Hundkörkort - ingen lösning

I morgon börjar det danska lagförslaget om att förbjuda tretton hundraser att gälla. Ett lagförslag det stormats om i media och nu befarar skånska polisen enligt Norra Skåne och Helsingborgs Dagblad att dessa hundar kommer hamna i Skåne. Om det är en enstaka polis eller en enig skånsk poliskår som tycker så går inte att utläsa av artikeln, inte heller på vilket sätt det danska förslaget kommer drabba södra Sverige. Men farhågor av en formlig flodvåg av dreglande "kamphundar" nu skulle komma att välla in i Skåne lär knappast ha någon verklighetsförankring.
När jag bläddrade igenom de senaste hundnyheterna så blev jag så glad över en artikel i Sundsvalls tidning. Den är saklig och sätter in problemet med rasförbud i ett större sammanhang. Jag fann det intressant att läsa i artikeln om hur liknande lagförslag i andra länder rivits upp, då de inte fungerat i praktiken. Artikel är skriven av Thorleif Wallqvist från organisationen Djurens jurister. Måste läsas!

I mediedebatten kring farliga hundraser finns, vid sidan om rasförbud, ett par andra förslag som dyker upp då och då ( se t ex . Förslagen är helt eller delvis överlappande varandra. Vi kan sammanfattande kalla dem för kravet på "hundkörkort". Hundkörkort - det låter kanske tryggt och bra men reser också väldigt många nya frågor? Vem ska utbilda dessa hundägare? För att ett dokument om på godkänt sett tillägnade kunskaper och färdigheter, ska kunna utfärdas, måste rimligen en specifik utbildning tillskapas. Ska utbildningen ske i privat regi eller ska det införas en statlig myndighet för att sköta utbildningen? Eller är det kanske jordbruksverket eller Svenska kennelklubben som bör få detta uppdrag? Eller universitetet? Eller polisen? Och vilken instans, med vilken "domarkompetens" ska genomföra testen och certifieringen? Vem ska, kort sagt bestämma över vem som är lämplig att ha hund eller inte?

Ska kanske olika hundklassser, ungefär som när det gäller bilar införas? "Vad har du för kort då?" "Jag, jag har BD-kort. Jag får ha sällskapshund i utställningsklass 9 på max 17 kilo tjänstevikt med liten apporterande hund i koppel. Du då?" "Nä, jag har bara AE med särskilt villkor. Får hålla mig till knähundar i bärpåse. Men funderar på att ta herdehundskort till våren om Arbetsförmedlingen pröjsar!" Eller nåt... Faktum är, att även om analogin till fordonsvärlden ovan är något skämtsam, så finns en allvarlig poäng. Lika lite som det är samma sak att köra EU-moppe som att köra tung lastbil med släp, så är det samma sak att vara hundägare till två mycket olika typer av hundar. Likaså att vara hundägare i olika typer av miljöer. Och - att över huvud taget vara hundägare. Det är inte tillåtet att framföra fordon med alkohol i kroppen. Det flesta av oss accepterar det som högst rimligt. Frågan är, om det är bättre att vara hundägare med alkohol eller andra droger i kroppen? Ska, och frågan är allvarligt menad, krav på skötsel och nykterhet ställas på de, som med sitt hundkörkort i bakfickan tar sin best på promenad?

Se också artikel i Svenska Dagbladet där folkpartisterna Mathias Sundin och Peter Källkvist föreslår licens på farliga hundraser.

Annorlunda midsommar

Det var ett tag sedan jag bloggade sen sist och orsaken är att min man blev akut sjuk och fick föras till sjukhus. Nu har han äntligen kommit hem med en påse mediciner. Hjärtat är förstorat och orkar inte riktigt med att göra sitt jobb. Nu är iallafall läget under kontroll.

Någon världsdutställning kunde det därför inte bli för vår del. Så jag vill passa på att gratulera den svenska kuvasztiken Sorschies Szép Dajka som blev världsvinnare! Ännu stoltare är jag över Helena och Csigora Barany (Banya) som blev veteranvärldsvinnare. Denna titel har gått till Sverige tre år i rad nu. Och två av dem kommer från min uppfödning. Verkligen kul när hundarna är välbehållna även i de högre åldrarna.

