Jul i Berg

Du har vi lämnat julen bakom oss och jag tänkte dela med mig av ett bildsvep från julafton. Själv har jag fortfarande lunginflammation och orkar inte mycket så det var ett tag sedan jag besökte er alla. Givetvis hade alla hundarna varsina paket under granen. Charlie utsåg sig själv till paketvakt för här ska inget öppnas förrän kvällen. För syskonen Misha och Pie var det första julafton och de var väldigt förväntantsfulla! Vi har som sagt Pie här tillfälligt då hennes matte brutit foten. Nedan har Pie satt sig med utsikt över alla spännande paket!

Misha är glad att syrran är hos oss, de har väldigt kul ihop!

Siouxsie, Misha och Rufis väntar på att julmaten ska serveras!

Sen är det dags för en mysstund framför Kalle Anka!

Rufus undrar när tomten kommer?

Rufus blir så glad över sin trumpet!

Siouxsie fick ett rosa får och en cigarr!

Mjukdjursslaktaren Charlie fick nöja sig med ett rejält tuggben! Även kuvasztjejerna Eira och Czabina fick riktigt stora och goda ben som de snabbt försvann iväg med så de har därför inte fastnat på bild!

Pie fick ett pipdjur och en rolig boll och givetvis tuggben!

Det var annars en lugn och mysig jul med hela familjen även om jag inte orkade lika mycket som vanligt.

Nordisk Veteran-vinnare 2011

Idag är första dagens om det känns som att jag är på väg att bli bättre, fortfarande sängliggande men inte med lika hög feber. Det enda positiva är att jag går ner i vikt. Jag kan inte ens tänka på mat.

Hundarna blir det synd om, de kunde haft roligare dagar. Tur att de har varandra att busa med. Misha blev av med sina stygn igår men måste ändå ha tratt ett par dagar till. Skönt att såret läkt ok och att det var en godartad tumör.

Förra helgen ägde Sveriges största hundutställning rum i Stokholm, i var det även Nordisk Vinnarutställning. Det är en hund som jag är lite extra stolt över, det är Blaise (Csigora Illucina) Hon är sedan tidigare svensk champion och veteran världsvinnare. I år blev denna tik som nu är 12 år Nordisk Veteran-vinnare 2011.

Det som jag tycker är fantastiskt är att hon trots sina höga ålder fortfarande är i god form. Detta mycket tack vare hennes underbara ägare. Att denna tik dessutom har D-höfter och opererats för magomvridning visar hur det trots allt är möjligt att komma igen och leva ett långt liv med rätt omvårdnad även om det rör sig om en stor ras. Hennes ägare har inte märkt att hennes höfter gett henne större problem. Inte verkar det synas på hennes rörelser heller med tanke på hennes utställningsresultat. Här är lite bilder på Blaise som togs förra helgen.

Jag har en dröm

Ovanstående är inte min rubrik även om jag just nu drömmer om att bli frisk. Nu har även jag fått lunginflammation och trots en speciell form av antibiotika och alvedon vill inte febern ge sig. Hosmedicinen med morfin var inte heller så rolig som man skulle kunna tänka sig. Vet inte när jag hade så här hög feber sist. Det är en smittsam variant som uppstår via mycoplasma och jag är tredje personen i familjen som drabbats. Eftersom jag itne orkar sitta framför datorn har jag bett några vänner att gästblogga. Innehållet får de ansvara för själv. Först ut är Daniel som haft en av de kuvasz som kommer från mina tidigare kullar. De nya importerna faller inte Daniel i smaken precis, läs själva!

Jag har en dröm

Notera att detta är en text skriven av Daniel Ljungberg – inte Christina Klosterberg.

Jag har en dröm – att avla Kuvasz. När jag ser på de hundar vi har idag i Sverige, och västvärlden också för den delen, blir jag mycket ledsen. Kuvasz är farligt nära att gå Pyrenéerhundens öde till möte, d.v.s. total avsaknad av ursprunglig vaktinstink men med massor av gullig päls – gärna så vit som möjligt!

