Vetenskapsredaktionen tipsar!

Paris Hilton och Tinkerbell. 

Puh, arbetet i CSiGORAs Hundbutik tar all kraft och tid för tillfället. Kul! Hann i alla fall lyssna på ett intressant inslag på Sveriges Radio, som jag vill puffa för. Det är verkligen inte ofta som en sociolog skriver en artikel om hundar. Och det är ännu mer sällsynt att Sveriges Radios vetenskapsredaktion uppmärksammar något sånt! Men all cred till dem.

Och cred också till författaren av en artikel i den vetenskapliga tidskriften International Journal of Cultural Studies januarinummer.  Författaren David Redmalm är doktorand i sociologi vid Örebro universitet.Det är en fenomenologisk granskning av chihuahuans plats och funktion i vårt senmoderna samhälle som presenterats. Ja, vi vet ju alla hur populära chihuahuan och andra riktigt små hundar blivit. Men vad "är" de? En accessoar? En vän? Är chihuahuan en bonsai-varg? Eller fyller chihuahuan en sorts mytologiskt-religiös funktion?

Vad som framhävs är också hur chihuahuan, och bilden av den, överskrider två gränser eller dikotomier i vår västerländska kultur. Det är dikotomierna subjekt-objekt och natur-kultur. Här bottnar författaren i sociologen Mary Douglas, framför allt. Förmänskligandet av hunden tas upp. T ex genom att klä dem i "människokläder", ett fenomen som kanske framför allt är framträdande i asiatiska kulturer som sydkoreansk och japansk. Ett tema vi berört ett antal gånger här på Sociala Hundar.

Chloé. Foto Alexandra Nilsson

Chihuahuan, som Paris Hiltons Tinkerbell, är (eller ses som) både vara och - samtidigt - en vän. I Sverige har vi till exempel Kissie och hennes chihuahua Chloé. Som fått sina kläder från oss, på CSiGORA. Så vi är ju medskyldiga i den här processen... Gränsöverskridanden, som detta, och gränsöverskridare är problematiska för oss. Eftersom vi är kulturella varelser, insocialiserade i en tankefigur som konstruerat de här distinktionerna, blir det jobbigt med gränsöverskridare, som liksom inte passar in i mönstret. Men, gränsöverskridarpositionen kan också vara eller ses som fylld med något speciellt. Något åtråvärt. Någon närmast esoterisk kunskap. Inte helt frikopplad från vad vi kallar "ledarskap" och "chefskap" faktiskt! Och vad jag förstår, ställer författaren just den frågan i slutet av artikeln. Vad händer om vi lyssnar på vad chihuahuan säger oss?

Jag har bara läst inledningen ännu, men artikeln verkar spännande. Jag återkommer när jag läst hela artikeln.Men lyssna gärna på P1, där kommer även Liz-Beth C Lijeqvist, ordförande i Västra kennelklubben till tals.