söndag 23 december 2012

Robotsäl eller utbildad hund?

Paro - mysigare än Karo?
Verkliga upplevelser eller en simulerad verklig upplevelse? Det är frågan nu när robotar introduceras i demensvård och omsorgen om utvecklingsstörda.

Det handlar om en robotsäl. Ett redskap, för 76 000 kr, som varit under utveckling under drygt ett decennium och har sitt ursprung i Japan. Sälen inbjuder till beröring och klappning, och reagerar djurlikt på denna, vilket i sin tur ger vårdtagarna bättre livskvalitet. Kontakten med djur och beröringen av dessa ger positiva effekter rörande livskvaliteten i stort och själva sjukdomsbilden.

FramsidaÄven om det i detta fall är en simulerad kontakt med ett levande djur. En simulerad upplevelse. En god bit på väg mot hyperrealitet. MIT-professorn Sherry Turkle problematiserar bl a det här i sin läsvärda bok Alone Together (Basic Books, 2011).

Jag tycker givetvis det är positivt att livskvalitet för vårdtagare av olika slag höjs. Och mekaniska/elektroniska hjälpmedel har jag sannerligen inget emot. Så jag har i grunden inga invändningar mot att robotsälen gör ett intåg på vårdinrättningar och gruppboenden. Här och där finns den uppenbarligen redan. Och jag vill gratulera företrädarna för det företag som i texterna - som i några fall närmast är rena reklamtexter - lyfts fram som importörer, den produkten har ni placerat väl i media! Jag vill dock här, istället lyfta fram alternativ. För det finns det!

Det alternativ som jag i första hand vill lyfta fram är givetvis hunden. En riktig hund. Kött och blod. Värme och slickande tunga. Verklighet - inte en simulerad verklighet. Exempelvis vill jag lyfta fram en av våra regelbundna kunder i CSiGORAs Hundbutik. Det är Turid Hovland, som i sin firma Hovland dyreassistert intervensjon utbildar vårdhundar. Kolla gärna hennes hemsida.

Titta också gärna på den film "Hund på recept" som Uppsala kommun låtit göra om vårdhundar i deras verksamhet och hur dessa hundar tränas. För de är väldigt välutbildade!


Hund På Recept-Uppsala Kommun from InPress Photo on Vimeo.
.
Simulerad kontakt med djur kan i vissa fall säkert vara det enda möjliga.

Men, min uppfattning är att det är inget som slår mötet med, kontakten med och upplevelsen av ett verkligt djur. Verkligheten slår efterlikningen i nästan alla fall.


4 kommentarer:

Eva sa...

Jag tänker på Susanne och hennes berner. Hur hon berättat om Ronjas inverkan på hennes gamla mor. Nu är modern på ett "hem" och både Ronja och lillasyster Skorpan har fått följa med. Till ALLA gamlas förtjusning.
De där sälarna kan nog vara en god idé, men en levande varelse kan inget slå!
Tackar sannerligen Herren för mina nu när dagarna inte är alldeles lätta...

Unknown sa...

Ja, jag har haft liknande upplevelser! Hoppas på det bästa för dig och att du får en bra jul med dina fyrbenta oavsett annat!

Quila o Ronja sa...

Det här är ett ämne som verkligen ska belysas. Har, som Eva säger, verkligen sett hur mycket positiva effekter hundarna har. (Inte minst på mig själv)
God Jul önskar jag er alla, både två och fyrbenta!

Unknown sa...

Detsamma!