Jag vill beskriva min drömkuvasz. Den…

• Är lugn.
• Kan värdera situationer. (Är situationen hotfull eller ej?)
• Är 78cm hög om den är en hane och 72cm om det är en tik. Gärna större. (Det är ju hundar som ska kunna ge en varg en match.)
• Har den karakteristiska pälsstrukturen.
• Är antingen vit eller elfenbensfärgad.
•Är vig och rörlig, trots sin storlek, med god kondition.
• Har ett svagt stop.
• Har en rak och kraftfull rygg.
• Har bra pigment.Bär en mer eller mindre ringlad svans.

Jag tycker man borde överge MH och istället utforma ett renodlat Kuvasz-test. Jag vill testa skotträdsla, hur de reagerar på plötsliga ljud, främmande figurer och hur väl de kan hålla stånd t.ex. tre personer. Jaktmoment är betydelselöst. Likaså (kamp-)lekar.

Ett angrepp vore också ypperligt. Faktiskt väldigt viktigt. Det är ju det sista en Kuvasz ska ta till, men bara för att det är det sista som den ska ta till så ska den ändå kunna ta fram det – och göra det bra!

Att komma så här långt kräver en hel tid och lär ta många, många år, men med engagemang och hjärta för rasen är det möjligt.

För att få avla på en Kuvasz ska ett par kriterier uppfyllas:

• En 1:a i utställning
• Ett pris i t.ex. ”spår”, eller lydnadsklass 1
• och såklart ett godkänt ”Kuvaszprov”!

Vi måste släppa den sanslösa fokuseringen på utställningar! Utställningar är djävulen. Utställningar gör att vi får fram små, feminina hundar med dåliga nerver som vi inte har den blekaste aning om hur de klarar sig i skarpt läge. Som sagt, ett 1:a duger gott och väl. Sluta jaga championat!

Min dröm är som sagt att avla Kuvasz. Det är rasen i mitt hjärta. Jag kan inte ha någon nu, men jag kommer alltid älska rasen. Mitt mål med aveln skulle som nämnt vara att få rasen att återgå till vad den en gång var.

”Men en sådan hund fungerar inte i vårt samhälle”, säger kritiker.

”Jo”, det gör den. En viktig punkt på min lista är ”Kan värdera situationer.( Är situationen hotfull eller ej?)”. Detta betyder att hunden förstår skillnaden mellan att dottern i huset tar hem vänner, och att hunden säger ifrån om ett fyllo ragglar fram och är hotfull en sen, mörk natt. Detta är att värdera situationer. Detta är en klok, stabil hund med topp-nerver.

Finns sådana hundar? Det vet jag inte, men det har funnit. Min Csigora Remeny the Rosebud ”Timja” var precis sådan. Hon var min drömkuvasz. Enda minuset var att hon bara var 66 centimeter hög, plus att hon hade dåliga höfter varför hon tyvärr aldrig gick i avel.

Vill uppfödarna så kan de. Men allt för ofta, ja, faktiskt alltid, hägrar championatet mest. Man försakar rasens mentala bitar. Det är förödande!

Mitt råd! Sätt er ner, ni uppfödare, och konstruera ett Kuvaszprov. Drömmen är ett detta prov får samma status i Kuvaszvärlden som MH har i brkshundsvärlden. En lång väg att vandra, men inte omöjlig!

Sätt sedan igång att avla. I massor! Om hundarna inte håller måttet (vissa brister kan man se redan när de är valpar) avlivar man dem.

”Nej, men Gud vad hemskt!” säger någon. Är man blödig tycker man kanske så. Är man resultatinriktad och tänker långsiktigt tycker man det är korrekt. Oönskade hundar kostar pengar, tar plats och tar upp tid - pengar, plats och tid man kan satsa på hundar som faktiskt kan bli någonting! Att sälja ”defekta” hundar kan få förödande konsekvenser. Att sälja en mentalt ostabil hund till en familj är farligt. Att sälja en fysiskt defekt hund till en familj är – i brist på andra ord- elakt.

Timja

Slutord: Sluta fokusera på utställningar, utforma ett kuvaszprov och återskapa Kuvasz så som den skall vara!

Daniel Ljungberg

Är så glad!