Innan vi förstog allvaret med Dannes hälsotillstånd åkte vi till TRIPLE, tre dagars internationell utställning vid Elmia. Medan jag hade fullt upp att hinna med att ställa ut både puli och kuvasz (i olika ringar) så låg husse utslagen i husvagnen. Charlie var sällskap åt husse medan jag hade med mig min pulitik Siouxsie (Ximene´s Napsugar), min fodertik Bobita-Bella (från Xaida´z kennel) och min kuvaszvalp Minou (Csigora karaoke Queen). Det var bra träning för Minou som är måttligt förtjust i människor som ska ta i henne. BIR-valp tre dagar i rad med lysande kritik. Detta är definitivt min kommande kuvaszstjärna.

Mina pulitikar gjorde också bra ifrån sig på sina första utställningar. 1HP blev det och Bobita-Bella som inte är van skötte sig bättre och bättre och när hon blir ringvan får de andra tikarna se upp! Siouxsie är också en helt underbar puli som jag tror mycket på. Förutom att Danne var dålig så var det en väldigt trevlig helg där jag hade gott om tid att prata med andra trevliga hundägare. Silvana var där alla tre dagarna och "Länsman" (Csigora Emir) blev BIR en gång och BIM två gånger. CACIB alla tre dagarna - fast han är ju redan internationell champion. Annika kom på måndagen med den helt gudomligt söta Bobby (Csigora Jeles) Han fick ett HP och domaren övervägde CK. Men det får bli nästa gång! Annika bjöd generöst på sin matsäck. Tack!

I puliringen fick jag återse Maica som är mor till min R-kull. Fick även tid att prata lite mer med Marianne och Stefan och vi hjälptes åt att hålla och visa hundar. Det gick riktigt bra för dem då deras hane Rya blev BIR två av dagarna och BIM en dag.

En puli som också var roligt att se var Bodils tik Camilla Cordmaker Hurdy Gurdy som blev BIS-4 på lördagen!

Vi har inga utställningar inplanerade den närmaste tiden utan vi ska njuta av sommaren och få husse på fötter igen.

Bildsvep från Specialen

Här kommer lite bilder från den svenska kuvaszspecialen den 12 juni i Västerås. 81 anmälda kuvasz varav 79 kom till start! Domare Imre Géczi från Ungern. Kompletta resultat kommer snart på SvKK sida men innan dess kan du se några bilder här!

Johan med Red Dog´s Czaruso BIM och Micke med Csigora Gyémánt Gaia BIR:

Vinstrika Csigora Gyémánt Gordan "Kozack" med husse Thore. Det blev ett CK men ingen placering:

Söta Csigora Ijász Iindie fick nöja sig med en etta idag:

Från Ungern kom Ani och Miklos Berényi med juniorhanen: Tétényszépe Beri Dimitrij:

Björn-Olav får här priset som bästa handler av Dr Tibor Buszady. Här visar han Csigora Orphie som blev bästa veteran!
Bedömning av öppenklass tikar:
Csigora Gyémánt Gizella fick CK och blev fjärde bästa tik!
Med 79 hundar blir det en lång väntan och vädret var inte med oss denna dag:
Csigora Gyémánt Gaspar fick CK men blev oplacerad:

Gabor Gyerek Egymásra Talatunk, uppfödd i Holland, boende i Belgien med dansk pappa och nu på besök i Sverige. Blev även BIM och Svensk Vinnare i Avesta.
Multichampion Csigora Emir "Länsman" CK och andra bästa hane:

Sagan om Gaia

I slutet av sommaren 2006 åkte jag och min familj till Tyskland med vår importerade kuvasztik Nala vom Zollernblick. Hon skulle paras med en riktigt snygg ungersk hane, nämligen Jászszépe Cakkos. Vi fick dock vänta en hel vecka på en regnig camping innan hanen tyckte att det var dags. Det blev en parning och den 19 oktober föddes 10 vackra vita valpar - en av dem fick heta Csigora Gyémánt Gaia. Det var henne jag föll för direkt - och det var ömsesidigt. Hade jag inte haft tillräckligt med hundar hemma hade hon fått bo kvar hos oss. Istället hamnade hon i ett fodervärdshem, tyvärr fungerade inte personkemin mellan Gaia och fodervärden. Gaia visade på överdrivet vaktbeteende och vi kom överens om att Gaia fick flytta hem igen.

