Klart hunden ska få åka färdtjänst!

Såg idag den lokala nyheten här i Kronoberg om att en kvinna som sitter i rullstol och därmed beroende av färdtjänst nekats åka med sin katt då hon regelbundet måste besöka djursjukhuset i Växjö, tre mil från hemmet. Ett fullkomligt vedervärdigt beslut, som inte kan tolkas på annat sätt, än ytterligare läggande av sten på bördan för en människa i utsatt position. Tyvärr satt i system. Det är förjävligt, för att tala klarspråk!

Att neka ägare av sällskapsdjur som är färdtjänstberoende att ta med sina djur, är enligt min mening ett brott mot diskrimineringslagen och bör anmälas till Diskrimineringsombudsmannen. För tyvärr verkar detta vara ett lagbrott som sker i flera län/landsting. Vad som jag tycker är solklart, är att det är ett brott mot Socialtjänstlagen. Hindras färdtjänstberoende på detta sätt från ett liv på så lika villkor som möjligt jämfört med "normalsvensken" i delar av landet än Kronobergs län (vilket jag tyvärr misstänker) måste detta uppmärksammas och ändring ske! I Göteborg och Skåne verkar man ta lagen på allvar och du får ta med dig din hundvän när du åker färdtjänst. Bra där, och alla andra ställen där detta funkar! (Även om man i Skåne inte kan hålla sig från att ge den färdtjänstberoende en liten smäll i nyllet genom att ta dubbelt pris för hunden...)

Jag anser att det är fullkomligt självklart att en person beroende av färdtjänsten för att kunna förflytta sig - oberoende av skälen till detta - ska kunna resa ihop med sitt sällskapsdjur. T ex sin hund. Det finns inga rimliga skäl till att neka en sån resa. Eventuella allergier hos medresenärer är inte ett giltigt skäl. I den vanliga kollektivtrafiken delar den utan djur utrymme med den som reser med djur. I så fall får färdtjänsten vara så goda att lösa de praktiska omständigheterna kring resan på något annat sätt, än de vanliga kringelikrok-körningarna för att samla ihop full färdtjästbuss. Precis som att det finns vagnar i varje tunnelbanetåg som är tillåtna för djur, och andra som har förbud mot djur.

Att åka färdtjänst är en rättighet. Vad många som inte varit i kontakt med färdtjänsten vet, är att det inte handlar om något obegränsat resande. Såväl antal resor per månad som vilka områden som "får" besökas begränsas i beslutet från biståndshandläggare till ett litet fåtal. Du är alltså som färdtjänstberoende begränsad i din lagstadgade rätt till "fri" rörlighet i såväl tiden som rummet.

Att ha ett sällskapsdjur är att betrakta som "en normal svensks" standard. Eller som Socialtjänstlagen (4 kap 1§) uttrycker det "skälig levnadsnivå". Du ska, precis som alla andra "normala" i samhället kunna leva ett hyfsat normalt liv och vara din egen vardags herre. Eller då, som som Socialtjänstelagen uttrycker det "leva ett självständigt liv". Lika för alla, färdtjänstberoende eller ännu inte färdtjänstberoende!

Jag avslutar med att citera Socialtjänstlagens första kapitels första paragraf, dess portalparagraf, som anger målen för lagen. I mina ögon är det något av det vackraste som en lagstiftare nånsin formulerat!:

"1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet."

Att hindras åka med sin katt till veterinären, sin hund till hundkursen, eller sin kanin till en kompis, det stämmer sannerligen inte överens med den paragrafen. Hallå Svenska Kennelklubbens ledning - "hundägarnas riksorganisation", här har ni ju en fråga om hundens självklara plats i samhället där ni kan göra skillnad! För även en färdtjänstberoende hundägare är en hundägare.