Robotsäl eller utbildad hund?

Paro - mysigare än Karo?

Verkliga upplevelser eller en simulerad verklig upplevelse? Det är frågan nu när robotar introduceras i demensvård och omsorgen om utvecklingsstörda.

Det handlar om en robotsäl. Ett redskap, för 76 000 kr, som varit under utveckling under drygt ett decennium och har sitt ursprung i Japan. Sälen inbjuder till beröring och klappning, och reagerar djurlikt på denna, vilket i sin tur ger vårdtagarna bättre livskvalitet. Kontakten med djur och beröringen av dessa ger positiva effekter rörande livskvaliteten i stort och själva sjukdomsbilden.

Även om det i detta fall är en simulerad kontakt med ett levande djur. En simulerad upplevelse. En god bit på väg mot hyperrealitet. MIT-professorn Sherry Turkle problematiserar bl a det här i sin läsvärda bok Alone Together (Basic Books, 2011).

Jag tycker givetvis det är positivt att livskvalitet för vårdtagare av olika slag höjs. Och mekaniska/elektroniska hjälpmedel har jag sannerligen inget emot. Så jag har i grunden inga invändningar mot att robotsälen gör ett intåg på vårdinrättningar och gruppboenden. Här och där finns den uppenbarligen redan. Och jag vill gratulera företrädarna för det företag som i texterna - som i några fall närmast är rena reklamtexter - lyfts fram som importörer, den produkten har ni placerat väl i media! Jag vill dock här, istället lyfta fram alternativ. För det finns det!

Det alternativ som jag i första hand vill lyfta fram är givetvis hunden. En riktig hund. Kött och blod. Värme och slickande tunga. Verklighet - inte en simulerad verklighet. Exempelvis vill jag lyfta fram en av våra regelbundna kunder i CSiGORAs Hundbutik. Det är Turid Hovland, som i sin firma Hovland dyreassistert intervensjon utbildar vårdhundar. Kolla gärna hennes hemsida.

Titta också gärna på den film "Hund på recept" som Uppsala kommun låtit göra om vårdhundar i deras verksamhet och hur dessa hundar tränas. För de är väldigt välutbildade!


Hund På Recept-Uppsala Kommun from InPress Photo on Vimeo.
.
Simulerad kontakt med djur kan i vissa fall säkert vara det enda möjliga.

Men, min uppfattning är att det är inget som slår mötet med, kontakten med och upplevelsen av ett verkligt djur. Verkligheten slår efterlikningen i nästan alla fall.