I det läget fanns det en person som väldigt gärna ville köpa Gaia. Det var en person som redan hade kuvasz och som tränade mycket med sina hundar. Jag trodde att detta borde bli det bästa miljön för min ögonsten. Gaia fick träna, spåra, leka med andra hundar och hennes matte utbildade sig till IMMI-instruktör. Tyvärr var det ingen lyckad kombination. Gaia blev skällig, stressig, kunde inte vara lös och började göra utfall. Ägaren vågade inte ha henne lös och till slut inte ens ställa ut henne. I det läget köpte jag tillbaka denna tös som var väldigt förvirrad. Hon törstade efter kärlek och kände inga gränser. Gaia hade blivit aktiverad och fått massor av godis när hon varit duktig. Men vad hon behövde var trygghet, kärlek och tydliga regler. Hon blev så förvånad när jag sa åt henne när hon anfallde en cykel. Till slut förstog hon att man inte fick göra så. Hon hade ju alltid fått godis för att förknippa det läskiga med något positivt. På så vis förstärktes Gaias olater. Det var inte Gaias fel att hon upplevdes som en problemhund, hon visste helt enkelt inte vad som var rätt eller fel.

Gaia behövde mer tid än vad jag i det läget hade då jag var mitt inne i en flytt. Som räddande änglar kom Micke och Patric från kennel Carlslund. De fick Gaia mot att jag skulle få en valp efter henne framöver. Det vara inget lätt arbete de hade framför sig men hon gjorde framsteg efter framsteg och det tog inte lång tid förrän hon kunde vara lös, umgås med människor och andra hundar. Idag är Gaia trygg, glad och vet vad man får göra och vad som man inte får göra. När jag träffade Gaia i helgen på den svenska kuvaszspecialen blev jag nästan tårögd. Hon är fortfarande min lilla ögonsten. Att få se henne vinna över 80 kuvaszer för en ungersk domare var som en saga. Det kändes overkligt. För att vinna över så många hundar krävs inte enbart att man är en snygg och trevlig hund - det krävs något extra. På lördagen lyste det om Gaia vilket domaren noterade. Att vinna en specialutställning är stort men som upfödare är nog det bästa av allt att se den förvandling Gaia genomgått. Nu är inte Gaia enbart min ögonsten. Och snart ska hon bli mamma...

Världsrekord i kuvasz

Nu förbereder vi oss för fullt för att bege oss till den årliga kuvaszspecialen som är en kombinerad träff och utställning för de som har den ungerska herdehunden kuvasz eller för de som är nyfiken på rasen. Det som gör denna utställning unik är att det aldrig någonsin runt om i världen varit så många anmälda kuvaszer till en hundutställning. Inte mindre än 81 kuvaszhundar är anmälda. Kuvaszklubben firar även 15 års jubileum. Det är den ungerska uppfödaren och domaren Imre Géczi som har fått äran att döma. Under fredagen kommer det även vara hanhundsuppvisning efter den ungerska modellen. Är du intresserad att komma och titta så börjar utställningen 10.00 på Västerås Mälarcamping lördagen den 12 juni medan hanhundsuppvisningen äger rum fredag kväll 19.00. Det är en jätte trevlig camping som rekommenderas för den som har hund och vill stanna några dagar i Västerås. Hundar är tillåtna i alla stugor och det finns även separat hundduch. Vi bodde här förra året i samband med en utställning i Västerås och var supernöjda.

