Nu är min vita puli Charlie kastrerad. Han har egentligen inga problembeteenden mer än att han har det väldigt jobbigt när tikarna löper. Han kan inte äta, ylar och gnyr. Men det värsta är att han då ska markera och kissar överallt - även inomhus. Sista gången blev jag tokig - soffan, skorna, väskor, sängen - ja allt skulle märkas med Charlie-doft.
För flera år sedan satte jag in hormonchip för att ta bort detta beteende. Och han slutade då med allt detta - inget mer kissande inomhus. Det tog du ca 6 veckor innan vi såg någon effekt första gången och första tiden blev faktiskt värre. Har testat detta på fler hanar med gott resultat. Men hormonchip måste sättas in 2 gånger per år så kostnaderna skenar lätt iväg - men vår Charlie lyckades ju trots allt para en gång med detta och fick 6 valpar. Så nu har vi tagit det säkra före det osäkra och kastrerat honom.
Han får ny rimadyl för att ta bort smärta. Han ska hållas lugn för såret får inte börja blöda eller vara sig. Än så länge så ser såret väldigt fint ut och Charlie är oförskämt glad. Det enda som är jobbigt är denna tratt. Men nu kommer han slippa ångest när tikarna löper. Det ska bli skönt för både honom och oss.
1 kommentar:
Skönt att Charlie trots allt är pigg, fast tratten kan ju vara en pina förstås. ;-))
Han fick ju iaf en drös underbara ungar eft sig, fast det kanske var tänkt så just då. :-/
Skicka en kommentar