När man är ute och reser märker man snart att de flesta rastar sina hundar lösa. Även i länder som Tyskland och England. Hundarna tillåts ta mer plats och får många gånger följa med in på caféer och restauranger. Faktum är att det finns ingen generell lag mot att ta med hunden in i butiker eller restauranger så länge de inte vistas i utrymmen med livsmedel eller där man tillagar maten. Ändå är det svårt till och med för dem med ledarhund att gå in på denna typ av ställen. Den 17 juli rapporterade ekot om hur ledarhundar portas på många ställen.
I Sverige upplever jag det som att man har väldigt svårt att acceptera hunden som den är. Den ska vara kopplad och får färre möjligheter att träna hundspråk jämfört med många andra länder. Eftersom det är så många ställen som hunden inte får följa med så blir också livet för många hundar rätt ensamt. Tänk om hunden kunde få följa med sina ägare till fler ställen då tror jag att vi skulle ha färre problemhundar.
Jag upplever också att våra krav på hundarna är väldigt höga. De ska vara tysta och lydiga och leka när vi vill det. Det här är krav som även hundägarna tar till sig och man skäms om inte hunden uppfyller de krav som omgivningen har. Många gånger är vi inte medvetna om att vi underkastar oss dessa förväntningar. Det sker automatiskt utan att vi tänker på det. Även om vi själva inte tycker det gör så mycket om hunden skäller, drar i kopplet, hoppar, tigger etc så blir det till ett problem i närheten av andra människor. Varför, jo för att om hunden inte úppfyller omgivningens förväntningar känner vi oss som en sämre hundägare.
Med dessa tankar i huvudet snubblade jag över en ny bok som jag bara måste beställa. Den heter In Defence of Dogs och är publicerad den 11 juli 2011. Alltså rykande färsk. Författaren är professor John Bradshaw som forskat om hundar och katters beteenden i över 25 år. Han leder nu verksamheten vid Anthrozoology Institute vid University of Bristol. Jag har inte fått hem boken ännu utan enbart läst några recensioner. I Guardian anser man att boken är extremt betydelsefull då den tar sin avstamp i den moderna forskningen kring hundar och dess beteende. Han avvisar exempelvis de gamla tankarna kring dominant ledarskap och tar upp hur vi människor många gånger tränar våra hundar utifrån praktiker som inte har stöd i forskningen. Likaså har väldigt många hundar idag blivit arbetslösa samtidigt som kraven på deras allmänna uppförande har ökat.
Jag vet inte ännu om boken kommer med något nytt men jag känner att det är en bok som jag definitivt vill läsa. Jag får återkomma vid ett senare tillfälle för att ge min bild av boken. Det finns bitar som jag som uppfödare antagligen kommer reagera emot då jag läste mellan raserna att Bradshaw är mycket kritisk till exempelvis rasavel. Det finns säkert många punkter jag kommer ifrågasätta men det betyder ju inte att det kan finnas mycket som är bra också. Jag gillar definitivt hans utgångspunkt att vi inte låter hundarna få vara hundar i vårt samhälle.
18 kommentarer:
Jag har ju också funderat en hel del över vad vi kräver av jyckarna. Fast då kanske mer i kontexten att många numer har så dålig kunskap och samtidigt så höga förväntningar på att hund bara "ska" uppföra sig. Och mina funderingar har väl mycket kretsat kring att folk väljer "fel" ras för sin kunskap/syfte/ambition.
Jag hörde reportaget och blev positivt överraskad att de tog upp detta att t.ex. allergifaran ofta överdrivs. Och faran med hund nära mat (ej tillagningsområde då) - hur 17 överlever vi hundägare som har dem överallt?
Jag tror att mycket "ställts till" av att fler och fler förmänskligar hunden, med alla dessa kläder och t.o.m. smycken, med att fler o fler kallar sig "mamma" ist för matte osv.
Visst finns likheter mellan oss, men om hunden fick vara hund... Den må vara ett TAMdjur (o ett attans trevligt sådant!) men den är dock ett djur och måste få vara det!
Ska bli kul "höra" vad du tycker när du läst!
