppte ut oss alla - både svarta avdelningen och vita avdelningen alltså - i rena rama ödemarken, på ett stort fält i det där vita dom kallar snö. Ja hon tjejen från bemanningsföretaget fick också vara med, klädd i sin avvikande bruna overall! Schysst av chefen det!

Utsläppta där i vildmarken fick vi olika uppgifter att lösa. Tanken var visst att vi skulle lära oss att samarbeta över organisationsgränser och skapa "vi-känsla". Teambuilding kallade den ansvariga konsulten det.



Här ser ni konsulten som ansvarade för det hela. Hon verkade vara van vid vildmarken, för hon hade leopardpäls.

Nu är vi ju rätt bra kompisar allihop ändå, så man kan ju undra om det här behövdes egentligen. Men vi slapp ju iväg från jobbet ett tag i alla fall och det är ju alltid skönt!

En uppgift vi fick var att hugga ner träd.



Först samlade vi ihop gruppen, som bestod av killar och tjejer från de olika avdelningarna. Vi enades om vilket problemet var och sen var det dags att skrida till handling!



Samarbetet flöt på bra i vår grupp! Tiiimmmbeeerr!



Sen skulle vi göra upp en eld med bara de redskap vi hade till hands. Konsulten och cheferna behövde inte vara med och jobba. Undrar varför?


Inte heller hade dom varit smarta nog att lägga med tändstickor eller tändare bland redskapen... Man slutar aldrig förvånas över chefer... Dom är liksom bara bokkunskap, dom kan ju inget praktiskt! Jag vet en chef en gång som beställde hem en manual. Bra idé. Sen när den kom, låg den i en liten trälåda. Och dåren visste inte hur man öppnade den... Bra tänkt, chefen!

Här jobbar en gruppmedlem med att hugga veden i bitar! Kolla - ingen yxa! Gör om det om du kan, chefen!

















Sist var det förstås utvärdering. För det är det ju alltid. Samma visa varje gång. Dom två tjejerna från vita avdelningen snackade mest hela tiden. Bla, bla, bla.


Dom gör allt för att ställa sig in och visa sig duktiga när cheferna är med, men dom gör liksom aldrig nåt annars. Suck...


Titta, här ser ni själva: Tjejerna från vita avdelningen svassar runt vita avdelningschefen Tuss och högste bossen, som observerade utvärderingen. Inte ofta man ser honom på verkstadsgolvet i vanliga fall, inte... Jag försöker påkalla uppmärksamheten genom att räcka upp tassen, men det går ju inget vidare.

Sen var det vandring hem och så eftermiddaskaffe med lussekatt på det. Det smakade gott. Business as usual i morgon dock. Fast, sista arbetsdan innan julafton, den går nog snabbt! Om nu inte världen går under förstås...

Vid pennan, Yahyah (svarta avdelningen).

4 kommentarer:

Eva sa...

Stackars dig!!!
Sådana där påtvingade "må-bra-tillsammans"-grejer är verkligen pest alltså!
Men du - du har ju ett gott läge där i slutet! Nyp till vet jag! Då kanskse han bryr sig mer även om er hederliga arbetare i vingården!
Lycka till!
Och pusspusspuss sötnosar!
(Dumma er! Börjar snart fundera på puli!)

Dan Porsfelt sa...

Det är ett hårt jobb. Men nån måste göra't! It's a dog's life, och så vidare... Är annars bra på att separera arbete och fritid :)

Sara sa...

Även om det känns jobbigt och onödigt nu är det himla bra att redan som små lära sig att umgås över gränserna och på bilderna ser ni ändå ut att ha rätt roligt allihop :)

Vanja sa...

*skrattar högt* :D