Nu har de analyserat Mishas tumör som han opererade bort förra veckan. Och svaret kom idag: Tumören är godartad! Det är så skönt. Äntligen kan jag andas ut.

Ni anar inte vad jag har funderat de här dagarna, eftersom Misha har varit lite deppad då han inte fått leka som vanligt samt behöva ha den gigantiska tratten. Om han har en mindre tratt så kommer han åt såret genom att trycka upp tratten så den åker högre upp på halsen. Det har inte heller fungerat med den uppblåsbara varianten. Vi har till och med fått tejpa igen hålen som finns på tratten, för han lyckades stoppa in tungan genom dem och på så vis komma åt såret.

Annars fortsätter det att vara sjukstuga här hemma. Alice och Danne i  en form av lunginflammation. Nu har även Linnea blivit sjuk, men förhoppningsvis går den elaka bakterien inte ner i hennes lungor. Egentligen skulle jag åka upp till Stora Stockholm i helgen, men vi får se hur det blir med den saken. Mishas syster Pie ska ställas ut för första gången då! Sen ska hon hit hem då hennes matte har brutit foten och sitter i rullstol.

Tyvärr får ju inte Misha leka med Pie den första tiden då han har absolut vila i drygt en vecka till. Här är ett par bilder när de lekte i somras.

Mitt i allt kan jag bara le, då Mishas tumör var godartad. Är så otroligt lättad!

Hundens genetiska bas

Här kommer den första presentationen från ADVENTure Dog Conference 2011 som jag var på den 3 december 2011! Jag vill påpeka att detta är min tolkning av Peter Savolainens föreläsning och det är möjligt att det kan finnas någon felaktighet när det gäller val av termer. Om du hittar något sådant fel så hör av dig så rättare jag det genast. Det viktigaste är här att lyfta fram huvudpoängerna som jag har dubbelkollat!

Peter Savolainen (forskare i populationsgenetik vid KTH) inledde konferensen under rubriken Hundens genetiska bas. Peter är en duktig föreläsare som med vardagliga ord kunde förklara och visa hur han med DNA-forskning spårat hundens ursprung och utbredning. Hans specialområden till vardags är kriminaltekniska DNA-analyser och som sagt populationsgenetiska studier av hund och varg.

Peter visade exempel på hur han stegvis ringar in hundens ursprung. Datainsamlingen visar att alla hundar i världen har samma genetiska bas utifrån rätt många sydostasiatiska vargar, minst 100 st olika individer. Genom insamlade DNA-analyser världen runt har man indelat DNA-sekvenserna i sex olika grupper där A,B och C återfinns hos alla hundar medan D, E, F endast hittats hos några få individer på väldigt specifika platser.

Jag kan erkänna att jag inte hängde med i alla genetiska beräkningarna men så får jag väl skylla på att jag är samhällsvetare. Jag tycker ändå Peter lyckas väl att tala till en publik som inte delar hans vetenskapliga språk och begrepp. När Peter för första gången presenterade sin forskning blev den uppmärksammad världen över och han fick även kritik då de första analyserna enbart byggde på  mtDNA dvs mitokondirellt DNA (från moderns sida, dvs mor till dotter/son). Fördelarna med denna analysmetod är att mtDNA nedärvs utan någon rekombination och att man kan på en rätt liten del data få väldigt mycket information och ett "sant" släktträd. Nackdelarna är att det endast bygger på honornas historia. Denna undersökning har sedan kompletterats ( läs mer om denna studie här) och fortfarande visar resultaten på, att all genetisk variation hos hund, finns i Kina!

Den enda plats där det går att hitta alla dessa grenar är sydostasien (södra kina) varför man också kan dra slutsatsen att det var här det hela började, där vargar och människor började dela sin vardag med varandra.  Det var här vargen kom att formas till hund. Den sydostasiatiska vargen är mindre än våra stora gråvargar. Det får mig att fundera på om just dessa vargar var mer lämpade som husdjur än andra vargar eller om det var människorna i denna region som kanske av en slump började se fördelarna att dela sin vardag med dessa fyrfota vänner?

