Livet har satt krokben för det på senare tid och faktum är att rätt mycket bara handlat om jobb, överlevnad och att dansa efter andras pipa sista tiden. (Nej, inte en sån pipa nu heller...) Man har känt sig som i ett omständigheternas skruvstäd. Som en av stockarna i mitten av en stockstapel, ungefär.
Men nu när snön gjort ett extranummer här i Småland, var det skönt att få komma ut! Som stöd och sällskap på min rätt korta men ändå underbart sköna vandring fanns givetvis min vapendragare CG.
Charlie George alltså. Den andra CG satt insnöad i nån liten holk i Drottningholm sägs det, så han var det inte.
Ja, C16G är väl inom parentes sagt rätt insnöad var han än råkar befinna sig, men jag väljer att se det som en yrkesskada. Tänk att umgås med SÄPO 24/7 det skulle göra vem som helst att bli rätt snöig, om ni förstår. Leif GW Perssons värsta mardröm typ. Jag har ingen avvikande åsikt.
Men vad jag har, det är en Bulli!
Skön bil som går som på räls även på oplogade skogsvägar! Den tar oss dit vi vill - via lanthandeln i Tolg - hem till brasan till exempel. Det är skönt.
Och skulle det vara för mycket snö, plogar Charlie George mer än gärna!
2 kommentarer:
Skönt att slippa skruvstädet ibland. Det lämnar ofta kvar en stelhet i nacken av stressen som det är skönt att gå av sig.
Den fyrbensdrivna plogaren är väldans fin, tycker vi.
Folk kan vara rätt bra att försätta varandra i skruvstäd som om det är det enda livet går ut på; att lista ut vem man härnäst kan sätta åt. Trist liv...
Den lurviga varianten av CG ser ut att trivas med livet mer än den flinte varianten iallafall. Stresstålig, kanske? ;))
Skicka en kommentar