lördag 7 maj 2011

Debatten om resursförsvar

Det pågår väldigt intressanta debatter i hundvärlden idag, framförallt på olika bloggar. Se t ex Hunddagboken, Fredrik Steen, Team Nelson. En av tankarna med den här bloggen är att bidra med ett sociologiskt perspektiv. Men det är inte alltid så enkelt att skriva på ett begripligt sätt. Min viktigaste uppgift är att rikta fokus från hunden som ett isolerat fenomen till de nät av relationer som omger hunden. Men kanske framförallt vår mänskliga tolkning av dessa. Det vi tror oss se.

En debatt som pågår är den som exempelvis den danske biologen Freddy Worm Christiansen (FWC) aktualiserat med sin bok Hundars och Vargars beteende (2009) översatt av Kristina Hollox & Kerstin Malm. Frågan om zonförsvar, ifrågasättandet av lederskap och om vi verkligen ska förstå hunden från vargars beteende är definitivt inte ny. Det som är nytt är att han på ett systematiskt vis försöker ifrågasätta vedertagna uppfattningar och visa på att det faktiskt inte finns så mycket vetenskaplig grund bakom många av våra teorier kring hundars beteenden.

Med den svenska översättningen så har debatten spridit sig bland framförallt hundägare också till viss del forskare. En student vid SLU har via SKK flaggat för att hon i sitt examensarbete studerar hur det ligger till med hundens resursförsvar, eller framförallt hur hundägarna uppfattar det. (Observera att detta inte kan räknas som vetenskaplig forskning, forskar gör den som har forskarutbildning, iallafall om det ska klassas som vetenskapligt. Men resultatet kan ändå vara intressant, kanske blir det början på djupare forskning i ämnet).

Jag välkomnar FWCs bok Hundars och Vargars beteende och jag välkomnar debatten. Men jag stör mig väldigt mycket på den trista layouten, till viss del språket och att den är skriven som om den vänder sig till mellanstadiebarn. Den viktigaste kritiken jag har mot boken är att han faller i samma fälla själv som de myter han försöker avliva. Var finns beläggen, forskningen, litteraturen etc som stöder FWC egna antaganden? Jag har respekt för hans erfarenheter men det betyder inte att de går att generalisera till hundars beteende i stort. Som sociolog kan jag inte heller acceptera att hundars beteende alltid bygger på instinkt. Hundar lever tillsammans med oss människor och påverkas av vårt sätt att leva, våra förväntningar och de (osynliga) strukturer som skapas och återskapas genom våra handlingar.

Jag vill ge ett exempel. Ett handling kan grunda sig på instinkt men det kan också komma till av en ren slump. Har man väl gjort på ett sätt så är det väldigt stor chans/risk att man gör så nästa gång igen. Oavsett om man är hund eller människa. Det kan t ex vara att hunden väljer att lägga sig under bordet, den kan tycka att det är ett bekvämt ställe som ger både skydd och bra koll på omgivningen. Det kan finnas massor av olika skäl och förklaringar. Det kan också ha blivit en vana som inte längre har någon betydelse. Det kan till och med finnas en bättre plats men hunden fortsätter att lägga sig där den en gång börjat. Om vi utgår från oss människor. Om vi går till en föreläsning, ett möte, till ett fikarum så är sannolikheten väldigt stor att sätter oss på den plats som vi valt från början. Det kan ha varit slumpen eller planerat men trots att platsen kanske inte är den bästa så sätter vi oss troligtvis på samma plats igen. Vad som blir norm, vana eller kultur skapas inte i ett vakuum utan ifrån de förväntningar vi har på omgivningen och omgivningen har på oss. Men det allra mesta sker på rutin utan att vi reflekterar över det.

Ur ett sociologiskt perspektiv blir det svårt att köpa FWC förklaringar som generella för alla hundar i alla situationer då bortser man från vikten av det sociala sammanhanget. Resursförsvar kan vara en förklaring men det behöver inte vara så. Det kan även handla om ledarskap men det behöver inte göra det. Vidare menar jag att hunden utvecklar signaler utifrån den sociala miljön varför man som med alla mänskliga språk inte kan säga att de är generella och gäller överallt.