Peter Savolainen berättar också att alla hundar härstammar från samma vargar. Det finns alltså inga hundraser som kommer från något annat djur eller någon annan varg. Alla andra vargar är inkorsningar som skett i ett senare skede. Med DNA-analysens hjälp vet vi nu att hunden inte uppstått på olika håll i världen. Alla hundar bär på samma DNA-frekvens. Man uppskattar även att tidpunkten när hunden började skapas skedde för ca 15 000 år sedan. Det är med andra ord ganska länge sedan hunden var en varg. Kanske det därför inte är så intressant att studera våra gråvargars liv för att förstå hunden. Av just den anledningen är jag så glad att forskning kommit igång med fokus på just hund.

Peter berättar som sagt att all genetisk variation går att finna i sydostasien och mindre än 50% av den genetiska variationen återfinns i Europa. Den genetiska variationen hos våra hundar är inte särskilt stor trots rasernas olikheter. Något som förvånade mig var att våra rashundar enbart är 5% av den totala hundpopulationen. När vi då pratar exempelvis rasers hälsoprogram så omfattar det en väldigt liten del av alla hundar som finns.

Exempel på hundar med en något avvikande genuppsättning är Gråhund, Jämthund och Lapphund som är hundar som på senare tid korstats med vår svenska gråvarg. Läs mer om hur varg korsats med svenska vargar i denna artikel från SR. Peter Savolainen berättar vidare hur alla hundar har delats in i 10 olika hundtyper. Så här har hundarna utvandrat från Kina enligt Peter Savolainen forskningsresultat. Som ni ser finns alla hundtyper representerade i Kina!







Peter Savolainens forskning är banbrytande och avviker från en del tidigare teorier om hundens ursprung. Den nya DNA-tekniken ger oss nya möjligheter att spåra hur hunden uppstod och var den kommer ifrån. Jag är övertygad att vi snart kommer få ta del av nya resultat inom detta område. Jag känner mig också stolt över att just Sverige är världsledande när det gäller denna typ av hundforskning.

Vilket äventyr!

I helgen var jag och Silvana (sammankallande i SBHK:s avelskommitté) på en väldigt intressant hundkonferens arrangerad av Hundutbildningsgruppen (svensk kynologiutbildning) med David och Maria i spetsen. Det är 11 år sedan den första ADVENTure-konferensen anordnades som det året hade temat hundens ursprung. Adventure Dog Conference har därefter återkommit kring andra advent då personer inom olika vetenskapliga discipliner samt de som arbetar professionellt med hund fått komma till tals. På Hundutbildnignsgruppens hemsida kan du läsa om tidigare konferenser samt tankarna bakom och dess historik.

I år riktades fokus mot uppfödning och genetik till minne av Per-Erik Sundgren. Jag var imponerad av talarlistan som innehåll många tunga namn från forskarvärlden. Moderator var Ulla Björnhammar från Manimalis som lyckades hålla ordning på både talare och publik. Jag var också positivt överaskad hur forskarna lyckade förklara rätt komplexa vetenskapliga problem på ett sätt som blir begripligt även för "vanliga" människor. Kunskapskanalen (UR) var där och filmade och en del av föredragen kommer sändas i TV i slutet av januari. Tills dess vill jag ger er en sammanfattning av varje föredrag och av utrymmesskäl presenteras de successivt under egna rubriker här i bloggen.

Jag vet hur mycket osynligt arbete det ligger att anordna en konferens så jag är tacksam att David och Maria orkar hålla liv i denna årliga tillställning samt att de gör det så bra. Nästa år kommer handla om berikning för hund, inte vad berikning är utan hur man gör. Då det är David Selin som först införde begreppet berikning till hundvärlden så är det valda ämnet verkligen på "hemmaplan". Jag ser redan fram emot nästa års ADVENTure DOG Conference. Tyvärr hade jag inte kameran med så här kommer tre bilder på David och Maria som jag har tagit i andra sammanhang. Alltid lika engagerade!

