När stormen Gudrun drog fram förvandlades skogen till ett kaos. Jag minns själv dagen efter Gudrun. Det kändes så overkligt. Det låg inte enbart ett par träd över vägen utan träden prydde hela vägen och skogen var borta. Jag skulle fodra hästar på morgonen och släppa ut dem men jag kom ingen stans. Inga telefoner fungerade. Jag fick panik. Men det är inget mot hur verkligheten blev för Stig-Anders. Den här historien kan andra berätta bättre än jag, läs mer i Daniels fotoblogg och historien har även dokumenterats i en helt underbar film. Har du inte sett den så måste du absolut göra det nu.Det finns även en bok av Peter Gerdehag! En bok som inte ska blandas ihop med filmen utan är en fristående berättelse om Stig-Anders liv. Många otroligt vackra bilder av ett liv långt bortom ett vanligt Svensson-liv. Här kan du annars få ett smakprov av bilder.
När jag såg filmen aktualiserades tankar kring vad som är viktigt här i livet. Filmen säger också en hel del om oss själva och hur vårt samhälle blivit. Vad är det egentligen för värderingar som vi knyter upp våra liv omkring? Vad har vi tappat på vägen? Det är en sorglig film för såväl Stig-Anders som oss människor som upptäcker vad det är för samhälle som vi är en del av.
Det hela har slutat med att Stig-Anders har blivit av med sina djur och fått djurförbud. Med advokaten Berndt Eriksson kämpar de nu om upprättelse. Kanske måste de gå hela vägen till Europa domstolen. Information om hur ärendet hanteras kan du läsa mer om på Hästmanndens Facebook- sida.
3 kommentarer:
Ska kika bättre på länkar senare (när maten är lagad och uppäten...).
Jag tror att dessa människor är oerhört viktiga för oss alla! Att påminna om att det finns ett annat sätt att leva än det stressade "måste-livet" i staden.
Håller både tummar och tår att han ska få upprättelse, även om han nu kanske börjar bli väl gammal för att orka med djur. Men upprättelsen är viktig ändå!
Läste ditt förra inlägg och blir helt förstummad. Inser hur lite jag vet om allting...
Djurinspektioner gör man enbart hos de som anmälts. Det handlar sällan om djur. Däremot handlar det ofta om vägtvister och snöplogning, mark som någon vill ha, hämnd i vårdnadstvister eller obetalda lån. Djurinspektörerna åker glatt förbi alla uppenbara brister och gör ständiga "uppföljande kontroller" hos den som en gång blivit anmäld. Tusentals kronor debiteras i avgifter. Inspektörerna driver rättsprocesser år efter år för några cm i ett vindskydd, bryter sig in i boningshus för att se om barnets möss har "burberikning" och fotografera kattlådor. Chefen är med inspektörerna utklädd till polis. Nejdå, jag skojar inte. Allt är självupplevt!
Skicka en kommentar