Man ser ofta när man är utomlands att hundarna behandlas mer som en familjemedlem utomlands. De är med överallt och jag tror att sverige är på väg åt samma håll även om det kommer att ta lite mer tid. Jag tror att Sverige är hårdare på prenicper och regler än andra länder. Här ska man visa mer hänsyn till allergier m.m
Frågan blir bara större och större ju mer jag funderar på den! Tror att detta otillåtande förhållningssättet till vår omvärld gäller generellt, vi vill ha kontroll, är vana vid det och blir störda då det händer oförutsedda saker. Är det inte samma med små barn, förresten? I många länder ses glada busiga barn överallt, t ex på restaurangen och i stort sett alla vuxna ser det som naturligt och har överseende med att det kan hända olyckor! Här i Sverige tycker jag ofta att barn ses som jobbiga och det rynkas många ögonbryn över deras framfart. Samma sak med hundar, de ska vara kontrollerade, fasthållna, lydiga ofta som piffiga accessoarer som passar in i ett kontrollerat liv.
Kanske håller vi på att tränga bort naturen in absurdum. Vi vill inte se lite skit, är rädda för bakterier, småkryp, några smutsiga tassar, svett under armarma....men accepterar utan vidare mängder med tillsatser i maten, i sminket osv.
Det kontrollerande utifrånstyrda samhället håller på att kväva oss!
Må så gott!
Precis! De flesta felen mot hundar begås när hundägarna gör det som de tror förväntas av dem... Det kan vara allmänheten i stort men det kan också vara arbetskamraten, grannen, släktingen, instruktören... Jag som arbetar med hund får ofta höra "ja du tycker väl min hund är lite bortskämd"!? Än så länge har jag aldrig träffat en bortskämd hund - det är mänskliga termer - jag skulle hellre vilja kalla dessa hundar glada och framåt och det ser jag inte som ett fel! Lättare att dämpa en glad hund om det nu skulle behövas än en hund som inte vågar ta några initiativ!
Mer hundkunskap åt folket! ;-)
Lite tråkigt kanske men jag håller med alla:)
En tanke dock..
har jag fel men är inte vi väldigt duktiga på att träna lydnad och olika 'hundgrenar' osv? Tror vi är i världseliten där. Vi vill väldigt gärna ha kontroll. Vi är ju ordningssamma nordbor.Pokal i bokhyllan är aldrig fel.
Att 'bara finnas' har däremot aldrig varit vårat bästa ämne.
Att koppla av med barn och husdjur och ha trevligt tillsammans är ju lite jobbigt. Vi har ju sån koll på allt dygnets alla timmar och då vill vi vara ifred och inte störas av barn o hundar när vi ska koppla av på restaurang. "Nångång ska vi väl få vara ifred".
Kan det vara så, hemska tanke att hunden får sin tid på hundklubben och den får cert och den är smärt och smart och vi kan skryta över den men att bara finnas med oss, det får den inte. Då kan den störa. Hemska tanke om vi blir uttittade!! Vad ska de säga?? Bara dåligt folk drar med sig hunden till fina restaurangen.
Ulf
Ulf, tror du har helt rätt.....man pratar hela tiden om människan välbefinnande, egen tid, tid utan att tänka på andra. Många idag väljer att ha hund istället för barn för de vill ha någon att ta hand om, men en hund går att lämna bort, ensam några timmar på dagen och anses säker bekvämare än att ha barn. Dagens stress utgör nog en hel del. När man väl får tid över är det enklare att lämna hunden ensam hemma och göra sitt ifred.
Jag håller med dig om att vi svenskar har stort kontrollbehov. Vi blir jätte arga om saker inget går enligt rutin, tåg som strular och bussar som inte går som de ska och sedan komma hem till en hund som legat hemma hela dagen och vilat ska nu stressas iväg på kurs och vi kräver att de ska både det ena eller det andra. Jag som instruktör själv har sett folk komma sent, stressar, gör momenten och hunden fattar ingenting....sedan ses hunden som en olydig hund som inte kan någonting så varför ska den med till stan? Jag tror att stressen är en bov i dramat
Tusen tack för era kloka ord. Så intressant och definitivt viktigt! Men det är lätt att filosofera och prata om saker. Hur gör man för att förändra en praktik, inställning och gammalt synsätt? Jag tror att kunskap är en bra plattform men räcker det?
Hej och tack för ett bra inlägg.
Vad/vem är det som gjort "Sverige ett hundfientligt land"?
Jag och mina hundar har semestrat väldigt mycket i Norge och jag måste tillägga att det folket och landet är helt fantastiskt.
Mvh Peder H
Vilket jätte intressant ämne :) Jag håller också med och har egentligen inget att komma med i diskussionen men när vi var i Ungern förra sommaren var det så himla häftigt där gick hundarna som då var av rasen Pumi Puli och Mudi lösa inga hundar brydde sig om nån annan förutom flocken jätte intressant att se.
