Hundvakt

När Christina med familj nu åkte på semester fick jag, Daniel, och flickvän Nicole, äran att passa deras hundar. Jag skrev noteringar för varje dag som gått, men det blev så mycket att jag istället sammanställer lite kort hur dessa dagar som hundvakt har gått.

För det första har det varit fint väder varenda dag. Solsken varje dag undantaget två dagar. Det har underlättat väldigt mycket eftersom alla hundarna då har kunnat vara ute hela tiden. Man slipper också torka av blöta pulis efter var gång de varit ute, och det är jag mycket tacksam över.

Varje morgon (eller förmiddag) har inletts med en timme lång promenad i skogen med min hund Hella och yngsta kuvaszen Eira. En trevlig runda i skogen över och förbi vattendrag.

Puli-tiken Siouxsie har en ovana att bråka med alla nya hundar, och tikar överlag, tydligen. Jag väntade någon dag, men sen släppte jag ihop alla pulisar med min hund. Siouxsie var dock kopplad till att börja med.

Det gick, som ni ser på bilden ovan, bra.

Det har varit ett visst pusslande och slussande varje gång något skall göras. Att utfodra fyra pulis med en matskål är också intressant. Lugnast får mat först. Första dagen vann Rufus. 

Siouxsie och Misha - radarparet, tillika mor och son - har smitit ett antal gånger från tomten. Först trodde jag de använt komposten som ramp över staketet, så jag stängde den. De smet igen. Då såg jag två stora uppgrävda hål vid altanen. Antog att de  tagit den vägen. Men inte. De hade grävt sig under staketet, visade det sig.

En dag glömde jag låsa källardörren, så Eira smet således ut bland alla pulis och min hund i trädgården. Nu var sex av sju hundar tillsammans i trädgården, utan bekymmer. Det var inte meningen, men det gick bra. Inga bråk.

Den enda som fattades var Czabina, som låg i köket. Hade jag adderat henne i mixen hade det kanske inte sett lika fridfullt ut. Jag vet inte.

Czabina blir borstad.

Czabina som f.ö. stal min råa kycklingfilé. Och ett par råa fiskpinnar. Nåväl.

Vid ett tillfälle hör jag att Eira - som ligger nere källaren - biter på något, så jag går ner för att ta en titt. Hon har ett grisöra i munnen. Återigen; dumt nog har jag glömt bort att låsa en dörr - denna gång in till hundbutiken... Som tur väl är tog hon bara ett grisöra och nöjde sig med det.

Tur i oturen.

Sammanfattning: Vädret har varit fantastiskt, det har varit roligt att umgås med kuvasz igen, pulisar skäller väldigt, väldigt mycket, sju hundar är mycket att hålla reda på och Siouxsie kommer - tänka sig - överens med samtliga hundar.

Det har varit väldigt trivsamt här ute på landet i solskenet med hundarna. Jag passar dom gärna igen!

- Daniel, gästbloggare och hundvakt