För er som har numerärt stora hundraser kanske 81 hundar inte låter mycket men om jag berättar att det finns sammanlagt 250 kuvasz i Sverige så förstår du att ungefär var tredje kuvaszägare kommer! En av anledningarna till så stort deltagarantal är att uppfödarna uppmuntrar sina valpköpare att komma på utställningar och kombinerar detta med träning, gemensam fika och möjlighet att träffa andra hundägare med samma hundras. Den andra anledning är att uppfödarna hjälps åt och tar hand om varandras valpköpare. Det innebär att den som skaffar kuvasz inte behöver känna sig ensam. Det är inte ovanligt att kuvaszägare som inte ställer ut också tittar förbi. För de som normalt inte tycker om hundutställningar brukar ändå gilla kuvaszutställningarna. Det är inte så mycket förberedelser för att ställa ut en kuvasz. Den ska badas och borstas en vecka innan utställningen. Sen ska man göra ren öron och klippa klor.

Den största förberedelsen är att hunden ska acceptera att främmande personer kan öppna mun och klämma på hunden. Detta är något som heredehundar kan tycka är obehagligt. Vi uppfödare har märkt att får vi ut många kuvaszer i utställningsringen så lägger ägarna ner mer energi på att träna sina hundar att bli hanterade och acceptera andra hundar och människor. Den som säger att utställning enbart är en skönhetstväling har inte varit på någon kuvaszutställning. Varför inte titta förbi Västerås Mälarcamping på lördag?

Olagligt att slå hund...

Har precis läst en artikel på Sydsvenskans nätsida där en kvinna blivit "biten" av en hund. Om det hela gick till som det stog i artikeln så är jag inte förvånad över hundens reaktion. Jag tycker dessutom synd om hundens ägare.

Enligt Sydsvenskan är det en lös hund som nosar på ett barn som börjar skrika. Barnets mamma börjar också skrika och kastar sig fram och rycker bort sitt barn. I samma stund biter hunden kvinnan i underarmen. Nåja biter och biter, det gick inte hål. Om vi backar lite och ser vad som hände i hundens ögon så nosar hunden på en liten människa som börjar skrika. Här måste ju även hunden bli rädd, det finns inga indikationer i berättelsen om att hunden är aggressiv i detta läge men när kvinnan skriker och samtidigt rycker åt sig barnet så reagerar hunden instinktivt genom att försvara barnet mot den skrikande kvinnan. Hur ska hunden veta att denna skrikande kvinna är barnets mor och inte någon som vill göra barnet illa? Inte konstigt att hunden blir stressad. Jag blir faktist arg när jag läser sådana här historier. Får vi människor verkligen uppföra oss hur som helst mot våra djur?

Det visar sig att hunden rymt från ett radhus med en annan hund. Den ena hunden blev sedan påkörd av en bil. När kvinnan i artikeln får reda på att hunden dött säger hon: "Jag är glad att iallfall en av hundarna är död för hade jag hittat den hade jag nog själv slagit ihjäl den". Det står också att kvinnat knäat hunden när den försökte hoppa upp mot henne. Det skulle vara intressant att veta om detta ägde rum innan eller efter hunden "bet". Samtidigt som vi har strikt ägaransvar när det gäller hundar så är det enligt Brottsbalken olagligt att slå en hund eller utsätta den för lidande.

Det hade varit önskvärt om denna typ av nyheter kunde kompletteras med information om hur man ska uppföra sig mot hundar så att dessa olyckor inte behöver inträffa. Ett koppeltvång hade inte hjälpt då dessa hundar smitit och om jag förstått det rätt så var det en engångshändelse. Det var därför befriande när jag läste an artikel i Foket skriven av Henrik Holmberg. Äntligen en jornalist med förmåga att sätta in människors hundrädsla i ett större sammanhang. Varken hundförbud, koppeltvång eller hundkörkort hjälper människor som agerar i okunskap. Det är då olyckor händer som fallet i Malmö. Författaren avslutar sin artikel med:" Å andra sidan är det kanske inte hundägaren som måste utbildas, utan de som inte har någon naturlig kontakt med hundar i sin vardag" Tack för de orden Henrik!

