söndag 2 september 2012

Tjugofem år, kärlek, trots och en Budapestfråga

För några månader sen flöt ett minne från förr upp till ytan här hemma. Ett foto från förr knackade på dörrarna till vår uppmärksamhet och våra minnen, samtidigt. Fotot togs med en enkel kamera för drygt 24 år sen. Kring den 1 maj 1988.

Platsen som jag tror den ser ut idag. Ingen liten affär. Ingen spinkig svensk.
Precis före eller efter 1 maj 1988, där sviker minnet. Men platsen är som inetsad i mitt medvetande. Jag kan precis peka ut gatan idag. Likaså kan jag förnimma dofterna (ja, där kom de igen...) och avgaserna som korsades i mitt medvetande där, på den vältrafikerade gatan Alagút utca. Där, på den vänstra sidan togs ett kort. På bilden en spinkig typ i hänglsen och lila converse. Bredvid torkade paprikor och färsk frukt i ett dignande litet stånd utanför en lika liten livsmedelsaffär. Där, genom avgaserna - och de var inte att leka med i Budapest i slutet av 1980-talet och speciellt inte i tunneln ni ser på bilden - kan man förnimma både doften av frukt och grönt och se lyckan hos den spinkige på bilden. Kanske är det kärlek? Ja, jag tror nog det är det. Eller, jag vet ju - för det är ju jag på bilden.

Vi hade precis gått igenom den smala och synnerligen avgasfyllda tunneln som går igenom berget från Clark Adam tér nere vid Donaus strand på Buda-sidan upp till Attila út. Följer man sen Attila út längs med parken norrut, hamnar man vid en av mina absoluta favoriter i den stan, Moszkva tér. Ja, ni har ju gissat det sen länge - Budapest. En av mina, och Christinas, absoluta favoritstäder! En stad och ett land, Ungern, som sedan dess har en mycket speciell plats i våra hjärtan och våra liv.

Ruth - också Ungern-besökare
Sedan den resan för nästan tjugofem år sen, har vi återvänt till Budapest och Ungern ganska många gånger. Vi har kommit med tåg. Vi har kommit med flyg. Vi har kommit med buss. Vi har kommit med bil. Vi har kommit med husvagn (och bil). Vi har kommit med varmluftballong.

(Okej, det sista stämmer inte, men faktum är att min far var i Ungern och tävlade i varmluftballongsegling som ett mycket uppskattat och udda västeuropeiskt inslag cirka 1981 med Svenska Ballongklubbens ballong Ruth.)

Vi kommer bra överens, jag och Budapest, där jag har varit på Sziget-festivalen, festat i oljefatens värme på sköna, punkiga squaten Tűzraktér, varit hemma hos Eva i Újpest, druckit för många barack pálinka med valda delar av Budapest Hónveds firma (sorry, vi missade bussen till fajten i Miskólc!) och åkt Barnens järnväg. För att nämna något. Budapest är ett ständigt pågående minne kan man säga. En viktig del i konstruktionen av min identitet som Dan och vår, som par.

Kanske var det från den stunden vi nådde den redan sommarvarma kvällstrafiken utanför Nyugati-stationen, närmast ödesbestämt, att den första hund vi skaffade när vi hade flyttat ut på landet var en kuvasz. En ungersk ras. Jag vet ju att det inte medvetet var så vi resonerade. Istället var det den på det stora hela taget närmast perifera detaljen "Snäll mot kaniner" som sades vara typiskt för rasen i Kickis söndertummade bok om olika hundraser, som fällde det slutgiltiga avgörandet i kuvaszens riktning. Vi hade sen tidigare en fritt strövande dvärgkanin, Viktor, som husdjur. Och visst, vår kuvasz Igor och dvärgkaninen Viktor blev ett fungerande team.

Med åren fortsatte det ungerska hundspåret. Ytterligare en kuvasz, tiken Csilla, anslöt. Sedan trillade en liten puli vid namn Trassel in. Jodå, puli är också en ungersk ras. Och på den vägen är det, kan man säga. Sen dess har vi bl a importerat puli från Ungern. Vi har varit på både större och mindre utställningar i landet, med Euro Dog Show 2008 i Budapest som den mest noterbara tillställningen. Av många skäl.