Silvana och jag hade en intensiv men trevlig helg som avslutades med middag på indisk restaurang. När jag väl kom hem möttes jag av rena sjukstugan. Alice är fortfarande sjuk och även Danne hade dragit på sig en lunginflammation. Prover visar att det var en speciell bakterie som i detta fall vandrat ner i lungan. Tur att åtminstone jag klarat mig från detta. Min pulivalp Misha, som precis opererat bort en tumör, fick åka in och opereras på nytt då såret spruckit. Det är inte så lätt när man opererat bort så mycket att få bra skinn att sy i. Nu är han därför broderad med korsstygn och har fått en ännu större tratt och ordinerats enbart vila utan bus, lek eller promenader.

Misha har fått en tumör

Det har varit en rätt tuff tid för hela familjen. Först riktig influensa som inte ville ge sig. Det blev så allvarligt att en av mina döttrar fick läggas in på sjukhus. Efter massor av prover och röntgen fick hon idag åka hem med en påse mediciner. Dubbelsidig lunginflammation blev tillslut diagnosen.

Inte nog med det så hittade vi en konstig knöl på Mishas ben. Jag trodde först att han blivit biten utan att jag sett det. Och att det blivit infekterat. Den såg väldigt konstig ut. Har inte sett något liknande. Ändå blev jag väldigt förvånad när veterinären sa att det var en tumör. Som tur är fick vi tid för operation på direkten. Tumören har sen skickats vidare för analys. Jag vill inte ens tänka på om det skulle vara en elakartad tumör. Det kommer ta 10 dagar innan vi får svar.

Nu har jag kommit i den situation så många pratar om bland annat Eva i fyrfotingarnas blogg. Hon ställde frågan för inte så länge sen hur långt det är barmhärtigt att behandla, operera eller medicinera en hund? Var går gränsen för behandling samtidigt som att hunden får ett bra liv? Precis som alla andra skjuter jag den frågan framåt i tid. Nu har jag en väldigt trött valp (nåja 10 månader) som inte alls vill ha tratt på sig.

Misha är en av de bästa hundar man kan ha. Han är så lugn, trygg och inte så hispig och skällig som många puli är. Jag har svårt att tänka mig en framtid utan honom. Så jag hoppas verkligen att resultatet visar på en godartad och ofarlig tumör! 

Trots att jag varit uppfödare i snart 20 år så har jag aldrig råkat ut för detta tidigare. Nu får jag börja läsa på om detta. Någon som har varit med om något liknande?

Företagare och "buy nothing day"

Det är inte lätt att vara egen företagare samtidigt som jag av hälsoskäl inte kan arbeta hur mycket som helst. Som många vet säljer jag hundtillbehör via CSiGORAs HUNDbutik. Min familj har till och med gemensamt bestämt att stoppa mig när jag inte slutar arbeta självmant. Det är dock inte helt enkelt då en hel del beställts hem till jul som måste ut i webbutiken nu. Sen är det ett stressmoment att man inte får en fast lön varje månad.

Jag ångrar ändå inte att jag tagit en paus från universitetsvärlden. Nu blir jag trots allt mer flexibel, min familj kan hoppa in och hjälpa till och jag kan vara hemma mer med hundarna. Nu kan jag dessutom gå ut med dem när det är ljust och jobba på kvällen. Men det är tufft att få det att gå runt i början, särskilt när man som sagt inte kan jobba hur mycket som helst.

Det jag stört mig på tidigare i många djuraffärer och nätbutiker är hur lite information det finns om varorna. Och ännu mer förvånad är jag nu som företagare hur lite information de stora grossisterna ger eller har. De ska ju ofta erbjuda fullsortiment för väldigt många djursorter. Jag föredrar därför att ha direkt kontakt med tillverkarna. I Sverige finns dock en praxis att väldigt många tillverkare av djurtillbehör säljer enbart via grossister. Där försvinner en stor portion kunskap på vägen.

Så en stor del av min tid är att jag efterforskat om de varor jag beställer, söker information, frågar, letar, mäter om varor och är väldigt källkritisk. Gissar att det är en rest från min tid på universitetet. Men sen kommer det största problemet. Jag har fått sålla i mina långa texter så att inte kunderna flyr. Jag har istället flaggat för att kunderna kan höra av sig till mig. En del gör det men de flesta gör det inte. Jag har därför för avsikt att författa lite längre dokument om produkterna som kunderna ska kunna klicka sig vidare till, om de önskar.