Smugglade hundar

I Karlskrona gjorde tullen en fruktansvärd upptäckt när de stoppat en misstänkt bil som kommit in med färjan från Polen. AB skriver att det rörde sig om 22 små hundar, framförallt valpar som gömdes i bananlådor, kartonger och små burar. De var alla i mycket dåligt skick.Enligt tulltjänstemännen handlade det om raserna chihuahua och fransk bulldog, två raser som blivit mycket populära under senare år. Smugglarna vet att det finns intressenter och de utsätter djuren för detta lidande enbart för att tjäna pengar. Vem är det egentligen som köper dessa hundar? Så länge det finns köpare kommer detta att fortsätta. I det här fallet slutade det med avlivning för samtliga hundar.

Förbjud farliga rävar!

En räv har bitit två små barn när de låg och sov. Den hade enligt AB tagit sig in i ett hus i östra London. Där hade den gått upp på övervåningen och bitit två nio månders gamla tvillingbebisar. De vårdas nu på Royal London Hospital. Är det inte på tiden att vi förbjuder dessa farliga rävar? Även om denna händelse är ovanlig så visar det ju på hur opålitliga rävar kan vara. Det är dags för våra politiker och vakna upp. Om Danmark kan förbjuda vissa hundraser så borde väl vi i Sverige kunna förbjuda rävar - åtminstone de farliga rävarna!

Ny Internationell Champion

I norrköping den 6 juni, på nationaldagen, fick kuvaszvärlden en ny internationell champion. Det är Csigora Emir alias Länsman som tog sitt sista CACIB och nu kan titulea sig internationell champion. Massor av GRATTIS till Länsman och hans ägare Silvana.

Tror du på spöken?

Aftonbladet spinner vidare på temat "kamphundar" och har frågat sina läsare om sk "kamphundar" borde förbjudas. Idag redovisar de sina svar under rubriken Förbjud mördarhundarna! Enligt artikeln vill drygt 70% förbjuda kamphundar av de 32201 personer som svarat på frågan. Det finns en rad problem med den här typen av statistik.

För det första är resultaten inte en spegling av verkligheten då urvalet (de som svarat) inte är gjort på ett sådant sätt att man kan göra några generaliseringar. Det enda den här statistiken visar är att av de som svarat på frågan tycker så här många si eller så. Statistiken säger inget om varken hur den svenska befolkningen eller Aftonbladets läsare tycker i stort. Om man vill göra generaliseringar utifrån statistik är själva urvalsprocessen a och o.

Det andra problemet är att frågan är formulerad så att det redan rymmer en värdering då man använder begreppet kamphund. Kamphund är ingen ras utan har blivit ett diffust beggrepp för just farliga hundar. Det är som att ställa frågan: Ska farliga människor förbjudas? För att man svarat att kamphundar borde förbjudas betyder det inte att det handlar om någon eller några specifika raser.

Det tredja problemet, som jag ser det, är att när den här formen av "statistik" publiceras så tolkar vissa läsare siffrorna som sanning och att de kan bli rädda för något de kallar kamphund. Observera att kamphund inte är något som existerar i verkligheten utan bara i vår sinnevärld. Vad är det nu vi brukar kalla något som vi är rädda för men som inte finns? Ja, just det- spöken!

Vilken tur att jag är svensk

Snart börjar den danska lagen gälla som förbjuder ett antal raser som anses farligare än andra. Något som Aftonbladet uppmärksammat idag. Jag är så glad att jag bor i Sverige där merparten av våra politiker och den Svenska kennelklubben inser att förbud mot vissa raser inte ger ett tryggare samhälle. Även artikeln i Aftonbladet försöker nyansera bilden av de farliga hundarna med ett reportage hos en djursjukvårdare med två av de raser som nu förbjuds i Danmark. Författaren beskriver bland annat hur trevliga och vänliga dessa hundar är.

