fredag 8 mars 2013

Vetenskapsredaktionen tipsar!

Paris Hilton och Tinkerbell. 
Puh, arbetet i CSiGORAs Hundbutik tar all kraft och tid för tillfället. Kul! Hann i alla fall lyssna på ett intressant inslag på Sveriges Radio, som jag vill puffa för. Det är verkligen inte ofta som en sociolog skriver en artikel om hundar. Och det är ännu mer sällsynt att Sveriges Radios vetenskapsredaktion uppmärksammar något sånt! Men all cred till dem.

Och cred också till författaren av en artikel i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cultural Studies januarinummer.  Författaren David Redmalm är doktorand i sociologi vid Örebro universitet.Det är en fenomenologisk granskning av chihuahuans plats och funktion i vårt senmoderna samhälle som presenterats. Ja, vi vet ju alla hur populära chihuahuan och andra riktigt små hundar blivit. Men vad "är" de? En accessoar? En vän? Är chihuahuan en bonsai-varg? Eller fyller chihuahuan en sorts mytologiskt-religiös funktion?

Vad som framhävs är också hur chihuahuan, och bilden av den, överskrider två gränser eller dikotomier i vår västerländska kultur. Det är dikotomierna subjekt-objekt och natur-kultur. Här bottnar författaren i sociologen Mary Douglas, framför allt. Förmänskligandet av hunden tas upp. T ex genom att klä dem i "människokläder", ett fenomen som kanske framför allt är framträdande i asiatiska kulturer som sydkoreansk och japansk. Ett tema vi berört ett antal gånger här på Sociala Hundar.

Chloé. Foto Alexandra Nilsson
Chihuahuan, som Paris Hiltons Tinkerbell, är (eller ses som) både vara och - samtidigt - en vän. I Sverige har vi till exempel Kissie och hennes chihuahua Chloé. Som fått sina kläder från oss, på CSiGORA. Så vi är ju medskyldiga i den här processen... Gränsöverskridanden, som detta, och gränsöverskridare är problematiska för oss. Eftersom vi är kulturella varelser, insocialiserade i en tankefigur som konstruerat de här distinktionerna, blir det jobbigt med gränsöverskridare, som liksom inte passar in i mönstret. Men, gränsöverskridarpositionen kan också vara eller ses som fylld med något speciellt. Något åtråvärt. Någon närmast esoterisk kunskap. Inte helt frikopplad från vad vi kallar "ledarskap" och "chefskap" faktiskt! Och vad jag förstår, ställer författaren just den frågan i slutet av artikeln. Vad händer om vi lyssnar på vad chihuahuan säger oss?

Jag har bara läst inledningen ännu, men artikeln verkar spännande. Jag återkommer när jag läst hela artikeln.Men lyssna gärna på P1, där kommer även Liz-Beth C Lijeqvist, ordförande i Västra kennelklubben till tals.

4 kommentarer:

Ulf sa...

Kul att hundbutiken tar tid och kraft,för då antar jag att den går bra.Vi som gillar Socialahundar väntar gärna några dagar för det dyker ju upp ett intressant inlägg till slut:)
Är inte helt säker på att jag förstod det där med vara-vän,men att hundar ibland har hand om chefskapet det ser jag inte sällan exempel på. Fast det är en annan historia har jag en känsla av.
Nelson undrar dessutom med ett snett leende, vad det är för speciellt med att lyssna till en chihuahua.
När jag vaknat på riktigt ska jag ta upp den tråden med honom. Vi ligger i gränslandet han och jag nämligen:)

Vanja sa...

"Bonzai-varg" :D Dagens bästa benämning!

Eva sa...

Hörde inslaget. (P1-tokig)
Jag måste erkänna att jag ofta inte ser chihuahua-ägare som HUNDägare. Tyvärr träffar man väl på lite för många som har dem just för att det är något man "ska" ha, just som en accessoar eller den "rätta" väskan.
Det är så synd! För de vavvor jag känt förr, innan de blev "inne", har varit alldeles väldigt trevliga och "hundiga" hundar.
Ibland får jag en känsla av att det är något med det att man numer inte riktigt ska bli vuxen. Tjejen som fyllt tillräckligt många år byter gosenallen mot en vavva. Ofta kan jag tycka väldigt synd om hundarna faktiskt...

Elin sa...

"Bonzai-varg" härligt uttryck! ;-) Själv så går jag helt avis här hemma då jag inser att grannen har skaffat två chi-vavvor. :)