Hundens språk

Jag tycker det är lite konstigt att när man talar om hundspråk så utgår man ifrån att alla hundar förstår varandra eller att hundar har samma hundspråk. Vi kan ju höra vissa nyanser av hundskall och det gör de flesta hundar men språk är ju även något som utvecklas i relation till omgivningen.

En hund som umgås med många hundar brukar få ett rikare hundspråk men det betyder fortfarande inte att de förstår alla hundar bra. Det man missar många gånger, även etologerna, är att hundspråk dessutom är kulturellt skapat. Dvs dialekter och nyanser utvecklas i relation till de individer eller den grupp hunden umgås mest med. Unghunden prövar sig fram helt enkelt. Det är vad vi människor brukar kalla "trotsålder". Är det inte intressant att vi benämner något som "trots" när det faller utanför ramen för vad som är acceptabelt eller normalt i våra ögon? Det sk trotset är ju egentligen inget annat än hundens sätt att pröva vad som är möjligt, rimligt och användbart. Både när det gäller hur man ska uppföra sig men också hur man bäst kommunicerar. Det gäller kommunikation med andra hundar, oss människor men även med andra djur.

När jag studerar mina hundar här hemma kan jag se hur de utvecklar en intern jargong som inte nödvändigtvis förstås av andra hundar. För ett par veckor sedan tog vi tillfälligt hem en ny hund till flocken (då hennes matte brutit foten). Successivt har hon internaliserat det språk mina hund använder sig av och nu är hon en i flocken. Men återigen, det betyder inte på att hon blir bättre på att kommunicera med andra hundar i parken när hon flyttar hem. Det är inte säkert att hennes "småländska" fungerar i Stockholm!

Det finns ett problem när hundfolk utgår ifrån att hundspråk är universellt. Särskilt om de är hundinstruktörer. Det finns inte enbart ett sätt för oss människor att kommunicera med våra hundar. Det många betraktar som hundproblem är många gånger inget annat än kommunikationsproblem. Att hunden inte förstår eller att vi inte förstår vår hund. Precis som att vi människor har många olika språk och dialekter så har även hundar det. Det värsta är nog när vi männsikor inte tillåter våra hundar att kommunicera. Vissa anser att hunden varken får morra eller skälla. En bra bok som tar upp detta är Turid Rugaas bok Bjeffing.

Jo, jag kan hålla med om att det trots allt finns vissa hundläten och beteenden som är generella och resultat av hundens medfödda instinkter. Det är viktigt för oss människor att förstå dessa. Här har etologer som Per Jensen och Ingrid Tapper skrivit bra böcker. Men att stanna med att enbart detta är hundens språk känns väldigt fattigt, i alla fall för en sociolog;)

Se också:
Tidigare i bloggen:
Hundspråk
Är Sverige ett hundfientligt land?
Gulliga vovvar & farliga monster

Andra författare:
Barn förstår hundskallens innebörd
Den unga hunden
Etologi i ord och bild

Hundutik för medvetna hundägare:
CSiGORAS hundbutik