Vad är egentligen själva problemet? Det händer då och då olyckor där hundar biter varandra eller att en människa blir skadad. Statistiskt sett är det inte ett vanligt problem, men bara det att olyckor inträffat gör människor rädda. Det är därför mycket tacksamt för media att skriva om dessa olyckor och uttrycket "kamphund" används flitigt. Jag har tidigare tagit upp hur moralisk panik skapar en vrede och opinion med krav på åtgärder som inte står i proportion till verkligheten. Det är vad som händer i Danmark just nu. Man tror också att den nya lagen leder till färre olyckor.

Intressant är att vissa av de förbjudna raserna är numerärt sett mycket små i Danmark och jag har svårt att tro att de finns med på förbudslistan därför att de varit inblandade i olyckor i nån större mängd. Det finns också vissa raser som blivit populära hos männsikor som inte borde ha hund. Enligt SKK är det också här problematiken ligger; att hundar fostras och används på ett sätt som kan vara farligt för omgivningen. Hundrasen i sig är inte problemet. SKK menar att lagstiftningen istället måste rikta in sig på olämpliga hundägare. Jag kan bara säga att jag håller med.

Men det behövs också ökad kunskap om våra hundar. Då menar jag inte enbart tillgängliggörandet av god hundkunskat till de som skaffar hund. Eftersom barn är överrepresenterade när det gäller bitolyckor borde det kanske vara obligatorisk undervisning i "hundvett" i skolorna? Kanske vore det den allra viktigaste lösningen för att minska antalet bitolyckor i Sverige. Man skulle också kunna kräva munkorgstvång för hundar på vissa offentliga platser eller bostadsområden. Det är iallafall bättre än hundförbud.

En av de förbjudna raserna är den ryska herdehunden Juszjnoruskaja Ovtjarka.

Oavsiktliga konsekvenser & omhändertagna mudi

Människors handlingar kan få olika konsekvenser. Vi kan göra val som påverkar vår framtid, för oss själva och för andra. Men ibland händer saker som vi inte räknat med. Vi kan vilja väl men konsekvenserna av vårt handlande kan bli såväl oavsiktliga som förödande. Vi kan t ex ge våra hundar godsaker för att belöna dem när de är duktiga. Vår avsikt kan vara att vi vill att hunden ska må bra eller kanske förknippa en person, plats eller handling med något positivt. En oavsiktlig konsekvens kan vara att hunden blir för tjock eller godisfixerad. Våra avsikter kan vara goda med konsekvenserna kan bli de motsatta.

En person kanske vill klappa en hund som ser så ensam ut när den står bunden utanför affären. Avsikten är god - att hålla hunden sällskap och visa uppskattning. En oavsiktlig konsekvens kan vara att hunden blir rädd och i värsta fall biter. Vår avsikt är återigen god men den oavsiktliga konsekvensen blir i värsta fall, om hunden biter, att hunden blir avlivad. En annan "djurvän" tar hand om hemlösa katter så de får någonstans att bo. Det kan bli fler. Och fler. Och... Kärleken kanske räcker till för alla men när de blir för många kan det bli svårt att hinna sköta allt. Det kan också bli dyrt. Många gånger är vanvård av djur inte planerat. Ändå kommer larmrapporter då och då om djur som far illa.

För inte så länge sedan skrev jag om mudivalpar som omhändertagits. Jag har fått rapport att sammanlagt rör det sig om 16 st mudihundar som man nu letar nya hem till. En tik fick en kull på fem valpar efter omhändertragandet. Det finns ytterligare valpar som är avvanda och lite äldre juniorer plus en vuxen hane. Dessa valpar behöver egna hem som kan ge dem en trygg tillvaro och aktivt liv. Här kan du läsa mer om mudi: SvkFUR