Idag är det "köpfria- dag" (buy nothing day) som uppmärksammas världen runt. Här blir jag väldigt kluven i mitt miljöengagemang och som företagare som försöker överleva på min egen verksamhet.  Likaså är det företag som marknadsför sig som ekologiska med enbart milöjcerifierade produkter.  Här hittar man sällan de små företagarna utan det är istället multinationella företag som flyger in ekologiska produkter från andra sidan jorden. Givetvis finns det massor av undantag. Det finns också varor som är svåra att spåra på grund av alla mellanled.

En annan svår sak som egen företagare är den ökande konkurrensen. Det finns företag som lägger väldigt stora pengar på marknadsföring och som söker sälja på volym till rena inköpspriset för att vinna marknadsandelar. Å ena sidan kan jag tycka att det är bra för konsumenterna att de kan köpa billigt å andra sidan svider det i mig när jag ser mindre mer seriösa företag gå under i denna konkurrens. Priskriget kan man framförallt se på hundutställningar. Jag tvivlar på att allt som säljs där momsdeklareras med tanke dels på att marknadsförsäljning är undantaget certifierad kassaregistrering där kunden alltid ska få ett kvitto och dels på priset som ofta ligger väldigt nära tillverkarnas utpris till grossister och företag. Eller jag vet utlandsregistrerade företag som inte momsdeklarerar alls, som säljer varor de inte har rättighet till.

Så mina vänner, handla inget idag på buy nothing day - men beställ i morgon:) Kan man säga så? Nåja, jag måste överleva och det handlar hela tiden om en kompromiss mellan bra varor som kommer från goda tillverkningsvillkor för miljö och arbetare men som samtidigt inte går genom för många mellanled så att priserna pressas upp. Den svåra biten blir balansen med att jobba fram god information av produkterna och att lägga energin på marknadsföring. Tyvärr är det ju den senare som når ut till folk. Jag inbillar mig dock att det finns kunder som med ett kritiskt öga sållar vad och var de handlar och som uppskattar mer information. Eller har jag helt fel? Är det raka vägen till konkurs?

Nåja CSiGORAs HUNDbutik har i allafall bestämt att skänka pengar till WWF:s trädplanteringsprojekt. Det blir en julgåva till alla våra kunder som handlar hos oss men framförallt är det en gåva till alla djur som idag lever i de kvarvarande regnskogarna!

(Felaktig har jag till en början skrivit att Buy Nothing Day arrangerades av WWF vilket inte stämmer då det arrangeras av ett fristående nätverk. WWF är dock med att sprida informationen och uppmärksamma alla om det - tackar för rättelsen)

Här kan ni läsa mer om en köpfri dag!
GP, Norrbottenkuriren, SVD, GP, HD,

Cseles med vänner!

Det har varit en tung vecka av väldigt många olika skäl. Bland annat är den här bloggen numera modererad efter att ha spammats med otrevliga kommentarer.

Känns också jobbigt att det är så mörkt nu, det blir som nattorientering när man går ut med hundarna på kvällen. Men även mörka dagar har ljuspunkter, som tur är. En av dem är min valp Misha, han är nog den bästa hund som finns. Det är lite speciellt att ha en valp i huset där både mamman och pappan finns kvar. Dessutom morfar Cseles och gudfar Rufus. Här är Misha med morfar Cseles och mamma Siouxsie. Tre generationer:

Cseles har vi importerat från Ungern. Han var 11 månader när han kom till Sverige. Det var väldigt jobbigt för honom att byta land och kultur. Det har fått mig att inte vilja importera fler äldre hundar. Det är kanske möjligt nu när kraven på rabiesblodprov upphör. Inte för att jag planerar någon ny import. Det är tillräckligt som det är i huset just nu. Idag är i alla fall Cseles en väldigt trevlig puli, förutom att han när han får chansen gärna markerar inomhus. Lösningen är att ha honom endast i ett rum i taget, särskilt när ingen i den mänskliga familjen finns i rummet. Här är lite Cselesbilder. Som ni ser så är han nerklippt numera.

Och här hänger Cseles med sina bästa kompisar!