Gresham Palota - pampig förlovningsplats. 
I vår är det Budapest-tjugofemårsjubileum för oss, således. Ja, faktum är att det är tjugofemårsjubileum av förlovningen som skedde på en av mycket få kinesrestauranger i stan på den tiden. Vill minnas den låg vid i ett pampigt palats vid Roosevelt ter, sannolikt i vad som nu blivit ännu ett überpampigt lyxhotell för amerikanska turister som vill ha vältuggade upplevelser med sina likar. Restaurangen finns alltså inte kvar. (Enda referensen jag hittat till att den ens funnits är här, dock namnlös...) Torget bytte i den högernationalism som tyvärr delvis sveper över Ungern såväl som Sverige namn till Széchenyi István tér. Och visst, även min favorit Moszkva tér, har återfått ett pre-kommunistiskt Széll Kálmán tér. Ett namn det hade under 22 år. Att jämföra med de 60 år torget haft Moszkva som namn. Jag förstår förvisso oviljan mot minnet av ett påtvingat kommunistiskt ok. Högernationalismen förstår jag inte.

Margit szíget
Så vad gör man inte när ett tjugofemårsjubileum stundar, om inte planerar nån form av firande? Firandet av en relativt sorglös tillvaro före hundar, före barn, före sorger, före rutinisering och långt före medelålder? Den sorglösa kärleken i en vacker stad på våren, när körsbärsblommorna står i blom på Margit-ön och Edda och Bikini spelar i det avslappnade solskenet i det väldigt okommunistiska sista förstamaj-firandet i stadsparken. Några dar efter första maj öppnade för övrigt den första McDonalds i dåvarande östblocket i just Budapest. Köerna dit var avsevärt längre än nånsin några brödköer varit, och ringlade sig runt kvarteret!

Men ett tjugofemårsjubileum av en förlovning är så mycket mer än minnet av det där fjäderlätta, sorglösa, alltomfamnande lyckan med sin kärlek, frukt och torkad paprika i en underbar stad en vår. Det är övervinnandet av sorger och bedrövelser. Det är ett Trots! Trots tider av kamp, slitigheter, tung vardag och motgångar av olika slag. Det är kärlekens övervinnande av dåliga beslut, svek, ilska och likgiltighet. Det är tjugofem år trots det! Det är något att fira.

I mitten av maj 2013 går alltså världsutställningen, World Dog Show, av stapeln i just Budapest. Vad kan passa bättre än att åka dit?

För trots allt, är det ju dig jag älskar Kicki! Tjugofem år av trots på vårt sätt, ihop, är värt att fira.

Jag älskar dig Kicki och vill uppleva körsbärsblommorna på Margit-ön med dig i vår igen!

Följer du med?

7 kommentarer:

Dan Porsfelt sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sara sa...

Men så fint hoppas ni får en riktigt bra resa <3

Christina Klosterberg sa...

Tack, för dessa ord Danne! Det är klart jag vill uppleva körbärsblommorna,Budapest, världutställningen, ungerska raser,Tüsraktér och fira 25 år tillsammans med dig! Något att se fram emot även om det är vardagen som trots allt formar själva livet. Tänk vad vi varit med om tillsammans dessa 25 år.

Ulf sa...

Det var riktigt fint skrivet Dan. Ett inlägg med doft av avgaser och körbärsblommor i en skön blandning.
Hoppas att er resa tillbaka till ert Budapest blir starten på många nya spännande år tillsammans.

Dan Porsfelt sa...

Tack, Ulf! Det inlägget tog sin egen väg, liksom... Men jag hoppas och tror du har rätt. 25 år är många sandsäckar i gasballongens korg, så vi kommer nog landa ihop, jag och Christina, tror jag.

Elin sa...

Va vackert skrivet! =))))
Klart att 25 år ska man fira! :-) Ut och res till den underbara ön igen :)

Dan Porsfelt sa...

Tack, Elin!