Hade denna vanvård kunnat undvikas med mer kunskap? Kanske. Kanske inte. I dessa fall tror jag inte avsikten var att medvetet skapa lidande för djuren. Frågan är hur man gör för att få dessa människor att få upp ögonen för att deras goda avsikter blivit ett problem istället? Hur får man dem att känna empati för djuren som lider och inte missriktad kärlek? Som tur är har vi har en lagstiftning i Sverige som inte tillåter att djur far illa. Dessa människor får inte ha djur. De får djurförbud. Problematiken kvarstår dock att det finns människor därute som inte ser eller förstår att deras djur far illa. Ibland handlar det om en för tjock hund men det kan också handla om djur som får leva i sin egen avföring, utan tillräckligt med mat eller veterinärvård. Men förr eller senare spricker illusionen av normalitet och lycka. Vi ska vara glada att vi har våra djurskyddsinspektörer ute på fältet.

Vi har fått en andra chans:

Herdehund som sällskapshund

Det finns en utbredd missuppfattning att herdehundsraserna inte passar som sällskapshund. Inget kan bli mer fel.

Herdehundar är tvärtom en alldeles utmärkt sällskapshund i rätt hem. Eftersom jag är uppfödare av kuvasz är det den rasen jag har mest erfarenhet av men jag är även avelsråd för Svenska Bergs- och Heredehundsklubbens 22 raser. Jag har dessutom varit avelsråd för komondor. De är alla raser med skiftande bakgrund. Gemensamt är att de har viss vaktinstinkt. Det finns variationer mellan raserna men också inom raserna mellan olika linjer. Det är få av dessa hundar som arbetar enbart som vakthundar. Poängen är att dessa hundar ska vaka över sina kära och de har stort behov av social kontakt och knyter starka band med sina ägare. Som ägare till en hund med vaktinstinkt krävs viss kunskap. En kunskap som uppfödarna har som uppgift att förmedla.

Tyvärr verkar det som att denna kunskap saknas hos många hundinstruktörer, bokförfattare och "stora namn" inom hundvärlden. Jag var i bokhandeln och bläddrade som hastigast igenom boken: Stora boken om att skaffa och leva med hund, skriven av Anders Hallgren och Åsa Ahlbom. Där stog att herdehundsraserna inte passade som sällskapshund utan enbart som rena vakthundar. Jag har svårt att förstå denna logik. Observera att jag använder dessa rader som exempel, jag har inte läst hela boken och jag respekterar författarnas hundkunnande i övrigt. Men ingen kan vara bra på allt och dessa rader är exempel på hur okunskap sprids och blir till en vedertagen sanning.

De senaste 50 åren har herdehundarna framförallt varit sällskapshundar. Deras arbetsuppgifter har gått hand i hand med samhällets omvandling. När det gäller kuvasz så flyttade de in till sina människor för flera hundra år sedan. Då menar jag inte att de alltid bor inne i huset och sover i sängen. Men de finns i människornas närhet. De vill gärna vara med. Av den anledningen är de utmärkta sällskapshundar - de håller sina människor sällskap. De är inte heller så krävande när det gäller motion eller aktivering. De gillar att ligga och spana, promenera och visa sin kärlek.

Det som skiljer herdehundar från vallhundsraserna (och brukshundarna) är att de inte har lika mycket energi och lust att arbeta som dessa.De klättrar inte på väggarna om ägaren inte aktiverar dem. Deras arbete är istället att få vara med. Att vara sällskap. Det som gör dessa hundar som potentiellt farliga är att de är stora och att de är misstänksamma mot potentiella hot. Den som äger en sådan ras måste därför lägga ner energi på att vänja hunden vid människor, samhällets olika fysiska rum och bygga upp en grundtrygghet hos hunden.

Jag menar att det alltid krävs kunskap när man skaffar hund. Olika raser erbjuder dock skilda kunskapsutmaningar. Generaliseringar blir därför väldigt ytliga. Att ge råd som passar alla raser och individer likaså. Skaffar man en jakthund behövs specifik kunskap om jakthundens behov och hur de ska tränas. Det är många gånger svårt att låta vinthundar vara lösa p g a av jaktinstinkten. I det fallet krävs kunskap om hur de får sina behov tillgodosedda utan att de behöver vara lösa i skogen. När jag säger att kuvaszen är en utmärkt sällskapshund betyder det inte att den passar alla och det är definitivt ingen "leksakshund".

