Sagan om Gaia

I slutet av sommaren 2006 åkte jag och min familj till Tyskland med vår importerade kuvasztik Nala vom Zollernblick. Hon skulle paras med en riktigt snygg ungersk hane, nämligen Jászszépe Cakkos. Vi fick dock vänta en hel vecka på en regnig camping innan hanen tyckte att det var dags. Det blev en parning och den 19 oktober föddes 10 vackra vita valpar - en av dem fick heta Csigora Gyémánt Gaia. Det var henne jag föll för direkt - och det var ömsesidigt. Hade jag inte haft tillräckligt med hundar hemma hade hon fått bo kvar hos oss. Istället hamnade hon i ett fodervärdshem, tyvärr fungerade inte personkemin mellan Gaia och fodervärden. Gaia visade på överdrivet vaktbeteende och vi kom överens om att Gaia fick flytta hem igen.

I det läget fanns det en person som väldigt gärna ville köpa Gaia. Det var en person som redan hade kuvasz och som tränade mycket med sina hundar. Jag trodde att detta borde bli det bästa miljön för min ögonsten. Gaia fick träna, spåra, leka med andra hundar och hennes matte utbildade sig till IMMI-instruktör. Tyvärr var det ingen lyckad kombination. Gaia blev skällig, stressig, kunde inte vara lös och började göra utfall. Ägaren vågade inte ha henne lös och till slut inte ens ställa ut henne. I det läget köpte jag tillbaka denna tös som var väldigt förvirrad. Hon törstade efter kärlek och kände inga gränser. Gaia hade blivit aktiverad och fått massor av godis när hon varit duktig. Men vad hon behövde var trygghet, kärlek och tydliga regler. Hon blev så förvånad när jag sa åt henne när hon anfallde en cykel. Till slut förstog hon att man inte fick göra så. Hon hade ju alltid fått godis för att förknippa det läskiga med något positivt. På så vis förstärktes Gaias olater. Det var inte Gaias fel att hon upplevdes som en problemhund, hon visste helt enkelt inte vad som var rätt eller fel.

Gaia behövde mer tid än vad jag i det läget hade då jag var mitt inne i en flytt. Som räddande änglar kom Micke och Patric från kennel Carlslund. De fick Gaia mot att jag skulle få en valp efter henne framöver. Det vara inget lätt arbete de hade framför sig men hon gjorde framsteg efter framsteg och det tog inte lång tid förrän hon kunde vara lös, umgås med människor och andra hundar. Idag är Gaia trygg, glad och vet vad man får göra och vad som man inte får göra. När jag träffade Gaia i helgen på den svenska kuvaszspecialen blev jag nästan tårögd. Hon är fortfarande min lilla ögonsten. Att få se henne vinna över 80 kuvaszer för en ungersk domare var som en saga. Det kändes overkligt. För att vinna över så många hundar krävs inte enbart att man är en snygg och trevlig hund - det krävs något extra. På lördagen lyste det om Gaia vilket domaren noterade. Att vinna en specialutställning är stort men som upfödare är nog det bästa av allt att se den förvandling Gaia genomgått. Nu är inte Gaia enbart min ögonsten. Och snart ska hon bli mamma...