Trots min kritik av FWC:s bok så har den många bra poänger då den ifrågasätter cementerade uppfattningar om hundars beteenden och signaler. Syftet med boken är också gott då den ger oss nya redskap att förstå varför en hund morrar och att det inte behöver vara ett problem. Och är det ett problem så kan man lösa det på fler sätt än att bryskt skaka om hunden eller knuffa bort den. Det jag dock är rädd för är att denna bok i förlängningen ska övertolkas och bli den nya religionen inom hundträning. Men debatten i sig - den välkomnar jag! Till sist - en läsvärd bok för dig som vill ha nya perspektiv på hundars beteende!

5 kommentarer:

Team Nelson / Ordringen. sa...

Tack för att du som vanligt vill vidga debatten och ge den nya inriktningar. Just ordet du använder på slutet, tror jag är ett av de stora fel som görs just nu, nämligen att det "övertolkas" kraftigt på många håll. Därför behövs en debatt och fler synsätt med nyanser.

Katarina sa...

Jag tycker nog han stödjer sig på bra mycket mer litteratur än de flesta andra författare av hundböcker som jag har läst. Det finns nog ingen hundinstruktör eller etolog som generaliserar sin teori till att gälla ALLA hundar - men nog kan man generalisera, utifrån observationer och erfarenheter. Sedan ingår ju våra tamhundar givetvis i ett socialt sammanhang och mycket kan hundarna lära sig av oss. Men inte allt. Vårt stora logiska tänk har de inte och det är då drifter och instinkter kommer till uttryck. -Visst är det en intressant debatt!

Christina Klosterberg sa...

Tack för att ni tar er tid att läsa, ifrågasätta och spinna vidare tankegångarna kring resursförsvar. Jag inser snabbt att en förtydling måste göras. Först vill jag flagga för att ett sociologiskt perspektiv är ett bland många sätt att studera omvärlden.Mitt sätt behöver inte vara mer rätt än ngt annat. FWC är biolog och jag är sociolog som förklarar skillnader när det gäller såväl ontologi som epistemologi. Håller med Katarina om att stor del av hundlitteraturen saknar källhänvisningar och det är svårt att härleda varifrån många synsätt härstammar. Ännu värre är det på internet. Men gör man anspråk på att avliva myter och föreslå nya "mer ventenskapliga" synsätt då krävs det också mer av författaren. Då måste man ställa högre krav. Jag anser inte heller att undersökningar som inte går att kvantifiera är mindre giltiga, tvärtom. Kvalitativa studier säger oss många gånger mer än statistiska staplar. Men när man menar att exempelvis "lugnande signaler" inte är ngt som är allmängiltigt då man inte sett det i den egna populationen så borde rimligtvis FWC erfarenheter ha upprepats av andra forskare för att de i sin tur skulle kunna vara mer "sanna" utifrån det perspektivet. Det jag kritiserar är snarare logiken. Vidare handlar givetvis generalisering inte om "alla", undantag sållas bort, men det måste ändå finnas ett statistisk säkerställt samband för att man i vetenskapliga termer ska kunna generalisera. Låt inte heller min negativa kritik överskugga allt positivt innehåll i boken.

Lyckopiller sa...

Blir väldigt sugen att läsa boken! Verkar ha ett riktigt intressant innehåll.

Leif sa...

Jag skulle gärna vilja läsa bra och vettiga böcker om katters beteenden. För dem jag har läst höll sällan samma nivå som hundböckerna rör sig på.

Nästan varje dag lär jag mig något nytt av katten Marcel.

En förmiddag häromdagen var jag och fotade under 4 timmar. Helfint och så, förvisso ansträngande och jag blev helslut efteråt, hade ont överallt. När jag kom hem ställde jag undan fotogrejorna, tog av mig kläderna och gick genast i säng. Katten såg direkt att jag hade ont och kravlade in under täcket för att lägga sig raklång dikt mot det mest onda, mitt vänstra ben. Så där låg vi i drygt fyra timmar. En mycket behaglig behandling.

Klart att han sen fick en extra god middag innan vi sen gick ut och busade på stranden.