Visst finns det raser som är enklare att handha än en herdehund, men vi får inte glömma bort att även människor har olika behov, personligheter, intressen och levnadsförhållanden. Att säga att en herdehund inte passar som sällskapshund är som att säga att ett exklusivt vin passar enbart på restaurang, modern konst ska bara finnas på museum, märkeskläder bör enbart bäras av modeller. Ja, ni förstår nog vad jag menar!

Äntligen sommar

Äntligen är det sommar. Jag fullkomligt njuter. Men jag är inte ensam. Har fått några fina bilder på kuvasztiken Hoffi som bor vid höga kusten med sin matte Ewa-Maria och hundkompisen Telerin. Detta måste vara paradiset för en hund, ja kanske för oss människor också. Inte konstigt att Höga Kusten finns med över UNESCOS lista av världsarv.

Fotograf: Ewa-Maria Edberg

Det här med träning

Det är kul att träna när man har hund! Å ena sidan är det vi som tränar hunden. Då tänker jag på valpkurser, lydnadsträning och när vi aktivt försöker lära hunden/hundarna olika moment. Allra roligast är när man kan träna ihop med andra eller gå någon organiserad kurs, annars är det lätt att man skjuter upp träningen.

Men vi kan också se det omvänt, att hunden tränar oss. Ny forskning visar att hundägande främjar god hälsa, vilket man kan läsa i Aftonbladets hälsodel. Det står här att hundägare går i genomsnitt 300 minuter i veckan jämfört med icke hundägare som går 168 minuter per vecka. Nu tror jag inte att det finns ett solklart samband mellan hundägande och bättre kondition. När man tar en titt runt vissa utställningsringar ser man många överviktiga hundägare som sitter och röker i väntan på att de ska gå (eller springa) ett par varv i ringen. Så någon kausal förklaring köper jag inte. Däremot är förutsättningarna att man går ut oftare större om man har hund. En hund måste ju ut oavsett väder.

Jag måste erkänna att både jag och hundarna har rört oss alldeles för lite under vintern. Det har varit svårt att hitta några promenadvägar med all snö som vi haft. Att gå på landsvägen är ju inte allt för uppiggande. Men nu när sommaren är här (jo, det är faktiskt sommar nu då maj har blivit juni) är det helt underbart att gå ut i skogen. Jag blev dock orolig för min kuvasz Czabina som inte hade särskilt god ork. Hon sprang inte som hon brukade. Jag var in till veterinären och tog ett sköldkörtelprov. Äntligen har svaret kommit, det är inget fel på sköldkörteln. Czabina behöver bara lite mindre mat och mer motion. Precis som för matte då! Så nu är det långa promenader - varje dag - som gäller!

När vi ändå pratar om träning tycker jag att det är intressant att se hur formerna för träning har förändrats från att ha varit inriktad på att ha full kontroll över hunden till att bli mer ett samspel med hunden. Om man tänker efter så är ju tävlingslydnaden lite gammaldags filosofi. Det räcker inte med att hunden lyder. Hunden måste sitta rakt, ligga på ett visst sätt, inte gå för nära eller för långt ifrån vid fritt följ. Det betyder inte att vissa hundar tycker detta är kul. Min puli Yumi är definitivt ett ämne för tävlingslydnad. Hon tröttnar inte utan vill träna mer och mer.

Om vi istället vänder blicken från träningsformer med total kontroll så kan vi se nya former som bygger på att människa och hund formulerar spelreglerna ihop. Då tänker jag på freestyle och rally. Här handlar det inte längre om diciplin utan att vi hittar bra lösningar tillsammans. Nåja, alla sätt att träna är väl bra så länge både människa och hund har roligt ihop. Och då får man ju motion på köpet. Idag har vi firat ett födelsadagsbarn här hemma med jordgubbstårta (färska svenska gubbar) så i morgon blir det väl dubbelt så lång promenad.