 

Och här är ett par bilder på Cseles när han hade sin långa rastaflätor. Med en hanhund som ska markera överallt är inte denna typ av päls optimalt om man inte sätter upp pälsen i tofsar eller sätter på en tröja. Efter att han blivit champion klippte jag därför ner honom, vilket han verkar uppskatta.

För dig som undrar så är den underullen som snurrar in sig i täckhåren och flätorna bildar sig av sig själva. När pälsen börjar tova vid 10-12 månader så kan man hjälpa till att dela flätorna så de blir jämntjocka. Man får dock inte göra dem för tunna från början då de med åren tunnas ut. Har pulin för mycket underull så kan pälsen periodvis bli ganska svårskött då flätorna tovar ihop sig med varandra. Cseles har dock haft den perfekta pulipälsen som i princip skött sig själv. Jag har mest trimmat den på längden framförallt runt huvudet och tassarna. Pulin fäller därför inte mer än att de tappar en fläta då och då! Du kan läsa mer om pulin på Kennel Csigoras hemsida

Hos Ecarpadi

Igår var det heldag hos Silvana, kennel Ecarpadi. Först hade kuvaszklubben styrelsemöte och sedan stannade avelskommitten kvar för att gå igenom revideringen av RAS (rasspecifik avelsstrategi). Samtidigt blev vi bjudna på god fika och underbar lunch. Det som är extra roligt är att kuvaszfolket är så trevliga. Det finns nog ingen klubb som jag varit med i som fungerar så bra och där man verkligen gillar alla ledamöter. Men då har vi verklien ansträngt oss, för en gång i tiden var kuvaszklubben rena krigszonen;)

Jag hade med kuvaszen Eira coh pulin Cseles. Eira fick dessutom möjlighet att leka av sig med den stiliga kuvaszhanen Kibo. Som vanligt hade jag inte kameran med men jag tänkte dela med mig av en bild på en Kennel Ecarpadis hundar. Det är ingen mindre än Sveriges mest vinstrika kuvasz - Länsman (Csigora Emir). Han är även far till Ecarpadis senaste valpkull. Och jag är en mycket stolt uppfödare till denna snygga kuvasz!

Lou-Lou

Jag har haft besök av Kicki Svalin från Kennel Sorschies som är en av mina bästa vänner. Hon hade med sig sin otroligt söta Eurasiertik Lou-Lou. Har inte sett en svart Eurasier förut men det ska visst inte vara så ovanligt. Tycker i allafall att Lou-Lou är så extremt söt. Nu är det ju inte så enkelt att ta kort på svarta hundar men dessa bilder på Lou-Lou med sin matte är helt underbara. Det går ju inte att ta miste om att det handlar om ömsesidig kärlek.

Missa inte poängjakten i CSiGORAs HUNDbutik!

Inga hinder är omöjliga

Ja det är vår tik Eiras motto. Hon är väldigt smart och ligger alltid steget före. För henne är ingenting omöjligt. Hade hon varit människa hade hon varit en given entreprenör. Och sådan har hon varit från den första dagen hon kom hit från Kennel Carlslund.

Nu är hon hund och då uppskattas inte alla hennes upptåg. Det är inte så praktiskt med en hund som kan öppna dörrar oavsett vilka handtag det är eller som inte förstår att man ska hålla sig på en sida om staketet.

Eira är långt ifrån ensam, det finns många som henne och en av dem är hennes syster Fenja. Fenja bor normalt i de norska fjällen hos kennel Fjellflocken. Nu har hon varit här på besök och hon är precis lika galen som Eira. Nedan ser ni hur Fenja tar vägen över Anna-Lena. Som sagt, inga hinder är omöjliga. Det verkar inte ens som Fenja reflekterar över att något skulle kunna stoppa henne. Frågan är om denna genväg blev så mycket snabbare?

  

 

Fjellflocken föder upp kuvasz och Jack Russell Terrier. Den senare rasen är väldigt charmig men jag skulle aldrig orka med den energin som de har! Där kan man prata om fullt ös! Men visst är de söta. Fjellflocken har även valpar nu och gillar du glada yrväder så kolla mer på Fjellflockens hemsida!