De före detta Expo-journalisterna Peter Karlsson och Katarina Larsson har undersökt hur den nya tillsynsslagen för hundar fungerat i praktiken. Deras resultat visar att bedömningarna varierar kraftigt och det finns hundar som avlivats utan att ägaren upplysts om sin rätt att överklaga. Vårt rättsväsende bygger ju på att alla ska ha rätt att föra fram sin version och överklaga ett beslut. Något som enligt denna granskning inte gäller i praktiken. Undersökningen publicerades i Sydsvenskan den 17 juli 2011 och det står bland annat att:
Eftersom förvaltningsrätten sällan tar upp överklaganden av tillsynslagen, har hundägarna svårt att få ett avlivningsbeslut upphävt. Polisens beslut gäller omedelbart och kan verkställas innan det vunnit laga kraft. Vår granskning visar att förvaltningsrätten endast tog upp 8 av 62 fall till överklagande. Endast ett av dessa gällde avlivning, de andra gällde munkorgs- och koppeltvång. Inga överklaganden togs upp till prövning i Kammarrätten.
Detta har fått jurister att reagera och JO har kritiserat polisens hantering och det står vidare i Sydsvenskan att:
Avlivning av en hund är en irreparabel skada och kan uppfattas som en förlust av en familjemedlem skriver Hans Ragnemalm, Stf Justitieombudsman, i sitt beslut. JO finner det anmärkningsvärt att polisen redan sex dagar efter förvaltningsrättens dom verkställer beslutet om avlivning, trots att de vet att ägarens juridiska ombud ska överklaga beslutet.
Denna diskussion har uppmärksammats på kultursidan i Aftonbladet där Petter Larsson menar att tillvägagångsättet att polisen både dömer och verkställer är grunddefinitionen av en polisstat. Till detta kan ju dessutom läggas att polisen åtminstone delvis själva granskar sitt egna handlande, genom internutredningar. Petter Larsson skriver vidare att ett minimikrav borde vara att ett beslut om omplacering eller avlivning aldrig kan verkställas utan att hundägaren kan få saken prövad så långt det är möjligt i domstol.
För er som ofta läser denna blogg vet att just diskussionen kring sk farliga hundar ligger mig varmt om hjärtat. Jag kan ha viss förståelse för att vissa hundar kan behöva omhändertas för att de bevisligen utgör en samhällsfara. Problemet är att man inte ens inom polisen är överens om definitionen på vad en farlig hund är. För er som håller er uppdaterade vad som händer i hundvärlden känner säkert till fallet Maya - tiken som hade valpar som bet en främmande person i ansiktet och omhändertogs tillsammans med sina valpar. I detta fall fanns sakkunniga vittnen som hundpsykologen Anders Hallgren och Per Jensen, professor i etologi, som förklarade att det var ett normalt beteende att tiken vaktade sina valpar särskilt då hon dessutom hade fått en livmoderinflammation och inte mådde bra. Maya fick leva men polisen ändrade inte sin uppfattning om att tiken borde ha avlivats. De har även skickat en räkning på 36 000 för omhändertagandet till Mayas ägare.
Jag ska inte här fortsätta diskussionen om farliga hundar utan hänvisar till mina tidigare inlägg i frågan. Det jag istället vill uppmärksamma är det faktum är att hundar, hundägande och hundägares rättssäkerhet blivit en del av samhällsdebatten och nu även en fråga som nyanserat diskuteras på rikstidningarnas kultursidor. Det är bra, och ett stort steg framåt.
Läs mer:
Sydsvenskan, AB- En hund begraven
3 kommentarer:
Har inte läst detta, än, men jag håller verkligen med om att all sansad diskussion som kan få handla om även den juridiska sidan är viktig och ett klart framsteg.
Jag hörde lite i morse på P1 om hur synskadade har svårt att få ta med ledarhund på krogar och i mataffärer t.ex. trots att näringsidkare mycket väl får släppa in dem. En tillfrågad icke-handikappad (gäst eller ägare eller anställd vet jag inte) refererade genast till allergi och sa' nej. En allergiläkare däremot, konstaterade att mycket få hundallergiker skulle reagera så starkt att det är någon fara på t.ex. sommarens uteserveringar eller en snabb tur i en affär.
Men är det inte typiskt sbenskt numer? Så fort något "annonseras" som farligt eller oroande så tar många till det allra hårdaste direkt? Lite irriterande faktiskt...
SV
Du får mig nästan att rodna! SÅ altruistisk och god är jag inte! Jag tycker ju detta är roligt och gläder mig åt att en mamma i Kongo kanske kommer att sitta och undra över vem som fixat filten, så en hel del egoism är det nog också:)
Bra ! att disskutionerna börjar flöda och man måste verkligen se till fallet det gäller !
ALLA kan bli farliga i en situation beroende omständigheter helt Naturligt ...
Jag tror inte en sekund att vanliga människor med sina älskade husdjur har onuppsåt med sina älskade vänner .
Visst finns de men inte i majoritet !
Det är familje medlemmar inte mosnter en hund FÖDS ej elak !
Men liksom människor så formas man av sin omgivning ,eller kan drabbas av sjukdom .
Vi människor bär ansvaret att hjälpa våra nära och kära till utveckling och styrning åt "rätt" håll OAVSETT rasval !
Mvh Jenny
Bra att du tar tar upp det till diskussion. Jag ska läsa in mig mer på det.
Ulf
Skicka en kommentar