Härligt Sara. Så är det i de flesta länder. Kanske är det så att vi i Sverige har allt för många politiker som är hundrädda samt att de har så mycket påtryckningar av den ytterst lilla procent som avskyr hundar.
Ha det bra Peder H.
Tack Ulf!!! Där sa du det!!! Vi är mycket duktiga på att träna lydnad i detta land! Vi tror att det löser alla problem!!! Ja i alla fall säger alla hundexperter det... Själv säger jag att lydnaden är överskattad - det finns så mycket annat trevligt och kul att göra tillsamans med sin hund!
Jag är inte så fixerad vid lydnad utan att hundar ska få vara hundar. Hundar löser mycket själva om vi inte lägger oss i. Sedan finns det hundar som inte kan klara av detta och vems fel är det ?
Mvh Peder H.
Det är så många viktiga poänger ni lyfter fram! Dels människors övertro till tävlingslydnadsträning som problemlösare och dels hur vi definierar hunden som själva problemet fast roten kanske ligger i vårt samhälle/svenska kultur.
Du sätter ord på det! Jag tror också många ställer för höga krav på sig själva. Att samhället förväntar sig att alla hundar ska vara lydiga, och följa ett visst mönster. Inte skälla, inte dra i kopplet, m.m, m.m ......(som du säger ovan) Ta det här med skälla eller inte. En berner t.ex. är ju en vakthund, den ska skälla om någon kommer in på tomten. Det vore ganska konstigt om den inte skällde. Man ska inte ta bort ras-egenskaperna, då kan det bli heltokigt, tror jag.
Alla har vi hund av olika andledningar. Men för mig är det viktigast att dom alltid är MED! (Så ofta det går) Vår träning handlar om att hundarna ska få arbeta och träna, med det som dom från början är avlade till.
Hoppas att fler och fler, kan se hur mycket kul det är med att ha hund. Inte bara ha hund för att ha hund!!
Håller fullständigt med och ett jättebra inlägg.
Min pappa (grabbarnas morfarhusse) jobbade ett par år efter sin pension i Tyskland och berättade hela tiden om hur hundarna var med på ett helt annat sätt än här i Sverige.
De fanns med överallt där och inte en gång han såg att det var gruff, morr eller slagsmål.
Vi har en granne faktiskt som jobbar i Tyskland och hans labbe är med honom då.
Han säger precis samma sak.
För oss är våra grabbar helt klart familjemedlemmar och vi tar med dem precis överallt (där de får vara med så klart)
Varför skaffade man dem annars!!
Ha det så bra.
Kram Patricia o vov från grabbarna boys!!
Du efterlyser praktiska tips att förändra.
Jag tror att något så enkelt som att prata med rest.ägare om att gå ut och visa att hunden är välkommen.
De skulle få fler kunder - jag är säker - genom att profilera sig inte minst under sommarmånaderna när man är ute och reser. Sätt upp reklam på turistbyråer om att det är helt ok att ta med hunden och dessutom - förbered så att det finns vattenskålar o dyl.
Vi måste också efterfråga. Det är nog effektivare att fråga efter rest. och serveringar som tillåter hundar än att vi snörper på näsan åt de som inte tillåter. De måste förstå att de är smarta om de går i spetsen!! Jag tror att sommaren är bästa tiden att bryta isen (vad säger ni om den)
Vi ska inte behöva köra runt en halvtimme och leta skugga bara för att vi vill käka.
Ulf
Just detta diskuterade jag med maken under vår Tysklandsresa nu i helgen. Hundarna är med överallt och det är aldrig några konstigheter, inget mutter eller bråk utan det bara fungerar. Det var oerhört befriande att se även om vi inte hade några hundar med oss själva, denna gången ;)
Jag är väldigt sen med att delta i diskussionen, men den var väldigt intressant. Jag tror det är som ni säger, det är ett litet antal människor som ogillar hundar och de tar mycket mer plats när det gäller att förbjuda hundar från olika platser än vad alla de som välkomnar hunden i samhället gör. När jag och en vän till mig satt just innanför första dörren i ett köpcenter med våra hundar var det ingen som verkade sur över det, antingen gick de bara förbi eller så tittade de och log. Några kom glatt fram och pratade med oss. Jag tror att det är ett väldigt litet antal som inte vill att hundarna ska ta mer plats i samhället.
Skicka en kommentar